Måndag

Kunde inte önska mig ett bättre avslut på denna måndagen. Plockade upp Louise, Emelie,Julia och David inne i stan och körde sedan ut till Hagaparken där Maria väntade på oss. Luften var helt stilla, solen sken och det var en perfekt sommarkväll. Simmade 2000m utan att ens reflektera över vad jag gjorde, det bara flöt på, trots min trötthet i kroppen. För ja, jag är något trött idag och tyvärr gör min höft rätt ont från helgens tävling. Jag hoppas på att det släpper till ons då jag har planerat att cykla. Men tills dess låter jag helt bli att både springa och cykla.

Jag fick dock göra ett litet undantag idag när jag coachade mitt gäng från Daniel Wellington. Trots att jag höll mig ståendes och lät bli att springa med utan la om passet så intervallerna gjordes på en sträcka som gick runt området vi befann oss på så kände jag av höften under uppvärmningen och löpskolningen. Nåväl. Den behöver bara lite vila, jag menar, jag förstår att den har fått en chock efter min rejäla fartökning i helgen. Ni kommer få läsa om det i min racereport som kommer i veckan.

Annars då? Började dagen med att jobba hemifrån innan jag gick bort till nagelsalongen på hörnet för manikyr och pedikyr. Stackarna fick en chock när de såg mina fötter. Ha! Därefter körde jag ut till Mörby C för avtackning på mitt, herregud så konstigt det känns att säga detta, gamla jobb SOS International. Min numera fd chef höll ett fantastiskt fint tal och jag fick kämpa att hålla rösten hel när jag skulle hålla mitt. Sen fick jag tårta och kanske världens bästa present – ett minikylskåp i form av en burkcola! Hur bra? Både han och jag är ju gravt beroende av burkcola så denna presenten satte han perfekt. Kommer ha den på balkongen i sommar. Kanske även med lite vin i också. 😉

Efter jag hade sagt hejdå till alla körde jag hem igen, bytte om och tränade Klara för att därefter promenera ner till Rålis och köra med Wellington. Sen var det dags för min egna träning och här är jag nu – nerbäddad och redo för att sova efter en väldigt bra dag.

Kram på er!

9

Mattias Recks tips för att bli en bättre cyklist

Cykling är ett mysterium för mig och jag tror alltid det kommer vara det. Det är en sport jag älskar och hatar där dagsformen kan spela en ett spratt då man kan rulla ut från stan mot sitt tänkta träningspass med pigga ben med bara efter 1-2 mil möta en vägg. Lika snabbt som man vill kasta in handduken så kommer den euforiska lyckan över att cykla snabbt, lätt och snyggt över en. Det går fort i svängarna och det finns ingen annan sport, i alla fall inte för mig, som kan få en att känna sig så fatalt dålig som cykling. Ändå utövar så många tusentals människor den och vill bli snabbare än igår och bättre än så.

Det finns en man som kan det där med snabba cykelben och teknik väldigt bra. Han är vad Rich Froning är inom Crossfiten, en jädra maskin som har varit med ett bra tag. Mattias Reck gick från SO-lärare till cykel-lärare och jobbar nu i WorldTour laget Trek-Segafredo på halvtid samtidigt som han coachar Team Skoda, Skara Cykelgymnasium samt är huvudcoach i Guided Heroes. Rätt imponerande CV va? Jag vet, därför beslöt jag mig för att slänga iväg lite frågor till honom som han nu mellan träningsläger och ljumma spins med klubben ute på våra svenska landsvägar har besvarat. Vi kör igång!

