Bananas

Har snöat in helt på gult. Känner mig som en yppig brasiliansk pippi-fågel som är på väg till sin sambalektion. Tänk på vad ett par knalliga heels och kostymbrallor från Zara kan göra.

Toppen är från NA-KD och smycken från Kranz & Ziegler, Bering och Cate & Nelson.

Ha en fin dag, hej!

8

Tankar om racebriefing, punktering och packning.

Här kommer en video om hur jag tänker gällande min packning och upplägget rent generellt i helgen. Jag vet att jag sa i videon att jag kan ordna en lista i textform med,  men äh, ni får hojta om en sådan önskas, annars får detta räcka tillsvidare.

Som jag nämner lite i slutet – ta det inte på dödligt allvar, det kommer gå bra. Har man kommit såhär långt, skött sin träning relativt bra under året så har man inget att vara orolig för. Nu ska vi ha roligt. Oj oj oj!

P.s Såg att jag ej nämnde hjälm och racebelt. Glöm ej det! (Jag köper fick nytt racebelt vid varje tävling då jag alltid glömmer det på plats. Men denna gången har Anna ett extra till mig i sin packning. Pangtjej!)

4

#SwiciLouFriendcation


Så var dagen äntligen här. Dagen för Louise och mitt frukostevent. Vår idé som började som ett kravlöst häng med våra följare och  snabbt sedan formades till ett frukostevent. Jag trodde aldrig intresset skulle bli så stort när jag la ut idén på instastories. Vi fick tacka nej till över 60 personer då vi satte gränsen till ca 30 – 35 stycken.

Jag vaknade 05:15 med ett ryck, tvättade håret (muttrade lite om att det ändå skulle bli skitigt ikväll då jag ska ut och simma i Kyrksjön), drog på lite smink och begav mig sedan bort till Out Of Office´s kontor. Grabbarna hade varit så snälla att låna ut sin lokal till oss så vi fick tillgång till den redan dagen innan så vi skulle kunna ställa in blommorna vi fick av Interflora (tack så hemskt mycket!). Men trots förberedelserna så gick tiden sjukt fort och helt plötsligt så var klockan 07:15, första tjejen stod vid dörröppningen, och vi tittade på varandra i panik: låt detta bli bra nu! Sen rasade det in tjejer. Tillslut var vi runt 30 stycken härliga och framförallt MODIGA tjejer som åt avocadomackor, drack smoothies och skålade i kaffe. Det är inte lätt att komma själv till ett event där man inte känner någon. All credd till dessa tjejer som vågade.

Stort tack till Sisunutrition, Barebells, Out Of Office och Celsius för att ni bidrog med produkter och lokal till eventet.

Jag är så oerhört tacksam och glad över alla er tjejer som kom. Det var så otroligt häftigt att träffa er alla. Det är svårt att greppa vissa dagar att det är tusentals som följer mig varje dag, tittar på mina instastories och verkligen ENGAGERAR sig i vad jag gör. Jag menar, en av er tjejer som kom idag hade med sig hembakade syltkakor till mig. Förstår ni, det är så oerhört gulligt och fint. Ni är ju inte bara mina följare, ni är mina vänner med.

Det ska bli riktigt roligt att träffa fler av er på nästa frukostevent och jag hoppas ni är taggade på #swiciloustaycation i Oktober. Mer om den hotell-helgen kommer komma upp i vår FB-grupp som heter SwicilouFriendcation. Alla tjejer är välkomna att vara med i gruppen och det spelar ingen roll vart på planeten ni bor. Det är en sluten grupp och allt som skrivs där stannar där. Vi kommer dela med oss av massa roligt och jag hoppas att gruppen används som ett sätt för er med att kasta ut en fråga om AW, promenad, träningspass eller något annat ni undrar eller funderar över.

På tal om träning så var intresset stort över min idé gällande ett höstbootcamp. Kommer komma mer info om det i gruppen, så håll utkik.

Slutligen, fan vad vi är grymma Louise. Jag vill ge oss båda en stor klapp på axeln. Vi båda har ett krävande jobb som tar mycket tid, jag tränar dessutom fulltid och så lyckas vi styra ett frukostevent helt själva. Ingen markservice, inga sponsorer som går in med pengar – utan helt själva. Vi har planerat, dragit i trådar, roddat i gruppen och styrt upp från början till sista sopsäcken slängdes. Vi tog 99 kr för eventet och gick plus minus noll. Detta är inget vi tjänar pengar på, utan vi gör det för er. Jag skiter i om det anses skrytigt, jag är aldrig sen på att hylla andra människor när de gör något jag är imponerad av. Så idag vill jag hylla oss två, det här gjorde vi bra.

Tack för idag, vi ses snart igen!

26

”Fattar inte hur du kan vara så ”fit” när du käkar en massa skräp”

Först och främst, tack tack,  jag tar det som en komplimang. Fit alltså. Där satt den! Nej okej, för att vara lite seriöst. Får väl se det som ett kvitto på att jag någonstans har lyckats balansera upp alla pusselbitar i livet. Att jag har lyckats hålla huvudet kallt och inte förlorat mig själv i träsket där livsmedel utesluts, träningen trappas upp och min sociala närvaro i livets alla äventyr uteblir för att rädslan att resultaten ska utebli är större än min passion för min livsstil som innehåller extra allt. Att jag har en stark kropp som jag faktiskt är oerhört stolt över.

Så tack. Någonstans har min livsstil dragit igång en tanke hos dig, och du har reagerat.

Nu kommer vi till själva problematiken och frågorna som väcks efter en sådan kommentar.

1. Benämningen ”skräp” – vad är skräp?
2. Måste man vara 100 % nyttig för att man tränar och tävlar på amatörnivå?
3. Är kravet på mig som Influencer och offentlig ”hälsoprofil” större och därmed – har jag hårdare restriktioner på mig? Finns det en speciell mall för hur livet skall levas?
4. Efterföljande kommentar ”Men kolla bara hennes andra helger….och hennes instastories. Alltid något med socker eller liknande. Är inte direkt super nyttig..”

Jag håller helt med. Mina sociala medier är filterfria och återspeglar 100 % verklighet. Jag ÄR ingen supernyttig person. Ni ser mig i olika situationer, vinklar och lägen. This is me. Inget photoshop och filter. Somliga perioder tränar jag hårt, andra perioder äter jag middag ute varje kväll och lever rövare. Det är smoothiebowls, fräscha rawfoodsallader ena dagen, pizza till middag och kakor till mellanmål andra dagar. Jag dricker i vissa perioder mer vin än vanligt och somliga veckor kör jag endast cola. Jag vill inte sluta helt med socker då jag älskar Marabou, bakverk och lösgodis. Min kost består av 70% bra mat och 30% njutning.

Det du kallar för skräp.

Och det är helt fine. Jag tycker det är bra att du kommenterar och ifrågasätter. För det ger oss alla en tankeställare och framförallt allt mig som äter väldigt fritt chansen att faktiskt visa att det går att leva på ett visst sätt. Ett sätt som jag har designat för mig själv, och trivs bra med. Jag har ju någonstans bevisat för mig själv, och nu även för er, att hey ”det funkar tamejfan även med lite kaksmulor i mungipan”.

Det går att få en stark och atletisk kropp utan att leva enbart på kvarg och lax. Och det går framförallt att ta sin träning till en helt ny nivå, tävla och utmana sig själv fast att man ej lever strikt. Förhoppningsvis börjar hela hysterin om att kroppen förmultnar om vi inte lever cleant och sockerfritt ebba ut lite.

För är det något jag är trött på så är det hela bilden av att en ”hälsoprofil” ska vara smal/deffad/clean/ och leva enligt vad sociala medier har skapat för mall, för mål. För så är det ju, vi ska inte sitta här och skylla allt på samhället. VI är samhället. Det är vår generation, alla vi som använder sociala medier som har hjälpt till med att göra en viss typ av kroppstyp och livsstil till åtråvärd och eftertraktad. Det är VI som likear deffade kroppar, det är vi som hejjar vi när någon kör socker-challange, det är vi som hyllar före och efter bilder.

Då kanske någon undrar  ”varför lägger hon upp bilder i sporttopp och korta shorts” om hon är emot hetsen? Intressant fråga. Jag tror inte vi kommer komma ifrån det stora intresset av andras kroppar och den påverkan sociala medier har kring hälsa och träning. Tvärtom, det kommer bara öka. Och kan jag motivera en liten procent genom att dela med mig av min livsstil och syn på ämnet att släppa kraven och pressen på att man måste se ut på ett visst sätt så är det jättebra. Att fler människor vågar visa sig i korta shorts eller sporttopp, oavsett hur de ser ut, på grund av mig är helt fantastiskt och jag blir lika rörd och glad varje gång jag får ett mail eller kommentar hur jag har inspirerat dem att våga visa hud.

Missförstå mig inte. Detta är inget inlägg där jag vill slänga skit på deffade kroppar på Instagram. Detta är ett inlägg där jag vill lyfta upp att sociala medier är till för ALLA typer av kroppar. Men så länge vi ifrågasätter, lyfter på ögonbrynet och inte hyllar eller accepterar alla typer av kroppar – då kommer problematiken aldrig försvinna. Då kommer en viss typ att kroppsformer alltid att vara mer åtråvärda och ge en högre ”status” i samhället.

Äg din scen, ditt liv. Och gör det precis hur fan du vill.

P.s Ta en kaka, det kommer göra dig gott. Och snäll.

54

Paltkoma.

Varje måndag serverar Knuts restaurang på Upplandsgatan palt (med fri påfyllning). Idag upptäckte jag detta. Livet kommer nog aldrig bli sig likt igen. I alla fall inte mina måndagar.

Mötte upp Mathilda & Karin på Urban Deli vid halv sex för en snabb fördrink (vi alla skålade i Cola Zero, men vadfan man kan ju ses på föris för det).  Vid halv sju knatade vi den lilla biten upp till Knuts där Elin väntade på oss. Sedan började matbonanzan. Det var bara jag som vågade mig på palt, vilket jag älskar sedan studietiden då jag delade lägenhet med en tjej från Piteå, men de andra drog inte nitlott för det. Karins tunnbrödspizza b.la smakade riktigt bra så det är helt klart något jag kommer ta vid nästa besök.

Sjukt prisvärt med 125 kr! Jag bad om mer 2 gånger. Resulterade i att jag nu ligger i sängen med jorden gravid/palt – mage och flåsar.

Så värt ändå.

Palt <3

Fotocredd till Elin som scoutade vasastans sötaste vägg på vägen hem från restaurangen.

Det var den dagen. Träning tidigt imorse, effektiv dag på kontoret, nagelfix efter jobbet och därefter tjejmiddag. Måndagsångest? Vad är det?

19

Min helg i bilder.

Då kör vi en helg i bilder. Förra veckans uppdatering uteblev då jag ändå bloggade så mycket från helgen. Det hade blivit lite kaka på kaka. Men, nu är jag tillbaka med helgens härligheter.


I fredags drog jag från jobbet vid halv fem och mötte upp Alexander för ett överkroppspass på Sats.

Efter träningen köpte vi grillad kyckling, en jäkla massa melon, fetaost och avocado. Sen körde vi en hederlig filmkväll med varsin chipsskål i soffan.

Så blev det lördag och jag vaknade som vanligt svintidigt. Drog av 2 avsnitt av Queen of South och drack en kaffe i sängen.

Gjorde mig därefter redo…

..gled in om ICA och köpte lite energi..

..och mötte därefter upp fröken Rec för ett långpass runt Lidingö.


23 km och en jäkla massa Ironman-snack senare var vi klara och promenerade bron över till Ropsten och skiljdes åt med en stor kram.

Åkte hem, gjorde en mangosmoothie, drog på mig mina mjukisar och la mig i soffan.

Hittade syltkakor i frysen. Åt upp hela påsen och somnade därefter.

Vaknade med ett ryck och körde ett städrace.

Svidade om till en bekväm somrig outfit.

Sen kom Alexander och härjade.

Efter en stund hade Elizabeth, Mathilda och Xrisa kommit och vi hjälptes åt att laga kvällens middag. Eller nåja, hälften av oss lagade, hälften låg i soffan och underhöll.


Kvällens middag bestod av Falafelsallad med tzatziki, hummus och fetaossallad med melon.

Sen var det dags att äta.

Men först en bild.

Vaknade runt åtta på söndagen och gjorde proteingröt med jordnötssmör.

Sen gjorde jag mig redo för cykling, hetare än hetast i min cykeloutfit.

Mötte upp Anna och Karin på söder. Cyklade neråt förbi Skärholmen, tog färjan från Slagsta över till Ekerö och fortsatte därefter med en riktigt bra fart mot Äppelfabriken.

Ville ha allt.

Vi beställde vaniljsås med rabarber/jordgubbspaj.

Fikade och pratade om cykelkläder samt nästa års eventuella cykelresa ner till Mallorca. Mycket hög livsnjutning på det.

Sen var det dags att kötta de sista 4 milen hem.

Kom hem, duschade och svidade om på 10 minuter. Mötte därefter upp Sarah för en långpromenad över till Söder för att lämna av löpryggsäcken jag lånade till Ecotrail av Miranda.

Kom hem runt sextiden, gjorde bananpannkakor till middag och ägnade sedan resten av kvällen i sängen med serier.

Det var den helgen. Väldigt lugn med mycket mat, träning men ändå en hel del vila och laddning inför månaden som kommer. Nu är varenda dag bokad fram tills 15 aug. Lets go!

14

Cirkelpass för alla.

 

I fredags körde jag och Alex styrka på Sats Fridhemsplan med fokus överkropp. Vi började med latsdrag, sittande rodd, supersets stående rodd med stång samt axeldrag och hantelyft åt sidan och fram.

Därefter avslutade vi med en cirkel som vi körde fem varv av. Detta är en av många cirklar som jag brukar sätta ihop och köra som en liten ”utblåsning” på slutet.  De är enkla, går fort att köra och man kan anpassa dem efter sin nivå.

1. TRX rodd 20 st.

2. Bicepscurl med hantel + axelpress direkt efter in en rörelse 20 st.

3. Långsamma armhävningar på bosuplatta. Koppla på core! 20 st

4. Snabba step-ups på bräda. 20 st.

Den sista övningen kan man om man exempelvis vill ha in lite rumpa köra knäböj med hopp mellan vartannat steg.

Testa, det är kul!

Ha en fin söndag. Hej!

11

Hur vore det om du bytte ”jag kan inte” till ”jag vill, men jag vet inte hur”.

Finns det någon mening som gör mig riktigt less och där jag verkligen får stålsätta mig från att inte rulla med ögonen är när människor gnälligt säger:

”Alltså det går bara inte, jag kan inte springa, jag är inte skapt för det!”

Okej. Låt oss bena ut 3 saker innan jag försätter med mitt inlägg.

– Alla människor kan springa. Sedan finns det vissa fysiologiska hinder som exempelvis förlamning (been there, done that), skador eller graviditet. Det köper jag fullt ut, men i grund och botten kan alla människor springa. Hur gjorde man för i tiden? När man jagade sin egna mat exempelvis?

– Det går, men det är väldigt tufft i början. Vad trodde du det skulle vara? Sluta tro att redan vid första löpturen kommer du få en supertid på milen och den där hääärliga runnershigh känslan. Det kommer inte hända. Det är inte alltid superkul och enkelt, acceptera det och jag lovar att det kommer vara lite lättare i början.

– Det är inte kroppen, det är psyket om är din största bromskloss.

Kan vi lämna hela mentala tramssnacket om att vi inte kan och istället fokusera på hur ska du ska komma vidare från ”jag vill, jag kan men vet inte hur”?

När jag började träna efter mina vilda säsongs-år utomlands ägde jag inte ens par träningsskor. Det hade jag inte gjort på 5 år. Jag skrattade åt folk som tränade, speciellt de där flinande löparna som studsade fram i spåret som små speedade gaseller. Men efter flytten hem och min satsning att gå ner de 15 kg som jag hade gått upp av sprit och gyros utomlands satte jag ett mål att inom ett år skulle jag ha klarat av milen. Ett år är rätt länge för milen, men för min något lata ambitionsnivå på den tiden  var det ett berg, ett stort berg av hängivelse och fokus. Nu jävlar skulle jag börja springa!

Utifrån mina erfarenheter, vad jag har lärt mig under året av egna studier, från kunniga coacher och andra människor i branschen så har jag följande tips för er som vill börja springa. Det är ett steg på vägen och jag rekommenderar er verkligen att anlita en löpcoach 1-2 gånger, det är värt pengarna och se det som en investering i er själva. Varför jag poängterar att detta är helt baserat på mina erfarenheter är helt enkelt för jag inte är utbildad PT och kan bara ge tips och råd som jag vet har funkat för mig, men behöver inte nödvändigtvis fungera för just dig.

Att tänka på i första skedet:

– Skor. Innan du ens tänker tanken på att börja springa så går du till Löplappet, Runners Store eller en annan specialiserad butik på just löpning med kunnig personal. Be dem ta fram olika alternativ för dig, prova ut på bandet, ställ frågor och ta tid på dig. Och framförallt – snåla inte. Det finns så mycket annat du kan snåla in på som exempelvis kläder där du kan hitta sjyssta löptights för 399kr istället för 1099 kr. Men skor, nej, det är inte riktigt läge att vara dumsnål och riskera skador.

– Kläder. Mitt motto har alltid varit ”känner jag mig snygg, är jag snabb”. Snygga kläder motiverar alltid till träning och som jag skrev ovan – det behöver inte kosta multum.

–  Övermod. Ett klassiskt nybörjarfel vid löpstart är att många går ut för hårt och springer för snabbt. Det sätts upp orealistiska mål som ”4 löpturer i veckan” eller ”fixa milen på bra tid inom 30 dagar”. Visst det går, men frågan är om du är redo för det? 9 fall av 10 så är man oftast inte det vilket resulterar i att man kommer av sig och slutar springa.

– Hållningen. Många gör misstaget att springa för långt och tappa hållningen vilket innebär att man säckar ihop. Detta leder till att 1. löpningen blir jobbig och tung. 2. Musklerna får inte tillräckligt med syre till sig. Sänk farten, korta distansen och satsa på att bli ”bra” på den biten innan du ökar.

– Välj sällskap med omsorg. Skulle inte rekommendera att haka med kompisen på hennes 15 km runda i 4.50 tempo det första du gör. Hitta ett löpsällskap som befinner sig på någorlunda samma nivå. Ett annat tips är att gå med i en löpgrupp.

Hur du ska lägga upp löpningen i början behöver inte vara svårare än att du helt enkelt blockerar en halvtimme i kalender exempelvis 2 gånger i veckan de första 2 veckorna, sen kan du utöka till 3 gånger i veckan. Men börja lugnt och håll dig till 30 minuter den första månaden. Bättre att du får in löpningen som en rutin och har en relativ skön känsla efteråt istället för att hänga över en parkbänk och flåsa i sönder lungorna.

De första veckorna så börjar du med att värma upp, gå 5-10 minuter i rask takt för att förbereda kroppen och få igång den. Kör sedan 1 minut löpning och 1 minut rask promenad. Håll igång i ca 10 minuter. Avsluta med att i varje pass springa 2 minuter sammanhängande. Är du relativ ”van” löpare som bara behöver en liten skjuts att komma igång igen kan du köra 5 minuters löpning med 1-2 minuters jogg/rask gång vila emellan. Avsluta med att öka på sista biten med en minut varje gång. Kom ihåg att springa långsamt – ha inte för bråttom och låt kroppen vänja sig. Under dessa veckor ska fokus inte ligga på att bli snabb utan att helt enkelt minska promenaderna och utöka löpningen. Ha som målsättning att ha en dag där du springer ett sammanhängde pass utan paus efter några veckor. Spelar ingen roll om det är 2 km eller 5 km.

Det har nu gått några veckor och löpningen har blivit en del av din veckorutin. Vad nu? Det är nu du kan börja sätta mål. Jag tycker personligen, för det är så jag har gjort med min egna träning, att tidigt satta mål med en viss touch av hybris är riktigt bra. Men innan du kör igång med nästa fas i din löpning – ta några dagar ledigt. Vila från löpningen 5-7 dagar och låt eventuella små förslitningsskador, ömma muskler och hjärnan få vila lite och ladda upp mentalt för nästa steg.

Exempel på mål:

– Anmäl dig till ett 5 eller 10 km lopp med en tidsram på 2-6 månader. Hur lång förberedelse beror helt på vart du befinner dig i din löpning.

– Testa transportlöpning. 1 gång i veckan till och från jobb eller en speciell destination du ska till under helgen. Låt oss säga att du ska hälsa på en kompis, bestäm då att du springer dit eller hem. Fråga om du får låna duschen när du kommer fram och packa en lätt ryggsäck. En annan bra ide är att be att få bli avsläppt några stationer/km och springa hem sista biten om du tex har varit på landet eller kalas. På så sätt kan du byta om och vara redo för löpturen och resten av dina saker kan transporteras hem med ditt sällskap som kör eller åker kommunalt.

– Våga utmana dig med att sätta ett tidsmål som du jobbar efter. Vad är det värsta som kan hända? Att du inte fixar tiden? So what. Då har du sprungit iallafall och kom igen, det är inte så att du är Usain Bolt, jorden går inte under för att du fixade milen på 56 minuter istället för på din måltid på 54 minuter. Förstår du hur jag tänker? Det är engagemanget som räknas, att du faktiskt har hållit dig till målet och försökt. Hur resultatet sen blir är mindre viktigt, det är resan dit som kommer påverka din karaktär som löpare längre fram.

Det finns massvis att löp-scheman man kan använda om man inte vill anlita en coach direkt. Kolla exempelvis på löpskolan.se  , alltomlöpning.se ,marathon.se.

När jag gick från att köra 10 km 2 gånger i veckan till att verkligen börja satsa på löpningen för ca 1,5 -2  år sedan såg mitt löpschema ut ungefär såhär:

– 1 pass med backintervaller 60 minuter. Varannan vecka körde jag ute i naturen där jag letade upp backar och körde 10 st backintervaller på 40 sekunder med 3 minuters joggvila mellan. Uppvärmning ca 20 minuter med ett tempo runt 5.50.

– 1 långpass på runt 15km. De senaste 6 månaderna har mina långpass legat på runt 20-25km i med Ironman 70.3 satsningen.

– 1 tröskelpass på ca 10-11km. Har flera olika varianter utifrån mina tester med coach och ett av dem kunde se ut på följande vis: 20 min uppvärmning 5.45 tempo, 10 x 2 minuters intervaller 4.50 tempo med 2 min aktiv vila (jogg) mellan. Nervarvning: 5.50 tempo. De senaste månaderna har jag utökat intervallerna till 4 minuter och dragit upp tempot till ca 4:40.

Dessa tre pass har jag alltid försökt att hålla och de gånger jag inte har haft tiden till att köra 60 minuter på morgonen om jag exempelvis har varit iväg med jobbet har jag satsat på snabba 5 km i ett högt tempo för att jobba på farten. Man får trixa lite, men viktigaste är att man faktiskt gör passen och inte ger upp för minsta lilla motgång. Har jag haft ont någonstans eller känt mig väldigt sliten har jag tagit en promenad eller helt enkelt vilat. Det gäller att lyssna på kroppen också, och det är något som är extremt svårt ibland, jag om någon vet.

Nästa steg är att börja fila på löptekniken, jobba med fartlekar och avancera löpningen. Kanske vill du testa på trail? Det finns massor att utforska och jag brukar se träning som en buffe, ett gigantiskt smaaaurgååsbaaurd, av möjligheter där löpning innehåller en stor del av dessa. Som jag har skrivit innan i mina inlägg så älskar jag all sorts löpning och är en glitterlöpare av rang. Jag springer ogärna i regn och rusk, då spenderar jag hellre den timmen inne på löpbandet med en bra serie som rullar framför mig. Men när solen skiner och jag har mycket tankar i huvudet är det enda som finns ett långpass på 2-3 timmar ute i skogen utan musik eller klocka. Jag älskar ”snygg” asfalts löpning där jag får känna mig som stadens drottning och det finns perioder då jag bara vill springa på landsvägar mellan kohagar och skånska små caféer. Vill jag ena veckan springa 4 gånger så gör jag det och känner jag att jag under en period vill fokusera mer på styrka eller cykel så minimerar jag löpningen till ett pass. Det är viktigt för mig att vara flexibel utan att känna att jag skippar pass. Det för mig är medveten träning, varför gör jag detta och vad innebär det för mig?

Jag är ingen specifik löpare och har insett de senaste åren att jag kan göra allt – bara jag tillåter mig själv att faktiskt tänka att jag kan. Och framförallt inte gnäller. Hörrni, jag sprang 45 km trail för två veckor sen och kom topp 15.  Det hade inte gått om jag inte sa åt mig själv att jag skulle fixa det. Det spelar ingen roll att jag aldrig har sprungit längre än 28 km. Jag skulle fixa det, om det så krävdes att jag fick gå sista milen. Skit i tider, skit i vad andra gör – VAD VILL DU? Om jag kan, då kan du. Jag lovar.

För tänk så jävla mycket vi går miste om när vi gnäller att det inte går.

För det går. Det går alltid. Men ibland tar det bara lite längre tid eller krävs en annan väg att nå resultatet. Men det går fanimej.

 

23