Jag loggar ut. Helt.

Jag har uppdaterat mina sociala medier varje dag i snart 7 år. Med undantag för olyckor och någon enstaka dag. Men förutom det så har jag tänkt, skapat och postat content varje dag. Och jag har, och gör, tyckt om det. Annars hade jag aldrig fortsatt. Annars hade jag aldrig valt att säga upp mitt heltidsjobb för att jobba med det som började som en rolig grej, som sedan växte till en sidebizz och sedan blev mitt levebröd.

Men när blir det för mycket? När tappar man suget? När börjar börjar det kännas som ett tvång? Jag vet helt ärligt talat inte för jag har inte kommit dit ännu. Och jag vill aldrig göra det heller. Därför agerar jag i förhand. Lite som parterapi. Det funkar inte när skadan redan är skedd. När det är så pass infekterat att terapeuten får en att vilja klösa ögonen ur varandra. Då är det redan försent.

De senaste veckorna har fått mig att varva ner samtidigt som jag har istället för att ta semester (vilket man egentligen aldrig helt kan som egen företagare) jobbat varje dag. Det var inte riktigt planen, men det är det jag har gjort.

”If not now then when?”

Jag resonerar lite så gällande detta beslutet. För mycket har hänt det senaste året. Och jag har fan klarat det med en jävla bravur. Det är ett under att jag inte brakade ihop. Istället har jag vänt allt det jävliga till något bra samtidigt som jag har tillåtit mig själv att må för jävla dåligt emellanåt. Vilket man ska. Enligt mig själv.

Jag loggar därför ut i veckan. Stänger ner totalt och ger mig själv 4 veckors offline. Det är längden som jag kan nyttja och skulle jag känna efter 3 veckor att det räcker så är det fine. Men jag har 4 veckor att spela med och jag är otroligt tacksam att jag är så pass privilegierad att kunna ge mig själv det. Att ha en parhäst, Louise, som tar de första två resorna med Friendcation utan att ens motsäga sig min fråga. För vi båda vet ju att hade det varit tvärtom hade jag inte tvekat att göra detsamma för henne. Det är därför man väljer att arbeta med människor som förstår. Ens bästa vän. Och jag tror och hoppas att vårt nätverk, Friendcation, förstår mitt beslut. För det är trots allt den viben vi promotar i gruppen. Att känna sig trygga i att följa sitt hjärta. Att det är okej att inte köra all in. Att det är okej att vara den man är och göra det man behöver.

Det enda jag kan komma att göra, ifall jag får feeling, är att uppdatera här. Som ett livstecken. Eller så gör jag inte det. Men min IG kommer få vila helt. Jag kommer inte dela med mig av vart jag ska och inte heller vad jag gör. Hösten kommer dra igång med en sjukt jäkla fart och jag har mer jobb än någonsin. Jag behöver det här och jag hoppas att ni finns kvar när jag är tillbaka.

Kram,

158

Q & A ”Rädd att ta hjälp av en pt, att denna typ ska tänka nu jävlar ska tjockisen få lida för sin lathet. Men det är ju inte lathet, jag är rädd.”

Hej! Jag har en fråga som jag skulle vilja dela.
Jo.. jag är överviktig. Rejält. Och jävligt envis, uthållig, och tycker motion är jävligt kul. Som en glad grävling typ.Men är livrädd. Rädd att ta hjälp av en pt, att denna typ ska tänka nu jävlar ska tjockisen få lida för sin lathet. Men det är ju inte lathet, jag är rädd.
Rädd för att ramla, rädd för att skada mig, rädd för att använda min tunga kropp fel. Och när pulsen ökar får jag ångest.
Men jag längtar ut, vill svettas, vill känna glädjen igen efter ett härligt pass.  Känner mig fånge i min egen kropp. Så mina frågor är, pratas det om detta ? Det psykiska ?
Och hur går råden i att starta träning med stor övervikt ? Vad rekommenderar man ? Vad är rimligt. Obs vill ej bli smal. Vill bli glad och svettig.

Hej,

Först och främst så vill jag bara skicka en stor kram till dig. Modigt att dela. Jag tycker det är oerhört sunt av dig och du är redan en bit på vägen när du skriver att du vill bli glad och svettigt. Redan där, din förutsättning, är hållbar.

Jag har ett par vänner som har varit i liknande sits och alla säger samma sak: Våga ta hjälp! Fråga runt efter rekommendationer. Träffa olika PT:s. Skapa dig en uppfattning och känn efter om er kemi stämmer. Våga ställa krav på dem.

Har du kanske någon vän du kan börja med? Dela erfarenheter med? Ha som stöd?

En förbättring i livet kräver förändring och jag tycker du ska ge dig själv det. För som du skriver så vill du röra på dig. Du vill träna. Men du själv, dina tankar och modet, sätter stopp för det. Och ibland måste man bara blunda och ta steget. Våga. För jag lovar. Det kommer bli bra. Och vill börja smått, testa hur det känns med någon som redan vet lite om dig, så hjälper jag dig mer än gärna. Du har ju min mail. Och skulle inte det kännas bekvämt så har jag flera duktiga och bra Pt-vänner jag mer än gärna rekommenderar.

Kram,

82

Lata dagar i Dalarna

Dagarna börjar runt 12 härute vid sjön. Vi sover till nio i den lilla våningssängen med myggnät och blått täcke. Jag vaknar av att en arm drar in mig mot en varm manskropp och jag sluter ögonen igen. Sedan ligger vi och drar oss medan kaffet bryggs och vi slutligen hasar oss upp för att dricka en kopp kaffe ute på terrassen.Vi borstar sedan tänderna på den lilla trappen ut mot sjön. Drar sakta på oss träningskläderna och tittar på klockan som då är närmare halv elva. Efter vår löptur äter vi frukost. Han dukar fram uppe i stugan medan jag duschar i den lilla duschen vid bastun. Pumpen drar upp vatten från sjön och jag skriker till när den första strålen når min hud. Jag går sedan upp, naken, med bara en handduk omkring mig. Byter snabbt om och sätter mig till bordet som innehåller allt och lite till. Jag älskar honom för detta. Att han alltid, oavsett vad, utan att ens nämna det, gör frukost. Hur han fyller på min kaffekopp med perfekt mängd mjölk. Hur han lägger fram min telefon på min plats så jag kan ströläsa tidningen och kolla mailen.

Vi skrattar till när klockan visar ett. Hoppsan. Frukost blev lunch. Jag lägger mig i hängmattan för att läsa och L försvinner bort. Jag vet inte hur länge jag ligger där. 1..2 timmar? Jag väcks av att en hand stryker mig sakta längs kinden. Jag vaknar och möts av få nötbruna ögon. Ekorre tänker jag och får en puss på munnen. ”Jag har köpt gräddbakelse!” Säger han sedan och går upp mot stugan. Jag ligger kvar en stund och tar sedan upp boken igen. Börjar läsa igen. Blir avbruten av att ett glas rött ställs i min hand och en skål chips på min mage. Vågat tänker jag och balanserar den lilla skålen på min spända mage som fortfarande är mätt från frukosten.

Kvällen spenderas i stugan. Svärfar kommer ut med fyrhjulingen, vi grillar och pratar om allt möjligt. Kaffet och efterrätten intas på bryggan och när solen börjar gå ner, sådär glödhett så himmeln färgas röd och vattnet reflekteras åker vi ut med båten. Jag lutar mig ut för att se om jag ser någon fisk. Det gör jag inte. Men L skojar om att gammelgäddan säkert kan se mig.

Vi somnar tätt intill med creepypodden som får huden att knottra sig. Han efter 2 minuter o och jag tätt där efter.

122

Q & A Egentid

”Kan inte du skriva någonting om det här med att känna trygghet i att ens partner/personen man dejtar vill och behöver ha egentid? Jag har ett ganska stort behov av egentid, men det kan räcka med 1-2 timmar själv så är det behovet mättat. Men nu har jag precis börjat dejta en person (den första tjejen jag dejtar dessutom, så spännande!) vars behov av egentid är större än mitt och jag blir alltid lite deppig när hon vill åka hem och vill vara ensam. Även fast jag VET att hon gillar mig massor (för det både säger och visar hon) så känns det som att hon åker hem för att hon inte längre känner så och inte längre vill va med mig. Himla dumt, jag vet. Liksom…. har du alltid varit trygg sett till egentid/partid just i början av en relation? Senare in i en relation när man redan är tillsammans är det ju en annan sak, när man ”vet” att man har personen, då blir jag liksom inte ledsen ifall min partner behöver egentid. Men just under dejtingstadiet så är det svinläskigt när den andra personen vill ha egentid och ”tid att känna efter” osv, tycker jag… ”

Hej!

Först och främst – grattis kärleken!

Just det här med egentid tycker jag är en så viktig del av ett förhållande och jag vet av egna erfarenheter hur oerhört stor påverkan det kan ha på ett förhållande. Både från den aspekten att man vill ha egentid själv och att ens partner vill ha mer egentid.

Jag har alltid tyckt om mitt egna sällskap och har på senare tid krävt det allt mer och mer. Som nu när jag skriver detta. Jag sitter i stugan och min kille har precis åkt in till byn för att handla och fika med sin mamma. Han frågade mig ett par gånger om jag ville med för det är sådan han är, han vill aldrig att jag ska känna mig utanför. Men han förstod ganska snabbt att jag ville ha egentid när jag sa att han skulle åka in och fika med henne på egen hand. Samma sak gäller i helgen när jag var ute och sprang i Leksand. Han förstod nästan innan jag ens sa något att jag behövde komma ut och lufta mig. Och det handlar inte om att jag inte vill vara med honom. Absolut inte. Det här är helt och hållet för att jag ska må bra och vara balanserat i vårt förhållande. Vissa människor har ett större behov av att lufta sig själv eller få spendera lite tid på egen hand. Det är en tid för självreflektion, en paus, en chans att andas.

Min relation med mig själv är viktigast. Och mår jag bra. Då mår testande av livet bra.

Du skriver: ”Men just under dejtingstadiet så är det svinläskigt när den andra personen vill ha egentid och tid att känna efter”. Det är två olika grejer och här måste ni kommunicera. För att man vill vara själv en kväll hemma betyder inte att man inte att man ifrågasätter förhållandet. Därefter kan det bli ett problem om man ”kväver” den andra personen. Jag tycker inte man kan eller ska kräva full närvaro av en annan människa. Det går inte och tyvärr så känner man när en annan person inte supportar ens behov att få egentid ganska tydligt. För det handlar om ens egna osäkerhet som man för över på sin partner.

Jag kanske låter hård. Men jag har själv varit i ett förhållande där min egentid ifrågasattes och vändes emot mig. Och jag kommer aldrig någonsin acceptera något sådant igen och framförallt aldrig utsätta någon annan för det. Om en person verkligen vill vara med en person – då kommer man veta det. Känna det. Märka av det. Men för att det ska ske måste man backa och låta den personen få chansen att visa det. För vad händer om man håller i hårt hårt hårt? Då springer man så fort greppet lossnar.

Du sitter inte ihop med din partner. Däremot är ni ett team. Våga låta varandra flyga fritt emellanåt. Det är det team gör.

86

Österlenguide

Här kommer den efterlängtade guiden. Österlenguiden som kränkte x antal skåningar på grund av att jag valde att ha det som samlingsnamn och tog med bland annat Hörte under rubriken ”Österlen” när jag postade vår rutt på stories. Det var flertal som hörde av sig (medelålders kvinnor såklart) och hytte med näven att det får MAN INTE kalla Hörte för. Det finns REGLER för vad som får kallas Österlen. Det finns gränser.

Jag svarar som jag alltid brukar när folk blir kränkta: Trams.

För jag vet mycket väl var ”österlengränsen” är. Jag växte upp 5 km från Hörde och har bott halva mitt liv i Skåne. Men att anmärka på någon som visar runt sin pojkvän och vänner runt om i Skåne och helt enkelt väljer att kalla det för ”tour de Österlen” är tramsigt. Där vinner skåningarna pris i kränkthet. För vi alla vet vad och var som är vad. Eller vet vi det? ” Österlen är en slätt- och skogsbygd i sydöstra Skåne utan entydig avgränsning. Området kännetecknas av naturskönhet, jordbruksbygd, låg urbaniseringsgrad och pittoreska kustsamhällen” Så kanske borde jag kalla denna guiden för Skåneguiden. Men nej, det vore inte lika roligt. Och framförallt – finns värre saker i livet.

Men åter till guiden. Jag lovade att skriva ner vart vi var för er som är på väg neråt.

MAT

Smedjan Mat & Logi (läs inlägget om vår datenight här) i Östra Ingelstad är ett måste. Men boka bord! Speciellt nu när det är färre bord pga Covid-19 (det gäller alla restauranger nere i Skåne) och trycket är högt pga alla turister som väljer att vara kvar i Sverige. Men även pga Smedjans otroliga anseende. Det är en förbannat bra restaurang.

Gårdens i Simrishamn. Varje gång jag är i Skåne så åker jag hit. Det är även här en av mina vänner som gifte sig för 2 år sedan hade sin pre-wedding dinner. Innergården, som på kvällarna lyser upp av alla smålampor bjuder in till härligt sommarhäng och restaurangen inne är ljus, fräsch med goda ytor. Men det bästa av allt är deras pizzor. Tunna, krispiga med spännande toppings.

Hörte Brygga i Hörte. En av mina favoritspots i Skåne som inte längre kan räknas till en hidden gem. För nu har alla hittat hit och vi fick kriga för att ens få bord. De tar tyvärr inga bordsbokningar och inte heller take-away. Men om man har lite is i magen och inte bråttom någonstans så kan man haffa ett bord. Här serveras det bästa ur den skånska myllan. Vildplockat och med leverans från små ambitiösa bönder/odlare i trakten. Rått, mjölksyrat, syltat, saltat, saftat, inlagt, rökt, långkokt, bryggt, jäst och cirkulärt. Maten lagas efter filosofin: ”Med kunskap och bra råvaror finns det ingen anledning att krångla till det”. Vilket stämmer. Mitt tips är att äta på dagen då det är då de serverar sina korgar.

Cafe Annorlunda Stenshuvud. Det här stället är mitt smultronställe och jag studsade i sätet när vi svängde in på den lilla parkeringen vid Cafet. Hit har jag kommit sedan jag var liten och mina minnen är starka härifrån. Dels för att det känns som att man kommer hem till teskedsgumman men framförallt för den gedigna kakbuffen. Pga Covid-19 har den dock bytts ut till kakfat vilket är förståeligt. Istället får man 8 stycken kakor/bullar för 65 kr. Let that sink in. I Stockholm får man en kaffe och liten chokladboll för det priset.

Bubblare: Mossbylund Hotel. Vi var här efter att en bekant till mig hade tipsat om deras nya pizzaugn som levererade en helt fantastisk löjromspizza. Men vi fick tyvärr inte bord. Däremot så hoppas jag att någon av er får chansen att testa.

Sevärdheter

Ni måste stanna här. Det är en order. Knäbäckshusen ligger alldeles söder om Stenshuvud och är en magisk liten by med en av Sveriges finaste stränder. Sandstranden sträcker sig från Lilla Vik till Stenshuvud och skyddas av en hög strandbank där träden sträcker sig likt palmer ut mot vattnet. Det känns som att man är på en exotisk ö i söderhavet. Till och med när det regnar. Det är helt fantastiskt.

Ta er sedan upp till toppen av Stenshuvud. Nationalparken ligger rätt ovanför och det är även där Cafe Annorlunda ligger. Vyn är magisk och där ser man stranden ovanifrån.

Om man fortsätter tillbaka mot Ystad så är ett lunchstopp i Kåseberga ett måste. Ät en sillburgare, ta en glass och gå sedan upp till Ales Stenar som ligger 32 meter över havet. Däruppe finns en skeppsättning (stenar som är formade som ett skepp) och består av 59 stenar. Hela skeppssättningen är ungefär 67 meter lång och 19 meter bred och är Sveriges största bevarade. Klipporna stupar rakt ner och det är en helt fantastisk utsikt över vattnet och Bornholm. Åk sedan vidare och stanna till för fika på Olof Viktors.

Ett besök i Skanör är ett måste när man är nere. Ät glass på italienska Da Nonnas och ta en promenad längs stranden med de färgglada små badhytterna. När vi var där så blåste det storm vilket hade lockat ut ett flertal Kite Surfare samt vanliga surfare. Coolt att se!

Jag har tyvärr inte några tips för er som har barn då jag själv är ointresserad av sådana utflyktsmål. Men! Jag har faktiskt ett då jag var iväg och åkte Ångtåg med min syster och deras kids. Och det är verkligen en så mysig grej att göra. Åk till Sankt Olof är ni parkerar bilen vid den lilla stationen. Tåget som Skånska Järnvägar bevarar är kvar i den tidsperioden och man sitter på samma träbänkar som folket gjorde då. Ångtåget tuffar (sakta) runt Brösarps Backar, längs Hanöbukten, genom fält och in i djupa bokskogar. Sen vips är man framme i Brösarp och kan stiga av på den lilla stationen för att köpa en glass eller kaffe. Sedan tuffar tåget tillbaka till Sankt Olof igen.

Fler tips:

Silltallrik i Simrishamn.
En dag på stranden i Ystad med tillhörande wienerbröd från Fritidsbaren.
Kanelsnurror i Smygehuk.
Ett glas vin nere på Abbekås Hamnkrog.

Enjoy!


60

Slowlife i Busjön

Igår, efter ett snabbt stopp på Håkanssons i Vansbro (überviktigt med gofika i stugan) så kom vi äntligen fram till Bysjön, min killes favoritplats på jorden. Jag förstod direkt vad han har menat de gånger han har berättat för mig om sitt och familjs smultronställe.

Alldeles avsides ca 15 minuter från Äppelbo, precis vid sjön med två små bryggor, bastu, en liten fiskebåt och såklart ett utedass med Allers och Hemmets Journal hängandes på väggen, ligger stugan. Det är en magisk plats där luften är krispig och sjön glittrar när solen bryter igenom molnen. Stugan är röd, precis som de flesta stugor här i Dalarna och direkt när jag kommer ut hit byter jag om till kängor och robusta kläder. Det finns inget draget vatten utan det görs antingen i sjön eller i den lilla duschen som pumpar upp sjövatten från den lilla slangen som löper upp till bastun. Vi borstar tänderna i våra tofflor på verandan och häller på vatten från vattendunken som står redo vid uteköket där disken står på tork.

Vinden får de små granarna mellan tallarna att svajja och vid den lilla grillen röker Svärfar fisken som han har fångat i sjön och som serveras på en knäckemacka ackompanjerat av en kall öl.

Vi spelar Varpa och skojjar om trollen i skogen. Kvällen är ljummen och vi tjuter när vi kastar oss i sjön efter att ha spenderat en stund i den glödheta bastun. Klockan hinner bli elva på kvällen när jag tvättar av mig en sista gång och går upp mot stugan igen.

Natten spenderas i en våningssäng med myggnät och blommiga tapeter. Och när morgonen gryr kokas kaffet som tas med ut på bryggan där dagen börjar och löpningen utgår från.

Jag har bara varit här 24 h och det är redan en av mina favoritplatser på jorden. Och bara tanken på att vi har 4 dagar till här gör mig alldeles salig.

69

Leksand

Har spenderat två dagar i Leksand, hos Amanda och Magnus, som drog ihop grillfest i sitt fantastiska hus. Jag drog iväg och sprang en stund på morgonen igår och trots att jag älskar att spendera tid med L och mår bra i hans sällskap så uppskattar jag min egentid något enormt. Jag älskar att ge mig iväg på egen hand och bara göra min grej. Och jag älskar att han ser mitt behov av att vara själv innan jag ens behöver säga något. Det är fint. Och oerhört tryggt av honom.

Leksand är förjäkla fint ändå. Och jag är glad att vi stoppade där innan vi körde vidare västerut förbi Vansbro mot stugan.

Mer om det senare idag. Nu kaffe och löpning. Hej!

36

Veckans träningslista V28

VECKANS PASS:
Måndag: Promenad.
Tisdag: 43 km löpning.
Ons: Vila.
Tors: Vila.
Fre: Vila.

VECKANS TRÄNINGSKOMPIS:
L. Han är fantastisk.

VECKANS BÄSTA TRÄNING:
Långpasset såklart.

VECKANS TRÄNINGSLÅT:
The Hills – The Weeknd.

VECKANS MOTGÅNG:
Min höft och knä. Visst att det gick bra att springa men jag är fortfarande orolig för att det ska bli värre.

VECKANS REFLEKTION:
”Varför får man för sig att springa 43 km en tisdag bara sådär?”

Varför inte? Såhär. Jag tränar för ett syfte. Visst vill jag må bra och se bra ut. Men det kommer på köpet. Speciellt det estetiska. Det är inte det primära fokuset. Jag vill vara en väloljad maskin som kan tuffa på i flera timmar. Jag vill ha ben som lyfter 100 kg och en överkropp som kan dra upp min kroppsvikt. Jag vill tänka en tanke och fullfölja den. Som för någon vecka sedan när jag fick en idé om att springa till Trelleborg under min Skånetrip. Och framförallt så vill jag inte bli skrämd av tanken. Inte ens när jag dagen innan äter en pizza till lunch ackompanjerat av ett glas bubbel med mina närmsta. Jag är allroundtränad. Jag kan när som helst dra ut. Jag är redo. Det. Det är tamejfan en förbannat bra känsla.

VECKANS HELL YEAH:
Säger bara 43 km.

VECKANS HELGTRÄNING:
Lör: Lugnt och lätt löppass 6-8 km
Sön: Cirkelfys.

VECKANS EXTRA: Mina tjejer som jag sommarcoachar fortsätter med mig i höst och jag är så förbannat stolt och glad över deras utveckling.


45