Vad är viktigt i din sfär

Jag har en regel när det kommer till mina vänner och bekanta och det är att de ska vilja vara i min sfär av rätt intentioner. Att man finns där, oavsett om man hörs en gång om året eller varje dag. Att man stöttar men behåller transparensen. Att man är villig att göra något för en annan person även om det betyder att man själv får dra ett tyngre lass. Att man vill vara där för att man genuint gillar mig.

För det är så jag resonerar med människor som kommer in i mitt liv. Det spelar ingen roll om det är en nära vän som vet allt om mig eller någon som jag har stött på via jobbsammanhang men klickar med och får ett sms ett par månader efter ”Hej, vill du äta middag?”.

Jag träffar människor av rätt intentioner. För att jag vill veta mer, vara där för dem, lära mig något, inspireras av dem, bli en del av deras sfär och bidra med något.

Därför blir jag så glad när vänner som nyligen har kommit in i min sfär och stannat nära mig hör av sig och ber mig haka på för att träffa människor som de anser vara personer man vill känna, personer som bör adderas i sfären av fantastiska människor.

Så jag pausade mitt skrivande idag, drog på mig tofflorna och promenerade bort till Brekkie Sthlm med Agnes där Wenche och Ida väntade på oss med en superlunch.

Och som alltid så visar det sig att man har gemensamma nämnare, den känner den och man flätas samman. Vi pratade mycket om deras satsning med Breakkie, att våga ta klivet och expandera men även vikten att säga nej. Om community, Friendcation och att våga leva.

Det var fint och jag log när Agnes smsade mig efteråt.

”Har en värme i kroppen. Gillade lunchen <3”

Ja vännen, det har jag med.

30

Bänkpass med avslutning

Ni vet när man hör sig själv säga något och man skriker ”Neeeeeeej!” inombords? Precis det hände när jag och Viktoria avslutade vårt pass imorse. Jag hörde hur mina ord om tabata-avslutning med assaultbike + rodd lämnade min mun och ångrade mig direkt.

Men, har man föreslagit något så backar man inte.

Så vi körde. Och jag fick skrapa ihop resterna av mig själv efteråt.

För er som har frågat om passet så kommer det här. Credd till Marcus Wallanger som knåpar ihop pass åt mig och Viktoria när vi vill grisa till det ordentligt.

A
Uppvärmning axlar,rygg och bröst därefter 3×10 uppvärmning bänkpress med endast stång (20 kg).

B
Bänkpress -> 3 RM

C
Bänkpress 3 x 3 90% av max.
Bänkpress 2 x 3 82-85% av max.
Bänkpress så många reps så möjligt 75% av max.

D
Plan hantelpress 2×6


E
4 x 15 reps
Axelpress
Omvända flyes
Crunch i kabel
Planka med höftdipp

Joanna special

ALL OUT 30 sec (10sec off) x 8 på rodd och assaultbike.

Sen är du redo för dagen.




23

M¨åndag

Mitt beslut om att börja mina måndagar efter 11:00 är nog ett av mina bästa beslut hittills. Jag försöker, i den mån jag kan, förlägga allt efter lunch för att ha en lugn förmiddag hemma. Då kan jag ta sovmorgon, träna, jobba i fred eller bara ligga och se serier om jag vill det. Det var en av mina målbilder som jag satte upp för mig själv när jag jobbade som mest. När jag vaknade 05:30 och kom hem igen 22:00. När jag jobbade 200 procent och slet röven av mig. Då tänkte jag på måndagslyxen. Och ja, det var värt det.

Jag är rätt less på människor som snackar om hur jävla mycket man jobbar. För jag vet hur det är. Vad man försakar. Och det är inte coolt någonstans. Jag var verkligen en sådan person och jag ryser när jag tänker på det. Som när man ser en riktig tvivelaktig outfitbild x antal år tillbaka. Ugh. Men ja vad fan. Men det krävdes en period av total maxning för här sitter jag nu en solig dag i augusti på en uteservering och skriver samtidigt som jag sippar på min iskaffe. Semestrarna är slut men det finns ingen semesterblues. Runt omkring mig passerar människor, alla på väg någonstans, alla med en historia. Och jag sitter här med min historia och känner ett lugn. Oavsett vad som händer framöver så känner jag mig lugn med att jag löser det. För jag har löst det för mig förut. Och det är en befrielse att känna sig lugn med att jag har min egna rygg, både i medvind och i motvind.

Inget är bestående. När man inser det så blir hanterandet av livet betydligt mycket lättare. Man får helt enkelt lösa det för sig längs vägen.

57

Sträck på dig

Det är något speciellt att dela en sport med så många andra. Man kan nästan se vad personen man möter tänker på och man förstår avvikelser i humöret. Det som kan uppfattas som otrevligt, märkligt eller bara inte som vanligt är något man nu knappt registrerar. För man vet, man vet att personen ifråga har miljoner av känslor och tankar inom sig. Och man förstår stressen, nervositeten och spänningen hos den andra personen. För man har själv varit där.

Kalmar i år var sensationellt . Förutsättningarna var optimala och startfältet var starkt. Publikstödet var som alltid helt fantastiskt och jag ägnade över 14 timmar åt att springa runt och hejja på vänner, bekanta och träningskollegor i branschen. Jag och Oscar fotade, följde tider och såg till att tjejer och killarna hejjades fram ordentligt. Mitt hjärta brann av stolthet när jag såg vänner ta sina mål och jag hade tårar i ögonen när personer jag känner genomförde sin allra första IRONMAN. Hela mitt väsen vibrerade av känslor som fladdrade inom mig. För det är en helt surrealistisk känsla. Som jag skrev på IG så både hatar jag och älskar jag mitt beslut att köra triathlon. Att köra IM har stärkt mig på flera olika sätt och jag har byggt en inställning till livet att jag klarar allt, även om det är jävligt jobbigt på vägen. Jag har fått en djupare respekt till min kropp och en ödmjukhet för andras prestationer. Och jag tror många av er förstår vad jag menar att det även är det värsta.

Men vet ni, på något sätt så hamnar man på den där startlinjen igen, gång på gång. Och då spelar det värsta mindre roll, just precis då.

Vilken jädra folkfest vi var med om i helgen va? Jag är hög på glädjen och av alla människor jag har träffat under helgen. Det är helt fantastiskt att dela detta med så många och jag känner mig på riktigt lyckligt lottad som har detta som en del av mitt jobb.

Man ska ha stor respekt för distanserna. Och därmed även för de som utför dem. Och igår skrek jag av hela mitt hjärta på alla er som passerade. Vilken otrolig prestation, bär med er den, var stolta.

YOU ARE AN IRONMAN.

Sträck på dig.

Äg det. 


47

Kompressionskläder och snabba brillor

Godmorgon. Ligger i min säng på mitt hotellrum i centrala Kalmar och tittar ut över takåsarna. Bor i ett mysigt hörnrum ut mot sidogatan som leder in på torget där målrakan till ett av världens bästa lopp, IRONMAN Kalmar, är. Det är en märklig känsla att vara här. Förra året så var jag blåslagen, utmattad och skör. Men med en enda tanke – att genomföra. I år är jag utmattad av andra orsaker men långtifrån skör. Snarare mätt. Det står mig upp i halsen.

Och vet ni? Beslutet att skjuta på min start känns bra, jag trodde det skulle vara jobbigare att gå runt på området och träffa alla förväntansfulla vänner och bekanta som ska köra. Men nej, det känns helt okej. Jag har gjort loppet en gång redan och har ett flertal andra lopp i bagaget. Jag kan det här. Nu är det dags att göra det här lite smartare. Och denna gången är det smartaste att vänta.

Om några timmar tänkte jag springa en lätt men lite längre runda med Oscar, min höft styr, men den mår bra av rörelse. Sen tänkte jag försöka hitta ett gym och köra styrka. Förutom det så är det inte mycket som står på agendan. Supporta Alex, Niklas och resten av kompressionsmaffian som är här nere. Och sova. Jag ska fan sova.

46

Look

Har fått många frågor kring denna sminkningen. Jag kommer filma den steg för steg så småningom, men tills dess får ni nöja er med vilka produkter som används. Okej? Bra, då kör vi.

Toner: Pixi Vitamin-C Tonic (Klicka här!)
Serum: Lumene Valo Glow Boost (Finns här!)
Primer: Benefit POREfession (Finns här!)
Foundation: Becca (Finns här!)
Contour: NYX Wonder Stick (Finns här!)
Rouge: NARS (Finns här!)
Higlighter: Pixi Glow-Y (Finns här!)
Ögonskugga: Anastasia Riviera Palette (Finns här!)
Mascara: Benefit BADgal (Finns här!)
Brynprimer: Benefit BrowVO! (Finns här!)
Brynpomade: Anastasia Dipbrow (Finns här!)
Bryngel (fixering): Anastasia Brow Gel (Finns här!)
Läppglans: MAC Please Me (Finns här!)
Setting spray: MAC Prep+Prime+Fix (Finns här!)

20

IRONMAN KALMAR 2019

Jag har beslutat mig för att flytta fram IRONMAN Kalmar. Jag önskar utfallet var annorlunda och hade detta varit för ett år sedan hade jag kört utan att tänka, vilket jag gjorde med dåvarande omständigheter. Men jag tror det skulle förstöra mer än göra gott. Att köra med en höft som strular, tom tank samt med ett huvud som inte alls är motiverat för ett sådant hårt lopp som en IRONMAN ändå är, trots den ”normalisering” av distansen som har skapats, är bara idiotiskt. Det är inte en tävling som man bara gör hipp som happ. Och jag är någonstans glad över att ha kommit så långt i min utveckling att kunna sätta gränser och inte köra på för att det är det som förväntas av en.

Ni är många som har skrivit om Kalmar och vad jag förstår så är det många hade velat se mig på banan. Nu får ni se mig längs banan istället. Visst. Det är pisstråkigt, men livet händer och jag är inte min sport. 

Det här är bra. Framförallt för min höft skull. Jag vågar inte förstöra något då jag har tankar på några andra lopp längre fram i vinter och kommer trappa upp träningen nu framöver. 

Jag kommer igen. Det finns hundratals lopp och jag ser väldigt mycket framemot att hänga med gänget och dricka vin med Oscar på en uteservering samtidigt som resten av er springer runt runt runt. Lovar att jag ska njuta extra mycket och hejja fram er ordentligt.

Vi ses i Kalmar!

108

Föreläsning Actic

Om jag har varit nervös? Ja. Något fruktansvärt. Pratade med en killkompis i telefon när jag körde upp till Bålsta där Actic hade in Kick-off och sa då att det är märkligt, jag brukar inte vara nervös inför sådana här saker. Jag har inga problem med att stå på en scen. Jag gillar att prata. Och jag har inget emot att stå i centrum.

Men denna veckan har varit ett rent jävla helvete. Jag har skrivit om mina punkter trettiofem jävla gånger och svettats inför tanken att jag ska gå upp efter Anders Hansen. Jag tycker nämligen han är fruktansvärt bra, smart, ruskigt smart, och har haft svårt att se vad jag själv skulle tillföra för vettigt efter hans timme.

”Då har jag åtminstone en person som gillar mig i publiken..” Haha. Paniken innan. TACK!

För fan, de senaste månaderna lämnar ändå ett avtryck och jag är ingen powerwoman. Inte alltid. Jag är fan en ängslig jävla blöt fläck under dina skor emellanåt. Och trots att jag hade en plan, ett förberett ”manus”, så kastade den när jag väl klev upp på scen. Jag tog tre djupa andetag, försökte på mig ett skämt om mig själv, fick fram skratt och sen körde jag på.

Precis som jag gör nu.

Det är så jävla sjukt.

Som jag sa till en kille som kom fram efteråt (hoppas din tjej blev glad för bilden!) att -”jag har ingen plan”. För vi pratade om just det, vad som händer härnäst. Han hade gillat min ton i mitt snack. Om att vara på väg, inte vara klar.

Och det är ju precis det. Jag är på väg.

Tack Actic för jag fick komma och dela min story på er kick-off. Det var skitkul, nåja kanske inte innan, men sen så. Och det gick ju bra. Det gick väldigt bra

70