Presshäng.

Pressvecka in town. Det betyder väldigt uppklädda människor på väg mellan olika presskontor, inspiration och lite av en ny värld.

Detta året är det första jag faktiskt försökt gå på mer icke träningsrelaterade event då det är ett stort intresse det med.

Så, först ut var RMPR som jag tidigare har varit på bland annat pressfrukost för Asos med.

De representerade bland annat dessa skorna som var riktigt drömmiga. De är från Rebecca Björnsdotter och jag blev riktigt förälskad i de blåa och nudefärgade med guldiga detaljer på klacken. Tyvärr rätt pricy och jag kommer nog aldrig lägga 5000kr för ett par klackar, såvida det inte är från ett märke jag väl känner till. Jag menar, har ju alltid velat gifta mig i ett par Louboutins.

En nyhet är att Asos har börjat med smink. Snygga förpackningar, bra pris (väldigt bra pris faktiskt) och produkter som är väldigt användarvänliga. Ska lägga vantarna på ögonskuggspaletten. Och kanske några läppstift. Fast nej. Jag behöver inte fler läppstift. Eller jo..

Asos kollektion, kan vi prata lite om den? Och om denna kavajen? Här behöver man ju läppstift för att matcha. Tänker blodrött och det har jag faktiskt inget snyggt av.

Nästa anhalt var en av mina favoriter nämligen Replay. Miranda var på plats och det är alltid lika härligt att träffa henne. Vi lärde känna varandra när vi var i Barcelona på yoga/tränings-resa med Replay.

Jag hittade min jeansjacka. The mother of all jeansjackor.

Okej. Jag kanske hittade en mockajacka också. Men jackor behövs alltid, vi bor ju trots allt i Sibirien.

Hur fin? Kände att den var som klippt och skuren för mig. Replay har fått in så oerhört mycket fint och det är roligt att se att det numera inte är deras jeans som är dragplåster.

Vidare till sista stoppet.

I fredags var jag på Vass PR som jag även jobbar lite med just nu.

Vass är ju även riktigt grymma på att anordna bra events. Deras tema var ”labb” vilket passade perfekt då deras kunder består av skönhet och hudvård.

Barnängen var såklart på plats i hyllorna. Jag samarbetar just nu med dem och trivs väldigt bra med deras produkter. Kan verkligen rekommendera deras oljor.

Hittade ett raffigt läppstift.

Använder Rapunzels produkter en del just nu och kan verkligen slå ett slag för Blow Dry krämen. Visade lite hur den fungerade på mina instastories häromdagen. Tummen upp!

Innan jag drog till tågstationen gjorde jag en 3Dhudanalys. Dr.K Clinics var på plats och scannade av mitt ansikte och här får jag hylla mina öststats-gener. Because daaaamn vad beröm jag fick. Det enda jag måste tänka på är att vara ännu noggrannare med solkskyddsfaktorn i ansiktet. Annars var jag puuuurrfect.

Det var allt för denna gången. Tack för jag fick komma. Hej!

3

Salmalax med tryffelkräm // Planti YogOat.

I samarbete med Planti.

Det är lätt att falla in i att göra maträtter som man känner till och är enkla. Det är en trygghet, i alla fall för mig. Jag är inte erfaren i köket, utan det som jag lagar ofta (läs flera ggr i veckan) är jag riktigt grym på men nya rätter och att improvisera, nej blir katastrof. Min kille brukar hyperventilera och kolla på mig med skrämd blick när jag gör entré i köket med ”ett nytt spännande recept”.

För han vet att:

  1. Han antagligen kommer få städa efter mig.
  2. Han måste äta det, oavsett hur det smakar.
  3. Han måste därefter hålla masken och tycka det är gott, för annars är hans dagar räknade.

Nu slapp han vara testkanin denna gången då jag hade tjejmiddag hemma och det var min tur att laga trerätters. Temat var ”tryffel och lax” då vi tidigare i år hade dragit lappar och de två lappar man fick skulle man komponera en middag av. Stackars Christine som fick mina två lappar som jag hade skrivit: ”Ukraina & kål”. Hehe..vadå? Jag är en tävlingsmänniska ända ut i fingerspetsarna.

Min trerätters bestod av följande:

Förrätt: Salmalax på en bädd av tryffelcreme gjord av Planti YogOat Naturell toppad med rödlök basiliki och havssalt.
Varmrätt: Tryffelpasta med en krämig topping gjord av Planti YogOat Naturell.
Efterätt: Chokladtryfflar gjorda på dadlar och kakao.

Jag tänkte dela med mig av förrätten som jag blev riktigt riktigt nöjd med. Detta var första gången jag gjorde den och tjejerna gav den tummen upp!

Steg 1 : Blanda 1 dl Planti YogOat Naturell med tryffel, salt och peppar samt en halv vitlöksklyfta som pressas ut och blandas ner ordentligt med krämen. Räcker för ca 2 små glas.

Steg 2: Finhacka salmalaxe, rödlök och lägg sedan ovanpå tryffelkrämen. 

Steg 3: Toppa med basilika. 

Hur enkelt? HUR BRA?

Kan även meddela att mitt självförtroende i köket steg ytterligare ett snäpp efter denna middagen. Blev till och med sugen på att shoppa nytt porslin. Det händer aldrig.

Nästa vecka kommer en kortfilm när jag lagar en enkel lunch. Ännu en sak jag måste öva på, att laga mat och prata samtidigt. Herregud, jag som tyckte killar hade svårt att multitaska.

Vi ses!

4

”Var inte så jävla PK!” // Tjejkväll med 3 och Huawei i Göteborg .

Wow vilket dygn, känner mig helt upprymd och fylld av ny energi. Klockan är lite över sex (zzzzz) och jag sov 4 timmar inatt. Men det det är helt fine! Sitter och jobbar på tåget tillbaka upp till Stockholm och kan faktiskt inte klaga över mitt ”morgonkontor”. Är hög på gårdagens kväll. Stor eloge till Petra och resten av tjejerna!

För några månader sedan kontaktade Petra som är butikschef för en av 3 Butiker i Göteborg mig och undrade om jag ville komma och prata om motivation, min karriär och att vara tjej i en mansdominerad bransch. Det tog mig inte många minuter att kolla schemat och tacka ja. Jag blev oerhört glad över att få frågan och även stolt över att min gamla arbetsplats (jobbade som logistikansvarig på 3Event tidigare) ville att jag skulle komma och dela med mig av vad jag har att säga. Jag tycker fortfarande 3 är ett av de bästa arbetsplatser jag har haft och minns hur tungt det var att lämna företaget trots att det var mitt beslut och jag som ville vidare och utvecklas. Så jag lämnade och är idag glad över mitt beslut att börja på SOS International. Jag menar, allt är möjligt, för våra vägar har ju minst sagt korsats igen.

Hur som helst så satte jag mig på tåget ner till Göteborg igår eftermiddag. Jag var taggad och hade hunnit jobba undan en del på kontoret under morgonen. Drog förbi Vass PR som hade pressdag på vägen till T-centralen och sa hej till tjejerna. Sedan var jag på väg. Jag mös ner mig med datorn, tog fram lite dokument som behövde läsas igenom, rev av mail, åt min hummus-sallad och njöt av tågresan. Allt gick enligt plan och jag skulle vara framme 16:40, vilket skulle ge mig en timme att checka in på Clarion Post, sminka om mig samt locka håret och gå upp till restaurangen som eventet skulle hållas på.

16:30 stannade tåget i Stenkullen och där blev vi stående.

Panik.

18:30 checkade jag in på hotellet med ett glödande hat mot SJ. Och nej, det är inte det faktum att en elkabel brann och slog ut hela trafiken i väst som gjorde mig förbannad. Det var det faktum att SJ är totalt oförmögna att hantera sådana här situationer. Deras framförhållning med exempelvis ersättningsbussar, information och logistik är lika med noll.

Så nu fick jag det sagt med.

Jag var på plats vid 19:00 och hade nätt och jämt hunnit byta om. Jag var uppe i varv och lite nervös. Det la sig efter 2 minuter när jag hade hälsat på alla tjejerna. Vi var väl runt 25 stycken och stämningen var så fruktansvärt bra.

Efter lite mingel och en god middag (åt en sjukt god pastapesto som slog rekord i krämighet, för att inte tala om dessertbomben vi fick in) så var det dags för lite diskussioner om hur det är att vara kvinna på mansdominerade företag, att hantera olika situationer som uppstår och att våga ta plats. Det är så enkelt att säga ”det är bara att skaffa lite skinn på näsan” men HUR?

Huawei gick upp och pratade lite om Honor 9 som imponerade med sin kamera. Jag såg genast alla selfiemöjligheter.

Sedan var det dags för mig.

Och ja, som jag sa till tjejerna när jag började prata så hade jag under hela veckan haft en svag känsla av ”nu kommer de komma på mig, nu kommer de komma på att jag är en bluff”.

Det är så sjukt att ha den känslan. För jag VET att jag är där för att jag inspirerar. Må hända att jag låter självgod och som att jag har hybris nu. Fuck that. Det har jag inte, jag säger det så ödmjukast så möjligt. Jag är så otroligt glad för all den respons jag får dagligen och är överväldigad över att bli inbjuden på sådana här saker.

Men det gör inte att känslan ”jag är inte så bra som jag utåt sett verkar vara” försvinner. Den dyker upp lite tätt som tätt. På jobbet, speciellt nu när jag sitter med tunga upphandlingar och projekt samt även träningsmässigt. Ja, egentligen på alla plan i livet. Och det har jag förstått händer flera – trots att vi innerst vet om vår kompetens, vet om att vi är jävligt bra och inte ska behöva tvivla på oss själva.

Jag pratade bland annat om det. Men även om så mycket annat som jag har stött på under åren, om mitt mindset, om att gå från förlamad till att springa runt Mont Blanc. Om allt som har gjort och gör mig till den jag är idag.

Det är så viktigt med sådana här tjejträffar. Inte för att det just är tjejträffar och att vi gemensamt i en rosa fluffig ring ska sitta och vråla GIRLPOWER! Nej för helvete. Låt oss slippa det. Vad som är viktigt med dessa träffar är stödet, nätverkandet och ett forum som tillåter oss att ventilera och dela med oss utan våra erfarenheter och problem som har tillstött under vägens gång utan att bli dömda, hånade eller förbisedda.

Jag avslutade min ”föreläsning” igår med att påpeka att ensam är inte alltid är starkast.

Tillsammans kan vi uträtta så otroligt mycket och sakta men säkert kommer den där negativt betingade rabiata feminist-stämpeln blekna. Jag är så oerhört trött att bli kallad för PK, feministjävel eller jobbig när jag pratar om vad som engagerar mig, om sådana här träffar och vad samhället behöver en jävla uppryckning på.

Tjejer ÄR utsatta. Men vi är också jävligt kompetenta, starka, smarta, känsliga, effektiva och drivna.

Vi måste bara tillåta oss själva att tro på oss själva och framförallt – våga sätta ner foten. Våga gå uppåt i ledet, våga kräva av högre uppsatta personer på exempelvis sitt företag att lyssna, att agera, att uppmärksamma. Det är skitsvårt, jag vet, på riktigt JAG VET. Varit där, gjort det, mått jävligt dåligt över det men det har varit så värt det.

DET är vad kvinnligt nätverkande handlar om.

17

”Min syn på periodisk fasta.”

 

För ca 4 år sedan kom jag över några artiklar skrivna av Martin ”Leangains” BerkhanAnledningen till detta var att jag länge hade hoppat över frukosten och ätit runt 11-12 tiden istället och när jag började grotta ner mig mer i kost och näringslära insåg jag ganska fort att jag mer eller mindre lutade åt ett upplägg styrt av periodisk fasta. Sedan dess har jag från och till i perioder kört 16:8 fasta och några gånger om året även kört 24 timmars fasta.

Nu har jag sedan en tid tillbaka (efter mina tävlingar) kört periodisk fasta igen med ett ätfönster på ca 8 timmar och en fasteperiod på 16 timmar.  Helgerna har dock inte varit strikta och de dagar jag reser så skjuter jag fram eller bak mitt ätfönster. Detta har uppmärksammats av många och en del frågor har trillat in.

Vad är periodisk fasta?
Periodisk fasta innebär att man medvetet väljer när man intar sin energi, dvs att man växlar mellan ätande och fastande genom exempelvis ätfönster på 8 timmar följt av en fasta på 16 timmar. Det mest vanliga är att man har sitt ätfönster mellan 12:00 och 20:00. Detta tycker många är ”enklast” då den största delen av fastan sker när man sover och man kan fortfarande behålla den sociala biten med ex middag med vänner/familj.  Det finns många varianter och man får helt enkelt hitta sitt uplägg som funkar bäst för ens vardag, träning och som man mår bra av. Man kan exempelvis äta mellan 06.00 – 14.00 eller mellan 15:00 – 23:00. Vad som passar en själv bäst som sagt. Viktigt att poängtera att Periodisk fasta inte är en bantningsmetod. Det ökar tillväxthormonerna i kroppen vilket leder till ökad fettförbränning, visst! Men det ger även en ökad muskelmassa, i alla fall för mig och många andra. (Vill ni läsa mer om detta ämne så kan jag bland annat rekommendera att besöka Coltings blogg eller Martina Johanssons blogg.)

Fastan som sker under 16 timmar går ut på som det låter – man fastar. Det betyder att det man intar skall vara helt kalorifritt, som vatten, kaffe och te. Många dricker kalorifri läsk men jag har begränsat den till mina ätfönster då jag helt enkelt vill vara så ”ren” så möjligt under min fasta samt ej trigga något sötsug. Jag dricker även minimalt med kaffe. Däremot dricker jag EAA (aminosyror) varannan timme tills mitt första mål. Detta på grund att jag vill ha maximalt proteinintag och för att jag oftast tränar på morgonen.

Varför?
Många tillämpar periodisk fasta i samband med LCHF och viktminskning. För mig handlade det inte om det när jag började testa mig fram för några år sedan. Jag insåg ganska fort att jag mådde riktigt bra att träna på fastande mage och tog det därifrån. Jag ökade i muskelmassa och tog en jädra massa personbästa men det var inte fören jag åt enligt ett kostschema som en PT hade utformat till mig där jag var tvungen att äta var tredje timme jag insåg på djupet att periodisk fasta faktiskt var något för mig. Jag kände mig stressad av att äta var tredje timme och mådde illa av att äta innan träning på exempelvis morgonen. Och där är jag idag, det återkommer liksom gång på gång att jag hoppar över mellanmålen då jag inte är hungrig och äter mig mätt när jag är hungrig, dvs vid lunch och på kvällen. Det är lite ”back to basic”.  Man återgår till kroppens ursprungliga och normala metabola balans och utökar tidsperioden för när kroppen befinner sig i ett tillstånd där man använder kroppens resurser dvs energiförbrukning istället för energilagring.

Nu kör jag inte superstrikt och vet med allra största säkerhet att jag hade fått ännu resultat rent styrkemässigt och kroppsmässigt i form av muskelmassa och ”tighthet” Men då jag som sagt inte övergripande tränar för att bli deffad eller gå ner i vikt så gör inte mitt 80/20 upplägg mig så mycket. (80/20 menas med att jag tränar/äter/lever sunt 80% av tiden och resten…ja då går jag full blow bananaz).

En annan aspekt som tilltalar mig med periodisk fasta är att jag har lärt mig vad äkta hunger vs ”triggerhunger” är. Jag vet numera när jag faktiskt är hungrig och behöver mat och när jag bara är sugen på något. Mitt matfokus är minimalt och jag fokuserar som bäst under fasta. Som jag svarade på någon kommentar på Instagram så behöver jag (viktigt att komma ihåg att jag enbart utgår från mig själv när jag skriver om kost) inte äta var tredje timme för hålla mitt blodsocker jämt/få i mig näring etc. Jag sitter för det mesta på kontor och förbränner inte så mycket. Visst, jag tränar väldigt mycket, men jag äter även därefter. Jag menar, ni som har följt mig under ett par år nu har inte sett någon drastisk viktökning/minskning – jag har hållt mig +/- 3 till 4 kg under årens lopp. Det är för mig balanserat och kroppen känns varken stressad eller att den saknar något.

Anledningen till att jag hoppade på periodisk fasta igen nu i september var för att det var väldigt lägligt:

  • Jag styrketränar mycket just nu och vill lägga på mig lite mer massa.
  • Jag vet att hösten kommer innebära mycket jobb för mig med både mina sociala medier och mitt vanliga jobb.

Jag vill inte fokusera på mat på samma sätt som i våras när jag låg i träning för för alla mina lopp och konditionstränade 90% av tiden med mycket mängd träning. Då var mitt fokus att äta äta äta och få i mig allt jag brände bort.

Alltså med det sagt så vill jag poängtera att man ska iaktta försiktighet med fasta om man tillhör någon av nedan grupper.  Utöver nedan nämnda tillstånd kan det naturligtvis finnas andra sjukdomar då Periodisk Fasta inte bör rekommenderas:

  • Har eller har haft ätstörning eller ätstört beteende.
  • Har eller inte har återhämtat sig från utmattningssyndrom.
  • Diabetes.
  • Är elitidrottare eller elitmotionär med hög träningsmängd (detta är en definionsfråga då jag vet många triathleter samt andra athleter på hög nivå som kör Periodisk Fasta.)

Frukost är det viktigaste målet på hela dagen!
Snark. Kan vi bara enas om att vi är olika och vi funkar där med olika också? Jag tillhör den grupp som blir mer hungrig av frukost vid den tidpunkten, däremot finns det inget som säger att jag inte kan äta frukost exempelvis klockan 13:00, eller? 😉

Låt mig förklara. Vad jag har läst mig till och fått till mig genom olika studier så befinner sig min kropp i ett stadie av hög stress när jag vaknar vilket ger höga nivåer av kortisol. Vilket leder till att jag efter frukost utsöndrar mer insulin än vanligt och mitt blodglukos dippar därmed desto mer några timmar efter frukost. Vilket leder till att jag är hungrig igen. Det känns som ett rätt logiskt svar på min fråga till varför jag alltid blev så jäkla hungrig bara en timme efter frukost. Men ät mellis då kanske du tänker? Näh, jag är ju inte hungrig egentligen och som sagt, jag har inte tid att käka hela tiden samt..att äta direkt på morgonen är inte viktigt för mig. Jag äter frukost när det exempelvis bjuds på långa härliga helgfrukostar eller om jag bor på hotell. Men annars, nej.

Periodisk fasta och träning.
Som jag skrev ovan så märker jag positiva effekter av min träning (främst styrkemässigt) av periodisk fasta. Jag kan lyfta tungt, jag känner mig stark och smidig och jag upplever att min uthållighet förstärks. Jag sprang exempelvis 23 km i helgen på fastande mage och mådde strålande både under och efter passet. Kvällen innan hade jag ätit en ordentligt middag och fyllde på med aminosyror när jag vaknade. Min kropp har lärt sig att använda sig utav det bränsle det redan innehar och det har bara påverkat mig positivt. Ett exempel var när jag sprang runt Mont Blanc i somras, jag höll mig på en jämn nivå och dippade inte fullt så starkt som jag hade gjort om jag inte varit van vid fasta.

Men bryter jag inte indirekt ner kroppen då? Nej, det tar mer än 16 timmar att försätta sin kropp i svältläge. Jag äter mina 2300 – 2600 kcal som jag ligger på dagligen och är som sagt inte hungrig. Sen hur jag fördelar dem under dygnet spelar ingen roll, viktigaste är att jag får i mig det jag ska, mår bra och orkar träna.

Jag hoppas ni fick lite svar på era frågor och att ni förstår vart jag vill komma. Jag skriver inte ofta om kost just för att jag inte vill trigga till något och att de som läser min blogg ska jämföra sig med mig. Människan är olika och vad som funkar för dig kanske inte funkar för mig och tvärtom. Mitt bästa tips är att samla på sig fakta och plöja böcker, youtube och rådfråga kunnigt folk. Testa er fram, lär känna er kropp och hitta ert sätt.

Kunskap är makt men det är även förmågan att våga testa och misslyckas. Det är ju så man lär sig. Vilket jag gör hela tiden, det är därför jag har perioder där jag testar exempelvis vegansk kosthållning, utesluter kött, höjer proteinet osv. Jag och min kropp är ett team och det handlar inte om att jag försöker hitta genvägar och någon magisk formel för superkroppen. Den har jag redan, nu vill jag utveckla min ultimata livsstil.

13

Min helg i bilder

Måndag igen, tiden s p r i n g e r fortare fram än när jag ser ett glas vin. Snart är jag 50 och klagar över dagens ungdomar på tunnelbanan.

Denna helgen har jag varit rätt dålig på att dokumentera sjyssta bilder till ”min helg i bilder”. Det beror främst på att jag har lagt mest krut på att leverera bra innehåll till min instastory takeover på Reebok Nordics konto som jag tog hand om lördag och söndag. Men en liten del beror även på att jag faktiskt inte har orkat. Var så trött på mig själv och mitt mobilanvändande att jag mellan stories och samarbetsfilmning inte ens ville ta i telefonen. Det är just nu som man så kryptiskt säger i bloggvärlden ”mycket nu”.  Som tur är så är det under en begränsad period och jag kommer ta en välbehövlig paus den 22 november när jag åker på semester. Har lovat mig själv (och min väldigt tålmodiga kille) att telefonen får vila lite på Hawaii.

Min fredag började riktigt bra. 2 pangpass på gymmet (cykling och överkroppsstyrka) samt avslutning för min kurs på Företagsuniversitetet. Var hemma runt sextiden, svidade om och drog sedan till Liljeholmen för fredagsmiddag hos Elina och Kristian.

Vi var såklart lite tidiga (har riktiga problem med att komma försent, har till och med ställt min klocka en kvart före), så vi tog ett glas på Bankomat nere vid Sjövikskajen.

Möttes av detta när vi steg in hos värdparet. W O W. Elina hade tryckt egna menyer och ordnat så fint. Hon jobbar med PR och är seriöst en av de mest kompetenta människor jag har stött på (hon är min mentor, utan att hon riktigt vet om det, eller..ja nu vet hon 😉 ).

Vi har inte känt varandra så länge (det började med ett pressutskick och därefter en gemensam intervju i Shape Up) men det känns väldigt väldigt naturligt, genuint och hon är oerhört rolig. Det var dock första gången jag fick träffa hennes härliga kille Kristian och deras två vänner Lasse och Martina som också var inbjudna. TOPPENGÄNG!

Vi åt 6-7 rätter som alla var gjorda från scratch och sjukt goda. Kristian är även kock och jobbar även han med mat och utveckling av restauranger. Ja men ni hör ju, svårt att toppa en sådan middag.

Efterrätten bestod av pizzadeg från Brillo med jalapenos, äpple och gräddfilsdressing. Seriöst en av de godaste pizzorna jag har ätit.

Kvällen fortsatte med drinkar, spel och en jäkla massa charader. Tog en taxi hem runt halv tre och somnade slirig, mätt och väldigt väldigt lycklig.

Lördagen började med en dubbel-treo (det här med att blanda cava, vitt och rödvin, uh uh uh). Sen kickade jag igång min instastories takeover på Reebok Nordics kontot.

Vid halv elva mötte jag upp denna sköna bönan, även kallad, the bride to be! Vi skulle spendera x antal timmar ihop och prova brudklänningar. Som den exemplariska brudtärna jag är var tröttheten som bortblåst och jag var mer än redo att ge min bästa vän några väl valda råd. Som att strass ABSOLUT inte får användas i några som helst former.

Vi gjorde ett väldigt bra jobb. Eller…Matilda gjorde.Jag filmade mest till vår brudtärnegrupp som satt bänkade i Norge och Skåne. Visst är hon vacker? Som ett sjujävla fyrverkeri!

Sen fick jag ett meltdown.

Vilket betydde frukost, hrm..lunch, på Holy Greees.

Vi fortsatte till nästa butik som mest gjorde oss irriterade. Säljaren där försökte köra över oss totalt. Väldigt fina klänningar, men inte så bra service. Synd. För dem.

Framåt fyratiden skiljdes vi åt. Jag traskade hemåt och jobbade en stund, körde visning av träningskläder på Reeboks stories innan jag vinkade av Calle som skulle på pokerkväll. Sen..sen var kvällen MIN MIN MIN. Som jag hade längtat efter en helt ensam kväll framför tv:n och en jädra massa favoritgodis.

Vaknade runt åtta på söndagen av att Calle petade mig i sidan samtidigt som han väste ”äääär du vaaaaken?” Blev ganska så fort vaken och placerade mig i soffan med en laddning aminosyror. Sedan låg jag där och laddade fram till runt tio med undantag för lite filmning av stories.

Joggade ner till St Eriksplan vid halv elva och mötte upp Emma och Mikaela som jag hade stämt löpträff med via min och Louise Friendcationgrupp på Facebook. Det vankades långpass och vi var taggade till tusen. Solen sken och det var krispigt och helt jävla underbart ute.

Efter 20 km stannade vi till, glada och höga på livet, på Nybrokajen där vi bad en förvirrad turist ta en bild på oss. Sedan joggade vi vidare till Kungsholmen och skrapade ihop ytterligare 3 km. SMACK! 23 km rakt in på milkontot med ett knä som höll hela vägen (sen att det gör lite ont idag behöver vi inte gå in närmare på).

Svidade om.

Promenerade över Västerbron till Södermalm.

Njöt av solen som smekte min svettiga pälsbeklädda rygg.

Åt en sen lunch på BaroBao som ligger på Hornsgatan 66.

Fortsatte sedan vår promenad genom söder, gamla stan och slutligen till Hötorget där vi mötte upp Lasse, Elina och Kristian för skräckfilm och några kilo popcorn.

Tack livet för denna helgen, it sure was a blast, like always.

8

Den perfekta färgen.

Jag är Nej men hallå där Lindex, vad ni har ryckt upp er på sistonde. Det tackar jag för (men inte min plånbok).

Vida kostymbrallor med hög midja samt fluffig tröja med turtleneck – alles från Lindex. För snyggt för att inte fångas på bild.

Nu tar jag fredag. 2 dagar på inköpskurs och min hjärna blöder. Snabbt pass på gymmet och sen vidare till Liljeholmen där Elina och Kristian bjuder in på middag. Hej vin! Hej!

Mvh / outfitbloggarrrrrn.

1

Plyometrisk träning.

Häromdagen tränade jag ännu ett pass med Michael som äger Rebirth Fitness. Vi kom i kontakt för några månader sedan då han äger studion i huset där jag bor. Det är även där jag brukar träna på morgonen som några av er har uppmärksammat.

Michael jobbar väldigt mycket med funktionell, plyometrisk träning och helt uteslutande utan maskiner.

Och han är en riktig jävel på att hitta mina svagheter. 

Innan jag fortsätter så drar jag en snabb genomgång av vad plyometrisk träning egentligen är. Det handlar inte bara om ”fettförbränning” eller att träna rumpan. Vilket det givetvis även är, det ska jag inte förneka men det är så mycket mer än så. Plyos kan användas till allt från att förbättra styrka och explosivitet till kraftutveckling.  Det är en kroppsviktbaserad ”hoppträning” även om du inte nödvändigtvis ligger och krälar på golvet i omöjliga formationer, och kan i princip göras var som helst.

Passet vi körde lät inte så jobbigt när han gick igenom det vilket givetvis resulterade i bitchslap av min darrande hybris 45 minuter in i passet.

Vi körde bland annat: plankan på balansbräda med långsamma bendrag upp mot core. Sidohopp med vikt, balanserande böj på balansbräda, explosiva utfallssteg, enbens jägarvila, låg ”duckwalk” med avslutande hopp, benböj med explosiva höga hopp i bottenläge och rumpcirkel med vristvikter (4kg) på varje ben.

Denna övningen sved riktigt mycket. Att armhävningar kan vara så jobbigt bara man tillsätter lite obalans. Min mage fick jobba riktigt mycket på vägen upp till toppläget för att inte tappa svank och rygg.

Här har vi en annan riktigt liten djävulsövning som bränner fint i lår och rumpa. Fick en hantel som jag skulle hålla snett ovanför huvudet som om jag höll ett spjut och skulle därefter göra långsamma overhead squats samtidigt som jag kämpade att inte trilla ihop.

Detta är lite annorlunda träning än jag är van vid och jag blir verkligen tvingad att sakta ner. Michael är på mig hela tiden ”sloow slooow, take it slooow” då jag tenderar att öka på tempot när musklerna börjar bli trötta. Jag kompenserar med fart och rusar igenom övningen. Så det behövs helt klart och jag märker skillnad på min balans bara på dessa få veckorna, jag har verkligen försökt att inte slarva med balansplattan och olika coreövningar. Det har räckt med 5-10 minuter några gånger i veckan. Det räcker, speciellt för mig som tidigare har duckat för all sådan träning och bara lyft tungt, sprungit snabba intervaller och fokuserat på att det ska vara MAXPULS. Och det är så skönt att få svart på vitt att man även får hög puls och svettas (älskar att svettas när jag tränar, det är träning för mig, mår så bra av det) av sådan träning också.

Den måste göras liksom, i alla fall när det kommer till mig. Mitt knä mår bra igen och mitt projektass går sakta men stadigt framåt, så det är inte läge att bli bekväm och slarva nu. Kroppen ska bli starkare så den håller för framtida utmaningar, låt det brinna i skinkorna och kroppen darra – det ska kännas och nej,  det är inte behagligt att träna alltid. Men som jag alltid skriver, resultaten kommer därefter.

11

”När alla runt omkring skaffar förhållande och en person står ensam kvar.”

”Hej! Läste inlägget om barn på din blogg, intressant läsning. Jag kom och tänka på ett ämne som jag undrar du skulle kunna ta upp då det är något som jag och mina tjejkompisar ibland kommer in på.

Det flesta av mina nära tjejkompisar har pojkvän/sambo och vi är få som är singlar och vid vissa sammankomster blir det lite jobbigt för vissa singlar som tycker att situationen blir knepig om vi ska ses par + vi som är singlar, säg en middag. Jag har personligen inget problem med att umgås med flera par eller bara ett par och vara ensam singel utan partner då paret i det här fallet är härliga och roliga människor att umgås med. Vi har dock en singeltjej som tycker det här är jättejobbigt, jag förstår henne delvis men att undanhålla information och behöva tänka på vad man säger/uttrycka när hon är med blir ibland knepigt. Jag kan bli väldigt glad för mina vänners skull som är par om något stort eller litet sker men ibland känns de som vi i tjejgänget behöver tassa på tå för att hon inte ska bli sårad. Hon glädjs säkert åt de vänner som har pojkvänner men hon tycker de är jobbigt samtidigt att hon inte är där med. Hur tacklar man/jag/vi en sådan situation. Det är jobbigt när ens vänner mår skit för att de inte (aldrig) lyckats hitta kärleken.

Förlåt för ett kanske lite osammanhängande, långt meddelande men det vore intressant om du kunde skriva om det,på nåt sätt. Ha en bra dag!”

Hej!

Det där är så olika, för som du skriver, du har inga problem med det medan det är väldigt känsligt för någon annan. Jag umgicks en del med andra par när jag var singel. Det var inget som störde mig då jag var väldigt tillfreds i mitt singelliv och såg söndagsmiddagarna hemma hos andra par som en liten dos av tvåsamheten. Efter 2 år av ett destruktivt förhållande var bara tanken på förhållande något som fick ångestkänslorna att krypa på.

Jag tyckte det var urmysigt att hänga med andra par samtidigt som att älskade att enbart hänga med singlar med, eller stora kompisgäng. Men det beror väldigt mycket på att jag som sagt inte hade en längtan efter en pojkvän. Alltså, missförstå mig rätt nu, klart jag ville ha en pojkvän någon gång, men just där och då så trivdes jag med mig själv, behövde vara själv och visste någonstans att den dagen jag träffar honom, då kommer jag vara redo. Vilket jag gjorde att jag dejtade, hade roligt – men inte letade aktivt.

Jag tycker inte ni ska tassa på tå. Det är inte rättvist mot varken er eller er kompis. Däremot kan ni, eller bara du om ni inte vill få en ”intervention”-feeling över det hela, sätta er med er kompis och fråga henne exakt vad hon tycker det är jobbigt och hur ni kan lösa det på smidigast sätt. För det är en sak att känna av situationen och inte ägna hela kvällen åt att prata om sin nya kärlek när det faktiskt sitter personer som mår dåligt över sin singelsituation. Det finns stunder då rubb in the face faktiskt inte behövs. Man får ha empati och medkänsla för den andra personens situation. Men det får inte övergå till att man sitter och håller inne på sin egna lycka. Att man som du skriver ”undanhåller” information och biter sig i tungan för att inte råka säga något som kan uppfattas jobbigt för den andra personen. Det blir bara jobbigt i slutändan och kommer tyvärr tära på relationen. Och resultatet kan komma att bli så att denna kompisen blir ”elefanten i rummet” och gångerna då hennes inbjudan kommer missas för exempelvis bruncher eller middagar kommer tyvärr bli fler än tidigare.

Jag tror det handlar mycket om ömsesidig respekt för varandras livssituationer. Och såklart – kommunikation. Är tjejen öppen för förslag på exempelvis dejter? Är hon öppen och positiv för att bli ihopmatchad med vänner och bekanta? Eller tackar hon nej till alla försök och bittert beklagar sig? Det är stor skillnad, för tillslut blir det ohållbart att umgås med en sådan person med. Som alltid gnäller över att hon inte träffar någon kille, men inte vill ge killar en chans. Som hittar fel på varenda kille hon träffar, som avfärdar och säger ”det är inte lönt, alla killar är idioter ändå.” Ja, då blir det svårt. Väldigt svårt.

Så mitt tips är att prata med henne, erbjud ert stöd och hjälp. Häng med på speeddejting, agera bollplank när Tinderkillar diskuteras och uppmuntra. Men låt det inte gå ut över er vänskap och er själva, för hur hjärtskärande det ändå är att inte träffa någon och se andra finna kärleken – så är det inte någon annans ansvar eller börda att bära.

9