Mattias, du har en hel del erfarenhet från bland annat Tour de France där du bland annat tränat  2018 års etappsegrare John Degenkolb. Laget du jobbar med Trek-Segafredo har både ett herr och ett damlag med några riktiga stjärnor. Du är proffs i vad du gör och kan i princip allt om cykling, ska vi skippa småpratet och riva av direkt? Vilka tre egenskaper enligt dig bör en bra cyklist ha? Jag själv har ägnat en del timmar åt att slipa på min cykelform genom att enbart köra på puls och upplevd ansträngning. Under hela den perioden tjatade folk hål i huvudet på mig att jag måste träna med wattmätare. Det irriterade mig något djävulskt då det tillslut lite kändes som att träningen inte betydde något om man inte kunde redogöra watt. Vilket är ren bullshit då jag senare med lätthet kapade 35 minuter på min cykeltid vilket kändes som en liten seger mot watt-sekten. Men nu ska jag inte sitta på mina höga hästar, jag har ju under vintern kört med watt, förstår ju varför ens pass många gånger lämpar sig med en mätare och du är ju trots allt proffstränare, hur ligger det till egentligen? Hur pass viktigt är det egentligen att träna med watt-mätare?

Gillar ditt sätt att fråga på. Attack är bästa försvar 🙂 och du har helt rätt i att man absolut inte behöver en watt- eller effektmätare för att varken planera, bedriva eller utvärdera träning. Inte minst upplevd ansträngning är ju fortfarande det viktigaste vi har (lyssna på kroppen) och hjärtfrekvens/puls är inte helt uträknat heller bara för att effektmätning gör sitt intrång. Vi har ju fortfarande på proffsnivå folk som inte kör eller åtminstone inte vet hur dom ska använda sin watt-mätare och det går ju bra för dom ändå. Effektmätning är fortfarande ganska nytt för de flesta av oss och även om vi får fram en massa data, vet vi inte alltid vad vi ska göra med den.

Om jag ska prata mig varm för watt-mätare har jag däremot inga problem att göra det heller. För det första så är effektmätning inget konstigt alls i sig. Du går ju ofta till gymmet och tränar och där står det väldigt tydligt hur mycket olika vikter väger. När du simmar kan du enkelt ta tiden (om du vill), men eftersom det är så svårt att få neutral mätning av hastighet i cykel beroende på cykel, terräng, väder och vind osv så har man varit förpassad till att mest titta på sin pulsklocka för att styra och analysera träning. Med effektmätning har vi i cykel fått samma chans som i gymmet och i simbassängen att hitta ett för sporten viktigt och säkert mått på arbetet och prestationen. Det får till konsekvens att man nu kan styra träningen mer exakt och dessutom kan få en tydligare bild av det arbete man utfört för utvärdering. Vad som krävs för att cykla ett lopp på 2h istället för 2h15 går inte att förklara med puls. Man kan ju tex få lägre arbetspuls men högre effekt när man blivit bättre. Vissa tror då att dom blivit sämre för att dom inte får upp pulsen.  (Det är här jag, Joanna, nickar frenetiskt)

Gillar man inte att mäta, brukar man inte räkna sekunder i bassängen, vill veta om man ökar vikterna i knäböj eller sina km-tider i löpning, är nog en watt-mätare inget man behöver köpa. Men gillar man siffror eller vill kunna styra sin träning lite bättre och se utveckling, är effektmätare ett väldigt häftigt verktyg. Men även mig tog det några år att komma in i det och min första reflektion innan jag kom in i det var precis som din, ”puls och upplevd ansträngning” räcker långt.

Så vad är egentligen de mest vanliga missarna man gör när man börjar med cykling?
Att man sitter fel och cyklar för mkt på tunga växlar. Ökar belastningen för fort. Vanligaste misstagen hos mer vana cyklister (gäller även triathleter) är att man åker på läger och ökar träningsdosen med massa procent,gärna mycket cykling i bergen med relativ hög belastning hela tiden. Vilket leder till att man sen blir man sjuk eller får ont i knäna. Finns en del studier som visar problem vid för snabb och hög ökad belastning.

OCH! ”Den svenska modellen” – att köra skiten ut sig inomhus med start redan i slutet oktober (6 månader tills säsongen börjar), och sen har man inte tillräckligt med energi kvar så så när säsongen väl drar igång har man svårt att växla upp och innan säsongen ens är slut har man redan trappat ner både fysiskt och mentalt för länge sedan. Inte konstigt då att man är överdrivet sugen för tidigt igen nästa år, dvs i oktober då det är 6 månader tills säsongen börjar. Snacka om lång uppbyggnadsträning. Svensken tränar ihjäl sig och kvaliten faller bort.

När vi ändå har ångan uppe – vad tycker du är den största myten inom cykling. Kom igen, don´t be shy.
Nummer ett är att cyklister rakar benen benen för kunna få massage (massören får ”slitna” händer av allt hår eller cyklisten får hårsäcksinflammation av allt hår)  eller om du kraschar är det lättare att plåstra om sig utan hår osv. Det finns säkert någon liten sanning i dessa påståenden, men hur många cyklister får massage om vi ska vara helt ärliga? Cyklister rakar benen för att dom tycker det är snyggt 🙂 det känns konstigt i början men sen vänjer man sig och sen kan man aldrig tänka sig att ta på sig cykelbyxor utan rakade ben längre. Det kan ta flera år efter ”cykelkarriären” är slut innan man vänjer sig vid håriga lurviga ben igen ha ha. Att raka benen är som en initiationsrit in i cyklistens värld.

Om vi tar ett annat påstående som är lite mer seriöst men inte specifikt för cykel utan mer om elitidrottare rent generellt. Det är att dom har alldeles för hög status. Det är i många fall helt vanliga människor och många är inte bra på annat bara för att dom blev bra i sin sport. Den här överdrivna överförbarheten till andra sammanhang och prat om målinriktning bara för att man varit elitidrottare stämmer säkert på vissa, men långt ifrån alla.

Vi har tre profiler, vad är dina tre tips till dessa?

Nummer 1: Grundtränad och vill utveckla sin träning. Siktar på vättern och har kört ett par spinningpass under vintern. Flyttar nu ut och ska börja cykla ute. Väldigt osäker i klunga och på hur passen ska läggas upp.

Nummer 2: Säker cyklist, har avverkat ett par lopp och siktar nu in sig på att bli en stark cyklist. Anmäld till en fulldistans IRONMAN. Tränar seriöst men vill steppa upp ytterligare.

Nummer 3: Vill kapa tider och ta en placering, helst pallplats. Går efter schema, kontrollerar maten men känner inte riktigt att det har lossnat. Upplever du att elitmotionärer slarvar med maten? Jag lyssnade bland annat på ett avsnitt med dig i Tyngre där ni tog upp Tour de France cyklisternas kost och även om det inte går att applicera deras intag för en ”vanlig” dödlig så finns det ändå en röd tråd i kost kontra prestation oavsett vilken nivå man ligger på. Vad är din upplevelse kring elit/motionärer och mat?

Till att börja med innan jag går in och besvarar din fråga så är det rent generellt svåraste som tränare och till den som tränar sig själv, att bedöma hur mycket l”mängd/volym”, dvs lugnare distansträning man ska köra. Elitutövaren kör uppemot 80-90% lugn distans av sina 20-25h veckor (det går inte att vetenskapligt förklara varför det krävs så mycket timmar i lugnt tempo, men praxis har visat det), medans vi vanliga medelsvensson med fulla vuxenliv kommer att behöva kapa just i den biten, och det ganska rejält. Frågan är hur mycket? Alla har tid att klämma in 2-3 korta intervallpass/h, det är ingen större konst att varken genomföra eller planera, utan det är istället frågan om det ska vara 1 eller 2 distanspass/v som är den stora frågan enligt mig. Och det är också den där mängdträningen som blir den största skillnaden när man ska lägga program till en motionär och till en blivande elitmotionär som vill satsa mer. Den största skillnaden i träning mellan elit och de som måste hushålla med sina timmar, är just mängdträningen.Det andra centrala som skiljer sig åt, är den mellan personer som har hälsan och välbefinnande som det centrala och därmed är inga specifika super viktiga datum för formtoppar, vilket då ska jämföras mot den som har specifika lopp dom vill prestera bra på och där ibland hela livet kretsar just kring detta. Det påverkar hur man som tränare lägger upp periodisering.

Men för att återgå till dina tre profiler, vi börjar med den första.

Nummer 1: En bra grundregel för den som nöjer sig med att genomföra Vättern (inga krav att det ska pressas tider) klarar sig alldeles utmärkt på att börja cykla ute i april. Tills dess är det perfekt med lite spinning, kanske i kombination med lite annan träning som är kul och varierande vintertid. Från april till Vättern har man ca 10 veckor på sig att utveckla sin grenspecifika uthållighet, dvs cykla längre och längre pass, och det räcker gott så. Vill man lära sig mer och kanske satsa lite mer, skulle jag absolut söka upp närmaste klubb eller community. Det finns gott om kunnigt folk ute i landet som kan det här med att cykla, cykla långt, cykla i grupp osv.

Nummer 2: Jag vill först säga att jag inte alls har samma kunnande inom triathlon som inom cykel. Men det sagt kan jag ju ändå ge lite tips. Att cykla under en IRONMAN är ganska stor skillnad mot att cykla i klubb/tävla/köra motionslopp, i och med att du ska hålla fart själv hela tiden och måste springa en mara efteråt. När man i tävlingscykling kör långt över tröskel väldigt ofta och sen får mikropauser med jämna mellanrum och därmed måste kunna cykla i ”överfarter” med hög återhämtningsförmåga, ställer IRONMAN-cykling istället väldigt höga krav på uthållighet i distans/snabbdistans tempo, den sk FatMax zonen (för eliten krävs det även att man kan cykla fort vid mjölksyratröskel för i backarna måste dom köra ganska hårt för att inte tappa tid mot sina konkurrenter). Så fokus som triatlet/cyklist som satsar på triathlon vad gäller cykeldelen är att när man närmar sig tävlingsförberedelse och formtoppar att lägga in intervaller i såkallat snabbdistanstempo (ex 4h inkl 3×20 min i snabbdistans/zon3, klassiskt ”gnet” tempo på cykelspråk. Sen ska man också komma ihåg att gärna en gång i veckan köra riktigt kort och hårt! Det ger en extra liten skjuts i träning som annars är ganska så monoton gnetigt. Man kan även lägga in lite korta spurter sista timmen på långpasset då det visat sig ge bra stimulans på uthålligheten. Att vara med i en cykelklubb på deras fartpass emellanåt ger både lite sprätt i benen och lite annorlunda men nyttig teknikträning. Mer tips är att titta på cykelpositionen – ju snabbare du är desto viktigare blir det. De senaste 4-5 åren har utvecklingen gått framåt. Idag sitter de bästa tempo-specialisterna till och med lite högre med styret än tidigare men minskar ner avstånd mellan händer och huvud och blir lite mer pilformade. Resultatet har blivit både bekvämare position och mer aero. Det är inte kärnfysik, så googla lite på de bästa tri och tempospecialisterna och gå hem och titta dig i spegeln!

Nummer 3:
Som svensk, inte minst efter att ha jobbat utomlands de sista 5 åren och kunnat jämföra, så tror jag gemene svensk har hyfsat bra koll på vad som är bra och dålig mat. Får man 20 lappar med olika varor kan de flesta sätta upp dom i ex tre kolumner (ät ofta – ät ibland – ät sällan). Det svåra är istället att handla medvetet, laga hyfsat god mat som är nyttig, få in det i vardagen. Jag kan inte riktigt bedöma om den svenska motionären äter dåligt, då jag stöter på så olika personligheter. Det finns helt klart i Sverige motionärer som lever mer pedantiskt än proffs, så till den grad att dom inte kan ta ett glas vin bara för att dom ska köra Vättern om 1 mån. Helt irrationellt tänkt om man tror att man cyklar sämre pga det. Sen kanske dom ”går igång” och får en boost av det mentalt. I mitt jobb träffar jag fler av dom som är överdrivet seriösa för sin sport skull, än tvärtom.
Ett annat perspektiv på det, fick en gång en fråga i tidning jag var med i kring och träning för motionärer, som sista fråga löd typ så här:- Hur ska man nu tänka med den viktiga återhämtningen? Då svarade jag typ, man behöver inte tänka något speciellt på återhämtning när man är motionär. De som börjar motionera brukar av sig själva bli piggare, sova lite bättre, har mer energi och behöver då inte tänka på återhämtning. Det är först när man börjar träna riktigt mycket, kanske ska kombinera IRONAMN med heltidsjobb och familj/barn som detta blir en viktig fråga. Och då kanske det borde vara så att man borde stryka nått pass. Triathlon måste ju vara den sport där risk för att man tränar för mycket är bland de högsta. Tränar man 10h i veckan och vill träna 12h, ska man alltid ta sig en funderare, för varje extra timme när man redan är uppe i höga mängder, ger oftast mindre och mindre. Att öka från 4 till 5h ger såklart mer än den extra timmen från 10 till 11.

På proffsnivå i cykel så är det den krassa verkligheten att cykel är en sport där vikten är relativt avgörande. Även en spurtade måste över ganska många backar berg och fjäll under ett år av tävlingar, även om hans specialitet är platta etapper. Jag skulle säga att alla proffscyklister har en relation till sin vikt och vågen. De som ofta blir mest drabbade är ju tyvärr kvinnor (och det har vi ju fått personliga berättelser från ganska många kändisar de sista året). Som tur ska och behöver inte motionären/elitmotionärer jobba på det viset, det har alldeles för liten effekt att vara trådsmal kontra att ligga på rätt sida gränsen, känna sig stark och nyttig med lite hull. Dom som ska banta när dom redan är relativt tränade löper alltid en risk.

Slutligen så vill jag höra om din bästa cykelrunda genom tiderna.
Jag kom precis hem från en. Vardagskvällar svensk sommar, klubbträning med ett gött gäng. 3 timmar med lagtempo, minitävlingar osv. Man rullar hem när solnedgången syns, vinden har lagt sig och man känner sig allmänt upprymd. I övrigt älskar jag, som alla cyklister rundor med FIKA :-)Det hinner man inte en vardagskväll med lagtempo, så det får bli på långa sköna rundor. Långpass ska planeras utifrån var det ska fikas, det är sedan länge 🙂 (PEACH Mattias!)

Avslutningsvis så vill jag skriva att jag blev mycket glad över att du kontaktade mig och att få möjligheten att vara med på ett hörn i Swicas värld!

Stort tack för du tog tid tid att svara så utförligt på mina frågor. Jag har, och jag hoppas ni som läser, fått en hel del nya insikter och en liten nytändning för cyklingen.

20

Race pågår, hörs imorgon kväll!

Då är vi igång! Jag har sprungit min första sträcka som var ca 14.8 km. Sen är nästa sträcka 8.8 km runt 23.00 och sista som ligger på ca 11.4 km vid 07.00. Det är 26 grader i skuggan men vi är så jävla taggade! Och ja, vi sover i bilen då vi springer under hela natten. Älskar detta!

Målgång: Drottningholm Stockholm imorgon runt lunch. Dock ligger vi 1 timme före schemat så Hans som är ute på banan nu maskar för att vi ej ska få penalty.

Hörs!

20

Min fredag i bilder

Började min fredag med att cykla bort till L’Avventura där Thomas Sabo och Presskontakterna bjöd in till frukost. Hängde en stund med Isabella, Tove, Emma, Humlan och Angelica innan cyklade vidare till Sign för att möta upp Maria som driver MJ Fashion Agency för ett möte angående Friendcation och ett av deras märken de är agentur åt. Jag är fruktansvärt pepp för det då det kommer bli en stor jäkligt stor grej jag och Louise isåfall gör.

Helt plötsligt var klockan halv tolv och jag cyklade vidare till Les petit boudins, Kungsholmens bästa café och även mitt stammis hak, för sopp-lunch med Karin. Hon är en stor inspirationskälla och en av de första jag lärde känna i branschen. Uppskattar dessa luncherna oerhört mycket.

Drog hem, bytte om och tränade sedan med Klara en timme på ute gymmet. Vi kommer köra ihop framöver i tre veckor och jag är oerhört hedrad över att få det förtroendet.

Ett tu tre så befann jag mig på pendeltåget ut till Solna tillsammans med Felicia. Dags för Ragnar x Reebok Pre Party på Reeboks huvudkontor. YEAH! Lovisa och gänget var redan på plats när vi kom så vi avslutade det sista och hängde sedan kvar med resten av Reebokfamiljen som hade kommit in från olika delar av Europa.

Avslutade kvällen med middag på Raw.

Nu ligger jag i soffan och ska se Handsmaids tale. Är SÅ sugen på att gå ut men ska istället gå och lägga mig om max 2 timmar. Ska upp 06:00 imorgon. Race day! Vi ses kanske ute på vägarna, lycka till alla ni som tävlar något imorgon!

18

Veckans träningslista V24

VECKANS PASS:
Måndag: 30 min lätt OW simning på morgonen och 70 min traillöp i Hellas med Manne på kvällen.
Tisdag: Löpcoachning och 3 x 8 min zon 4 intervaller + core.
Ons: 2200m OW sim med Patrik.
Tors: Morgonpromenad + 2 h cykel.
Fre: VILA.

VECKANS TRÄNINGSKOMPIS:
Älskar att löpningen med Manne har kommit igång nu. Vi kör ju som sagt KIA Fjällmaraton tillsammans i augusti och kommer träna ihop en del under sommaren. Vi är ett bra team och jag tror vi kan pusha varandra på rätt sätt under loppet.

VECKANS BÄSTA TRÄNING:
OW-simningen i onsdags gick riktigt riktigt bra. Vet inte om det beror på den nya våtdräkten som jag provade eller att det helt enkelt lossnade för mig. Hur som helst så vill jag mer än gärna ha detta flowet i fortsättningen nu.

VECKANS TRÄNINGSLÅT:
Mollys – Inte den som är den

VECKANS MOTGÅNG:
Till skillnad mot förra veckan så flyter allt på denna veckan.

VECKANS REFLEKTION:
Självklart så infinner sig lusten att träna mycket och hårt samma vecka som ett lopp. Blir så trött på mig själv. Höll på att tacka ja till ett långpass på runt 30 km på fredag när jag fick hejda mig och säga stopp. Här ska inte springas några långpass. Spar krutet i benen inför helgen i stället din dåre!

VECKANS HELL YEAH:
Fick en självförtroendeboost när jag sprang mina intervaller i tisdags. Jag insåg när jag stod där på bandet och nötte 8 km i 4.20 tempo att hey – jag fixar faktiskt detta! Tänk att när jag började med löpning så kämpade jag med att hålla ett stadigt 5.50 tempo utan att ramla ihop och nu sprang jag fort och lätt i en längre intervall.

VECKANS HELGTRÄNING:
Lördag: Tävling.
Söndag: Täving.

VECKANS EXTRA:
I helgen tävlar jag med mitt lag Team Reebok One på Ragnar Relay!



20

Snapshots

Som ni har märkt så har min blogg legat nere sedan tisdags kväll. Det på grund av att mitt webbhotell Binero som min sida ligger på har ett storageproblem och inte heller tag i problemet direkt utan, jag vet inte, spelade bordtennis under arbetstid samt skyllde ifrån sig på en underleverantör. Att en hemsida ligger nere under ett par minuter upp till en timme är aldrig bra, men det kan hända. Men att en sida är helt nedsläckt under 3 dagar är katastrof. Tänk bara hur många hundratusen de sidor med webbshoppar tappar? I mitt fall så tappade jag statistik, fick skjuta på publicering av samarbeten och tyvärr även miste x antal kronor. Något som jag kommer försöka få återbetalt av Binero under tiden jag byter leverantör.

