Secret breakfast x Nespresso

Började morgonen med att cykla bort till St Eriksplan för att vara med på Stockholmfood Secret Breakfast series. Rebecca, som driver Stockholmfood, har under våren haft hemliga pop-up frukostar tillsammans med Nespresso Vertuo som jag varje gång har lyckats missa. Men inte idag! Idag var jag först på plats.

Vi samlades på Bio Bistro Capitol som bjöd på en sjukt god frukost skapad av ”matsvinnet” från deras ordinarie middagsmeny. Smart, miljövänligt och helt rätt i tiden. Nespresso var där och berätta lite mer hur de jobbar med hållbart kaffe, och stöd åt Zimbabwes kaffe bönder då kaffeproduktionen har varit nära att dö ut. Nespressos program Reviving Origins har en bidragande faktor till hur landet har ökat sin produktion, kunskap och bistå till traktens befolkning. Jag har en Vertuo-maskin hemma och återvinner mina kapslar så ofta jag kan. Det känns bra i hjärtat och kaffet, inbillar i alla fall jag mig, smakar lite godare.

Vidare från frukosten till simhallen. Då jag skolkade från min ena träning igår tog jag igen mitt simpass idag som gick väldigt bra. Simmade 45 minuters distans och kroppen kändes fräsch. Bra så. Cyklade nöjt hem och satte mig på balkongen för lite mailfix, spikade ett nytt samarbete som jag tror ni kommer gilla och sen kom P1 hem till mig för att spela in en grej som kommer sändas i juli.

Och här sitter jag nu, klockan är halv fem och jag ska alldeles strax stänga igen datorn och bege mig mot ett event som innefattar Friendcation. Därefter checkar jag ut och dricker rosé i solen tillsammans med Sandy och ett gäng andra tjejer. Sandy fylller år och det vill man inte missa. Sommar va! Nu bubblar det i stan. Älskar det!

Kram på er, hej!

P.s Kjolen är härifrån!

5

Att känna sig levande

”Vänta, jag kommer! Säg åt dem att hålla listan en stund till!”

Jag slängde bak träningsväskan med simgrejerna i baksätet, styrde om och körde snabbt hem, ner i garaget och parkerade bilen med bagageluckan full av växter som jag precis hade varit och köpt på Plantagen. Planen var att stanna till vid simhallen på vägen hem från Bromma och köra mitt andra pass som bestod av distanssimning. En plan som jag hade haft hela veckan, en plan som jag hade tänkt på under mitt intervallpass i morse på löpbandet. Men i sista sekund valde jag att vinka hejdå till planen och för första gången på oerhört länge skolka från träningen. Bara en timme innan hade Louise messat och frågat om jag ville med på Sonys event på Trädgården. Deportees skulle spela, solen sken och det luktade sommar. Hela stan vibrerade och plötsligt var det alldeles för varmt att ha skinnjacka på sig.

Så jag körde förbi avfarten till simhallen, svängde av hemåt, parkerade bilen och tog tunnelbanan bort till Skanstull. Till bron, eller rättare sagt, under bron där musiken fyllde hela min själ.

Simningen kan vänta till imorgon. Det är sommar i city och ikväll vill jag leva i hundranitti.


17

Q & A ”Hantera omgivningens åsikter”

Du inspirerar så sjukt mycket!! När jag tänker hur mitt drömliv skulle se ut så är det i grunden så som du har det upplagt nu, fast med avvikelser eftersom vi alla har olika intressen:) Tack för att du vågar bryta mot normen och stå för det, för det finns ju inga rätt eller fel! Alla är vi olika med olika drömmar och mål. Hur handskas du med människor som försöker ”hålla dig tillbaka” och vill placera dig i fack, om du har upplevt det? Själv har jag en kompis som hela tiden säger att jag inte kan träna varje dag eller att jag inte ska prioritera jobb och träning före annat (jag har ett väldigt socialt liv också så det är inte att jag utesluter vänner och familj). Jag försöker förklara gång på gång att jag lever det liv som får mig att må bra och passar mig men hon verkar inte kunna acceptera att jag inte lever som hon gör typ. Har du några tips hur jag kan få henne att förstå?:)”

Hej tjejen! Jag väljer att svara på din kommentar i ett inlägg då jag tror du inte är ensam om att ha dessa personer i din omgivning. Jag hoppas mitt svar kan vara till någon hjälp.

Oj, om jag fick en hundring för varje person som har klappat mig på huvudet, avfärdat mig och mina drömmar/mål eller sagt åt mig hur man ska göra ”på riktigt” så hade jag kunnat bjuda ut dig på en bättre middag med tillhörande vin.

Jag har kommit till en punkt i mitt liv där jag litar på min magkänsla samt tror på mig själv. Jag ser misstag/misslyckanden som en lärdom och har mer eller mindre lärt mig att rycka på axlarna åt dem efter att jag har reflekterat varför det har gått fel. Mitt liv har varit så jädra upp och ner, och jag har varit med om så mycket att jag helt enkelt är den som vet bäst vad som funkar för mig. Vad jag vill. Vad jag känner. Men det betyder inte att jag inte är mottaglig för feedback eller råd. Jag tar mer än gärna emot det, så länge avsändaren har gott uppsåt. Bryr personen genuint om mig eller vill personen bara klämma åt och trycka ner på grund av exempelvis avundsjuka? Sånt märker man ganska fort, lita på magkänslan.

Vill din vän dig väl? Är hon genuint orolig för dig? Eller är det som du skriver, att hon helt enkelt har svårt att acceptera att du väljer att leva ditt liv annorlunda. Att du väljer en annan väg än hennes. Det är trångsynt och misskundsamt av henne och du ödslar bara din energi på att gång på gång förklara detta för henne. Sätt ner foten och säg åt henne att er vänskap tar stryk av detta och fråga henne rakt ut ”vad är det med mina val som stör dig så?”.

Kan hon inte acceptera dig så är hon ingen riktig vän. Kom ihåg att man måste må bra i sig själv för att kunna ge andra sitt bästa jag. Ni kommer inte kunna göra det om ni inte reder ut var skon egentligen klämmer.

Kram på dig.

15

M som i mötesmåndag

Läste någonstans att det är hur man börjar måndagen som resten av veckan formas. Jag antar då att denna veckan då kommer innefatta ett högt tempo med många sociala inslag och en hel del träningstimmar. För det är exakt så min måndag såg ut.

För att hinna med valde jag att starta dagen tidigt och trampade ut från stan runt 06:50. Jag hade 2,5-3 timmars lugn cykel på schemat valde att bege mig norrut, bland annat runt Täby. Stort misstag. Jag hatar ju Täby (rent cykelmässigt då alltså), det är så jädra rörigt och det går inte att cykla igenom utan att cykla vilse. Vilket jag gjorde, så addera 3 km till på min runda. Förutom den lilla missen så var det en helt okej cykeltur, men jag föredrar som sagt att ta bilen ut en bit utanför stan.

Kom hem, hade 45 minuter på mig att duscha, byta om innan jag skulle befinna mig på nästa möte nere vid Humlegården. Cyklade lika fort som rusningen under black friday rean. Men visst hann jag. JAJAMÄN! För jag är the master of effektivitet. Hade ett bra lunchmöte med supergulliga Lina på Marks Agenturer innan jag hojjade bort till Brands Market för ett annat möte. Vidare bort för fika med en gammal tjejkompis som jag inte har träffat på väldig länge. En fika som resulterade i att jag blev bokad för en föreläsning i höst för över 900 personer. Fick nervös stressattack och övervägde att halsa en flaska vin. Tack hej hej hej! Vidare till HM Home för att komplettera stylingen av terrassen och slutligen middag med Mathilda på Reload. Och nu. Nu är jag hemma redo för sista avsnittet av Game of Thrones.

Boom.

Imorgon gasar jag ytterligare ett hack. Ner med huvudet och tugga igenom veckan, det blir så ibland. Men man väljer själv – det får man inte glömma.

Hej!

11

Min helg i bilder – Vilse i skogen, simlycka och pastafest!

Helgen började med att jag mötte upp Louise efter hon hade slutat jobba för att inhandla det sista inför vår överraskningsmiddag för våra pojkvänner. De hade bokat upp oss på varsitt håll men då vi kände att vi var var skyldiga dem en liten touch av Italien då vi är iväg på en hel del grejer utan dem så snackade vi ihop oss, slog ihop dejterna och började spåna på en suprise. Det var dags för en make up dinner!

Och vilken middag det blev! Pasta till både förrätt och varmrätt (ja, det har blivit väääldigt mycket pasta på sistonde, gott!) och därefter hemmagjord gelato. Vi länsade matmarknaden när vi var i Greve och köpte med oss flera kg ost, olivolja, färsk pasta, och tryffel i olika varianter.

Först ut var en parma/ricotta ravioli med olivolja och tomatsallad. Därefter bjöd vi på tryffelpasta med extra mycket tryffelsmör, pinjenötter och salami. Till det dracks vin från trakten, tyvärr inte Terrenos egna då våra 4 lådor vin inte har skeppats till Sverige ännu. Men den som väntar på något gott

Somnade proppmätt innan klockan hade slagit tolv. Bra fredag. Sa jag att jag älskar Italien?



Lördagen började med kaffe och äggmackor i soffan innan jag lite i tio mötte upp Karin, Kakan och Emelie. Planen var att cykla tillsammans ner till Sickla för att sedan splitta på oss och mötas nere i Dalarö igen för att cykla ihop tillbaka på landsväg. Anledningen till splitten var att jag lånar min gravel fram tills tisdag och ville köra lite stig nu när jag hade chansen tillsammans med Kakan som också har en gravel.

Sagt och gjort, vid Sickla ropade vi hejdå till varandra, Karin och Emelie cyklade vidare ner mot Älta på asfalt medan jag och Kakan styrde in på mjuk stig och grönskande skog som skulle ta oss ner till Hellas och vidare mot Tyresö Nationalpark och slutligen Dalarö.

Jag kände direkt att skogscykling är min grej. Saknade inte min tempo enda gång. Eller jo, när vi kom ut på landsväg och det gick trögare än vanligt, då saknade jag min snabba nätta tempohoj. Men annars nej. Att kunna vara flexibel och växla stig med grus och asfalt förhöjer verkligen cyklingen.

När vi hade ca 10 km kvar svängde vi av fel (skyller på Kakans Wahoo-cykeldator) och hamnade på en vacker men snårig stig som tvingade oss att hoppa av flera gånger. Tillslut var vi så djupt inne i skogen att vi insåg att vi inte skulle kunna vända tillbaka utan bestämde oss att fortsätta. Vilket slutade med att vi befann oss mitt ute i ingenstans, eller Mordor (nej inte Mörby C) som Kakan kallade det. Och där gick vi sen, kilometer efter kilometer med cykeln på ryggen. Tillslut ser jag en liten stuga och hör glassbilen långt på hål. Halleluja! Civilisatioooon vrålar jag samtidigt som jag nästan vurpar på en gren.

Väl framme vid macken på Dalarö läser jag att Emelie och Karin har vänt hemåt igen då vår cykling ner tog lite längre tid än väntat. Vilket var helt förståeligt. Så vi beslutade oss för att ta en glass och kaffe-paus innan vi trampade tillbaka hemåt igen. Denna gången hittade vi rätt genom skogen och jag fick jobba ordentligt sista milen då benen var tröttare än vanligt då helt klart var jobbigare än jag trodde att cykla terräng.

När jag kom hem hade jag varit ute i fem timmar. Jag hade dessutom inte ätit någon lunch och druckit dåligt. Ni kan tänka er mitt sinnestillstånd. Calle bad mig vänligt (han har lärt sig) men bestämt att duscha, byta om och sedan följa med han. Väl framme på söder placerar han mig i en stol på Omni Pollos Hatt. En pizza och en hel karaff fläderblomssaft senare var jag människa igen. Så pass pigg att jag bestämmer att vi ska promenera hem, stanna och köpa smash, och sedan placera oss i soffan. Och så var den lördagen slut.

Söndag! Vaknar av att stereon går igång av sig själv. Googlar andar och känner hur en kår kryper längs ryggraden. Sätter mig vid datorn och jobbar 2 timmar och beger mig därefter ner till innergården för att hämta cykeln. Fan! Städdag. Hela gårdsplanen är full av grannar som står redo med hinkar och kvastar. Jag ler, smiter ut med träningsväskan på ryggen och trampar sedan snabbt iväg med svansen mellan benen. Ja men vadfan?! Jag hade helt missat det och det var den enda tiden kunde träna då jag skulle iväg och filma på eftermiddagen.

River av ett dunderpass. Nej men alltså, jag tror inte ni förstår. ETT DUNDERPASS! Blixtar och dunder, magiska under. Jag är som en delfin. Det är som om jag föddes i vattnet. Börjar med insim 200 meter, därefter 200 meter mixat paddlar. Sen river jag av 400m – 600m – 800m – 1000m i min CSS fart. Bom!

Resten av dagen spenderas i skogen och därefter på soffan med veckoplanering och film. Det var den helgen. Hej!



22

Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, men det blir bra ändå

Det är tidig söndag och jag sitter vid köksbordet med en stor kopp kaffe, en blåbärssmoothie och jobbar. Svarar på mail, tidsinställer inlägg, sorterar bilder från olika events samt uppdaterar mitt mediakit, reder ut fakturor och administrerar inlägg inne i Friendcation FB. Om en stund tar jag paus för 2 timmars simning och därefter ska jag iväg och fotografera ett samarbete. Sen väntar ett par timmar med att sammanställa allt. Att det är helg spelar mindre roll, för jag har valt att ha det så. Jag jobbar varje dag. Ja. Varje dag. Och för er som rynkar på näsan och tänker/säger: ”vadå jobb, det där är inte att jobba….”, sluta med det, det är bara ofräscht.

Men mina dagar börjar exempelvis inte fören 12:00 på måndagar och jag kan när som helst träna om jag vill det. Vissa dagar är så fullspäckade att det känns som att jag är tillbaka till hur det var förra året med 2 stycken 100% jobb och 10 timmars träning på det. Då kommer stressen över mig och jag undrar hur fan det kunde bli såhär IGEN. Trots att hela min själ vibrerar av förväntan och lyckorus. Nu har vi roligt hojtar jag åt mig själv samtidigt som jag springer i 190 km/h. Dåre. Men så blir det en ny dag, som i fredags där jag hade ett lunchmöte samt fotade en timme och hängde därefter hemma i mjukisar resten av dagen. Gas och broms. Jag designar dagarna helt själv och det är den största lyxen jag någonsin kommer kunna ge mig själv.

Och som många redan har påpekat så sket det sig lite med min tänkta tjänstledighet. Jag hade någon naiv föreställning att jag skulle vakna varje morgon vid halv åtta, ta en promenad, träna och sen ägna mig åt kreativt skrivande och läsa någon kurs. HA! Undra vad jag hade rökt när jag tänkte dessa tankarna.

Kurser har jag läst och visst har jag skrivit. Men jag har haft fullt upp och mer att göra än jag trodde. Vilket har lett till att jag har brutit löften till mig själv samt tackat ja till frilans. I början var jag rätt irriterad på mig själv men så efter några veckor insåg jag borde vara glad. Jag låser inte fast mig vid att följa en plan som inte riktigt funkade utan jag backar, utvärderar och inser att jag får tänka om lite. Det blir inte så mycket ledigt som jag hade tänkt mig, jag vill tacka ja till saker som kommer upp och jag kan ändå vara restriktiv och säga nej till annat. För jag bestämmer själv.

Om 2 veckor åker jag och Louise på vårt drömuppdrag som allt jobb med bland annat Friendcation har lett till. Vi ska på vårt första renodlade uppdrag som resereporters (läs om det här). Något som vi alltid har drömt om och faktiskt vågat uttala högt. Och som har gett oss en del ”klapp” på huvudet och suckar. Här kommer verkligen begreppet Mediahus väl på plats. För det är precis det vi är. Vi har inga fotografer som följer med och fotar. Vi har ingen förpreppad copy. Utan vi gör allt från scratch helt själva. Fotograferar, skriver och filmar. Upplever, publicerar och återskapar.

Ända sen jag började att vara aktiv på Instagram har vissa människor valt att inte vilja förstå och avfärdat det som något märkligt och egocentrerat. Det fick de göra, jag visste att mitt arbete med mina sociala kanaler var något mer än selfies i bra ljus (även om de är väldigt viktiga med 😉 ). IG har lett till jobbmöjligheter, nya vänner och upplevelser utöver det vanliga. Men framförallt så har det lett till Friendcation som i sin tur har lett till så mycket mer. En gemenskap, en plattform att växa på och en trygg punkt för många av oss.

Jag är stolt över att jag tog tjänstledigt för att fokusera på mig själv. Den 15:e juli går min tjänstledighet över till en avslutad anställning och jag kommer då vara helt egen. Jag har ingen direkt plan, än. Men när jag tittar tillbaka på det jag har skrivit i detta inlägget så sänks axlarna och jag lutar mig lite tillbaka i stolen. Jag bestämmer helt själv. Och det kanske inte alltid blir som man hade tänkt sig, men det är inte fel det heller.

46

Pizzanight och Bootcamp

I samarbete med Resia Sverige

Resans absoluta höjdpunkt var sista kvällen, inte helt otippat då man tendera att vara helt avslappnad efter ett par dagars intensivt umgänge.

Stämningen låg liksom redan i luften när vi gick ner mot restaurangen. Vi var alla förväntansfulla, på vad kunde vi inte riktigt sätta fingret på, men vi kände någonstans that this was the night.

Fabbe med team hade ordnat ett fantastiskt bord med plockmat som vi under minglet nästintill slickade rent tallrikarna från och ur högtalarna spelades italienska klassiker. Klackarna slog mot det hårda stengolvet och utanför de stora fönsterna började solen gå ner i skydd av de höga träden nedanför vinfälten.

Efter en stund satte vi oss till bords och skålade. Sista kvällen hörrni – tänk så snabbt det har gått. Jag satt bredvid Daniella och Maria som kom att bli väldigt betydande personer för mig under resan. Samtalen överlappade varandra och ingen märkte nog riktigt att vinet gick åt och det hade blivit mörkt. Plötsligt befann sig halva gänget på golvet, bord hade flyttats och ett dansgolv hade trätt fram. Det var disco i Greve och tillslut dansade varenda en utav oss.

Jag trodde inte det skulle bli någon träning när jag 7 timmar senare vaknade och begav mig bort till olivlunden för att vänta in gänget. Jag hade förberett lite löpskolning, backintervaller och därefter en teamwod. Men tji fick jag. Mer än hälften kom och krigade sig igenom passet – vilka kämpar!

Det var en bra avslutning på resan. Alla var rätt trötta av alla intryck, mindre sömn än vanligt och ja, såklart även av vinet. Så att blåsa ut det sista med lite träning gjorde susen för bara ett par minuter efter att vi hade satt oss på planet så sov nästan varenda en av oss.

Stort tack till Resia Sverige, Terreno och såklart alla tjejer som var med. Utan er blir det inga resor. Tack Italien för denna gången – vi ser framemot nästa resa!


20

Veckans träningslista V20

VECKANS PASS:
Måndag: Vila.
Tisdag: 40 min lugn distanssimning.
Ons: 60 min löpning zon 3
Tors: 3 x 2 km intervaller 4.50 fart i backe + lätt bål/rygg styrka + löpcoachning för Daniel Wellington på kvällen (4-3-2-1 min intervaller + annat).
Fre: 75 min distanslöpning zon 3

VECKANS TRÄNINGSKOMPIS:
De 12 tappra tjejerna som efter en kväll fylld av rödvin, dans och alldeles för lite sömn stod redo 07:45 på den lummiga gårdsplanen nere i Toscana för ett träningspass lett av mig i måndags. Hejja er tjejer! Älskar hur ni krigade!

VECKANS BÄSTA TRÄNING:
Onsdagens löpning gick förvånande bra trots att vi startade 06:15 på morgonen och höll tempo som inte är helt bekvämt så tidigt på morgonen. Annars så är jag väldigt nöjd med dagens löpning med. Benen kändes fräscha!

VECKANS TRÄNINGSLÅT:
Hit Back – To Fat To Crawl.

VECKANS MOTGÅNG:
Har varit lite omotiverad. Tankarna har yrt runt och har mest känt irritation över tävlingarna. Tror det beror på att det närmar sig och jag har så jävla mycket annat (inte planerat) på agendan vilket leder till att jag blir stressad över min prestation. Äh, alla dagar kan inte vara ett jädra guldregn.

VECKANS REFLEKTION:
Se ovan. Har inte reflekterat så mycket mer än så. Jo! Att jag kommer vilja gå något bootcamp i höst för att göra något annat när jag har tävlat klart. Men det är väl det enda. Annars har tankarna mest varit på allt annat som händer plus att jag har en lite lugnare träningsvecka.

VECKANS HELL YEAH:
Fick beröm för min löpning av coach Simon. Det kändes gött!

VECKANS HELGTRÄNING:
Lördag: Långdistans cykling.
Söndag: Simning.

VECKANS EXTRA:
Skjuter upp tävlingsschemat tills nästa vecka, ni var en del som undrade över det.

9