En bättre torsdagslunch.

Kostym från Ottod´ame, polo från aaizel’ och sneakers från Lanvin.

Hej godingar! Ännu en dag där mina två olika jobb har sammanflätats och faktiskt flutit på väldigt bra. Än så länge i alla fall. Det finns ännu gott om tid att det går åt helvete. Dont you worry.

Började morgonen med att simma på Kronobergsbadet med Sara som tack vare simtråden i vår FB-grupp hakade på och rev av ett tidigt pass med mig. Så roligt att träffa människor i samma ”kretsar” IRL och även om jag och Sara har följt varandra ett tag så har vi liksom aldrig fått till att träffas. Men genom att exempelvis stämma simträff blir det kravlöst, enkelt och framförallt – tillgängligt.

Vid halv nio rusade jag mot tunnelbanan och insåg att nej, avtrycken från simglasögonen såg i dagsljus ännu värre ut och täcktes inte ALLS av sminket. Skickade till min chef att jag skulle hålla föredrag för en av våra leverantörer på morgonen och se ut som ett UFO. Fick ett hånskratt tillbaka. Förståeligt ändå. Kort därefter gick jag under ett hustak där snön hade töat och ramlade ner…

Ja men gissa på vem.

Just det.

Efter några timmar och en väldigt lyckad dragning för en av våra större leverantörer som jag jobbar tätt ihop med åkte jag tillbaka in till city för lunch. Och denna gången handlade det INTE om en trött sopplunch framför datorn. Nehej nej. Det vankades finlunch på Loréals lokaler på Drottninggatan där Decleor (via VassPR) bjöd in till en i mitt tycke alldeles perfekt lunch. Den gick på en timme, det var härliga personer inbjudna, god mat och väldigt kompetent personal som gick igenom produkterna utan att bli för säljiga. Bra komponenter för en lyckad lunch helt enkelt.

Jag började använda Decleor i samband med julkalendern jag fick hem i ett pressutskick och har sedan dess varit positivt överraskad. Som jag nämnde i detta inlägget så har jag fastnat för deras rengöringslotions ”Aroma cleanse” och därför föll det sig rätt naturligt att jag tackade ja till denna lunchen då jag vill veta mer om deras produkter.

Åkte därifrån med väldigt väldoftande och mjuka händer (vi testade alla produkter) och med en stark urge att vakuumförpacka min kropp med oljor.

Nu är jag snart på kontoret och ska jobba undan ett par timmar innan jag åker tillbaka (det är sådana dagar jag önskar jag hade bil, det händer inte ofta men ibland slår en stark längtan om ännu mer effektivitet till) in till stan för ytterligare ett möte gällande min träning innan jag möter upp Louise, Alex och Desire för ett kvällsmöte gällande vår föreläsning i Gävle nästa vecka.

Sen. SEN ska jag sova. Zzzz. Behöver min beautysleep bland alla fräscha tjugoåringar på Elle-galans pressfrukost på Grand imorgon bitti. Hej!

 

4

Ett jädra liv med Swica & Clarén – ”Lycracool!” feat Tove Langseth

 

”Du vill träna, ha ett socialt liv, vara en bra mamma, flickvän/fru och prestera på jobbet. Vad väljer du bort? Måste man välja? Går det att kompromissa med livet?”

I dagens avsnitt med Tove Langseth pratar jag och Jessica om prioriteringar, hur pass gender specific meck med cykel egentligen är och coolhetsgraden på cykelkläder. Vi guidar er genom trainer-träsket och ger er våra bästa tips inför att börja cykla. Jag är så pepp på detta avsnittet och jag hoppas ni också är det. Och du som tänker ”äh, cykling, jag orkar inte lyssna på en cykelpodd!” det snackas inte enbart cykel. Vi väver in så många olika ämnen och jag tror, att fast du exempelvis inte cyklar, så kan detta avsnittet även vara något för dig.

Kram på er, hej!

1

Grab ´n Go!

 

Kostym från H&M, tisha från Monki och sneaks från Reebok Classic

Hej på er! Sitter på tunnelbanan på väg från kontoret och fryser tårna av mig då jag bestämt skulle ha på min sneakers idag på typ årets slaskigaste dag. Är på väg hem till Mathilda för att käka middag innan jag åker hem och intar min favoritposition i sängen. Har somnat klockan nio de senaste två dagarna och jag mår kanon av de extra timmarna sömn jag får. Det är en del som händer just nu och jag vill verkligen kunna fokusera fullt ut och vara pigg. För det är liksom inte bara jobbet som ska skötas utan även träningen och ska jag jag vara helt ärligt så tycker jag det är rätt ocoolt att gå runt som en zombie för att man har varit uppe halva natten och jobbat. Det för mig är inte en hållbar livsstil och verkligen inte så jag vill leva mitt liv. Jag gillar att ha mycket för mig och ett fullspäckat schema, men det är även viktigt att kunna ha det utan att bli en rödsprängd koffein-stimmig hetsboll som simmar bland alla ”måsten” enbart för att överleva.

Så hur har dagen varit? Vä l d i g t bra! Började med att springa tröskelpass vid kvart i sex (fördelen att somna nio, ni ser!) innan jag snabbt svidade om hemma och begav mig mot Haymarket tillsammans med Louise för morgonmöte med en (förhoppningsvis) stor samarbetspartner. Därefter satt jag kvar och jobbade en timme innan jag sprang in om Mildh Press och plockade på mig lite kläder från deras Grab´n Go innan jag besökte min läkare en snabbis och slutligen lite i tolv sladdade in på kontoret. Och det är det. Resten av dagen har spenderats framför datorn med bland annat jädra massa powerpoints-slides som jag håller på att filar på inför en presentation jag har imorgon hos en av våra leverantörer. Lång dag, men väldigt bra. Har fått mycket gjort och ändå hunnit med min träning, att vara social med en vän samt lägga ner lite tid på mitt egna företag.

Hoppas ni får en fin kväll, puss!

13

”Hur vet jag att jag klarar det?”

”Hej! Du har fått mig att peppa och verkligen försöka sata på en Triathlon Sprint motion i augusti för jag älskar att simma och cykla så jag tror verkligen att det är något jag skulle tycka va superroligt, men jag är sjukt osäker..hur vet jag att jag klarar det?? Hur visste du första gången du körde? Eller kör man bara så får man använda pannbenet om det skulle skita sig vid löpningen?”

Jag får väldigt ofta liknande frågor och tänker att jag svarar på dem i ett inlägg. För det är tyvärr en av våra största rädslor – att misslyckas. Och det är helt okej att känna sig rädd, nervös eller osäker, fram tills man låter den känslan begränsa en och hämma ens drömmar. Många som skriver påpekar också (även denna tjejen i ytterligare ett mail) att de har varit på väg att anmäla sig så många gånger men att det har runnit ut i sanden för rädslan och osäkerheten kring uppmärksamheten från andra gällande sin ”satsning” har förhalat ens beslut tills det helt enkelt har varit försent.

Såhär är det. Jag vet aldrig om jag kommer klara något eller ej. Det enda jag vet är att om jag försöker tillräckligt mycket och ger mig fan på att det ska gå brukar det mesta att lösa sig. 99 procent av allt jag har anmält mig till har varit på ren ovisshet. Sekunderna efter jag har sagt ”jag kör” har verkligheten hunnit ifatt mig och jag har mumlat ”nu har jag tagit mig vatten över huvudet igen”.  Men den känslan för mig är bara eggande, inte skrämmande. För helt ärligt talat – vad är det värsta som kan hända? Att jag får bryta? Att jag får gå? Pausa? Att jag ta till plan B?

Jaha? Och sen då? Livet fortsätter. Det är bara en tävling. Ta det inte på så stort allvar, nationens stolhet hänger inte på dig.

För lite mer än 2 år sedan anmälde jag mig till mitt första triathlon. Det var en sprint-distans och jag hade precis köpt en cykel. Jag tänkte: why the hell not? Kunde jag simma? Nej. Alltså nu menar jag crawl och inte vanligt bröstsim, för det kunde jag tack och lov.

Vad hände? Jag bröst/hund-simmade mig igenom simdelen (samt även lite under vatten då det går överraskande fort när man gör det) och avverkade därefter resterande två delarna relativt smärtfritt och efter mycket om och med kom jag i mål. Det viktigaste för mig var att jag deltog, att jag faktiskt genomförde det satans loppet även om jag låg och plaskade som en sjunkande hund. Ett år sedan ställde jag upp i min första olympiska distans och crawlade fram på en respektabel tid efter månader av fokus på just simningen.

I år kör jag 2 st 70.3 distanser och en full distans IRONMAN i Kalmar. Det fixar jag. Jag vet det.

I somras anmälde jag mig till ett trail-lopp på 45 km trots att jag aldrig hade sprungit mer än 21km lopp och inte heller kommit över 28 km någonsin i mitt liv. Men jag hade alltid velat testa på och springa en maratondistans och nu råkade det bli ytterligare 3 km (maraton är 42km) och även trail vilket är lite tuffare än vanligt asfaltslöp. Jag tänkte: why the hell not? Med mig in i loppet hade jag bara en enda tanke: Jag SKULLE genomföra det och det spelade ingen som helst roll om jag fick gå delar av distansen. In i mål skulle jag.

Det slutade med att att jag sprang hela loppet och kom in på en 12e plats.

Det hade jag inte gjort om jag hade pressat mig från början att springa på en si och så tid eller att stressa upp mig om distansen. Nu hade jag bara ett mål för dagen och det var att komma i mål. Sen om jag kom sist eller ej spelade ingen som helst roll. För jag deltog och jag genomförde det. Och det är DET som räknas för mig.

Du kommer aldrig veta om du klarar något eller inte om du inte provar. Det kanske går åt helvete första gången, kanske inte. Men se det som ett avstamp, en grund att bygga på. Du kan bara bli bättre. Bara för att du anmäler dig till ett lopp betyder det inte att du automatiskt slåss om någon placering, släpp det! Det har jag gjort och se – det funkar det med!

Så valet är egentligen ganska enkelt, antingen så anmäler du dig eller inte. Och jag lovar, anmäler du dig så kommer du ha the time of ya life. För även om det är pissjobbigt, nervöst och känns som att det aldrig kommer gå så är känslan av att överbevisa sina negativa tankar och att uppleva den euforin man får när man faktiskt klarar av något helt enkelt MAGISK!

Tänk inte så mycket, livet är roligare när man inte alltid överanalyserar allt. Och skit i vad folk kommer tänka eller tycka, speciellt de som inte ens själva ställer upp – de kan dra en gammal möglig filt över sig. DU är grym som vågar att testa. That´s it. 

26

The Mira Moon Hong Kong

Ny resa, nytt hotell att prova. Det är lite så jag tänker när jag reser. Brukar alltid dela upp vistelsen så att man bor på 2-3 hotell per resa men då vi denna gången bara var borta i två nätter så bodde vi hela resan på Mira Moon som tillhör Design Hotels som precis har ingått i StarWood Hotels (kommer skriva lite mer om alla olika hotell-”familjer” och hur man kan tänka när man bokar för att maxa sin resa).

Vi bokade Mira Moon som är ett Boutique Hotell på våra Mariott-poäng som vi tjänade in via vår vistelse på Mariott Kauai Hawaii för två månader sedan. Förra gången vi var i Hong Kong bodde vi på The UpperHouse som ligger vid Admiralty samt Lanson Place som ligger vid Causeway Bay och båda hotellen var riktigt riktigt bra. Eller nåja, The Upperhouse är fortfarande en upplevelse jag aldrig kommer glömma och en av topp tre hotelvistelser i mitt liv. Sjukt bra hotell med service i världsklass. Men åter till Mira Moon, vad jag vill ha sagt med föregående hotellen var att vi testade att bo på två olika delar av stan vilket påverkade beslutet när vi bokade Mira Moon. Även om vi rör oss väldigt mycket i Central-distriktet runt SoHo och Sheung Wan så gillade vi att bo vid Causeway Bay som är ett livligt område med sjysst atmosfär och som även ligger väldigt lägligt på samma tunnelbanelinje som Central. Så därför var valet ganska enkelt när vi hittade Mira och dessutom kunde ta allt på våra poäng.

 

Hotellet var en blandning mellan fransk Burlesque och stram italiensk design med coola detaljer så som överdimensionerade lampor, färgstarka tavlor och sammetsröda soffor. Rummet vi fick (uppgradering) var stort med en suite badrum med stora ytor, stort badkar och överhuvudtaget väldigt fräsch. Men det bästa med rummet var helt klart utsikten. Vi hade utsikt ut över vattnet över till Kowloon-sidan från 35:e våningen. Så fantastiskt att vakna på morgonen, trycka på en knapp och sakta se hur staden vaknade till liv medan gardinerna sköts åt sidan.

Med vår uppgradering ingick även frukost som annars hade kostat 400 kr per person (vilket även uppgraderingen kostade), så därför var valet ganska enkelt när vi fick frågan om vi ville uppgradera oss från det rummet som ingick i poängen. Jag menar, nu fick vi frukost, större rum, utsikt och betydligt större badkar för 800 kr vilket jag helt klart tycker är värt. Även om man inte spenderar så mycket tid på rummet är det ändå något vi värdesätter och tycker gör resan lite bättre.

När det kommer till frukosten så var det en helt okej buffé med tillhörande a la carte meny där man kunde beställa 3 olika sorters varma rätter ifrån. Jag tog som ni ser här ovan Eggs Benedict med lax. Men ska jag vara helt ärlig så var frukosten inte värd pengarna. Max 250 kr hade jag gett för den då jag tyckte utbudet förutom menyn var väldigt klent.

Men för att summera så kan jag verkligen rekommendera hotellet och framförallt rekommendera Hong Kong. Men det kommer jag skriva mer om i ett annat inlägg, för då kommer en efterfrågad mini-guide upp, hej!

11

Kaftaner och neonljus.

Såhär såg jag ut igår när vi strosade omkring på marknaden på Kowloon-sidan. Jag har fått en dille på kaftaner och märker hur jag ofta klär mig lager på lager. Jag köpte en längre svart tunika i Shanghai för 2 år sedan med ljusrosa och beige futuriska mönster som jag har börjat använda först nu med exempelvis jeans. Ibland lönar det sig att köpa något och låta det ”mogna” till sig i garderoben.

 Just denna kaftanen är från Ottod´ame och det är även därifrån min snygga orangea blus är ifrån samt kjolen jag hade på mig i lördags.

Just nu känner jag bara att jag vill packa ner min cykel, en drös med outfits och dra hit igen för att ta en massa coola foton. Hur coolt hade det inte varit med in actionbild när man kommer cyklandes mitt i gatan med neonskyltarna bakom sig. Eller springa längs gatorna en tidig morgon när det ryker ur ventilationshålen längs väggarna och taxichaufförerna står lutandes mot sina färggladabilar och röker.

Ja, jag hade inte haft något emot att vara fotomodell i mitt nästa liv. Minus dieten då. Eller nä, hellre en bra avlönad resebloggare med obegränsat med flygpoäng.

Drömmarnas dröm.

Nåväl, det var dagens ytliga bekännelse, det var gött. Nu boardar vi snart. Hej!

13

65 Peel HKG

Förra året när vi var i Hong Kong med Louise & Alex så avslutade vi vår kväll med drinkar på detta stället. Jag sa då åt mig själv att nästa gång jag kommer hit igen så måste jag bara tillbaka hit och testa maten.

Vi hade egentligen bordsbokning på Duddell’s där jag hade min födelsedagsbrunch förra året men då restaurangen bokade på oss i fel del så kände vi inte riktigt för att ta en 4000 kronors avsmakningsmeny per skalle just denna kvällen. Så vi tackade för oss och gick. Vilket resulterade i att vi spontant gick förbi detta stället och jag utbrast: men det var ju här vi var förra året och drack drinkar!

Jajamän! Tre sek senare var vi inne, fick platser vid baren och började gå igenom öllistan (de brygger egen öl) och har även riktigt sjysst meny. Ja men ni ser ju själva.

Resten av kvällen bestod av fruktansvärt god mat, alltifrån sötsur öl till choklad-porter och förjävla goda churros till efterrätt. Vi vinglade ut 3 timmar senare – fnittriga och höga på Hong Kong. Fan alltså, jag älskar, fullkomligt älskar denna staden.

Sen åkte vi tillbaka till hotellet och somnade på studs som två mätta små grisar.

Hej!

13

Little Bao.

Godmorgon mina små solstrålar. Ligger här i hotelsängen medan Calle är nere och tränar. Passar på att blogga lite snabbt innan vi ska ner och äta frukost för att sen ta oss ut på stan igen. Det kommer att komma en längre Hong Kong Guide om någon vecka eller så, men tills dess kommer här en liten uppdatering på vad vi gjorde igår.

Vi landade vid 07.05 och då vi endast reser med handbagage så var vi ute ur flygplatsen och på snabbtåget in till Central redan vid 07.20. Anlände till hotellet 08.15 och fick reda på att vår rumsuppgradering var klar redan 10.00. Vi tog en kaffe på hotellet och gick sedan en promenad innan vi gick tillbaka och tog en dusch samt hängde upp våra kläder.

Förra gången vi var i Hong Kong (på min födelsedag förra året när vi kombinerad resan med Filippinerna) så åt vi magiskt goda Baos på ett coolt lite hipsterhak i Soho. Det var givet att vi skulle komma tillbaka.

Vi hade tur och fick ett litet bord ganska direkt. Det brukar bli fullt rätt fort men ha tålamod, ta en öl eller något annat att dricka sålänge så brukar de lösa någonstans att sitta rätt så kvickt.

Började matbonanzan med att beställa in trufflefries med shitakesvamp. De var goda men det var lite snålt med tryffelsås. Förra året var de mer generösa med den. Kanske så när en rätt blir poppis, då kan man inte brassa på med det goda.

Därefter kom min nya craving in, nämligen brysselkål! Jag har fått en sån dille på dessa små krispiga bollar. Dessa var chilimarinerade med jorsnötter, rostad lök och en sötsursår. Supergoda! Helt klart min favorit.

Sen kom våra Baos. Oh herre.. jag är inte religös för fem öre men dessa förtjänade ett praaaaise! Jag körde tempura fish med chilimayo och Calle beställde in en fried chicken med bbq-glaze. Kan varmt rek båda. Åt kycklingen förra året och den är riktigt god.

Sen agerade Calle instahusband och knäppte ännu en bild innan vi promenerade vidare längs de myllrande gatorna i Hong Kong.

Nu blir det frukost och därefter marknad på  Kowloon-sidan.

Ha en fin söndag, hörs!

14