Visioner, drömmar och en tillit till att livet kan erbjuda precis vad som helst.

Restauranger i all äta, men att flytta upp på takterrassen efter 21.00 när solen fortfarande värmer men temperaturen är lite behagligare, korka upp en flaska vin, och hugga in på charkisarna medan Calle står och grillar är oslagbart. Det är det jag längtar efter mest varje år innan vi åker ner till huset och det är det jag minns starkast.

Jag trodde aldrig jag skulle bli en person som skulle återvända så många gånger till ett land. Det är liksom inte jag. Jag älskar att resa och upptäcka länder. Men det är något speciellt med att ha en bas, en liten oas, som man alltid återvänder till. Speciellt på sommaren då det faktiskt kvittar för mig om jag är i Sverige. Jag åker ju ändå alltid på en längre vintersemester.  Eller så delar jag upp det till 2 kortare vår och höstresor. Det är intressant att se hur mitt intresse för resor har vuxit fram till en livsstil och hur jag kommer på mig själv att inte längre se Sverige som mitt enda hem, utan världen som mitt hem, min spelplan, en värld av outforskade platser och upplevelser. Jag har aldrig varit hemmakär och har ingen som helst längtan att flytta hem till min hemstad som jag lämnade för 10 år sedan som många andra, tvärtom, verkligen tvärtom.

Min förhoppning och mål i livet är att inom de närmsta 5 åren jobba arslet av mig och samla på mig så mycket kompetens och landa en bra position att jag utan problem kan exempelvis jobba off site 3-4 veckor här nerifrån. En annan dröm är att hyra ett litet hus i skärgården på sommaren, spendera 1-2 månader i LA eller Sydafrika. Så länge det finns internetuppkoppling, ett driv och framförallt: ett samförstånd mellan arbetsgivaren och den anställda så finns det egentligen inga problem. Jag ser mer och mer hur företag börjar gå mot denna typen av arbetssätt och börjar bli medvetna att denna typen av frihet och flexibilitet bara ökar och för många väger tyngre än en löneförhöjning.

Jag älskar att jobba och har inga problem att ta upp datorn när det krävs, även när jag är ledig. Men det är förutsatt att jag har en frihet att kunna styra arbetsdagarna lite hur jag vill och behöver. För att ta ett exempel. Jag går ofta upp väldigt tidigt på morgonen och det är guld för mig att kunna öppna datorn direkt vid 06:00 och jobba ett par timmar för att kunna vara ledig 2-3 timmar mitt på dagen för att exempelvis kunna träna eller uträtta ärenden och därefter återgå att jobba resterande timmar på exempelvis kvällen. Att kunna lägga upp en dag utifrån när på dygnet man är som mest kreativ och produktiv är inte bara en tillgång för företagen utan ett smart sätt att maxa sin kompetens.

Det finns så många olika sätt att leva sitt liv och jag blir så pirrig av tanken att jag inte har någon aning om var jag är ett par år. För även om jag har en relativ tydlig plan med vad jag vill åstadkomma i livet så finns det ingen plan på hur och när. Och jag gillar det. Jag gillar det faktum att jag har ett enormt driv, men är prestigelös och inte känner mig stressad att det ska vara på ett speciellt sätt.

Det kanske slutar med att jag sitter med galen hund, man och två riktigt terrorister till barn i en enplansvilla i Nacka med tillhörande sportbil som min make har envisats med all lägga hela semesterkassan på.

Ovissheten är lika stor som det tvära kastet från ett ämne till ett annat detta blogginlägget gjorde.

Hej!

 

14

8 kommentarer

  1. Bra inlägg! är som dig där, älskar min frihet men skulle bli helt galen om jag ej fick göra något vettigt om dagarna.

    Fortsätt med din blogg, älskar den!

  2. åh ja, jag skulle oxå gärna checka ut från verkligheten nån månad (eller två) om året och andas LA-luft. Eller Santa Monica-luft om jag ska vara helt ärlig.

    Men ovissheten är lite spännande (och läskig för mig som har lite kontrollbehov, om jag säger så) den också. Man kan träffa en person och det leder till att man lär känna nya personer och sedan är bollen i rullning 🙂

    1. Åh JA! Santa Monica, love that place. Även Malibu! Hyrde hus där förra hösten och det var magiskt.

      Det är superspännande med ovisshet. Kontrollbehov eller inte, hejja oss! Kram!

  3. Det här har absolut inget med inlägget att göra. Men inatt drömde jag att jag träffade dig helt random och du bjöd folk på syltkakor. Jag tog självklart en syltkaka och sa nåt i stil med ”självklart vill jag ha en syltkaka av DIG” och hoppades att du skulle förstå att jag var ett swica-fan. Du fattade hinten, jag kände att vi hade en connection och det hela slutade med att jag åt upp syltkakan som jag inte ens tål.

    1. HAHAHAHA! Den bästa kommentaren jag har fått. Extra roligt då jag faktiskt åt syltkakor igår med! 🙂

      Tack för mycket skratt. KRAM!

  4. Hittade din blogg igår och har malt sida efter sida- fy fan vad du är cool! Älskar din inställning till träning, umgänge, kost och alkohol- det kallar jag balans. Blir såå inspirerad av dina inlägg! Har tänkt mycket på att jag vill göra en Ironman men har känt att jag kanske inte räknas som en Iron(wo)man om jag inte kör en full distans, men du har fått mig att tänka om. En halv distans kräver sjukt mycket psyke och träning och klart som fasen man är en Ironman om man genomför den. Tack för inspiration, kloka ord, träningstips, pepp och inställningen- ”ingenting är omöjligt”, dig ska jag fortsätta att följa!

    1. Hej Karolin!

      Klart du ska göra en Ironman. Det räknas minst lika mycket hel som halv distans. Kom ihåg, det är samma företag som anordnar, det heter Ironman men enda skillnaden är distansen och att en halv distans heter 70.3. Men prestationen, engagemanget och den fantastiska badass-feelingen är den samma – KÖR! 🙂

      Blir riktigt glad av din kommentar och du gillar min blogg. Kul att du stannar och fortsätter följa! Stor kram! 🙂

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *