När den sociala energin börjar sina

Med två veckor kvar till finalen så börjar den sociala energin verkligen gå upp och ner. Jag minns hur vi alla mer eller mindre började bli rejält less dessa veckor. Jag och Dennis gick mer och mer iväg och pratade, inte om tävlingen, men om livet i sig. Om våra respektive, om våra liv hemma etc etc. Allt för att tänka på något annat. Vi alla hanterade det på olika sätt, vissa gick iväg och var för sig själva, vissa sov, vissa (läs jag och Oliva) hängde vid Maktens Boning. Det var en påtaglig känsla av att befinna sig mitt i någonting som man inte riktigt kunde kontrollera. Man ville vara där men samtidigt inte.

Det finns så mycket jag vill dela med mig av och skriva, men risken att eventuellt spoila något gör att jag håller igen och flyter med när avsnitten släpps. Jag ser på mig själv och tänker hur tydligt man kan se på mig att jag inte mår helt hundra. Jag ser hur min dipp träder fram och hur jag helt enkelt låter den agera ut fritt. Jag tillåter mig själv att inte vara på topp för att jag helt enkelt inte orkar fejka.

Två veckor kvar. Det börjar bli riktigt spännande. Synd bara att jag toppade mitt lag och vi förlorade, hehe. Äsch, vi var grymma ändå. Hej!



47

Veckans träningslista V17

VECKANS PASS:
Måndag: Vila.
Tisdag: 5 km + 4 x 800 m tröskel + 4 x 400 maxningar + 5 km progressiv tröskel.
Ons: Överkroppsstyrka.
Tors: Dubbeltröskel med 4 x 2 km stressad tröskel på FM och 2 x 4 x 3 min tröskel på kvällen.
Fre: Vila.

VECKANS TRÄNINGSKOMPIS:
Riktigt roligt att Anna hängde på tisdagspasset. Nu är hon invigd på Krillans IP!

VECKANS BÄSTA TRÄNING:
Dubbeltröskel igår. Jäklar så stark jag kände mig. Det var som att trycka på en knapp och kroppen svarade direkt.

VECKANS TRÄNINGSLÅT:
Alesso Remix – Pressure

VECKANS MOTGÅNG/ VECKANS REFLEKTION:
Tänker mycket på vikten av kontinuitet och det är även något jag pratar mycket med mina PT kunder om. Anledningen till att min löpning går så bra just nu är för att jag har gjort jobbet och hållit i, även i de tråkiga passen. Och det är det allt handlar om. Det funkar inte att dutta lite när det passar och köra allt man vill, när man vill. Inte när man har en plan och tydligt mål. Det funkar heller inte att blåsa ut sig varenda dag för att checka av träningen. Kroppen är mer komplex än så.

VECKANS HELL YEAH:
Var riktigt vidrigt att springa sista passet igår. Piskande vind, ösregn och riktigt grått. Men vi gjorde det och den känslan som kom över mig efteråt är oslagbar.

VECKANS HELGTRÄNING:
Lördag: Långpass 90 min.
Söndag: Lätt jogg 30 min + helkroppsstyrka.

VECKANS EXTRA:
Jag är nere i Skåne och blir alltid extra taggad på löpning när jag befinner mig härnere.

62

Veckans träningslista V16

VECKANS PASS:
Måndag: Tung benstyrka.
Tisdag: 5 km progressiv uppjogg + 6 x 800m 4.50 fart + 2km + 3km tröskel.
Ons: Vila.
Tors: Uppjogg 2 km + 4 x 8 min tröskel
Fre: Överkroppstyrka varvat i ett cirkelpass.

VECKANS TRÄNINGSKOMPIS:
Mina bankompisar i tisdags!

VECKANS BÄSTA TRÄNING:
Tisdagspasset var så jävla bra. Jag var inte alls taggad under dagen men när jag väl kom ut så sprang benen av sig själva. Jäklar vad bra det gick!

VECKANS TRÄNINGSLÅT:
Uffie – pop the glock.

VECKANS MOTGÅNG/ VECKANS REFLEKTION:
Jag har haft lite känning i min höft vilket har oroat mig, men har ökat upp stretchen, foamrullar och masserar ut. Det har hjälpt.

VECKANS HELL YEAH:
Nu drar löpningen igång ordentligt, slut på försäsongsträning!

VECKANS HELGTRÄNING:
Lördag: 75-90 min långpass med stegringar på slutet.
Söndag: Får se vad jag känner för. Kanske vilar. Kanske inte.

VECKANS EXTRA:
2 lopp inbokade i sommar och jag har nog aldrig varit så taggad på att tävla.

64

Lägesrapport

Det står lite stilla här just nu. Hemsidan håller på att byggas om och jag utvecklar min PT-online. Det sker även väldigt mycket med Friendcation, vi har släppt 4 nya resor och kommer snart även åka iväg på en rekresa inför en träningsresa som ska hållas i höst. Kallt Ljus rullar på, 2 pitchar ute och ska alldeles strax gå in i ett nytt möte med en eventuell ny kund. Podden växer och mina samarbeten är förjäkla roliga.

Helgen spenderades i Sälen där vi i princip toppturade hela helgen. Det var pure magic. Snart kommer jag även kunna dela med mig av något som inkluderar fjällen ytterligare i mitt liv. Det blir kul.

Jag är tacksam och glad för er som ändå hänger kvar härinne och läser, trots att det är segt mellan uppdateringarna. Men då sidan byggs om läggs fokus på det just nu.

Vi hörs snart igen,

90

IM BACK! ♡

Nu gasar vi Syd! Dags att börja vinna tävlingar.

Glad över att vara tillbaka och på frågan om jag tror att någon såg det som en fördel att jag hade sovit borta en natt och ”ätit” upp mig så vill jag vara ärlig med att säga att jag åt grönsaksbuljong och två-tre tuggor av en liten ostmacka förutom det dropp jag fick. Tyvärr så kunde jag inte behålla det utan höll på att bajsa på mig i bilen påväg till campet där jag tillbringade natten i ett strippat rum med endast en säng. El, toalettpapper och all form av nödvändigheter vi som vi ej hade på ön hade tagits bort. Spenderade resten av kvällen på toaletten för att magen krampade av det jag hade fått i mig. Så jag vet inte om de 300-400kcal var så mycket till fördel. Men nej, jag tror inte det. Mitt lag är bra och vettiga människor som var genuint glada över att ha mig tillbaka.

Jag minns att jag frågade gång på gång om jag skulle åka ut om jag åt av buljongen för att det var ”fusk” och det var även därför jag beslutade att stå över överraskningen i dagens tävling. För jag ville inte att någon skulle tycka att var orättvist och jag visste även hur jäkla mycket de andra I laget behövde energin. Jag mådde bra när jag kom tillbaka. Men ja, nu när jag ser det i efterhand så vet jag att det inte är så smart att ge bort ett eventuellt matpris. Men äh, jag var så jävla nöjd över att vara tillbaka på ön som vinsterna alltid glömde.

Det är kul att vara tillbaka i bästa laget igen. Tjoho!

55

Om kollapsen i Robinson

Vad som hände i dagens avsnitt har stört mig något enormt. För även om det finns en vetenskaplig förklaring till varför det hände så har jag känt en stor frustration. Att ha ett huvud som är inställt på att ge allt men en kropp som inte svarade på mina kommandon var en stor besvikelse.

Jag har varit i den situationen förut när jag var som sjukast i Guillan Barre och helförlamad. Men nu var situationen annorlunda. Jag vet ju min kapacitet. Jag vet vad jag klarar. Jag är van vid påfrestningar. Men efter 15 dagar med princip 500-800 kcal om dagen så missbedömde jag mina krafter. Mina glykogenlager var helt förbrukade enligt läkarna, jag var uttorkad och kroppen förbrände mer än vanligt för att upprätthålla termogenes. Hålla oss varma.

Detta är på riktigt och vi alla kämpar något oerhört. Lätt att glömma det när man sitter hemma i soffan och tycker vi latar oss på stranden.

Jag är van vid att träna på fastande mage, har god kännedom kring min kropp/energilagring och kan tömma mig vid extrema påfrestningar för att snabbt ladda om och köra på igen. Men skillnaden där är att jag har lagrat energi inför träning/tävling i ett normaltillstånd och inte levt på ett underskott som nu. Och i varje tävling har jag pressat på. Det har byggts läger och visst har jag varit hungrig, men det har ändå varit hanterbart. Och någonstans viftade jag därför bort varningssignalerna när jag gav allt och pressade på ännu mer. För jag var ju inte på ”gränsen” annars. Jag mådde ju bra och ville göra allt för att vi skulle vinna. Men mina glykogenlager var tomma och där fanns inget mer att ta av. Och det gick snabbt. Snabbare än jag någonsin hade kunnat förutspå. Min kropp la av. Trots att jag skrek åt den att fortsätta. Tryckte på. För jag ville så gärna att vi skulle vinna och just i det läget spelade det ingen roll att jag stod på alla fyra och drog över hundra kilo i en sele som höll på att slita oss alla på mitten. För vi ville så gärna vinna och vi är, även om det inte alltid visas på tv ett sammansvetsat lag. Vi gillar och respekterar varandra. Och även om vi driver varandra till vansinne (ping mitt favoritbarn @eliasakyols ) emellanåt så tycker jag om mitt lag. Vi är ett bra och starkt gäng som kör raka rör och det finns inga jag hellre vill ge allt ihop med på tävlingar. <3

78

Veckans träningslista V14

VECKANS PASS:
Måndag: CF med fokus på frivändningar.
Tisdag: 12 x 1 min tröskel.
Ons: Korta snabba intervaller i 2 block á 12 min + fys baksida lår/säte.
Tors: EMS-pass med Lovisa (vilodag egentligen men såg inte det passet som direkt träning).
Fre: 8 km lätt och lugnt med Åsa.

VECKANS TRÄNINGSKOMPIS:
Denna veckan är det helt klart Felicia som jag även spelade in en teamworkout med. Finns på min IG!

VECKANS BÄSTA TRÄNING:
Mina intervaller i onsdags låg på 3:fart men min puls höll sig oerhört jämn och under vad jag brukar ligga på i dessa pass. Utveckling!

VECKANS TRÄNINGSLÅT:
Felix Sandman – Relations

VECKANS MOTGÅNG/ VECKANS REFLEKTION:
INGEN BECAUSE IM ON FIREEEE

VECKANS HELL YEAH:
Respinsen på afterworkoutpodden är helt enorm.

VECKANS HELGTRÄNING:
Lördag: 12 x 1 min tröskel.
Söndag: Långpass med Susanne.

VECKANS EXTRA:
Filmade en sjukt kul kampanj för Salomon som släpps nästa vecka. Hoppas ni är lika taggade på den som jag är.

50

”Jag ska vara med i Robinson”

Sekunderna innan taxin kom för att ta mig till Arlanda och sommarens äventyr

Jag minns hur jag satt på Volta den där lördagsmorgonen i juni. Vi åt långfrukost innan vi skulle åka ut till Vaxholm med några vänner för en dags sol och bad på klipporna. Han märkte att det var något och jag såg hur han nervöst tittade på mig, observerade mig, granskade mig. Varje gång jag tog ett andetag och förberedde mig för att berätta stannade jag av mitt i utandningen och slog ner blicken. Han såg på mig. Blev blekare.

”Vi måste prata..”
”Jaaaha..euhm..okej..”

Jag tystnade, tog en klunk av kaffet och mötte hans stadiga blick. Aldrig att han viker av med den blicken tänkte jag för mig själv.

”JagharfråganomjagvillvaramediRobinsonsåjagtänkteattjagskickarinochderingdeuppdirektochnuharjaggåttvidareochträffatproduktionensamtläkareochjaghartackatja”

Uaaaaaaaaah…jag andades in och insåg att jag hade sagt det där så snabbt i ett enda andetag att jag knappt hade registrerat vad jag själv sa.

”Du ska vara med i Robinson? Det var det du ville berätta? Det du har gått och hållt på hela morgonen..?” säger han och jag kan riktigt se hur hela han andas ut.

”Ja? Vad trodde du jag skulle säga? Trodde du att jag skulle göra SLUT?!” kontrar jag och ser på hur hans oro sakta men säkert ebbar ut. Ja, han trodde ju det. För en sekund så trodde han att jag inte ville mer. Vi tittar på varandra sedan börjar vi båda skratta.

”Det är väl klart som fan att du ska åka.” säger han sedan och kramar min hand med ett stort leende.

Ja, det är väl klart som fan jag ska göra det tänker jag och känner hur stenen som har tyngt ner mina axlar försvinner. Min oro över att han skulle reagera på ett annat sätt, ett sätt som tidigare personer i mitt liv skulle ha gjort hade etsat sig fast i mitt inre och jag var helt enkelt så nervös inför att hans skulle bli arg.

Arg över att vår första sommar ihop inte skulle bli som vi hade planerat. Arg över att vi skulle få ställa in vandringen i Abisko och fjällmaraton i Åre. Arg över att jag bara drog. Arg över vad andra skulle tycka om mig och att jag skulle skämma ut mig i tv.

Innerst inne vet jag att han inte är en sådan kille. Att hans grundtrygghet och respekt för vem jag är och vad jag gör och vill göra i livet är stor. Men det är klart att tidigare erfarenheter etsar sig fast. Och det var det jag upplevde den där soliga morgonen i juni på Cafe Volta då jag berättade för min kille att jag inom 2 veckor skulle befinna mig på en Ö ute i Haparandas skärgård.

Och han ser på varje avsnitt med stor stolthet.

159