Att saker och ting inte fungerar alltid är en sak, men att på det mötas av nonchalant support som irriterat munhuggs med sina kunder som någon form av barn i trotsåldern är det värsta jag vet. Jag blir GALEN på sådant. Erkänn ert misstag, lägg er platt och försök rädda det ni kan av situationen då er företagsmodell styrs av att faktiskt ha betalande kunder som använder sig utan av er tjänst. Hur svårt ska det vara? Att sen inte heller kommunicera ut vad som händer till sina märkbart upprörda och ovetandes kunder är så jädra inkompetent. Krishantering A och O – kommunikation. Det är inte så svårt.

Nu när jag har fått det ur systemet så tänkte jag istället ge er en liten update om veckan som har gått.

I tisdags efter mitt coachpass så mötte jag upp Agnes för lunch på EatNam Odenplan. Rekommenderar det stället starkt. Både som lunchhak och som middagsställe. De har så oerhört god mat. Testa deras räk-vårrullar!

Spenderande förmiddagen i Haga parken tillsammans med Erik och Lisa för att fota ett jobb som jag ska göra för Amer Sports och Sportamore. Det är något många av er har efterfrågat och släpps om 1-2 veckor.

Drog ner och lunch-simmade direkt efter plåtningen tillsammans med Patrik. Det gick strålande.

Resten av dagen spenderade jag hemma där jag skrev klart två samarbeten samt strukturerade upp inför en föreläsning jag ska göra i höst. Och vips så hade 4 timmar gått och klockan var sex. Tog kväll, åt pizza och somnade sedan på soffan.

Idag har jag tagit en morgonpromenad med fina Klara som jag ska träningsmotivera i sommar (roligaste uppdraget någonsin!), jobbat från sängen, ätit lunch med Cecilia på Raw Sushi och därefter spelat in en kortfilm åt Sett Syd som jag även ska föreläsa på i höst, GAH! Sjukt nervöst!

Nu är jag hemma igen och laddar om för träning. Skulle egentligen cyklat ute med Maria idag men då det regnar och blåser så beslutade vi oss för att flytta in passet och kombinera det med lite löp på bandet efteråt.

Kvällen kommer spenderas i soffan med lite textredigering och bananpannkakor. Hej på er!

12

Blomkålspizza

Igår gjorde vi blomkålspizza vilket blev en stor succé, mycket på grund av att jag hade rätt och fick kavla ut ”degen” extra tunt som gav den där krispigheten man vill ha i en pizza.

Det var en perfekt middag och insåg att borde göra mer med just blomkål. Jag kommer dock behöva uppgradera min lilla kitchen-aid maskin till en modell större, nu tog det lite tid att mala ner alla små bitar då det var dålig sprutt i mixern.

Pizzabotten

1 stort huvud blomkål (finrivs i en matberedare)
3 1 ⁄2 dl riven ost (präst och mozzarella)
2 ägg
2 krm salt
2 krm malen svartpeppar
2 krm oregano

Fyllning & garnering

2 dl tomatsås (vi kokade egen)
1 västerbotten ost
1 ⁄2 dl parmesanost
100 g salami
1 rödlök, skivad
1 liten burk soltorkade tomater
1 knippe basilika

Börja med att sätta ugnen på 225 grader och blanda därefter den finrivna blomkålen, ost, ägg, salt och peppar i en skål. Lägg ett bakplåtspapper på en plåt. Forma 2 stora pizzabottnar på bakplåtspappret. Tillaga mitt i ugnen i cirka 12-15 minuter. Ta ut botten och bred ut tomatsås över, lägg på skivor av mozzarellan och salamin. Strö på parmesanost och grädda ytterligare cirka 8-10 minuter. Lägg på rödlök, oliver och basilika. VOILA!

P.s Vi gjorde en vit pizza också. Blandade då tryffelolja med creme fraiche, salt och peppar.




11

Önskerubrik: Så ser min sommar ut

Vaxholm sommaren 2018

När C fick reda på att jag tänkte tävla i år trots allt så skakade han bara på axlarna och mumlade ”det var den sommaren”.  Nåja, riktig så dramatiskt kanske det inte var men han gjorde det. För planen var att inte köra några rena triathlonlopp detta året, men då saker och ting inte riktigt gick som jag hade tänkt förra året så kändes det som att jag inte var klar riktigt ännu. Jag ville ha revansch. Så därför ändrades planen om en paus från triathlon till en rätt tuff säsong. Jag är inte förvånad. Det går fort i svängarna.

Sandhamn sommaren 2018

Juni:
Juni inledes med en jobbresa till Malta tillsammans med Louise och fortsätte sedan direkt ner till Malmö för ett jobbuppdrag, film och där jag passade på att stanna ett par dagar hos min familj. Kom upp till Stockholm lagom till den årliga dagsfesten hos Törnemans. På fredag springer jag Ragnar Race tillsammans med mitt Reebok lag och därefter blir det ett par lugna dagar hemma innan jag packar partyväskan och drar till Sandhamn för midsommar och ett och annat glas vin. Resten av juni kommer spenderas i stan där fokus kommer ligga på träning och jobb. Förutom en kväll då jag planerar en AW med ett gäng sköna tjejer för att inviga balkongen.

Ystad sommaren 2018

Juli:
Tävlar för tredje året i rad i IRONMAN Jönköping 70.3 och kommer spendera 3 dagar nere i Jönköping i samband med det. Sen funderar jag på om jag inte ska fortsätta neråt till Skåne för 10 dagars semester. Kommer vara ypperliga träningsmöjligheter då Skånes vägar är perfekta för långdistanscykling. Kanske att vi drar över till Bornholm med eller tar 1-2 dagar i Köpenhamn. Finns en den nya restauranger jag skulle vilja testa där samt runt om på Österlen. Sen vill jag såklart bo på Ystads Saltsjöbad. Men något säger mig att det kommer vara helt fullbokat. Resten av juli kommer spenderas i Stockholm och ute i Skärgården.

Abisko sommaren 2018

Augusti:
Smäller av månaden med att dra iväg och springa Kia Fjällmaraton med Manne den 4:e Augusti. Kommer därefter åka direkt ner till Göteborg då jag har en inspelning och ett nytt samarbete som drar igång för hösten vilket passar perfekt då jag slutet på den veckan kommer hoppa på båten och segla ut till Kärringön för släktkalas/dop med familjen Stråhle. Sen är det helt plötsligt bara en vecka kvar till IRONMAN Kalmar och där är min plan att dra ner redan på onsdag morgon efter en föreläsning jag ska ha för en större gymkedja. Förhoppningsvis går loppet så som jag vill och jag kommer då efter det ta ett par veckors paus från min schemalagda träning och köra på lust. Sen är det i princip fullt ös igen. Jag har två föreläsningar i slutet på månaden och kommer förhoppningsvis veta vad mer jag ska göra av mitt liv.

Rio förra september

September:
Drar iväg med Friendcation till Dalarna och förhoppningsvis till NYC med Calle då han fyller år (väldigt oklart ännu!) Sen får vi se. Kalendern är öppen. Vad som helst kan hända.

Så som det ser ut nu så kommer jag spendera hela sommaren i Sverige (förutom en liten avstickare till Danmark) och det ska bli så skönt. Jag älskar Sverige på sommaren och reser hellre bort på sensommaren framåt. Ska se om jag inte kan hitta små mysiga get aways i Sverige som jag kan boka som lite sista minuten resor.


Sommaren – jag är redo!

 

22