Det fanns en tid då långpassen enbart bestod av promenaden hem från krogen 05.23


Hade du frågat mig om jag skulle hänga med på långpass vid sju på morgonen en lördag för 5 år sedan hade jag förmodligen  skrattat dig rakt upp i ansiktet och börjat prata strålning från mikrovågsugnar för att byta ämne snabbt som attans.

Tur vi utvecklas, och tur vi alla är olika. För idag älskar jag dem båda. Visst tog det lite emot att gå hem från aw:n igår när vi hade som roligast men samtidigt så visste jag om att det är träningen som är mitt huvudfokus just nu då tävlingarna bara är veckor bort. Och jag kommer ha gooooott om tid om 2 månader att inte ens titta på klockan när jag är ute.

Vid 07:20 imorse mötte jag upp Malin nedanför mig och efter ett par bilder (tack för hjälpen med dem M!) så begav vi oss runt Kungsholmen, över Västerbron, runt årstaviken, över till Hammarby sjöstad och därefter runt Danvikstull. Vi fortsatte runt till slussen, genom gamla stan och fortsatte sedan på Strandvägen innan vi slutligen vid gördet svängde hemåt igen på Karlavägen. Kämpade mig igenom de sista kilometrarna förbi Odenplan och Karlberg med håll i sidan. Fy fan vad det är olidligt med håll. Hatar det! Hur som haver skrapade jag upp, med håll och allt, 25.5km.

Jag är så nöjd med rundan, speciellt nu på kvällen när kroppen har fått återhämta sig lite. Känner mig helt klart fräschare än vad jag trodde jag skulle vara. Benen är lite ömma men det vore ju konstigt om de INTE var det. Hade nog varit lite besviken då. Man vill ha lite krigarömhet, bra för egot, såklart.

Hejja oss, ser faktiskt redan framemot nästa veckas långtur. Tjo!

10

Räkbowls och löpbandsmentalitet.

Räkbowl med kikärtor och rödlök i en vitvinsvinägers vinegrette med citrololja. Riven blomkål kokad i Renée Voltaire Lantbuljong, ägg och strimlad zucchini. 
Igårkväll spenderade jag en timme på löpbandet och drog igenom mitt nya tröskelpass. Det är en trygghet för mig att testa det på löpbandet, och verkligen ”jobba igenom” det innan jag tar utomhus och applicerar det på mina utomhuspass.

Min första känsla när jag tog upp mitt schema och kollade igenom vad dagens pass skulle bestå utav var trötthet. Helt plötsligt blev jag sååå trött. Tankarna började deala. Hmm.. hade jag inte behövt lägga den timmen på lite jobb istället? Oj vad mycket tvätt där låg i tvättkorgen då!  Man BEHÖVER faktiskt inte, vore det inte skönare att stanna kvar i soffan med ett avsnitt till av Nashville? Orkar jag verkligen?

Och så höll min hjärna på under tjugo minuter medan jag gickpå toa, drog fram pulsbandet, bytte om och blandade en EAA shake.

Missförstå mig inte. Jag tvingar mig aldrig till träning om jag är riktigt utmattad, har ont någonstans eller börjar bli sjuk. Men här handlade det inte om det. Här var det helt och hållet min inre lathets-gudinna som gnällde. För jag är lat. Oj oj oj. Vardagsmotion? HA! Bespara mig. Jag tränar för att slippa just vardagsmotion.

I dessa lägen stänger jag av och bara går ner till det där satans löpbandet och river av det. A girl got to do what a girl got to do mumlar jag och riktar blicken framåt. Och mycket riktigt, 5 minuter in i passet sprider sig den där välbekanta känslan av ”nujävlarskajagköttaaaaaaa” med andra ord: Endorfinerna börjar dansa foxtrott i kroppen.

Hur passet gick? S k i t bra. Jag blev överraskad hur bra det kändes i benen och rent mentalt att köra längre intervaller. Det är trots allt en märkbar förändring från att köra 2 minuters intervaller till nu 9 minuters.

Långa intervaller med progression | Zon2(5:40-5:50/km alt 132-142HR) 20 min +3*9min(3min RBI)(öka trötthet en aning, 5-10sek/km, under minut 3,6,9) @4:40-5:50/km

Total tid: 55 min
Sträcka: 11 km inkl upp och nervarv.

Testa, det är roligare än vad det ser ut. Byt ut hastigheten till vad som passar dig.

Sen gick jag hem, lagade en räkbowl med C som förövrigt var riktigt riktigt god och som jag till nästa gång ska uppdatera receptet lite på. Även där körde jag på trygghets-varianten och följde ett recept. När det blev bra (tro mig, jag har en historik av eldsvådor i kök) och jag fick smaka min egna skapelse så höjdes även  självförtroendet och kommer nu freestyla fram en asiatisk tonfisk variant.

Ha en fin kväll ya´ll.

 

5

”Kanske inte om jakten på den perfekta avokadomackan men kanske om jakten på balans”

Hej Joanna!

Hoppas att du har fått en fin start på den här veckan trots det att enligt pålitliga källor snöar/snöat i stockholm idag.
 
Jag tycker att det är så otroligt svårt att veta vem som en ska rådfråga när det behövs och samtidigt inte få svar som motsvarar allt som en egentligen tror på eller få regler utefter någon annans preferenser kring vad som är sunt för mig. Och inte är det heller någonting som du kan svara på heller för vi alla är olika, såklart.
Men. Du är ändå en av de personer som inspirerar mig mest här i livet till att köra sitt eget race, rocka det och fortsätta köra trots de turer vi får åka i berg- och dalbanan aka livet mer eller mindre.
Du har skrivit och skriver ofta om det där med att ha balans. blev t ex så himla glad av att läsa ditt inlägg om kost där det inte ingick klockslag, mängder eller dylikt eftersom det, som du säger, lätt sätter griller i huvudet på folk och hur du äter står för dig, dina behov, ditt intresse och smak. du skriver också någonting om att du är en ”snacket av rang” men du verkar så otroligt obrydd och jag älskar det. Är tacksam för det.  Att du kan äta kakor, glass och dricka alkohol med måtta och njuta av livet på det sättet som du gör.
 
Min balans är väl kanske i nuläget käpprätt åt helvete majoriteten av tiden, inte på så vis att jag ena dagen endast dricker smoothies, äter sallader eller försöker testa andra saker och sen andra kränger pizza, choklad och dricker alkohol eller läsk. Så ser det absolut inte ut och hade det gjort det och fungerat? Fine!
Saken är väl snarare den att jag bär på sjuka laster av ångest de dagar då jag faktiskt äter choklad som också oftast är minst 75% kakao, dricker några glas vin eller väljer att inte ha 100% planerat vad jag ska ge kroppen i form av mat just den dagen.
Har t ex haft en super härlig helg med träning, vila, god mat och dryck och jag vet om att ingenting händer med maskineriet om jag väljer att dricka vin och snacksa på nötter till det ihop med en fin vän men ändå kommer den. Ångesten, som ett brev på posten och jag blir antingen helt lam eller manisk. Får sjuka tankar om att vara restriktiv för att ”kompensera kalorierna” (suck), att träna dubbla pass hela veckan och jag kollar tillbaka på bilder från min mest sjuka period i min ätstörning och tänker att jag minsann ska bli så smal igen. Vilket är en omöjlighet och bara idioti. Men det händer att jag hoppar på tåget.
Om det sen blir så att jag är mer hungrig än vad jag planerat att äta så får jag en känsla av att jag ”bingear” vilket jag inte gör eftersom en tallrik gröt eller fyra dadelbollar extra inte gör ett skvatt men hjärnan fattar ju inte det.
Och det tar energi, i helt sjuka mängder samt att jag skadar kroppen både inuti och utanpå för jag blir trött, orkar inte stå emot de sjuka tankarna och jag förlorar ALLT glitter i ögonen, blir sjuk och skadad. Vilket jag känner av snabbt och tydligt.
 
Undrar baradå om du har några tips på hur en ska tänka? För jag står handfallen utan hjälp, inte finns det bra hjälp att få via vården som det är nu, mina föräldrar förstår inte riktigt,mina vänner blir panikoroliga och jag blir ingenting. Tur är det ju att jag aldrig hinner dyka ner djupet tillräckligt långt innan jag blir förnuftig igen, men det är jobbigt. Orkar liksom inte med ångesten, för det är ju helt utan anledning när jag tränar 5-7 dagar i veckan i olika form, cyklar i princip överallt här i Göteborg och äter ”bra” mat som gör mig gott.
 
 
Hur tänker du? 
 
 
Nu blev detta jättelångt, men så kan det vara ibland.
Tack för allt du gör och ger genom att bara köra, du är en SUPERKVINNA av rang.
 

KRAM!”

Fick detta mailet av en tjej som har följt mig länge på Instagram och som har gett mig lov att använda hennes mail här på bloggen.

Kära E. Min första tanke när jag läser ditt mail är att jag bara vill fälla ihop locket, sätta mig på tåget till Göteborg och ge dig en stor kram. Jag får en jagad känsla i kroppen, den känslan som du säkert känner de dagar du skriver att du ”unnar dig” ett par glas vin och lite nötter. Den känslan liksom går igenom skärmen, över till mig och jag kan riktigt känna hur ångesten griper tag i mig. Detta gör mig oerhört ledsen fördin skull, förbannad på hur samhället formas och ännu mer beslutsam att alltid försöka göra vad JAG kan för att förmedla en så sund bild av livet så möjligt.

Du skriver att du är medveten om dina tankar, ditt förhållningssätt och din maktlöshet inför din ångest. Bra. Då är du medveten och mottaglig inför vad jag kommer fortsätta skriva.

Låt oss prata om UNS.

Missförstå mig nu inte. Du behöver inte vara diagnostiserad för att ha spår av exempelvis ÄS UNS som står för Ätstörningar utan närmre specifikation. Det är vanligare än vad man tror, vilket jag fick mer förståelse för mer när jag tog We Care – certifikatet  som Frisk och Fri har påbörjat för bland annat idrottsföreningar. Efter x antal föreläsningar som jag har hållt och även lyssnat på fick jag en bredare förståelse för diagnoserna och insåg att allt inte var svart eller vitt.

Visste du att var tredje svensk kvinna lider eller har lidit av UNS?

Ätstörningar delas för närvarande in i tre olika psykiatriskadiagnoser enligt systemet DSM-IV. Diagnoserna är anorexia nervosa (AN) där den drabbade svälter sig själv, bulimia nervosa (BN) där den drabbade kompenserar sitt matintag med överdriven träning eller genom att kräkas upp sin mat och till sist ”ätstörning utan närmare specifikation” (UNS) där den drabbade ofta har en kombination av både AN och BN men inte uppfyller de ibland stränga kraven för AN och BN. Man kan även placera ortorexi under UNS. För det finns som sagt olika grader ätstörningar och en person med UNS har alltså både anorektiska och bulimiska drag, beroende på vilken sjukdomsbild ätstörningen liknar. Personer med UNS har problem med sitt ätande och är ständigt upptagna med tankar på mat och vikt. Minsta lilla viktökning ger ofta ångest eller en jagad känsla. UNS-drabbade har ofta snuddat vid de tankar och handlingar som anorektiker och bulimiker eller personer som lider av ortorexi har, men orkar av olika skäl inte slutföra dessa handlingar kontinuerligt, vilket i sin tur skapar känslor av misslyckande. Det kan vara farliga experiment med laxermedel, attexkludera fett och/eller kolhydrater ur kosten, fastekurer, detox eller andra självsvältsdieter, överdriven träning och ex ”kompensations träning” som du beskrev i ditt mail.

Tidiga tecken på en ätstörning kan vara exempelvis:

  • Vill äta nyttigt, start av nya dieter.
  • Kompensations träning.
  • Ökat intresse för kost.
  • Slutar äta godis.
  • Vill övergå till vegetarisk kost.
  • Utesluter fett/kolhydrater i maten.
  • Motionerar mer och oftare än tidigare.
  • Hoppar över måltider. Skyller på mättnad eller att redan ha ätit.
  • Symptom på trötthet, huvudvärk, förstoppning och frusenhet.
  • Viktnedgång eller utebliven förväntad viktuppgång vid fortsatt längdtillväxt (det senare gäller för unga).

Dessa symptomen kan man mer ”ta på” , men de verkligt farliga symptomen, de som börjar spinna loss och utvecklas till något mer än bara en negativ tanke i omklädningsrummet, är just de som börjar i tanken. Som döljs. Som inte syns eller hörs. För man kan inte se på en person som lider av en ätstörning, det kan ibland ta år innan det syns – som exempelvis kroppslig förändring. Men för många, som inte har utvecklat ätstörningen till en ”fullfjädrad” diagnos lever tyvärr med dessa tankarna som du beskriver varje dag, i flera år. Och det blir som du beskriver, en tvångstanke, en tanke som håller dig fast i sitt grepp, som skapar ångest, oro och panikkänslor. Som begränsar ditt liv och tvingar dig att göra val, val som du egentligen inte behöver göra. Och pratar vi om ex UNS med spår av ortodexi så är det relativt svårt för andra att upptäcka då man utåt sett är en hälsosam tränad person som tillsammans med hejjarop från exempelvis arbetskollegor ses som en person som är hälsan själv.

Vänta nu lite. Beskriver jag inte mig själv? Det hade kunnat vara jag. För jag är liksom på den där tunna fina gränsen varje dag och balanserar. Jag rör mig i kretsar där tränings ses med något snedvridna ögon och jag håller ett högt tempo med x antal tusen ögon som följer och hejjar. Men jag tror att anledningen till att jag inte trillar dit ordentligt och håller mig sund i skallen (så sund man kan vara 2017) är för att jag pratar om det, jag passar på mitt beteende och jag är så medveten om problem som finns. Men framförallt- jag vill inte trilla dit och jag jobbar dagligen med att hålla fast vid min balans jag har skapat för MIG.

Det pratas mycket om den där djävulen på axeln. Jag brukar kalla det för en sämre version av dig själv. Någon som du egentligen inte vill vara kompis med. För det är det vi eftersträvar, vår önskan, att bli bästa vän med oss själva och börja behandla oss själva som vi skulle behandla vår bästa vän.

Det är inget man ska ta lätt på, för dessa tankar, som många viftar bort genom att klämkäckt säga ”äh, det är ju bara att äta den där mackan och bita ihop” är fan inte att leka med och kan bli till något så mycket större och farligare.

Vi måste ta det på allvar.

Hur tänker då jag?

Jag tänker först och främst vad jag vill åstadkomma med min träning. Och hur den ska appliceras på min livsstil. Det är en fördelning av 70 procent prestation och glädje och 30 procent ”jag vill se snygg ut naken”. För mig är det viktigare att ha en stark, smidig kropp som ena dagen kan leverera 10 km löpning, andra dagen simma 3 km och några dagar senare orka dansa en hel kväll i en ursnygg klänning med mina vänner. Jag tänker att jag vill hjälpa, inte stjälpa denna kroppen att nå dessa mål. Jag tänker även mycket på om det är viktigt för mig att vara smal och ”fit”. Och om den tanken ploppar upp, då ställer jag genast mig själv en följdfråga – för VEM är det jag vill vara smal för egentligen? VARFÖR är det viktigt för mig? VAD kommer det generera i mitt liv?

Är det för mina vänner? Nej. Mina vänner skiter fullständigt i om jag drar storlek 42 eller 36. Och skulle någon mot förmodan visa någon tendens att anmärka på min kroppsform eller vikt på ett negativt sätt – ja då är det inte en vän jag vill ha i mitt liv.

Är det för min pojkvän? Nej. Även om jag tycker att det är viktigt med attraktion i en relation och vill vara snygg och fräsch för min andra hälft. Men att jag skulle hålla mig smal för en killes skull? Skulle aldrig komma på fråga. Det är skillnad på ohälsosam övervikt och trivselkilon..eller nej, en normal jäkla kropp, en kropp som man trivs i och älskar och inte följer något skönhetsideal från catwalken.

Är det för min Instagram? Nej. Det skulle dock vara en av de främsta anledningarna. För det är där jag syns mest och ”granskas” och även om jag har dagar då jag undrar om min ”framgång” skulle få en skjuts av en mer tonad kropp inser jag ganska fort att jag inte vill bli omtyckt för hur tight mitt arsle är. Jag är så mycket mer. Det var även något jag tog upp med Reebok när de signade mig som deras ambassadör och det var en av anledningarna till varför de ville ha ett samarbete. För jag är jag. Och det kanske inte kommer ge mig några omslag eller populäritet men det kommer garanterat ge min självkänsla så betydligt mycket mer.

Är det för att imponera på andra? Nej. Jag har som sagt andra kvaliteter än en smal kropp.

Kommer något i mitt liv raseras om jag går upp 3-4 kg, inte har tighta lår eller en platt mage? Absolut inte. Möjligtvis kommer jag behöva köpa nya jeans. Men å andra sidan, jag gillar ju att shoppa så det är egentligen bara en win-win.

När jag läser ditt mail så får jag känslan av att du är så kontrollerad. Du skriver att du tränar 5-7 dagar i veckan och unnar dig mörk choklad och nötter. Jag vill inte på något sätt förringa eller säga åt andra människor vad unna sig är..men jag vettefan, det plingar bara en skrämd klocka inom mig när jag hör om människor som benämner ”nyttiga” livsmedel under kategorin ”unna sig”.  Släpp det istället. Du var sugen på nötter, du åt det. Du äta några rutor choklad, du gjorde det. Måste det vara mörk och är det nyttigare än Marabou? Alltså om det är kcal du jagar så spelar det ingen roll. Så släpp det.  Du tränar 5-7 dagar i veckan och lägg sedan till efterförbränningen på det. Kom igen nu tjejen, VAD finns där att förbränna när du kontrollerar ditt matintag, cyklar överallt, tränar som en tok och äter en ruta mörk choklad då och då? Du stressar bara din kropp och bryter ner alla de resultat du hade kunnat få.

Jag brukar säga att den dagen jag får betalt för att träna och tävla, den dagen kommer jag börja ta min kost och träning på fullt allvar. Men tills dess. VEM bryr sig? Sålänge JAG mår bra och inte stångar huvudet rakt in i väggen av näringsbrist och stresspåslag då behöver jag knappast bete mig som en elitatlet? Ja, jag tävlar och ja jag följer ett träningsschema. Men livet, mitt enda liv, kommer alltid komma först och jag behöver inte springa den där milen före jobbet. Jag gör det om jag hinner, orkar och vill. Men om jag skippar den och äter en god långfrukost med en kompis istället så kommer jag garanterat inte faila på tävlingen längre fram. För tro mig, jag har sprungit lopp där jag inför har slarvat med träningen. Men det har gått bra ändå, för min kropp har ställt upp och levererat då jag har varit sjysst mot den och inte behandlat den som skit. Jag är bra grundtränad och stark, det är inget som växerfram av hetsträning.

Det är med en lätt släng rebellisk nonchalans jag ser på min träning. Jag vet att jag är duktig, jag vet att jag kan prestera och jag vet att jag definitivt hade sopat banan med flera av de som tränar hårdare, striktare och lever ett mer dedikerat träningsliv än mig. Vad gör jag med det?  Inte mycket. Jag kör mitt race. Vem ska jag hävda mig för? Ingen.

Ställ dig den frågan. Vem tränar jag 5-7 ggr i veckan för? Du vet redan svaret. Gör dig själv livets tjänst och pausa.

– Ge dig själv ett mentalt break. Avfölj konton som fokuserar på träning och kost på instagram. Jag ser vilka du följer och likear, och många av dem är bra konton, men det finns några som du helt enkelt inte behöver i ditt liv, i allafall inte nu. Bäst av allt, stryk sociala medier en tid.
– Ge dig därefter ett fysiskt break. Ta ett uppehåll  från träningen på 2-3 veckor. Och om du känner att du måste röra på dig, träna något som inte förknippas med din ”vanliga träning”. Testa något nytt, ta långa promenader med en vän, gå och yoga etc.
– Boka tid hos en KBT terapeut, kontakta Ellen Abrahamsson på Frisk och Fri eller besök mottagningen i Göteborg. Du finner info här. Vill du ha tips på föreläsningar kring ämnet kan jag maila dig det.
– Ägna dina 5-10 första minuter varje morgon åt att fråga dig själv vad som är viktigt i livet. En smal, orkeslös trött kropp eller ett lyckligt harmoniskt sinne som ser sin kropp sin bästa vän istället för en slaskhink.
– Be din omgivning att respektera att du inte mår superbra just nu och ta avstånd från konversationer där vikt och utseende diskuteras. Be om förståelse och respekt för att du just nu behöver stöd och pepp.
– Testa att högt säga åt dig själv när tankarna pockar på och du känner att det maniska tar över. ” NEJ, nu får du lägga AV. ” eller ”Sluta upp med det där, VARFÖR tänker du så?” Jag vet, det låter helt schizofrent men det funkar för mig. Jag bokstavligen talat skäller ut mig själv ibland. Du anar inte hur många gånger jag har stått framför spegeln och stirrat på mig själv i spegeln och morrat ”Skäms Joanna, skäms tamejfan”.

Jag hade kunnat fortsätta flera sidor till, men väljer att stoppa här och hoppas att du har fått lite hjälp på traven och tar mina ord som ren hjälp och stöttning, även om de kan låta en smula hårda.

Du är en bra bit på vägen att bara ens be om hjälp, glöm inte det.

Stor kram.

14

Pressfrukost för ASOSAW17


Började morgonen med att pausa jobbet en timme och promenera bort till Sensum på Wallingatan där Rossana Mariano PR hade bjudit in till pressfrukost för ASOS AW 17.

Hookade upp med Emma, käkade en god frukost och fick en genomgång av kollektionen av Asos-teamet. Därefter pillade jag drömskt på kläderna och lovade mig själv en ny insättning på Svenska Spel.


Kollektionen var väldigt färgstark med mönster, skärningar och broderier. Jag gillade hela Asien-inspirerade barock temat med pärlor, bling bling och (lägger på polska brytning) gouååld.

Blev tokkär i en svart klänning med spets, puffarmar och broderade blommor. Tänk er den med en sliten skinnjacka eller mockajacka, bara ben och ett par sylvassa stiletter.

Skorna påminner väldigt mycket om mina ormskinns boots jag har från Jennie-Ellen. Så snygga. Speciellt om man matchar dem med jeansen nedanför. Detaljerna på de jeansen var riktigt coola då det egentligen, om man skulle bortse från knäppningen, bara var ett par väl tvättade jeans med rak passform och korta ben. Men som många andra är jag en sucker för de perfekta jeansen och jakten pågår ständigt efter the perfect ones.

Jag gillar detaljer. Det hottar upp vilken outfit som helst. Jag menar, hur många gånger har jag inte dragit på mig en kort, tight klänning och helt enkelt inte känt för det. Ni vet den där obekväma känslan som kryper på och det spelar ingen roll hur mycket mer smink man öser på – man känner sig tokfel.

De gångerna den känslan har infunnit sig så har jag alltid bytt om och kört back to basic med en touch av bling. Heels, skinnbrallor eller jeans med korta ben, sliten tisha och exempelvis ett stort halsband eller örhängen. Kanske har jag kört med enbart markerade ögonbryn eller röda läppar. Det funkar alltid. Allt beror på humöret, men det är alltid skönt att veta att man har ett säkert kort att dra fram om inspirationen tryter. Plus att det är mer ekonomiskt att satsa på att lägga pengar på detaljer eller statement-plagg som håller flera säsonger än att inför varje händelse gå och stress-shoppa ny outfit.

Och här har vi mig. Skor från Flattered, byxa från HM, t-shirt från Comme des Garçons och över det hade jag en svart längre kavaj i herrmodell.

Tack Asos och RMPR för en trevlig frukost.

2

Q & A

”Wow Joanna! Du är så grym! När du kör dina långpass på tex 25 km, springer du konstant eller smyger du in någon toa/fotopaus etc? Jag vill komma upp i km men vettetusan hur jag ska börja. Läst lite om att gå någon minut varje km etc. Hur började du? Superintressant med löpning tycker jag. En helt ny värld för mig!”

Svar: Hej och tack, så kul kommentar!  När jag började springa längre pass så brukade jag ofta dela upp dem i två delar med en ”halvleks” paus i mitten. Det kunde tex vara fotopaus eller bara att jag gick 2 minuter. Den korta stunden kunde ge mig ny energi och då kändes inte exempelvis 15km långt. När jag tränade på milen för några år sedan så sprang jag 2 km, gick 500m och sen sprang igen. Sen ändrade jag det efter 2 veckor till exempelvis springa 3km och gå 400m osv. När jag sedan satte ihop allt till en enda lång distans var kravet bara att jag skulle orka runt utan att stanna. Om det så skulle vara att jag joggade på stället. Bara jag ej stannade. Tiden spelade mindre roll och i lurarna hade jag en podd, för då fokuserade jag på något annat. Det tricket kör jag fortfarande med idag. Men numera blir det 3-4 avsnitt istället för ett då sträckorna har ändrats lite 😉

Nu när jag har börjat komma upp i längre sträckor och vet att jag håller i kroppen och farten i exempelvis 20km så har kör jag inga pauser alls. Fotopauser är före eller efter passet. Ibland fotar jag i farten. Detta är för att jag har börjat ”jobba” med min fart och vet att det kommer krävas mer än bara pannben för att fixa Ecotrail och Ironman på den tiden jag önskar. Lycka till och ge inte upp, det kommer lossna!

Finns det någon speciell tanke bakom att du har börjat med mer outfitsbilder?
Svar: Tanke och tanke, nej inte direkt. Jag gillar kläder och mode helt enkelt. Och mina dagar är så mycket mer än träning och då jag har ett genuint intresse för kläder så blir det en ganska naturlig mix som nu vävs in mer i mina sociala medier. Jag gillar att uttrycka mig genom vad jag bär och kläder för mig är attityd. Jag är mer livsstilsblogg än bara en träningsblogg, känns det som i alla fall.


Hej! Ditt favorit torrschampo?
Svar: Toni & Guy och Balmain.

1

En klapp på axeln och en råbiff på det.

Kom hem för en stund sedan från ett kundevent som jag tillsammans med ett par andra kollegor har planerat och arrangerat. Det har varit fullt ös från sju i morse med talare, presentationer och ett strikt körschema som hör och häpna, till och med avslutades innan avsatt tid. Förutom att jag höll på att ramla ihop när jag skulle gå upp vid presentationerna för att mitt ben hade somnat (klackar och lealöst ben är ingen bra kombo) så gick det så bra. Oerhört stolt över företaget jag jobbar på, mina kollegor och framförallt mig själv, som varje dag lär mig något nytt och tar för mig i en bransch som för 1,5 år sedan var totalt främmande för mig. Och det är stunder som dessa, när jag tillsammans med sina kollegor går och tar en bit mat efter en lång dag och river av höjdpunkterna, analyserar mottagandet och återberättar höjdpunkterna från föreläsarna jag verkligen känner ”Wow, jag känner varenda fiber i min kropp, i luften jag andas, i miljön jag vistas i”.

Kanske är det energin från alla intryck och föreläsarna som gör mig så exalterad, kanske är det glädjen över att vara genuint glad över min och mina kollegors prestation, som vi tillsammans gjorde till något som var över förväntan.

Det spelar egentligen ingen roll vad det är, det viktigaste är att jag har ett jobb som ger mig sådana kickar. Och att jag känner utveckling och ett jävla driv efter de små små stunderna av där jag känner att jag äger situationen.

Och.. stunderna som erbjuder råbiff och rödpang när dagen är slut. Såklart. Nam nam.

1

To travel is to live 2

Tänkte i detta inlägget skriva om NYC och LA. Dessa två fantastiska städer står väldigt högt upp på min lista över platser jag skulle vilja tillbringa en hel månad i.

Vi börjar med New York. Vi var där för 1,5 år sedan över en långhelg och hade det såhär bra.

Vi bodde i Brooklyn på Dazzler hotel, precis när man kom över bron. Det tog oss 20 minuter att promenera över till Manhattan och ännu kortade tid med cykel. Dessa citybikes hyrde man per timme och sålänge man ställde tillbaka dem och tog en ny inom en timme så kunde man cykla runt en hel dag för knappt några pengar alls. Så bra.

Vi spenderade dagarna med att cykla omkring, käka gott och bara njuta av staden. Då Calle fyllde år några dagar innan avresa beslutade jag mig för att överraska honom med en helikopter tur över Manhattan. Han blev så glad och vi hade jäkligt roligt, det är något magiskt med att se staden så klart uppifrån.

Jag förbokade 17 minuters turen på Liberty Tours och fick allt mailat till mig. Oerhört smidigt och helt okej pris, även fast att jag ojade mig över hur bra timpeng piloten hade.

En av kvällarna spenderade på på Buddakan. Minns ni Carries och Mr Bigs  rehearsal dinner? Samma ställe.

Vi käkade den mest magiska Truffle Mac n Cheese och dubbel friterade truffle fries på Delicatessen i Soho. Man kan ALDRIG få för mycket tryffel.
Dagarna var långa, lata och oerhört mysiga. För varje gata vi passerade blev vi mer och mer förälskade i staden, speciellt i Williamsburg, dit jag en dag vill spendera en längre tid och leva lajf.

Jag tycker helt klart NYC är ett resmål man kan åka till över helgen, exempelvis fredag till måndag eller torsdag till söndag. Nu hör jag till den skaran av människor som älskar att flyga, tycker inte att det är ett dugg jobbigt med långa flighter och anser inte mig behöva vara på ett ställe en ”längre” tid för att kompensera upp flygtiden. Jag älskar att dra iväg och maxa tiden, även om det bara är för ett dygn eller två.

Måste tipsa om 3 stycken restauranger vi åt på som är helt magiska.
Beauty And the Essex som ligger på Lower Eastside. Själva entren är lite svår att hitta. Den ligger gömd i en ”pawn” shop, väl där inne säger du att du har bord på restaurangen och sen öppnar de för dig. Lokalen är Gatsby inspirerad med sammet, glitter och så otroligt coola detaljer. Menyn är något dyr, men det är väl värt det. Testa deras olika drinkar, nam nam.

Chelsea Market är ett mÅSTE. Strosa dit, ta en lobster roll och fortsätt sedan till Gansevoort eller Soho House för drinkar.

För dig som älskar mexikansk mat: La Esquina & Barrio Chino.

Det finns så mycket att upptäcka i NYC och jag har liksom inte ens börjat snudda vid allt. Det kommer helt klart behöva bokas in en ny resa mycket snart för att uppdatera mig och helt enkelt insupa energin som staden ger.

Det är som sagt bara ett klick bort.

Vi fortsätter västkusten och staden där gröna smoothies, rippade kroppar och nya yogatrender aldrig tycks mattas av. City of Angels..LOS ANGEEEELOS!

Vi åkte dit med Louise och Alex förra hösten och spenderade 10 dagar med äta allt vi kom över. Så kändes det iallafall när vi åkte hemåt i en total matkomechock.

Jag och Calle flög en dag tidigare och checkade in på Mondrian i West Hollywood och väntade där in Louise och Alex som skulle anlända dagen efter.

Även om hotellet var väldigt slitet på insidan så var det viktigaste, nämligen poolområdet, bra uppstyrt. Bra musik, goda drinkar och härlig miljö. Det var verkligen ett bra första dygn för att få in den rätt viben inför resan. Poolområdet är öppet för icke gäster på helgerna och har dagsfester samt poolpartyn, och på kvällarna blir det nattklubb.

Sen kom de äntligen och vi kunde bege oss till biluthyrningsfirman för att hämta upp vår bil och sedan brassa iväg till Malibu för att leta upp vårt strandhus vi hade hyrt via AirBnB.

Vi delade upp vistelsen och bodde häften av tiden i huset och hälften av tiden i en lägenhet i downtown som vi även där hyrde via AirBnB. Jag gillar att dela upp mina nätter och bo på olika ställen. Dels för att jag får testa på olika områden och hotell och dels att resan känns längre på något vis.

Men nog om det, åter till huset. HUR MAGISKT? Varje morgon såg vi valar och delfiner och efter morgonträningen på stranden dukade vi upp en pangfrukost och bara njöt.


En kväll tog vi med oss några öl och begav oss ner för trappan som ledde ner till stranden. Sen stod vi där och kramades i solnedgången.

Morgonträning när den faktiskt är som bäst.


En förmiddag åkte vi norrut upp till Paradise Cove. Det var verkligen ”the american dream” på det stället. Alla familjer var där för att hänga och det kändes verkligen så amerikanskt. Vi tröttnade dock efter 2-3h då det varken var någon fin strand eller fanns några bra ställen att sitta på. Plus att det var jäkligt dyrt. Men fint, det var det.


En av dagarna var grabbarna på en Ralph Lauren outlet samt nöjespark. Vi kände inte riktigt för att haka på och ville hellre ha en tjejdag på Malibu Farm. Sagt och gjort. Vi fönade barret, drog på oss något fotovänligt och tog en Uber ner till piren. Sen käkade vi lunch, köpte varsin juice som halva instagram också har gjort, sen snodde vi glasen (DET har garanterat inte halva bloggeliten gjort) och promenerade hemåt. Vilket visade sig vara en tröttsam och svettig historia. Tog oss 1,5h timme att gå hem i vägkanten. Vi gladde oss åt att våra arslen åtminstone skulle bli tighta.

Låt oss prata lite om maten i Los Angeles. Om man vill, så går det att äta i princip varje minut och allt är så otroligt JÄVLA gott. Kan tipsa om pizzan på Butchers Daughter i Venice. Deras frukost är också jäkligt bra. Och happy hour´n… ja men ni hör själva.

Ni måste testa salted caramel glassen från Salt & Straw.

En av dagarna överraskade vi killarna med (C fyllde år och Alex och Louise firade 6 år tillsammans) med födelsedagsbrunch på Ace hotel och därefter häng på deras rooftop. Brunchen och servicen var m a g i s k och vi var helt eniga att nästa gång vi befinner oss i LA ska minst en natt spenderas på Ace.

Kvällen fortsatte på Perch där vi hade bord (ät deras kanin ravioli) och sedan fortsatte vi dricka drinkar på rooftopbaren. Det var helt klart en av de bästa kvällarna.
Några dagar senare drog vi till Koreatown och käkade på en av restaurangerna på The Line hotel. Det var helt utflippat och när vi kom ut från den koreanska restaurangen så stod det minst 200 koreaner och vevade med händerna och dansade somom det inte fanns någon morgondag. Vi hade kommit ut i lobbyn och hamnat mitt i en nattklubb. Galet och så oerhört roligt.

Jag gillade verkligen Venice och jag önskar vi hade fått mer tid att hänga där och testa fler ställen runt Abbot Kinney, för det fanns verkligen så många sjyssta ställen.

Shoppingbreak på Shutters on the Beach i Santa Monica.

En annan rolig grej vi gjorde en kväll när vi var lite trötta och bakis var bio. Vi käkade ståendes middag på en foodtruck utanför och gick sedan in och totalt slaktade popcornhyllan. Som många av er vet så får man ju dubbel size av allt i USA och de snålade på varken läsk eller popcorn. #dröm

Sen avslutade vi det med att flyga hem via Istanbul med Turkish Business Class vilket helt klart var en höjdare. Slog SAS på fingrarna flera gånger, speciellt gällande maten.

Det var det, until next time! Tacohej!

 

1

Min helg i bilder

I fredags efter jobbet gick jag med tunga motvilliga steg till Kronobergsbadet för att riva av 1500m simning. Det var tungt, tråkigt och allmänt oinspirerande. Därför blev smset från C som frågade om han skulle hämta upp mig med vattenscootern nedanför vår lägenhet extra uppskattat. YAY äntligen lite KUL i livet sa hon efter att tyckt att livet hade varit pest i hela 45 minuter.

Vi tog oss ut till Jungfrusund, la till och..

…åt en klassiker. Hamburgare funkar ALLTID. Speciellt när man är lite grinig.

Sen ägnade vi ett par minuter åt att stå på bryggan och se ut över denna utsikten. Mumlade något om att visst fan är det magiskt innan vi scootrade hemåt igen.

Resten av kvällen spenderades i soffan och jag tror jag somnade i sedvanlig pensionärstid runt tio.

Så blev det lördag och jag vaknade upp runt halv åtta med en feeling för glass. Gjorde det näst bästa och mixtrade ihop en isig citron/mango smoothie.

Sen tränade jag med Elin och övade på att stå på huvudet. Har sett det på instagram och det är tydligen jättehäftigt.

Väl hemma igen bytte kände jag mig PMS:ig och beslöt mig för att boka en pedikyrtid bärandes en rolig tröja.

Drog ner på hörnet av Fridhemsplan och lät den stackars tjejen ta hand om mina äckliga löparfötter.

Efter lite ärenden och fix landade jag i soffan, såg ett avsnitt av Nashville och åt en skål med popcorn.

Sen blev klockan plötsligt väldigt mycket, Calle kom hem efter sin dag på sjön och och jag fick svida om i raketfart inför kvällens middag hos Jonte och Mindy.

Dessa små turturduvor förlovade sig för några veckor sedan i NYC och middagen bestod väldigt mycket av bröllopsplanering och låtval. Mindy var väldigt exalterad och vi alla enades om att man skulle valt bröllopskoordinator som yrke istället. Mycket deg att hämta där.

Sen åt vi middag som smakade sommar.


Så vart det plötsligt söndag och dags för Triathlonträning med Malin. Vi rev av en (läs mer om det här) olympisk distans och var väldigt exalterade över vår något nördiga söndagsförmiddag.Väl hemma igen efter 3 timmar gjorde jag dubbel laddning bananpannkakor som jag inte ens orkade lägga upp snyggt för en bild. Smackade på extra mycket hasselnötskräm samt nutella och tryckte sedan i mig allt på 2 minuter.

Klockan slog fyra och jag svidade om till söndagsoutfiten.

Sen begav vi oss till Jim och Jacob för en favorit i repris. Först på plats var detta fotogeniska superparet som såg ut att vara tagna från en Ralph Lauren katalog.

Några minuter senare droppade resten av folket in och när hela söndagsfamiljen var samlad började vi med att beställa in livets bröd: majsbrödet.

Ena halvan av bordet.

Efter middagen och allmän hets om lägenheter så åkte vi tillsammans med Oscar och Xrisa till Nacka Strand för att kolla på nybyggen. Det hela var så vuxet att vi var tvungna att stanna till på Fjällgatan och köpa glass. Sen frös vi och tillbringade resten av glassätartiden åt att sitta i bilen och fantisera om hus.

Det var den helgen. Lugnare än vanligt men träningsmässigt tyngre. Skön mix. Tack för det, tacohej!

0