Cancergalan 2020

Igår var jag på Cancergalan som hölls på Hovet. Med mig hade jag Louise och tillsammans satt vi och kramade om varandras arm när det blev lite för jobbigt. För ja, det är jobbigt med Cancer. Det är vanligt, men jävligt jobbigt. En av tre drabbas och vi har flera i vår närhet som har drabbats och även tyvärr gått bort. Och det blev väldigt påtagligt under kvällen när #springförterese insamling kom upp. Då brast det helt för mig. Jag och Terese har föreläst ihop, var branschkollegor och hon var en stor inspiration för många. Hennes bortgång kändes igår och jag blev påmind hur snabbt det kan gå.

Det är tillfällen som de här jag blir mörk i tankarna. Jag skakar på huvudet och tänker för mig själv. Jag kommer bli en av de tre någon gång i framtiden. Jag vet, det är hemskt att tänka så. Men med tanke på hur många runt om som insjuknar och hur vanligt det ändå är så kan jag inte naivt blunda för att det faktiskt kan hända. Speciellt inte då jag redan har lurat döden 3 gånger i mitt liv. Oddsen är inte helt solklara.

Därför är det så viktigt att uppmärksamma, stödja och föra arbetet framåt med cancerforskningen. För jag vill leva. Och jag vill att mina vänner, min familj och andra människor ska få leva.

50 kr i månaden gör väldigt mycket. Det är 2 köpekaffe på väg till jobbet.

En av tre.

62

2 kommentarer

  1. Missade galan på tv tyvärr men det hade varit gråtfestival för min del också.
    Följde Terese och hennes snabba bortgång berörde mig mycket trots att jag aldrig träffat henne. En nära väninna till mig har gått igenom bröstcancer-behandling nyligen osv osv.
    Måtte det komma ännu bättre botemedel! <3

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *