Min helg i bilder.

 

I helgen var jag som sagt i Paris med Calle, Carro (Bosse), Carro, Jacob och Magnus. Det har varit lite nervöst fram tills helgen blev av då det var en överraskningsresa för Calle som fyllde år för 2 veckor sedan.  Det var så roligt dagen när han fyllde år, jag bjöd ut honom på frukost på Nybrogatan 38 och sedan var det inget mer med det. Stackaren trodde att det var det han skulle få i 35 års present av mig. Ha! Tji fick han.

Jag hade lurat i honom redan i början av maj att vi skulle ner till Köpenhamn med mitt jobb på konferens och att han skulle få följa med som respektive. Jag iscensatte ett program med aktiviteter och hålltider för olika restauranger som jag bad vår HR-avdelning skicka ut från sin gruppmail för ökad trovärdighet.

Sen var det äntligen dags för avresa varpå det är meningen att jag ska möta upp honom på flygplatsen men avslöjar i mina instastories att vi inte alls ska till Köpenhamn och att han får leta upp mig på flygplatsen.

Förvirringen är total.

Suprise, we are going to Pariiiis!

Väl i Paris (landade ca 21.00) tog vi en taxi till hotellet där resten av gänget hoppar fram när vi stiger in i vårt rum.

Om han var chockad? Är jorden rund?

Det värmde mitt hjärta så otroligt mycket att se honom så överraskad och lycklig.

Sedan började festen.

Vi hade bord på Victoria 23:30 och fortsatte sedan ner till nattklubben Larc som låg i samma byggnad. H e r r e g u d vilken jäkla fest. Värt alla baksmällor i världen.

Slitet gäng som började lördagen med lunch/frukost på Hotel Du Nord.

Kan rekommendera majssoppan.

Efterrätts och St germain cocktail stopp.

Fick planera om och äta på stället tvärs över gatan på lördagskvällen då det var ca 1 timmes kö. Vi hamnade på en tryffelrestaurang där i princip allt innehöll tryffel. Inte mig emot.

Frukostkaffe i Marais medan vi väntade på att Le Wood som låg tvärsöver torget skulle öppna.

Sist jag var i Paris med Louise åt vi här och tyckte det var så bra. Riktig prisvärd och fräsch brunch för ca 280 kr. Ligger mitt i Marais och rekommenderas varmt.

Älskar Marais.

Strosade omkring i några timmar.

Gänget samlat innan Carro och Jacob hoppade in i en taxi för att åka till flygplatsen.

Så tacksam för att ni delade detta med med mig och Calle.

Powernap på ett mysigt litet cafe vid Seine. Vid det här laget var vi alla rätt slitna.

Tog en sista promenad, köpte några macarons och åt därefter tidig middag på en liten bistro nedanför vårt hotell i Marais. Ett glas rött, tryffelrissotto och några pistagemacarons senare somnade vi rätt fort på planet hem tillbaka till Stockholm.

Grattis ännu en gång på 35 års dagen, livets prime time.

9

5 stycken önskeinlägg.

Förra veckan frågade jag ju er om ni ville läsa om något speciellt och det kom in flera önskningar vilket såklart är väldigt roligt. Det är spännande och utmanande att skriva om ämnen som inte kommer som förslag från sig själv. Jag analyserar mig själv mer och kommer ofta på mig själv att ta upp funderingar kring flera dagar efteråt. Det sitter liksom kvar på ett annat sätt. Så fortsätt med att skicka in önskeinlägg, det är bara roligt.

Jag valde ut dessa fem ämnen att skriva av de som ni skickade in och dessa kommer dyka upp under de kommande veckorna.

  • ”När alla runtomkring skaffar förhållande och en person står ensam kvar. ”
  • ”Min syn på periodisk fasta.”
  • ”Min klädstil och acceptera att kläder sitter annorlunda på andra.”
  • ”Hur jag och Calle träffades.”
  • ”Känslan av att befinna sig ett steg efter.”

Kram.

14

Paris

 

Tittar in och säger hej samt bjuder på gårdagens outfit. Köpte en så otroligt skön skjortklänning i Barcelona förra veckan. Lätt mitt bästa köp på länge.

Befinner mig i Paris på överraskningshelg för min kille som fyllde 35 för 2 veckor sedan. Vill ni följa det närmre så kolla mina stories på Instagram. Kram hej!

10

Höga berg och rödvinsfnatt.

Igår åt jag middag hemma hos mig med Anna som jag lärde känna i våras och som jag höll ihop med under trailresan ner till Chamonix där vi sprang runt Mont Blanc. Mer om det här kan ni läsa här.

Vi utvecklade ganska så snabbt en stark och nära relation då vi tillsammans utmanade oss och led vissa stunder där vi tog oss fram längs bergskammar, dalar och branta slingriga stigar genom Frankrike, Italien och Schweiz. Anna är dessutom också från Polen och väldigt lik mig i både temperament och sätt. Hon brukar skämta om att hon är min polska storasyster vilket är ganska exakt hur vår relation är. Det är speciellt med sådana människor, som bara har funnits i ens liv en kort tid, men redan betyder något.

Kom fram till ganska fort när vi bokade in vår dejt att det skulle drickas rödpang och ätas salmalax med soja, wasabi och edamamebönor. Min absoluta favoriträtt när det kommer till hemma-middag. Dock så låg laxen bredvid ostdisken och då båda är riktiga suckers för stinkande ostar så haffade vi några bitar också. Konstig kombo kan man tycka, men är inte det en av de bästa sakerna med att vara vuxen? Att kunna äta precis vad man vill, hur man vill? Jag menar, varannan tugga salmalax och varannan tugga grönmögelost med fikonmarmelad – inte illa, illa alls om jag får säga mitt.

Sådana kvällar betyder så mycket för mig och jag somnar alltid med en upprymd känsla. Speciellt när kvällen snabbt övergick från det sedvanliga tjejsnacket till att drömskt börja planera lite tävlingar nästa år. Vi får se vad vi hittar på, tävlingar som maraton och Utö Swimrun kom på tal och sen blev det kaotiskt. Nördigt kaotiskt. Det googlades datum, checkades av helger och planerades. Nördalert. Det är så roligt att ha en co-partner som man kan träna ihop med och dela sina tankar med. För det är ju så, det är ju resan dit, all träning och tid som betyder mest för mig och det blir mer speciellt när man delar det med likasinnade.

Idag är det fullt ös på jobbet och i eftermiddag ska jag på seminarium samt köra veckans sista benpass. Fasar redan för passet då jag som vanligt fick lite hybris och satte ihop ett riktigt mördarpass. Och när passet finns på print så går det inte att fuska.

Ha en fin kväll, hej!

8

”Vänta bara tills du får egna..då kommer det låta annorlunda..”

Hur många gånger har jag inte hört just den meningen? Att jag bara ska vänta och se. Att det kommer och att jag minsann kommer ändra åsikt när jag själv är där och upplever det ”mest fantastiska som finns i livet.”

Jag pratar om barn.

Men vänta? Får jag verkligen uttala mig om ämnet? Jag har ju inga ens, så jag vet inte vad jag snackar om. Tyvärr ett motargument som används av många i diskussioner som dessa. Men låt mig svänga förbi det och fortsätta.

I går la jag upp en serie videos på min instastory där jag frågade efter önskerubriker då jag behövde lite mer inspiration. Jag gillar att skriva på leverans  då och då, speciellt när det är mina läsare som efterfrågar något specifikt ämne. I dessa videos skämtade jag lite lätt (men var ändå allvarlig) att alla ämnen går bra förutom barn då jag inte kan något om barn, inte är intresserad av barn och inte heller gillar barn så värst mycket. Vidare förklarade jag att rörande mina vänner/släkt så är det lite annorlunda då jag tycker om deras barn, då jag har en koppling till dem, men i reglerade doser. Jag är moster till två och även gudmor, vilket är helt fantastiskt. Jag är alltså ingen hemsk barnahatare som många får för sig när man kommer in på ämnet, jag är bara inte intresserad eller är lika barnkär som andra människor.

Det satte igång något. Och någon timme senare hade jag ett tjugotal mail från läsare som tyckte det var befriande att någon öppet vågade erkänna sitt ointresse för barn. Men jag fick även en drös kommentarer med typiskt vänliga ”lägga huvudet på sne och tala om med sammetslen röst att en dag kommer jag förstå.” ”Vänta bara tills du får egna, då släpper det..” Eller ”Man vet inte fören man är där.”

Det irriterar mig. För jag vet och det är så här jag känner. Ingenstans har jag sagt eller skrivit att jag inte kommer älska mina egna barn. För det kommer jag. Villkorslöst och gränslöst så hjärtat kommer svämma över. Så att kroppen kommer göra ont av längtan när jag är ifrån dem. Av hela mitt hjärta, med hela min själ. Men jag vet även att jag kommer tycka mindre om dem vissa stunder och längta tillbaka till tiden jag befinner mig i nu, det fria livet utan barn. Det är mänskligt och inget fel med det. Jag är inte naiv och jag vet även att intresset för andras barn inte -vips- kommer förändras så fort jag föder mitt egna. Det är inget magiskt som kommer hända med mig och det vet jag då jag känner mig själv så pass väl att jag vet hur jag fungerar och till 99% kommer fungera om ett par år. Det som irriterar mig med sådana kommentarer är att jag någonstans finner det förminskande. Som en gång jag var på tjejmiddag och tjejen som var med talade högt och brett om att man inte vet vad livet är innan man får barn. Att livet börjar efter ens barn har kommit till världen och man har blivit mamma. ”Det är nu jag vet vad riktigt kärlek är.” Ursäkta, men det där är ren och skär smörja. 

Men det sa jag inte till henne, för jag vill inte förminska hennes känsla kring sin nyfunna roll i livet, mammarollen. Även om hon förminskade hela den grupp som inte befinner sig där hon är. Jag bad henne däremot lugnt och vänligt att inte uttrycka sig exakt så då det kanske finns människor runt bordet som har en annan inställning, svårigheter att bli gravida eller tankar kring ämnet.

Ja, jag är helt enig om att man utvecklas som person, att man växer, man mognar och man kommer in i ett nytt stadie som människa. Men att sitta och nedvärdera andras liv och erfarenheter för att man själv har fått barn och anser att det är det mest fullkomliga man kan göra i livet?

I beg to differ.

Det är som att jag skulle sitta och propagera om HUR VIKTIGT det är att träna, hur jag fann livet efter träningen och hur jag inte kan förstå att en människa inte väljer att träna. Hade jag gjort det hade jag smällt mig hårt i huvudet med något kraftigt tillhygge, eller bett någon annan göra det.

För det är ju så, man kan inte applicera och tvinga på sina egna känslor på någon annan.

Om man sedan spinner vidare på det, tänk om jag inte kan få barn i framtiden? Vill jag då höra att meningen med livet ÄR barn?

Nej.

Jag förstår att man kan bli lite stött av någon som helt enkelt inte visar ett större intresse för en nyfödd bebis. För en annan person är ens bebis det största i livet, en central händelse som personen befinner sig i just här och nu. Det mest fantastiska.  Men för oss andra, som inte är där. Eller i iallafall för mig, för nu ska jag inte göra misstaget att prata för andra, då det är det jag blir irriterad över när mammor gör mot mig. För mig, som inte befinner mig i det skedet är det inte lika fantastiskt.

Jag blir exempelvis inte stött när vänner/bekanta berättar för mig i att de snabbt scrollar förbi mina eller andras träningsbilder då de inte riktigt är just där i livet och vill bli påminda om träning när de sitter och exempelvis ammar. Vilket jag har full förståelse för, för vi befinner oss på heeelt olika platser i livet. Och som jag skrev ovan – min upplevelse och dedikation behöver inte vara någon annans.

Människor är olika. Vissa människor föds till att bli mammor, de växer upp med en längtan inom och har som högsta önskan att få barn. Vissa konverterar om och blir riktiga fullblodsmammor när de väl får barn. Vissa blir gravida, får barn och sen är det inte mer med det. Och sen finns det dem som lever hela sitt liv med en fast beslutsamhet att inte skaffa barn. Där in under faller jag Det är inte fören de senaste 2 åren jag har börjat ändra åsikt om barn och sakta sakta börjat se en framtid som inkluderar barn. Det har mycket att göra med att jag är tillsammans med en fantastisk person som jag en dag vill se som pappa till mina barn och att jag har kommit långt i min personliga utveckling. Jag har funnit ett lugn, en trygghet i livet och landat i vem jag är och har starka värderingar som jag inte kommer låta någon köra över. Men bara för att min åsikt har ändrats från att vara helt emot barn till att så småningom vilja ha barn någon gång framtiden betyder det inte att jag kommer svänga helt i mitt intresse till just barn och allt som hör där till. Jag kommer aldrig bli en fullblodsmamma, och det betyder inte att jag kommer älska mitt barn mindre eller vara en sämre mamma för det. Tvärtom, jag tror att har man utrymme för att få vara på sitt sätt och leva sitt liv som känns bäst för en själv – då begränsar man sig även inte i sin mammaroll.

Jag kan tänka mycket på hur jag kommer vara i vissa situationer som mamma och jag har kommit på mig själv att resonera väldigt olikt när jag exempelvis har diskuterat situationer, värderingar och uppfostran med vänner. Nu vet jag ju inte helt säkert hur det kommer bli. Men någonstans har man ju sina grundvärderingar och en klar bild av hur man vill leva sitt liv. Och det är inte något jag vill tumma på när jag väl får barn, även om jag kommer vara helt transparent mot mig själv och medveten om att livet kommer förändras.

Nu blev detta ett inlägg om barn i alla fall. Men efter gårdagens mail från många av er som mer eller mindre resonerar likt mig kände jag för att dela med mig lite djupare kring mina tankar om ämnet.

Kram.

53

Nya bekantskaper och aktiv rumpa.

Ni vet väl att jag i princip har träffat 90% av mitt umgänge jag har idag via Instagram? Jag har sakta men säkert byggt upp en vänskapskrets från att jag flyttade till Stockholm för fem år sedan och älskar fortfarande att träffa nya människor via sociala medier. Eller ja, egentligen genom alla forum/möten. Som i morse, jag och Rosanna  har följt varandra ett tag nu samt och kommenterat inne hos varandra lite då och då. Så för några veckor sedan tog vi tag i saken och bokade in en morgondejt på Sats Hötorget. Vi fick i hemläxa att sätta ihop varsin del inför träningsdejten som vi sedan skulle sätta ihop till ett helt pass när vi sågs.

Sagt och gjort, här kommer passet, ta med handduk för en riktigt svettfest utlovas!

a) Uppvärmning – gummiband, dynamiska rörelser, stabila formers walk med KB för aktiva bålen.

b) Tunga ben – Box squats 5×10 i arbetsvikt & 3×10 långsamma squats på box för aktivering av rumpan.

c) Superset: Enbens marklyft med KB Dragon tail / sneakers utfall för rumpan.

d) Flås 1:  (1 varv, partner jobbar så länge den andra kör rodd) Rodd 250m – Biceps curl med axelpress – Rodd 250m – Boll slams med knöböj 10 kg – Rodd 250m –  Burpees – Rodd 250m – Mage rotationer med medicinboll.

Flås 2: (5 varv) 1 minut backintervaller (du ska springa på ca 80% av ditt max) därefter gå av bandet direkt och gör 15 st Thrusters med KB. 

Flås 3: 3 x 30 sekunder intervaller på 100% MAX. Blås ut dig totalt.

Sen ligger man som en blöt liten pöl på golvet och frustar.

Tänk på att knipa ordentligt med rumpan och fokusera på kontakt hela vägen i böjen. Rusa inte igenom övningarna. Långsamt, kontakt och kontroll.

Lycka till!

6

Min helg i bilder.

Min helg började med att jag tog ett avslutningsdopp och satte mig sedan på ett plan tillbaka till Sverige. Landade runt halv ett fredag-natt och var i säng runt två-tiden.

Vaknade runt åtta och tog mig ann lite pressutskick som hade kommit hem under veckan. Blev extra glad över detta fina kit från ACO. Har använt deras BB Cream hela sommaren och är även riktigt förtjust i deras solskydd.

Började packa upp. Finns på riktigt inget som är så tråkigt som detta.

Fick nog och gick ner till Sats för ett benpass istället.

Efter träningen duschade jag, la på en torr ansiktsmask från Swiss Clinic och rörde ihop en svamp/tryffel omelett åt mig och Calle som blev lite halvt skräckslagen av att se mig hacka svamp med en stor köttkniv. Vadå? Förstår inte alls varför.

Svidade om, bad Calle agera fotograf och begav oss sedan ut.

Spatserade bort till Birger Jarls gatan med extra stolta steg då jag invigde mina nya fina leopumps.

 

Där det bjöd på inflyttningsmingel hemma hos Madde och Daniel.

 

Beundrade Daniels kamerasamling.

Framåt kvällen beställdes det upp pizzor från bästa stället i stan ( La Madrina).  Skulle jag kunnat (och inte ärvt min fars kroppsbyggnad och ämnesomsättning) så hade jag ätit pizza varje dag. Men jag inte vill se ut som en rugbyspelare på anabola som måste rullas fram så får jag hålla nere det till helger. Znark.

Så blev det söndag och jag mötte upp Sarah vid halv tio för en cykeltur till Ekerö. Det var verkligen perfekt cykelväder med krispig höstluft och en sol som lyckades hålla sig framme nästan hela passet. Ren och skär lycka med sådana höstdagar.

Efter 57 km landade jag nöjd och belåten i soffan med dubbelportion gröt, extra jordnötssmör, granola och Planti vanilj YogOat.

Svidade därefter om och begav mig mot Mall of Scandinavia för lite inredningsshopping.

Fick psykbryt efter en timme och sprang ut med mina påsar. Köpte en Pepsi Max Ginger på pressbyrån och fick förklara mitt val till en påträngande expedit som inte alls tyckte jag skulle köpa den smaken då den var äcklig. Men l å t mig få dricka vad jag vill mumlade jag och flydde hemåt.
Placerade mig på soffan med choklad och extrem huvudvärk medan..

…Calle lagade svamppasta.

Det var den helgen. Snabbt gick det men det gör inte så mycket, för snart är det helg igen och då blir det en tripp till Arlanda igen.

Hej!

 

5