Hundspann över polcirkeln, renskavsdelikatesser och helkväll hos familjen Huuva.

Andra dagen på vår resa spenderades utomhus från morgon till slut. Att det var -15 grader gjorde absolut ingenting. Tvärtom. Vi njöt av kylan som bet i våra kinder och elden som värmde våra händer när vi trängde ihop oss efter de olika aktiviteterna. För det var en grej som ständigt återkom, ”lägereld” och fika. Varannan timme fick vi något varmt i oss och något att tugga på. Helt i linje med hur funkar. Det är viktigt med fika – sen gammalt.

Dagen började med ett återbesök på Mountain Madness Husky. Eva-Maria med familj välkomnade oss med öppna armar och det kändes verkligen inte som att det var ett helt år sen sist. Vi delade upp oss i tre grupper och när första gänget drog iväg med hundarna satt vi vid elden och lyssnade om hur livet på gården förflöt och vilka tävlingar som väntade. Vi avslutade med kanelbullar och kel med hundarna som var helt överlyckliga över att få springa av sig och. Och gång på gång sa vi högt – vilket drömliv.

Framåt halv tolv packade vi in oss i den lilla minibussen igen och åkte vidare på den lilla snötäckta vägen till Camp Tornevalley där en kvinna med bred härlig skånska mötte oss. YES! Vi är överallt tänkte jag och vände mig om till resterande av skåningarna i gruppen och log. För ja, det var en hel del skåningar med på resan. Jag förstår ju varför. Vi är svältfödda på snö och kommer har man chans på att åka på en sådan här resa så tar man den ju.

Lunchen, som bestod av renskavstoast och en varm soppa, servades inne i den varma kåtan och när vi var klara (och varma igen) tog vi oss ut till renarna. Kan vi prata om hur söta renar är? Herregud. Jag trodde dock att de skulle vara större. För nej, jag har aldrig någonsin sett en ren förut. Den som står på ICA vid polarbrödet räknas inte. Inte heller de som står och blockerar vägen när man kör till Sälen. Nu stod jag liksom 1 cm från en liten ren som nafsade på min jacka. Otroligt mysigt.

Solen fick snön att gnistra och ljuset fick oss alla att dra på våra solglasögon där vi satt i snön och tittade på när släden drogs fram över den frusna snön. Det enda man hörde var en skoter några kilometer bortöver skogen och elden som sprakade när ny ved lades på. Utöver det så var det helt stilla. Helt tyst. Det kunde bli mer perfekta förhållanden. Det var som att befinna sig i en perfekt utstuderad reklamfilm för norden. Men det var vi ju inte. Vi var ju här. Mitt i. Och upplevde allt med varenda fiber av vår kropp.

Vi sparade det bästa till sist. Det visste vi redan förra gången när vi lämnade Pia och Henry som öppnade upp sina hem åt oss och har sedan dess hållit sig kvar som ett fint minne med även vänner för framtiden. Så därför var det extra pirrigt när vi steg av bussen denna eftermiddagen. Äntligen var vi tillbaka på Huuva Hideaway och äntligen skulle vi få visa tjejerna denna speciella lilla by med ett invånarantal på 10 personer och 5 företag. Det finns bland annat 2 förlag och bageri. Fantastiskt.


Efter ett härligt kramkalas satte vi oss ner vid elden och blev serverade rykande het choklad (med hutt för de som var sugna på det) och därefter blev det mellanmål i form av Gahku med smör och lokal ost. Men det bästa av allt, det var nog pinnbrödsemlan med gräddmandelmassa som vi gjorde. Lätt den bästa semlan jag har ätit i år. Ingen tvekan om den saken.

Dagen fortsatte i den lilla ajttan vid älven där vi mös ner oss under filtar. Det var här vi körde vårt ”round the table” som är vår tradition. En speciell stund som vi aldrig tummar på. Jag vill inte berätta mer än så. För det är en stund där vi kopplar ur helt, stämningen är trygg, ärlig och öppen och vi delar med oss av precis det vi vill. Det är en av de finaste stunderna på våra resor som jag värderar väldigt högt.

Kvällen avslutades med tre-rätters där vi från vårt långbord såg hur maten preppades i det familjära lilla köket. Jag förstår att de har fått utmärkelser för sin mat (white guide) och att Huuva Hideaway är ett högt rankat inslag i Övertorneå. Det är fantastiskt företag som får en att vilja se mer, smaka mer. Att vilja upptäcka mer med alla sina sinnen. Och vi blev oerhört glada när Pia berättade deras nya satsning med Visit Sweden. Läs mer om det här

Mätta och uppfyllda av dagen som varit åkte vi sedan tillbaka för en sista natt på Art Hotel.

Tack för ännu en fantastisk vistelse. Ni överträffade er själva ännu en gång.

Och stort tack till Destination Övertorneå som hjälpte oss att sy ihop denna dagen. Det var en fullträff rakt igenom. Vi ses snart igen!

38

3 kommentarer

  1. Jag blir omåttligt, barnsligt lycklig varje gång Övertorneå och hela Tornedalen sätts på kartan! Bandet till mina rötter visade sig bara bli starkare ju äldre jag blir. Som barn var det bara dit vi åkte för att vara med släkten. Tänkte inte på det stora hela då som jag gör nu som vuxen. Känslan av att hur viktigt det är för mig att mitt barn också får uppleva Kuivakangas och allt runtomkring. Älskart.
    <3 <3 <3

    För övrigt ser det ut som ännu en fantastisk resa!!

    1. Åh så härligt att du kommer därifrån! 🙂 Du har världens bästa plats att visa för dina barn sen! Stor kram

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *