Ett dygn i Gävle med Mackmyra

Det är intressant hur mat och dryck har gått från att vara något nödvändigt till en livsstil. Till ett intresse. Till att känna in och uppleva. En måltid för mig kan vara över på tre minuter, ståendes vid diskbänken, ätandes gröt direkt ur kastrullen. Men det kan även vara en fyra timmar lång sittning där lukter och smaker leker med mina smaklökar, minnen och känslor. Jag kittlas av spänningen av att uppleva nya smaker och att få upptäcka nya sidor hos mig själv, nya sidor som för några år sedan inte ens hade snuddats vid.

Jag sa till Agnes att det här bör man ta tillvara på när vi gick längs gången med hundratals ekfat runt om oss 60 meter under jord. Luften var kall, rå och metallisk och det brändes i mina näsborrar och hals av den starka spritlukten som låg i luften omkring oss. Man bör ta tillvara på dessa chanser. Dessa möjligheter att åka på sådana här pressresor. Visst, jag är lyckligt lottad som har denna typen av arrangemang som ingår i en del av mitt jobb. Men jag hade också kunnat låta frågan gå mig obemärkt förbi och missat denna chansen för att jag exempelvis visste att jag skulle vara den personen på plats som vet minst om whisky. Avstå för att man är osäker. Eller för att många män i dessa forum behandlar en som luft, eller förlöjligar en när man råkar säga luktar istället för doftar. Jag hade kunnat tackat nej och i hemlighet fascinerats av whisky men på avstånd, ni vet sådär skämtsamt vifta bort det med ”äsch, det där är inget för mig” kind of way.

Men nu är ju jag inte sån. Jag vill ju veta mer om saker som fångar mitt intresse. Jag älskar att känna att jag upplever något för första gången och jag vill hellre kunna lite om allt än mycket om en sak. Jag räds inte över att veta minst i rummet. Tvärtom, det är till min fördel många gånger.

Så därför blev jag väldigt glad när Agnes frågade mig om jag inte skulle följa med till Gävle tillsammans med Mackmyra och Microsoft som SpoilConcept arrangerade. ”Jo men det är klart jag ska!” hojtade jag och 2 timmar senare hade jag en inbjudan i inkorgen.

Och nu sitter jag på tåget hem från Gävle, mätt och rätt trött av lunchens whiskyprovning. Jag har träffat riktigt inspirerade människor, knutit nya kontakter och lärt mig mer än jag trodde jag skulle veta om whisky för en tex vecka sedan.

Så varför Microsoft och Mackmyra? Den frågan ställde jag mig också, och det blev inte tydligt förrän rätt sent in på resan (detta är något som kunde göras bättre). Men. Låt mig förklara, vi tar den korta versionen. Mackmyras nya whisky ”Intelligens” har använt sig utav AI för att förstärka och automatisera den mest tidskrävande processen av whiskyskapandet. Destilleriets inlärningsmodeller, som drivs av Microsofts plattform Azure och AI Cognitive Services matas in med preferenser, recept och kunddata. Vilket gör att med hjälp av AI kan systemet med all den datamängd generera och förutspå vilket recept som kommer bli det mest populära.

Hänger ni med? Ju mer data, desto bättre kan AI ringa in smakpreferenserna. För även om AI lär sig om vårt beteende, genom just insamling av data, så behöver vi även mata den med just detta. Så helt självgående är det inte. Och jag tror det är bra. För vi vill inte lämna ifrån oss allt. Jag vill exempelvis inte frångå en viss hantering. Det är ett hantverk att framställa whiskey, det såg vi i destilleriet. Men framtiden ligger runt knuten, och istället för att ducka den, varför inte fläta samman och se vad man kan göra bättre. Det är en möjlighet.

Detta tilltalar mig. Jag går ju igång på sånt här. Tänk er att sitta och på en lunch och smaka av olika blends som man dessutom har fått en inblick i hur de produceras i världens enda gravidationsdestilleri. Och när man sitter där så snackar man dessutom teknologi (vilket jag verkligen gillar) och hur den i framtiden, här och nu, kan förbättra smakupplevelsen. Det är häftigt. Framförallt då jag faktiskt inte trodde jag var så pass intresserad av whisky. Eller, mer än jag redan var.

Man lär sig något nytt om sig själv varje dag. Och jag blir så jädra förväntansfull på vad mer jag framöver kommer få uppleva. Vad mer jag kommer hänföras av och överraskat rynka på pannan och utbrista ”Men jaha..det hade jag ingen aning om..”

Det som slår mig efter dessa två dagarna är vilken själ Mackmyra har. Personalen har jobbat där i flera år och man märker att de är stolta över sin arbetsplats. Torven som används för att elda i ugnen är lokal, malten kommer från gårdarna runt Enköping och Sala och vattnet hämtas direkt från vattentornen som ligger ett stenkast från destilleriet. Allt är nära. Lokalt. En tradition.

Jag har fått en glimt in i en värld som tidigare har hållt mig på avstånd. Eller nej, som jag själv har avstått ifrån, för jag har trott att jag måste vara en av dem. Men det är det fina med att bli äldre och öka sin kunskap om livets alla olika delar. Man inser att man inte måste vara någonting och ens plats är vart man än vill, bara man tar den och faktiskt.. vill.

28

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *