Stötta Cafe Berget

Förra veckan fick jag och Maria jobbar med mig gällande vissa av mina samarbeten/projekt en idé. Det var i samband med att Maria läste om hur många småföretagare som gick på knäna och riskerade att gå klappa ihop totalt vi började diskutera hur vi kunde hjälpa till. För även om jag har det jävligt tufft just nu med tanke på att ca 70 procent av vårens intäkter försvann i samband med Corona och jag jobbar med att arrangera resor och event så har jag en USP och det är en stor plattform. Och om jag kan hjälpa så gör jag mer än gärna det. Så vi skrev ihop ett inlägg och postade det i ett förum för småföretagare på FB samt Linkedin. Och fick respons.

Nu kanske ni förstår varför jag blev så glad av att höra om Amex intiativ. Alla kan göra något. Stora som små.

Utdrag från texten som postades:

” ..SÅ, mail och berätta vilka ni är, vad ni driver för företag, vilka utmaningar ni står inför nu i dessa kritiska tider, så tänkte vi att vi snappar upp ett par styckna som vi väljer att ge utrymme i Joannas bloggkanal där vi då berättar om er och hur just ni påverkats av allt detta samt vad man kan göra för att hjälpa just er verksamhet, med länk direkt till er. Vi kan ju givetvis inte hjälpa alla, men ett par styckna…”

Och här kommer ett av företagen. Jag hoppas ni som kan och är friska kan stötta på något sätt.

”Hej! Jonna Castell heter jag och är sedan årsskiftet ägare av Café Berget på Klostergatan 38 i Linköping. Caféet har en fantastisk miljö och när gästen kliver innanför dörren slår historiens vingslag och tiden stannar upp för en stund. Caféets historia sträcker sig till år 1901 då det grundades av två systrar. Då var caféet beläget i en annan byggnad. Huset är unikt i sitt slag mitt i city och bär på mycket historia. Idag är det en oas mitt i stan. Tack vare utformningen kan gästerna som besöker oss idag sitta i avskildhet i de sju olika rummen inne i caféet. Utanför huset finns en härlig uteservering där gästerna sitter i avskildhet uppe på det lilla berget. Utformningen är väl anpassad för att möta rådande behov till följd av covid-19. Idag erbjuder vi; presentkort, fika för avhämtning (ring- swisha- hämta), leverans av luncher, smörgåsar & fikabröd till företag och privatpersoner som är på arbetsplatsen, beställa ett fikagram (du kan beställa fika med en hälsning till någon via telefon och betala med swish). Du kan stötta oss och andra branscher genom att köpa presentkort, beställa takeaway och fortsätt självklart att besöka caféet om du är frisk! ”

Vill du besöka eller komma i kontakt med cafeet så kan du göra det här.

37

Backa krogen!

Jag hade velat veta hur många timmar jag har spenderat ute på krogen. Hur många dagar sammanlagt i mitt liv där minnen har skapats och upplevelser har berikat mitt liv. Där kvällar med vänner där stökiga middagar som har övergått till dans in på småtimmarna. Det är dejter, bra som dåliga, har fått mig att skratta högt. Restaurangbesök har avlöst varandra och jag vet inte hur många lunchmöten jag har gjort på olika restauranger i stan. Möten som har fått blodet att nervöst pulsera. Möten som har gett ny kraft. Möten med nya människor och människor som länge har varit en inspiration. Krogen har fungerat som en mötesplats och varit en plats för oss att bland annat utveckla Friendcation. Och jag kan lugnt konstatera att jag känner mig trygg på krogen. Hemma. Från att ha en bakgrund inom kroglivet till att nu ha det som ett stående kapitel i mitt liv men även jobb med det till en viss del. Som egen företagare inom den bransch jag är så är jag beroende av krogen, lika mycket som krogen är av mig.

Det är därför jag vill lyfta initiativet American Express har dragit igång. Inte för att jag samarbetar med dem. Nej. Detta inlägget är utanför vårat samarbete. Och för just allt vad krogen betyder för mig och som jag vill ha kvar i mitt liv. När Fredrik i samband med en inspelning jag gjorde tillsammans med Amex berättade om ”Backa Krogen!” för mig så jag direkt att jag ville veta mer och att om jag fick även skriva om det.

Backa krogen! Är ett initiativ från American Express. Svenska krogar kämpar just nu för sin överlevnad och därför ger Amex bort all sitt reklamutrymme till dem.

2 veckor framöver kan krögare, bar- och caféägare anmäla sig till en unik annonsplattform som ger dem direkt tillgång till en ny och större publik. Amex finansierar planering, produktion och administration samt mediekostnaden. Det enda som krävs av krögarna är en kortare film där de själva berättar om sin restaurang och hur den som så önskar kan ge sitt stöd. Det kostar ingenting att delta i kampanjen och restauranger, caféer och barer i hela landet är välkomna att delta.

– Det här är en stor satsning från oss som kommer att synas oerhört mycket, säger Fredrik Sauter som är VD American Express Norden.Backa Krogen är inte svaret på hur vi vinner över Covid-19-smittan. Men det är en liten handling som förhoppningsvis kan hjälpa dem som arbetar på restauranger, caféer och barer att stärka sin ekonomiska motståndskraft. Så att de finns kvar.

Läs mer om initiativet här.

Det är ett kretslopp för oss alla och det har Amex förstått samtidigt som de kopplar det till något större. Snyggt!

38

När vi kopplar utseende till hälsa

Det här är så dubbelt för mig: om man äter rimliga mängder allsidig kost och rör sig ganska mycket men är rund – då kanske man vill bränna mer fett och äta nyttigt för att se ut på ett annat sätt. Och de finns ju många som äter kasst och inte tränar alls men är smala – och då ser hälsosamma ut? Jag tycker du är klok och har rätt i det du skriver, men samtidigt är det ett faktum att vissa lättare lägger på sig vikt och kanske inte trivs med den. Tycker ni (kul att höra olika åsikter) att de personerna bör acceptera sin kropp eller förstår man att det kanske finns en strävan att förbättra ytan? Har hört många som dissar dieter och mer eller mind hånar bantare som själva är smala och enligt normen ”normala”. Bör man istället mäta värden för att veta hur man mår inuti? Eller hur vet man om man äter och tränar lagom?? Utan att skriva matdagbok och registrera sin träning… Intressanta frågor tycker jag!

Mitt inlägg gällande kosten var både upprörde, väckte tankar men framförallt fick många att resonera lite djupare kring ämnet. Vilket var precis det jag ville. För det finns inga rätt eller fel. Min valda sanning är inte din sanning och den bok som säljer mest exemplar är inte vår bibel. Inte heller det konto som trendar bäst på Instagram. Det enda som egentligen gäller för oss alla är att man ifrågasätter den informationen man väljer att ta in och sållar. Att man är källkritisk och frågar sig själv sitt egentliga syfte med eventuell kostrestriktion eller träningssatsning.

Vad jag gillar med denna kommentaren är att den tar upp flertal, vad jag anser, problem kopplat till vårt utseende som definieras av vår form på kroppen. Många av oss är programmerade att tänka ”smal = hälsosam”. Där tycker jag att vi borde bli bättre att ta hälsokontroller. För en hälsosam kropp kan inte mätas i ögonmått. Att ha låga värden, ständig huvudvärk eller brist på ämnen i kroppen kan vi inte se, och i många fall inte känna själva heller. För efter ett tag i ett visst stadie blir vi vana vid att må på ett speciellt sätt och hur ska vi då urskilja ett välmående mot ett sämre mående?

Det är därför det är så viktigt att prata om helheten.

Varför man tränar? Varför man vill ändra sin kost? Är det i ett prestationssyfte eller rent estetiskt? Behöver man det för sin hälsas skull? Behövs det? Och på vilket sätt vill man få hjälp?

Jag håller med om att tonen kan stundtals vara raljerande och hård när det kommer till viktminskning. Och det är synd. För i många avseenden är viktminskning något positivt och bra på vägen till en bättre hälsa. Det ÄR inte hälsa utan en del av det.

Men första steget, för oss alla, är att vi slopar att koppla utseende till hälsa. Kan vi enas om det?

79

Lunchin´

Igår åt jag lunch och hängde jag i denna mysiga sviten på Radisson Strand tillsammans med Carro, Viktoria och Louise. Twist & Tango bjöd in till presslunch där Gertrude hade ordnat så vi kunde designa egna jeansjackor. Jag och Louise körde teamjackor för Friendcation. Såklart.

Plockade även en ursnygg skinnklänning som är 100% vegan. Ser framemot att bära den med bara ben och boots i vår.

Jag har fått en del frågor gällande mina utsvängda blåjeans. De är från Wera och finns här.

Efter lunchen hade jag ett möte gällande ett projekt som förhoppningsvis drar igång i höst. Jag hoppas verkligen det blir av. Det är något många av er har efterfrågat. Kan ni gissa?

Hej!

32

21:44

Har nått en ny nivå av tant. Ligger i min säng och googlar plädar då jag tycker det är lite kyligt på nätterna. Bredvid mig ligger en påse NK Mint som jag metodiskt äter ur med mina nygjorda naglar som går i en blodröd färg. Ansiktet är preppat med en sovmask från Lernberger Stafsing och fötterna är insmorda med olja efter dagens löpning.

Är jag 32 eller 62?

Svårt att utgöra just nu.

Nåja. Hur är läget annars med mig? Förutom att hela corona situationen försvårar mitt jobb något enormt, mitt köksbord fortfarande är på vift samt att badrumsrenoveringen just nu känns lika omöjlig som USAS president så är livet braaa. Jag djupandas flera gånger om dagen och tänker ”det kan alltid vara värre”. Sen skrattar jag ett högt och galet skratt.

Kom även på precis att jag glömde att posta en ”min helg i bilder” i måndags. Låt mig säga som såhär. Den var luuuugn. Jag var i skolan 9-18 hela helgen och däckade runt tio varje kväll. Drack ett glas rödplang med fina vänner i fredags samt åt middag på ett vietnamesiskt ställe på lördagen efter en snabb visit på Julias födelsedrink. Hann även med ett långpass. Men dagarna spenderades i skolan och det är en jädra tur att det är väldigt intressant och framförallt roligt att vara där – annars hade dagarna känts ooeeetroligt långa.

Imorgon ska jag få besök av 2 olika byggbolag, gå på pressevent, jobba med Maria, springa långpass med Jocke, fixa i lägenheten, köpa en dörrmatta samt jaga mitt köksbord. Ska även skicka iväg en text för korr inför en grej i höst samt förhoppningsvis träffa Felicia.

Blir en bra dag.

Hej!

53

Att fira och firas

Att samla gamla vänner med nya vänner. Att dra på sig sin finaste klänning (finns här) och möta leenden från människor som tittar upp ur sin stressade bubbla på tunnelbanan. Att glida fram längs gatan i solglasögon och vara jävligt nöjd. Att ta ledigt en hel dag och fira från morgon till kväll. Att somna i en svit. Att vara omringad av dem man älskar. Att dricka basilikadrinkar och dra riktigt dåliga Göteborgsskämt. Att dansa i en säng. Att vakna med armar omkring sig dagen därpå, under ett fluffigt duntäcke, och gå igenom sin födelsedag med ett bultande hjärta. Att vilja fira att man blir äldre. Bättre. Roligare. Låt mig aldrig sluta med att vara lite extra. Göra det lilla extra. I allt.

För det är dagar som dessa jag minns extra väl när livet känns tungt och jag undrar vart jag är på väg. Det är födelsedagar som dessa som påminner mig om vilket värde relationer har och framförallt – varför jag aldrig får sluta anstränga mig. För det ger så mycket.

Gårdagen var perfekt. Jag vaknade vid sju, drack kaffe i sängen samtidigt som jag öppnade paket som L varsamt placerade på sängkanten. Paket som värmde i hjärtat och fick mig att längta ännu mer till sommarens äventyr. Paket med tanke, känsla och effort.

Efter lite frukost drog jag iväg och sprang min årliga födelsedagslöptur. 5 km under 25 minuter. Sen gammalt.

Sen drog dagen igång på riktigt. Lunch på Riche med en hel drös fantastiska tjejer. Paketöppning, bubbel och skratt. Framåt två begav några av oss vidare till Amaranten där jag checkade in i deras f a n t a s t i s k a svit. Jag älskar allt med den. Känner mig som jordens lyxigaste människa. Gänget på Amaranten hade förberett lite desserter och ställt fram bubblet som jag hade ordnat med till tjejerna. Sen droppade en efter en in och tiden flög förbi. Ska jag vara ärlig hade jag velat fortsätta någon timme till på rummet för vi hade så oerhört trevligt.

Snabbt in i en taxi prick 17:27 sladdade vi in till APO där Louise satt och väntade i baren. Efter ca tio minuter var vi 7 personer och efter ytterligare 10 minuter var vi 15 personer.

15 fantastiska vänner som ville spendera sin måndag för att fira mig.

Jag är lyckligt lottad.

Av botten av mitt hjärta, tack. Tack tack tack till alla er som har smsat, ringt, skickat bud och framförallt tack till er som tog er tid att fira mig på min dag.

Jag älskar er.

80

Onsdag 09:20

Sitter och knaprar på en riskaka med ost (ett ton) och smör. Bredvid mig står en ljummen kaffekopp som jag gång på gång glömmer att dricka så jag får hälla på nytt. Det är alldeles tyst i lägenheten. Det enda man hör är hur grannen ovan duschar och hur en stor lastbil nere på gatan skramlar runt med lastbryggan. Det är inte min lägenhet jag sitter i, men ändå känner jag mig avslappnad. Oberörd ni vet? Jag rör mig med vana rörelser i den ljusa lägenheten med minimalistisk inredning. Fyra steg till kaffemaskinen för att hälla upp ytterligare en kopp, fem-sex steg till sovrummet där mina, nåja kanske inte helt mina, pyjamasbyxor hänger. De är rutiga och mina former fyller ut de raka sömmarna som är skapta för en relativt rak manskropp.

Åtta mail blir till fyra mail och slutligen står det noll. Jag bestämmer mig för att slutföra det sista hemma hos mig då jag väntar bud och dessutom snart ska springa långpass. Jag vill inte ha ett för stort glapp mellan frukost och löpningen. Jag behöver energin tänker jag och uppdaterar min mentala inköpslista med bananer och kvarg.

Tanken på min lägenhet som sakta och säkert börjar ta form gör mig glad och trots den senaste veckans frustration över hantverkare, tidsbrist och en router som har krånglat så känner jag ändå hopp. Jag känner en förväntan för vad min lägenhet kan bli. För ljuset som dansar mot hörnet i vardagsrummet. För skåpen som borradså upp igår. För citronträdet i hörnet. För våren som kommer och där mina löprundor kommer starta från den lilla gatan vid vattnet.

Kaffet har svalnat igen och jag häller ut det i vasken. Jag packar ihop min lilla väska, diskar min kopp och beger mig ut i solen för att ta mig hemåt. Mot norra sidan. Till en plats som är min egen.

78

Jamenvadfandå

Ja men var fan ska jag börja. Är så less på mitt gnäll över att jag inte pallar träna ordentligt ( eller enligt schema) att jag nu sitter här och äter min tredje påse OLW Choco Cheese och sippar på ett glas rött. Klockan är snart tio och då jag inte hinner med allt jobb på dagarna så sitter jag numera på kvällarna som jag har lovat mig själv att inte göra. FÖR DET VAR JU DÄRFÖR JAG SA UPP MIG OCH BÖRJADE JOBBA 100% istället för 200% som jag gjorde innan.

Men nejdå. Nu är man här igen. Pisstrött och med en ständig lätt hinna av byggdam på skor, i väskan och i håret. Det känns som om jag aldrig kommer flytta in ”på riktigt” och jag tror dessutom att jag har PMS för jag vill slå ihjäl folk.

Läste dessutom en kommentar häromdagen om att jag såg lite fluffig ut. Som om jag vore en jävla katt. Fluffig. Ja men självklart, är det så. Det finns ju ett utfall av vin och chokladdoppade ostbågar klockan tio på kvällarna.

Pallar inte ens få hög puls över det. Mina artärer är igenbommade av raffinerat socker.

Godnatt.

74