Leksand

Har spenderat två dagar i Leksand, hos Amanda och Magnus, som drog ihop grillfest i sitt fantastiska hus. Jag drog iväg och sprang en stund på morgonen igår och trots att jag älskar att spendera tid med L och mår bra i hans sällskap så uppskattar jag min egentid något enormt. Jag älskar att ge mig iväg på egen hand och bara göra min grej. Och jag älskar att han ser mitt behov av att vara själv innan jag ens behöver säga något. Det är fint. Och oerhört tryggt av honom.

Leksand är förjäkla fint ändå. Och jag är glad att vi stoppade där innan vi körde vidare västerut förbi Vansbro mot stugan.

Mer om det senare idag. Nu kaffe och löpning. Hej!

36

3 kommentarer

  1. Kan inte du skriva någonting om det här med att känna trygghet i att ens partner/personen man dejtar vill och behöver ha egentid? Jag har ett ganska stort behov av egentid, men det kan räcka med 1-2 timmar själv så är det behovet mättat. Men nu har jag precis börjat dejta en person (den första tjejen jag dejtar dessutom, så spännande!) vars behov av egentid är större än mitt och jag blir alltid lite deppig när hon vill åka hem och vill vara ensam. Även fast jag VET att hon gillar mig massor (för det både säger och visar hon) så känns det som att hon åker hem för att hon inte längre känner så och inte längre vill va med mig. Himla dumt, jag vet. Liksom…. har du alltid varit trygg sett till egentid/partid just i början av en relation? Senare in i en relation när man redan är tillsammans är det ju en annan sak, när man ”vet” att man har personen, då blir jag liksom inte ledsen ifall min partner behöver egentid. Men just under dejtingstadiet så är det svinläskigt när den andra personen vill ha egentid och ”tid att känna efter” osv, tycker jag…

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *