Stopp på Dala-Floda Värdshus

Jag befinner mig i Sälen i skrivande stund. Det är tidig morgon och jag har smugit ner till verandan där frukosten serveras. Jag dricker en kopp kaffe med alldeles för mycket mjölk i och väntar in L som duschar. Han tar lite längre tid på sig på morgonen, inte mig emot, för jag vill ändå ha en stund för mig själv och skriva.

Innan jag berättar om helgen häruppe tänkte jag dela med mig av vår resa upp. Vi stannade till på Dala-Floda Värdshus i torsdags och tog en natt där innan vi fortsatte upp till Sälen. Elle ja, vi stannade till på en kopp kaffe ute i skogen hos papa bear (svärfar) då min kille är från Dalarna och har sin familj häruppe.

Det mest vanliga är att man bränner av hela körsträckan när man ska någonstans. Man vill bara komma dit så fort så möjlig. Jag är precis en sådan person. Det ska gå snabbt. Tålamodet är obefintligt och jag lever i fast lane. Men sedan är jag också en person som inte gillar att fastna i mönster. Som utmanar mig själv och vill vika av för att skapa ringar på vattnet. För lika dåligt som mitt tålamod är lika illa tycker jag om när saker och ting går på repeat. Och det kan tyckas att det inte är en stor grej att stanna till en natt någonstans. Nej, det är det inte. Men jag tror också att det är de här små sakerna som egentligen inte betyder något som aldrig blir av.

Nu hade jag förutom en stark vilja att utforska Dalarna även ett annat behov av vårt stopp. Friendcation hade tidigare i augusti en helg just precis här på Dala Floda och då jag inte var med pga av annat under sommaren (ni minns väl min offline-period) så kände jag att det är väl klart att jag måste åka dit och testa själv nu när jag har sålt in en lyckad och fullbokad helg.

Och ja, det var precis så mysigt och genuint som Louise och tjejerna hade återberättat det till mig att det var. Restaurangen har tre KRAV-märken och grödorna kommer  direkt från trädgårdslandet samt gårdarna runt omkring. Behöver jag ens skriva att lammet vi fick smakade fantastiskt?

Rummet i den lilla stugan på gården var definitionen av mys. Värdshuset, vid Flosjöns södra ände, ligger ca 4 mil väster om Borlänge med nära till vandring, forspaddling, skidåkning, långfärdsskridsko och sparktur.

Det kändes som att vi hade hela stället för oss själva trots att det var ett företag på ca 10-12 personer som hade sin konferens under tiden vi var där. Sånt är viktigt tycker jag. Så det inte känns som att man bor på varandra. Eller att man måste springa till frukosten för att hinna få en våffla. Nej nej nej. Det är inte lyxigt. Och det ska vara lite lyxigt att bo över någonstans. Sånt är viktigt.

Har du vägarna förbi Dala-Floda Värdshus eller känner att det vore mysigt med en get away utan att åka så långt upp är detta ett bra alternativt. Jag rekommenderar det varmt.

Ha en fin söndag,

57

2 kommentarer

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *