”..Det är det vi intalar oss när vi ställer oss en kvart längre på crosstrainern för man vet att svärmor bjuder på kaka och man helst inte vill säga nej då man älskar den kakan men ångesten kräver en åtgärd. För det är så man gör. ”

Jag har snart gått halva min utbildning på The Academy och snart även passerat halva steg 3. Det har varit 5 intensiva dagar i skolan och vi har avhandlat ämnen som har fångat mitt intresse lite mer än jag trodde de skulle göra. Jag låter förvånad, och det är jag, för jag trodde verkligen träningsdelen skulle intressera mig mest vilket den gör, missförstå mig rätt, men intresset för kost och samtalscoachning fick sig ett rejält uppsving. Vilket passar väldigt bra då jag under steg 4 kommer läsa mer djupgående om bland annat kostlära, idrottsnutrition och näringsvärden i vårt dagliga intag. Jag kommer även få praktisera min kunskap genom att jobba med olika cases och uppgifter tagna från verkliga livet. Och förhoppningsvis kommer jag efter detta steget och godkänd examination vara Lic. Kostrådgivare.

Vilket behövs. För ska jag vara helt ärlig så blir jag förvånad över många människors okunskap när det kommer till kost. Och då menar jag människor som jobbar med hälsa och öppet ger råd utan belägg eller bakgrundshistorik. Som förespråkar dieter som stjälper snarare än hjälper. Jag och Kristina Andersson som är en av lärarna på The Academy pratade en del om detta och jag tyckte hon gick igenom de olika dieterna på ett väldigt klargörande och enkelt sätt. Jag insåg även att vi tänker relativt lika kring kosthållning och att vi framförallt delar åsikt om att det spelar egentligen ingen roll vilken diet man följer – alla mynnar ut i en och samma åtgärd vilket är kalori/energi restriktion. Kärt barn har många namn brukar man säga och ja, i detta fallet stämmer det verkligen. Framförallt när man kan tjäna pengar på det.

Jag är så jädra less på att mer eller mindre dagligen få höra kommentarer om att man borde äta si eller så. Eller förvåningen när jag säger att jag äter precis allt. Men framförallt kan jag inte låta bli att fascineras över upprördheten när jag säger att jag är av åsikten att intolerans som ex gluten och laktos till stor del beror på oss själva. Att vi själva har skapat en folksjukdom och ett hinder i våra liv. Notera att jag skriver/säger till stor del. Vilket inte betyder ”alla”. Men, jo – det är extremt många som slänger med diagnoser som de inte har.

Jag förundras hur vi kan landa på månen, köra bil, forska på de mest avancerade sjukdomarna och bygga höghus. Men när det kommer till kosten, så är många av oss helt oförmögna att tänka logiskt. Rationellt. Sunt. Vi lever i en värld där länder befinner sig i kris, där svält är ett dagligt förekommande problem. Och på ett sätt är det som att vi utvecklar samma problematik här, men med en annan källa. Vilket borde vara en väckarklocka för många av oss, men framförallt sjukvården och skolan. Det går inte längre att avfärda att det är en ”tonårsgrej” att ha någon form av ätstörning. Inte när denna ”tonårsgrejen” förstör liv, tar liv men även förvandlas till en ett vuxet problem som i många fall förs över igen på barn. Inte när vi släpar i kommunikationen, när media pumpar ut en förvrängd bild på hur det ska vara. När normer, ideal skapas och får oss att ständigt jaga något många av oss inte kan definiera. Något som sällan gör oss lyckliga.

Vi säger oss vilja leva länge, vara starka, välja hälsan. Vi klappar oss på bröstet och stoltserar med att vi är ett medvetet land. Att vi minsann är ett föredöme. Men är det inte lite skevt att viljan att leva länge, vara frisk och upprätthålla en sund approach kantas av förbud, ångest och i många fall svält? Vi ler lyckligt på våra semesterbilder bara för att få yrsel några minuter senare för att vi reser oss för hastigt. Vi är trötta, undernärda och övertränade.

Men vi är hälsosamma.

Det är det vi intalar oss när vi ursäktande säger att man minsann ska ”unna sig” och tar en liten tugga på kanelbullen. Det är det vi intalas oss när vi ursäktar vår matlåda som innehåller pasta med ”barnen önskade mat igår”. Det är det vi intalar oss när vi ställer oss en kvart längre på crosstrainern för man vet att svärmor bjuder på kaka och man helst inte vill säga nej då man älskar den kakan men ångesten kräver en åtgärd. För det är så man gör.

För vi är hälsosamma.

Ursäkta, men vi är långt ifrån hälsosamma. Och ju mer jag fördjupar mig i näringsläran, ju mer studier jag läser och mer diskussioner jag har i klassen, med lärarna så inser jag hur långt ifrån vi är att vara där vi utger oss att vara. Jag tittar mig omkring i branschen jag verkar i, på mina träningskollegor, personer som tävlar i samma grenar som mig och på människor i min omgivning.

Jag synar dem lika mycket som jag synar mig själv.


110

17 kommentarer

  1. Tack. Jag behövde läsa det här idag. Tack för att du säger det som de flesta andra duckar för. Tack för klarspråk, tydlighet och ärlighet. Tack för att du lyfter att ätstörningar är en samhällsfråga, inte individ-/tjej-/tonårs-/osäkerhetsfråga.
    Jag själv är uppvuxen ätstörd. Kan inte minnas att jag någonsin haft ett sunt förhållande till mat. Det har alltid varit laddat med så mycket värderingar. Vad du äter, hur du äter, när du äter, ATT du äter. Hur mycket jag än försöker ta fokus från mat, ignorera alla värderingar kring det och bara äta för näringen, energin och den goda smakens skull, så är det en jävla hinderbana som ständigt kastar nya utmaningar i ansiktet på en var dag.
    Så återigen, tack! Du och din röst behövs.

  2. Vad bra och så vettigt skrivet!
    ”…ångesten kräver en åtgärd.” Gör ont att läsa men precis så … Tack!

  3. Jag håller med dig till 98% och du skriver väldigt bra om mathetsen, det ”hälsosamma” och att vi skapar problemet själva i vårt samhälle.
    Dock kan jag inte se hur varför laktos och glutenintolerans kopplas till detta. För laktosintolerans finns naturliga och väldokumenterade orsaker till varför många faktiskt är känsliga, då många slutar producera laktos i vuxen ålder. Att inte kunna äta gluten kan bero på sjukdom som celiaki. Båda dessa ska man inte beskylla individer för att ha skapat. Man kan också uppleva att olika sorters mat påverkar tex magen på olika sätt, bland annat gasbildning.
    MEN om man tror att gluten och laktosfritt är nyttigare på något sätt, och därför säger att man ”inte kan” äta detta, då är det ju något skapat problem. Och på det planet kan jag absolut hålla med dig om att man slänger sig med diagnoser man inte har. För att inte tala om dieter, jävulska påfund…

      1. Glutenintolerans eller överkänslighet kan vara provocerat. Dagens köpebröd är väldigt processat, gluten är extremt vass för våra tarmar. Mjölsorter som Vetemjölspecial och Manitoba Cream har extra tillsatt gluten för att bli så där fint och fluffigt… så jo tyvärr till viss del kan vi äta oss till problem med gluten.

  4. Så jäkla bra!! 🙌🙌 Du är grym på att få en text så där tillspetsad! Min äldsta dotter fyller 16 nu i vår, hon spelar handboll, älskar träning och ”köra slut” på sig. Men mat!! Ända sedan i trean har hon mer eller mindre ratat skolmaten, äter bra hemma, alltid rejäl frukost och mellanmål. Men den där lunchen som är så viktig i en växande kropp hoppas ofta över, för att den smakar dåligt..Nu det senaste har träningen ökat lite mer men inte matintaget.. tyvärr har det medföljt att jag och hennes pappa fått stoppa en del träning. Försöker förklara det här med träning och mat på ett bra sätt!! Men det är så jäkla svårt att förklara på ett bra sätt..!

  5. Jag blir även oroad för den extrema exponering av allt som rör hälsa. Idag är utbudet så sinnessjukt stort bland ”information” och det är inte konstigt att folk väljer att lyssna på källor som vill tjäna pengar. Deras framställan om sig själva och deras ”forskning” vinner mark för de tilltalar på så vis att folk känner att de hittat ”lösningen”. Min önskan vore att det var mer reglerat och att ANSVAR togs från aktörer som bidrar till folkOhälsa. Joanna, din röst är viktig. ❤️

  6. Hurra för otrolig vettighet! Hurra för att du tar upp det viktiga på ett bra och rakt sätt. Vi måste sluta gulla med ätstörningar! För på riktigt, många kommer undan med sina störningar för att de tränar. Då är man ju hälsosam, eller?

    Du är grym.

  7. Det som är lite extra trist kopplat till detta med gluten och laktos är att det övervägande är tjejer som utesluten den kosten. Det handlar ju många gånger (inte alltid) om nåt annat skulle jag säga. Stress, dålig sömn, psykisk obalans, utmattning…
    Hur kommer det sig att vi tjejer ”håller på” med maten så mkt mer? Tjejer har ofta testat mkt fler dieter än killar. Varför går vi på allt sånt, mixtrar och håller på? Olika dieter testas i nån slags strävan efter vadå, man har helt tappat att äta vanlig riktig ren mat. Varför tjejer..!?

  8. Tack för vettiga ord! Har försökt att tänka om kring vilka jag följer på instagram för att på något vis få ett rimligt feed som ”ung kvinna som gillar träning”. Men det är liksom omöjligt, för man bara matas med kost och träningstips som är så uppenbart ohälsosamma? Samtidigt som, precis som du skriver, alltihop ska ge ett sken av att vara så himla hälsosamt.

    Jag älskar sociala medier och hur det har gett mig inspiration till att prova nya sporter som simning och cykel. Men senaste månaderna känner jag att jag påverkats mer negativt än positivt och då anser jag mig ändå vara en person som ”inte påverkas” och ”vet bättre”.

    Så återigen, tack för en vettig röst som bryter igenom det övriga bruset.

  9. Det här är så dubbelt för mig: om man äter rimliga mängder allsidig kost och rör sig ganska mycket men är rund – då kanske man vill bränna mer fett och äta nyttigt för att se ut på ett annat sätt. Och de finns ju många som äter kasst och inte tränar alls men är smala – och då ser hälsosamma ut? Jag tycker du är klok och har rätt i det du skriver, men samtidigt är det ett faktum att vissa lättare lägger på sig vikt och kanske inte trivs med den. Tycker ni (kul att höra olika åsikter) att de personerna bör acceptera sin kropp eller förstår man att det kanske finns en strävan att förbättra ytan? Har hört många som dissar dieter och mer eller mind hånar bantare som själva är smala och enligt normen ”normala”. Bör man istället mäta värden för att veta hur man mår inuti? Eller hur vet man om man äter och tränar lagom?? Utan att skriva matdagbok och registrera sin träning… Intressanta frågor tycker jag!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *