Chokladfabriken.

Vi flyttade in i denna lägenheten för lite mer än ett år sedan och det är ständigt en process att inreda samt få den där ”inbodda” känslan. Vi är långt ifrån klara, men det börjar sakta men säkert att ta sig. Både jag och Calle är intresserade av inredning men lika mycket som jag kan lägga pengar på designsoffor och ägna timmar åt att fundera över tavlor, lika lätt kan jag få total prestationsångest och stänga av totalt. Jag gillar att ta det i min takt och får klåda när allt är för perfekt. Andra får ångest av träningskonton på Instagram, jag får det av inredningskonton. Jag inser helt enkelt att jag aldrig kommer bli sådär pysslig eller duktig på att inreda som några av de konton jag följer i perioder. Missförstå mig rätt, det må se välstädat och väldigt stylat ut på dessa bilderna, men det ser inte alltid ut såhär och i vårt tredje rum hänger tvätt, två cyklar står parkerade och jag har skövlat in en drös med Reebokskor.

I vilket fall som helst så tänkte jag passa på att dela med mig av mina ”favorit-spots” här hemma innan det ser ut som ett bombnedslag igen.

Det som är kvar att ordna är terrassen samt lite småfix där inne som exempelvis fler tavlor och strukturera förvaringen. Vi behöver även ägna lite kärlek åt det lilla rummet som just nu fungerar som förvaringsutrymme.

Terrassen är ca 17 kvm och består just nu av ett bord med 4 stolar, en grill och några odlingar. Det låter kanske mycket men det ser tyvärr väldigt kalt ut. Detta var mitt stora projekt denna sommaren, och jag hade storslagna planer att fixa till den i en bohemisk stil som flöt samman med den strama skandinaviska stilen vi har inne.

Jo men visst.

Det projektet väntar fortfarande på min uppmärksamhet. Om vi säger som såhär, jag hade lite annat för mig.

Det var den lilla rundturen, hoppas ni gillade den. Hej!

10

Om att känna rädsla vid löpning.

Jag sprang 5 km imorse och var skräckslagen efter varje kilometer jag avverkade. Jag bara väntade på smärtan i knät och man kunde nästan se hur koncentrerad jag var på att ”känna efter”. Tyvärr började utsidan på vänster knä strama runt när jag passerade 5 km vilket ledde till att jag avbröt direkt och gick över på att köra lite löpstyrka och bålstabilitet. Smärtan avtog under resten av passet och jag vågade nästan helt hoppas på att det var jag som hade inbillat mig då jag är så rädd för att inte kunna springa.

Tyvärr var den lättnaden kortvarig då jag i trappan på jobbet när jag gick ner för att leta upp en kollega kände hur det började värka och strama ordentligt i knäet.

Helvetes jävla fan.

Sen har det fortsatt göra ont. Och jag har givetvis målat upp värsta tänkbara scenariot.  Löpningen är över för mig. Det är slut. Finito. Jag är kaputt. Släng mig i trashögen.

Har även hetsat Daniel som är min kiropraktor/naprapat om detta. Stackars honom. Det är en ytterst neurotisk och lätt hysterisk skåning han kommer få ta sig ann imorgon bitti.

Håll tummarna nu för helvete.

Och ni som tror på högre makter, ursäkta mitt språk och be en bön är ni ställa.

Kram Hej!

11

Surlistan.

 

Listor är kul. Speciellt när de inte är all happyclappy. För det är inte jag alltid, så det passar ju rätt bra. Jag snodde denna från Sandra som i mitt tycke är lite av ett list-proffs.

Obehagligaste jag vet: När mina kalendrar inte synkar och jag bokar in grejer i blindo. Drottninggatan under sommaren och mellan 16 och 19 en vardag. Plåster som flyter runt i bassänger. Barn med snor och gammal mat i ansiktet (ja, jag ryser av sådant, är en hemsk människa.) Fläckiga överdrag på hotellsängar.

Absolut inte min killtyp: Mansgrisar med typisk översittarmentalitet. Ni vet de där bönderna som skämtar (fast att man vet att de egentligen inte skämtar) om att tjejer ska stå hemma framför spisen och laga mat. Män som känner sig hotade av tjejer som gör sin grej, som bara i n t e kan släppa på stereotyperna och hur det ska ”vara” och grymtar missbelåtet om något förändras från hur det alltid har varit. Förr hade jag sagt att den typiska ”kille i raffe-skjorta” typen inte alls var min typ. Har varit tillsammans med en sådan i snart 3 år nu. Vi är väldigt olika på många plan men har även funnit gemensamma intressen och lärt oss väldigt mycket av varandra, så jag har droppat den tanken. Vilket jag är väldigt glad över. Men det som fortfarande är högst aktuellt är att jag inte gillar killar som ej tar hand om sig själva. Kalla mig utseendefixerad, för all del. Men jag vill ha det välansat med välskötta naglar, trimmat näshår, en kropp som nödvändigtvis inte behöver vara rippad men den bör användas till något annat än öldrickande och tv-spel och att det helt enkelt är helt och rent.

Äckligaste mat jag vet: Anser inte mat äckligt och är inte fem år gammal. Men om jag måste välja något som inte faller mig i smaken så blir det kalops men smaklös brunsås.

Blir arg på: Människor som lever sina liv i ignorans och vägrar ens försöka förstå att det finns så mycket utanför deras skygglappar. Lägg sedan till hets mot folkgrupp, vad som händer i USA just nu och gnäll utan en tanke på förändring. Och SL. Alltid SL.

Sämsta bok jag läst: Hanna och Amandas chiclit bok. Mina ögon blödde.

Något som får mig att byta radiokanal: One hit wonders från melodifestivalen.

Sist jag ville ta till knytnävarna: När en galen ryss simmande över mig på senaste tävlingen.

Sämsta serien jag nyligen sett: Oh, svår. Stänger av direkt om jag inte fastnar men jag minns hur oerhört jäkla mycket jag störde mig på tjejen i Bron. Tyckte hon var riktigt jobbigt. Samma sak med polistjejen Olivia Rönning i Springfloden. Varför måste de göra exakt ALLA polisbrudar så oerhört tuffa, svåra och ”jag klarar allt själv”? Så oerhört tröttsamt.

Fulaste plagg jag vet: Kjol med leggings.

Äckligaste drycken: Ljummen ful-cola.

Det skriker jag när jag blir arg: Helvetes jävla röv.

Det här var ju kul, lite som en terapisession. Nästa lista blir nog något med mat. Hej!

10

Min helg i bilder.

    ”Min helg i bilder” är tillbaka efter ett kortare uppehåll. SOM ni har längtat? Visst visst?

I fredags började jag dagen med att köra en brutalt tidig morgonträning 05:00 på SATS Hötorget följt av en tidig frukost med Louise på Pom och Flora. Anledningen till denna idioti var att jag inte hade tid att träna efter jobbet och behövde vara på plats på kontoret någorlunda tidigt, så då fick jag lösa det med ett snabbpass mellan 05-06. Såhär glad var jag över den frukostdejten.

Vid fyra checkade jag ut och drog direkt ut till Saltis för att möta upp Calle. Han bjöd på glass.

Sen bad jag honom ta en bild på mig innan vi kastade loss.

Jag fick styra medan Calle läste på sjökorten hur vi skulle ta oss till Napoleonviken där vi skulle lägga till för natten. Börjar få kläm på sjökorten själv nu och känner mig överhuvudtaget relativt säker på vad jag sysslar med på en båt. Det är så jäkla roligt. Kanske var jag en sjöbuse i mitt förra liv? Hur som helst så känner jag att dett aär ett intresse jag verkligen vill lägga ner mer tid på.

Mötte flera segelbåtar på väg ut från Saltis.

Väl framme korkade vi upp en flaska fint pangvin och tog det väldigt lugnt resten av kvällen.

Jag upprepar, väldigt lugnt.

Det var fler än oss som hade kommit på den briljanta iden att lägga till i den lilla viken. Jag höll givetvis koll på att de andra båtarna skötte sig.

Sen bjöds det på en femstjärnig middag bestående av hemlagad svampesto och pasta. Efter det flyttade vi in, plockade fram godiset och satte på en film. Ljuset utanför var magiskt när solen gick ner. Somnade kvart över nio och tyckte livet var bananas.

Vaknade runt sju på lördagsmorgonen av att regnet smattrade mot båten. Kollade ut och såg bara en grå himmel som flöt samman med ett mycket mörkt hav. Beslöt mig för att se en film i den lilla kojen och mysa tills Calle vaknade. Åt därefter en lätt frukost och kastade sedan loss för att ta oss in till Saltis igen. Jag styrde skutan och Calle navigerade – lätt som en plätt.

Vid lunch kom Louise ut och mötte upp oss. Det firade vi med en iskall SOL.

Därefter anslöt Jacob och Carro för en långlunch på Holmen. Jag tog en halloumiburgare vilket jag aldrig gör om igen (iaf inte där). Den var torr och smaklös. Fick smaka på Calles fishtaco som var grymt god. Alltid lika störigt när man väljer fel rätt på menyn. Nåja, efterrätten som bestod av blåbärspaj kompenserade nedköpet en aning.

Runt fem vinkade vi hejdå till Jacob och Carro, kastade loss och passade på att kolla på dödshoppet en kort stund annan vi begav oss ut mot Rögrund.

Efter ca 45 minuter var vi framme. Vi la till, korkade upp en flaska rött och njöt sedan av kvällen. Jag lovar att vi inte hade färgkoordinerat våra outfits innan vi sågs, det bara blir så att man kör jeans och randigt på sjön. Som den sjöbuse man är.

Efter någon timme gick vi ner till det lilla caféet på klipporna för solnedgångsfika.

Ingen solnedgångsfika utan kaffe/baileys.

Sen gick vi tillbaka till båten och hade en hetsig quizkväll med chips för ett helt kompani.

Söndagen spenderades några timmar på Saltis. Jag drack kaffe ur min favoritkopp och började tyvärr må lite dåligt. Fick magkramp, lätt feber och blev mer och mer öm i musklerna. Framåt tolv beslöt vi oss för att städa, packa ihop och åka hemåt.

Medan jag la mig nyduschad och beväpnad med 2 alvedon i sängen gick Calle ner och hämtade lite lunch åt sig själv. Som jag såklart åt lite av. Vilket han han tydligen visste jag skulle göra så han beställde en extra stor portion. Bra kille det där.

Sen kom Louise och lagade mat åt hela gänget som hade samlats hemma hos oss. Det blev ceviche-tacos. Hon är en fena på mat den där Louise. Framåt nio droppade folk av och jag drog i mig ytterligare några tabletter innan jag somnade på 3 sekunder.

Tack för denna helgen, det har verkligen varit balsam för själen.

6

Projekt köttfritt – vecka 1.

Då har första veckan av sex gått och jag har faktiskt inte stött på några vidare problem eller hinder. Luncherna har varit lätta då jag och Hanna, en kollega och vän, på jobbet storhandlar på måndagar samt kokar några portioner ris eller mathavre hemma som vi tar med oss till jobbet. Sen gör vi olika sallader varje dag. En av dem ser ni ovan. Det är en aprikos och äppel-sallad mer frön, mathavre, ricotta och olika grönsaker. Enkelt och mättande. Häromdagen gjorde jag och Calle pastapesto till middag av ingredienser som vi har odlat själva på balkongen. I helgen åt jag en (något torftig) halloumiburgare på Saltis samt svamppestopasta som vi hade förberett hemma och tog med oss på båten. I onsdags tog jag the easy way out och åt en vegansallad ute. Det har liksom varken varit jobbigt eller svårt att välja bort kött. Jag har heller ej saknat det. Vilket jag helt klart trodde jag skulle göra.

Gällande mejerier så har jag druckit havremjölk hela veckan förutom i min kaffe-baileys igår. Har dragit ner på osten men fortfarande ätit det i vissa måltider. Men har faktisk inte ätit ägg på hela veckan vilket jag dock fick men konstigt nog inte varit sugen på. Från att gå att äta ägg varje dag till inga alls är en stor förändring men ska jag vara ärlig, inget som känns av. Har ätit lite tonfisk och lax, men det har varit små mängder. Däremot har jag ätit mer frukt och grönt vilket jag ser som ett stort plus!

Hur har kroppen känts? Lättare och mindre uppsvälld. Men det beror nog väldigt mycket på att jag har gått börjat träna så smått igen och styrt upp vardagarna. Så jag tror inte en vecka redan visar några betydande resultat. Fick några kommentarer om att jag skulle känna mig trött och seg vid träning men det har jag inte känt av alls. Träningen har gått riktigt bra och är inne på dag två av brutal träningsvärk efter mitt benpass i fredags. Kör två dagarsvila i helgen och kör igång igen imorgon bitti. Kroppen svarar precis som den ska när den utsätts för tunga lyft och en förändring från vårens träningsupplägg.

Så summan av kardemumman är att det har varit lätt. Ser framemot vecka två. Ska på bröllop hela nästa helg så det kan bli lite av en utmaning. Men det tar jag då.

Hoppas er första vecka har gått bra. Kram

 

 

8

Höstens träning.

 

Som många av er såg på min Instagram så kickade jag igång min styrkeperiod i måndags. Efter en veckas helvila kan jag lugnt säga att kroppen kändes väldigt taggad på att få svettas lite igen. Anledningen till att jag hellre kör längre viloperioder då och då är helt enkelt för att jag känner att jag får bäst resultat av det samt att jag mentalt släpper träningsfokuset och kan ladda om med ny motivation och energi. Sen så är jag helt övertygad om att eventuella överansträngningar, förslitningsskador och andra skavanker mår bra av en längre paus.

Så hur har jag tänkt strukturera upp träningen i höst och vad är mina nya mål?

Först och främst så måste jag få rätt på mitt knä. Som jag skrev i min racerapport så small det till under sista milen på löpningen när jag tävlade i Gdynia och jag tror tyvärr att nerförslöpningen i Mont Blanc hade en stor bidragande faktor i skadan. Jag har inte sprungit på 1,5 vecka och känner idag av knäet då och då i exempelvis när jag går nerför trappan. Min plan är att vila till torsdag och sen ge mig ut på en lugn jogg för att känna av läget. Ska även boka en tid med Daniel på InMo Medveten träning som jag har gått till i snart två år. Han har hjälpt mig med min hälsporre samt mina låsningar i ryggen.

Mitt andra stora fokus i höst är att bygga upp styrkan igen och nöta cykel. Styrketräningen har verkligen gjort mycket för mig och jag kan riktigt längta till dessa perioder där jag kan fokusera på mina styrkeupplägg. Jag har verkligen utvecklats i min löpning det senaste året och det har varit mycket tack vare ett bra löpupplägg med många träningstimmar nerlagda men även att jag har varvat med tung benträning för att minska skador och bygga löpstyrka. Dessa tunga pass minskat i takt med att min tävlingssäsong satte igång men nu är det som sagt dags igen. Men ska jag verkligen nöta cykel då? Hell yes. Min akilleshäl denna säsongen har helt klart varit cyklingen. Jag måste bli starkare och jobba upp mer tryck i benen. Nästa år vill jag kapa minst 20 minuter i cyklingen och då krävs det tunga intervaller och jag kommer troligtvis köra ännu ett år med Triathloncoachning av Carl Norell. Vilket innebär ett gäng riktigt tråkiga, men nödvändiga, timmar i vintermörkret på wattcykeln.

För två år sedan anlitade jag Farid som håller till på Gymmet Stockholm. Han skapade ett personligt träningsprogram åt mig som jag nu kommer återanvända (dock med några finjusteringar.) Det är ett 4 – splittschema som fokuserar på tunga fria vikter i form av basövningar, muskelkontakt, maximal belastning, och intensitet. Jag kommer slänga in en del 3D övningar samt fokusera på att jobba aktivt med min kroppsvikt i mina cirklar.

Pass 1 – Rygg/axlar med betoning baksida ben
Pass 2 – Bröst med betoning triceps/core
Pass 3 – Ben
Pass 4 – Rörlighet/stretch alt yoga/pilates, lugnare simpass.

Varje pass börjar med uppvärmning och avslutas med 20 min snabb gång i hög lutning på bandet. Vissa av dagarna kommer jag byta ut gång mot 1 minuters backintervaller.

Jag kommer jobba med i 5 veckors block och därefter justera om så att jag chockar kroppen. Justeringarna kan exempelvis vara att jag kör dropsets/supersets  på vissa övningar, ändra antalet reps och sets och byta ordning på övningarna. Vissa av mina styrkepass kommer jag avsluta med exempelvis en cirkel eller lite HIIT-övningar. Detta är mest för jag tycker det är så otroligt roligt att avsluta med sådant och min kropp svarar väldigt bra på sådan träning.

Till dessa 3 styrkepass kommer jag addera 2 stycken konditionspass vilket kommer vara cykel och löpning. Detta ger mig 5-6 högkvalitativa träningspass. Var tredje vecka kommer jag även slänga in dubbelvila.

I mångas ögon kan detta verka väldigt mycket. Det intressanta är att jag efter vårens alla träningstimmar och brickpass (cykel + löp) eller exempelvis långpassen på 2,5 – 4 timmar tycker det ska bli riktigt skönt att ”bara” träna 1-1,5 timme. Jag trivs väldigt bra att vara aktiv och har en god relation till min kropp, mitt välmående går alltid först och jag försöker hålla det väldigt enkelt. Är jag pigg så gasar jag, känner jag mig sliten och trött så tar jag det lugnt eller vilar. Samma sak gäller i princip mat. Är jag hungrig så äter jag och tvärtom. Under årens lopp har jag lärt känna mig själv och hur kroppen på ett djupare plan och även om jag lyssnar på andra som har mer kunskap i ämnet så hyser jag stor tillit till mig själv och de val jag gör.

Runt december kommer jag lägga om träningen på nytt och inrikta den rent på triathlon. Simpassen kommer trappas upp och det kommer börjas nötas långpass och fler cykelpass igen. Kommer sänka styrkepassen till 1-2 pass per vecka och försöka bibehålla styrkan jag har byggt upp i benen under hösten för att verkligen utveckla min cykling.

Jag fick en kommentar häromdagen att det är lite komiskt med alla ”oss” som beter oss som om det vore OS vi tränade inför. Alla träningsscheman, målsättningar och förberedelser. Må hända att det verkar en smula overkill i somligas ögon. Men jag vet med mig själv att brinner jag för något och fokuserar samt tränar därefter så får jag även resultaten därefter. Jag jagar inte pallplatser. Jag jagar bara den bästa versionen av mig själv. Och jag älskar att utvecklas och nörda ner mig i min träning, det är fruktansvärt roligt. Äh, alltid retar något någon. Så är det med allt. Vill man träna som om det vore OS man skulle delta i, gör då det och glöm inte att sträcka på dig medan du gör din grej. Det är coolt. Du är cool.

The pepp is real, nu fortsätter jag bygga på detta drömtempel (min kropp är mitt tempel som Bridget Jones en gång sa.) Hej!

 

 

20

I det känsligaste lilla rummet i mitt hjärta.

Jag har inga problem att skriva om mina brister prestationsmässigt, prata om vad som gör mig ledsen eller ta konfrontationer – men är det något som var riktigt känsligt så var det att skriva hur jag tror folk uppfattar mig som vän. Jag menar, tänk så är det inte alls så jag är som vän? Ingen vill ju höra att man är en crappy vän liksom. Nåja. Här kommer den, lånad av HannaPee. Thanks guuurl!


Hur är dina egenskaper som vän?
Jag skulle vilja säga att jag är rätt rolig och att mina vänner både skrattar med mig och åt mig.  Sarkasmen och ironin är inte direkt en bristvara. Kan vara ganska bitter i omgångar på ett rätt underhållande sätt och det har livat upp många situationer i livet. Är väldigt bra på att styra upp saker och har bland annat flera roliga fester i bagaget. Jag får ofta höra att jag är social och har lätt att öppna upp för nya människor vilket gör att människor känner sig välkomna. Mina vänner vänder sig ofta till mig för råd  och många tycker jag är en jävel på att motivera och peppa. Vilket jag försöker visa mycket genom att ställa upp med att erbjuda min soffa som boende ett par månader eller erbjuda hjälp på andra sätt. Jag har ett stort kontaktnät med många bekanta och vänner, men det är en mindre klick som jag anser mina bästa vänner. Och de är som min familj. Det finns ingenting jag inte skulle kunna göra för dem. Jag hoppas bara att jag visar det tillräckligt mycket.


Sämst som vän?
Jag har riktigt dåligt tålamod i vissa situationer och är en tidspolis vilket många av mina vänner är väl medvetna om. Det har ofta hänt att jag har surat för att någon är sen eller är seg, det går fort över men kanske inte är så charmigt alltid. Jag försöker påminna mig själv om att inte alla gillar ett högt tempo eller lever sitt liv som jag gör. Förutom det så är jag väldigt ärlig och bestämd. Det är mestadels en bra egenskap men kan ibland te sig lite illa. Jag kan ibland låta väldigt hård vilket 98% fallen inte är min mening utan bara så jag låter när jag återberättar eller förklarar något. Blir väldigt besviken när jag märker att en vän inte respekterar min tid vilket jag ibland kan visa lite för tydligt. Jag menar, alla har sina anledningar, och jag försöker påminna mig själv om det. Men ibland är det väldigt svårt.


Vad stör sig dina vänner på med dig?
Att jag ibland tar strider jag inte behöver, att jag kan ta på mig lite för mycket och glömmer bort att prioritera vad som är viktigt och ibland vara lite för engagerad i vad som händer i telefonen. Kan även vara jävligt störig och terrorisera mina vänner tills de svarar på något jag har frågat om. Sen vet jag inte mer. Det kanske är mycket mer? Ber ödmjukast att få en lista på störningsmoment som jag kan åtgärda ASAP. Vill ju inte va en oskön vän.

Återkommande vänproblem?
När jag var yngre hade jag flera himlastormande vänskapsrelationer som nästan blev som ett förhållande. Ni vet, man ses varje dag, man gör alltihop, man ser på varandra som systrar och planerar livet utifrån att man alltid ska vara tillsammans. Dessa relationer är idag inte som de började och det finns visserligen olika förklaringar till det men jag tror den gemensamma nämnaren är att vi kvävde och satte orealistiska förväntningar på vänskapen och när sedan när en liten liten spricka skapades av ett missförstånd eller ett helt vanligt tjaffs som hör till vänskapen. Ja då blev det så mycket mer. Det blev en hel avgrund. Det var återkommande då. Nu tror jag mer det handlar om tid. Att prioritera och finna tid. Och att acceptera att alla prioriterar olika.


Typiskt för dig som vän?
Svarar snabbt vare sig det handlar om mail, sms, instastories eller facebook. Är en doer och får saker att hända. Är alltid villig att hitta på något och försöker komma med lösningar eller förslag. Jag frågade en tjejkompis vad som är typiskt mig och hon svarade såhär: ”Det typiska med dig är att du alltid är tough love. Man får inte alltid svaret man vill ha av dig men man får svaret man behöver. Det är ganska ovanligt men typiskt dig.” Och ja, det stämmer nog väldigt bra med hur jag är.

När blir du sur?
När man är sen. Herregud det kliar i kroppen på mig. Men jag blir mer sur när jag själv märker att jag håller på att bli sen. Får ångest och vill radera mig själv från jordens yta. Jag reder gärna ut saker och ting direkt och har inga problem med konfrontation, ogillar starkt när man inte berättar vad problemet är. Jag kan bli väldigt sur när en vän ska bli tala mig tillrätta som om jag vore ett barn. Som tur är händer det inte alls ofta då det antagligen inte hade varit en långvarig vänskapsrelation om vanligt förekommande.

Tråkigast med dina vänner?

Ingenting. Älskar varenda liten del med dem. Till och med de mindre bra bitarna. <3

Önskeegenskap som vän?
Snäll, ödmjuk, flexibel, öppensinnad och äventyrslysten. Och ha jävligt bra humor. Som mig då. Hehe.


Värsta sortens vän?

Krångliga vänner. Ah, det är så tröttsamt och tar så mycket tid. Samt personer som ger små tjuvnyp eller gör sig lustiga på min bekostnad, vänner som kopierar allt man gör/köper/säger, missunnsamhet och surisar.

Bästa sortens vän?
Som älskar mig och andra vänner för den man är och vill bli. Som låter en göra fel och stöttar ens ibland orealistiska drömmar samt hejjar på fast att det kanske helt skiljer sig ifrån vad de skulle ha gjort. Som tar ansvar. Som vet att man kan ta en tillsägelse och som framförallt innerst inne vet att min tough love enbart ges till de jag verkligen tycker om och är 100% från hjärtat.


Gemensamma drag för mina närmsta vänner?
De är alla sådana otroligt öppna och genuint snälla människor. Jag har så otroligt roligt med dem och jag blir inspirerad av varenda en. De är smarta, kreativa och gör det bästa utav livet. De har riktigt grym humor och gillar memes lika mycket som mig. Jag älskar att mina vänner är så olika varandra men ändå respekterar varandra. Mina närmsta vänner är gränslösa supporters och jag vet att de alltid vill mig väl. Och det älskar jag med dem. De är helt enkelt fantastiska.

10

Emilkeps & att stå på sig.


Klänning från Tiger, skor Jennie Ellen, väska Chloe emilkeps (Calle har börjat kalla mig för Emil) från River Island.

 

 

Kom precis hem efter en spontanmiddag med Elina. Käkade vegansalladen på Systrarna Voltaire och smed middagsplaner för hösten. Dag tre på mitt köttfria projekt och jag tycker fortfarande det är plättlätt. Tänkte skriva en sammanställning varje vecka med mina tankar kring det. Hojta om vi vill att jag ska ta upp något speciellt.

Det är så härligt att kunna vara ärlig och bekväm när man bestämmer middag med någon. Elina sa till direkt när jag frågade om hon ville mötas upp lite senare på kvällen för en spontandejt att hon gärna käkar men då cleant då hon kör 8 veckors bootcamp. Vilket passar mig perfekt då jag är inne på samma spår då jag kör 6 veckors veggo-bootis. Jag vet många som kämpar med just detta, att kunna stå på sig och säga ifrån samt hålla sitt spår med kosten. Det är så lätt att ”dras” med och rucka på sin målsättning för att man lätt känner sig krånglig eller att man är tråkig. Ofta blir det till ett större problem än vad det är. Jag menar, att man väljer att följa med på en middag men exempelvis väljer att dricka cola istället för att ta ett glas vin som alla andra i sällskapet är ju egentligen inte ett problem. Men då man aviker från flocken så blir det lätt lite obekvämt och framförallt om det finns personer i sällskapet som blir störda av att man har valt att göra något, kör sin grej och är målvetet fokuserad. Det är jättejobbigt för somliga människor. Men helt ärligt talat så är det i slutändan jobbigast för en själv när man sviker sig själv för att behaga andra. Samma sak gäller det sociala med kosten. Eller ja, egentligen allt.

Men jag tror att kommunicerar man bara ut att vad man ska göra och varför samt ber människor i sin omgivning att respektera det så har man redan gjort det lite lättare för sig själv. Speciellt om man klargör att detta är viktigt för en och att man inte vill höra kommentarer som stjälper mer än hjälper kring sitt val. Moralkakor och ”behändiga” tjyvnyp som är förklädda till en välmenande kommentar är om jag ska vara ärlig så jävla tröttsamt. Zzzzz.

Okej, klockan börjar närma sig 22.00. Ska ligga till sängs prick. Hur tror ni annars jag pallar att gå upp halv sex och ösa hela dagarna? Börjar ju trots allt närma mig trettio.

Hej!

11