Sitter på kontoret och förbereder möte med en profil nere i Skåne som jag ska signa för en kampanj i vår. Matlådan bredvid lockar inte det minsta och jag känner en grusande trötthet i ögonen och seghet i kroppen. Mina lår värker varje gång jag reser mig från stolen för att kolla något i andra rummet, hämta kaffe eller räta på mig. Ljuva träningsvärk tänker jag samtidigt som jag tar ytterligare en tugga av min kalla lax som ligger i matlådan och ser deprimerad ut jämte keson.
Jag sov dåligt inatt. Vred och vände mig tills jag slutligen lyckades somna till en podd. Min säng därhemma kändes stor, obekväm och oinbjudande på något sätt. Kanske har jag vant mig vid att sova hos L och nu inte mig hemma längre i min lägenhet. Som om jag har checkat ut mentalt – jag ska ju ändå flytta om några veckor. Jag tror det är så. Jag sover hemma 1-2 gånger i veckan, klart det blir konstigt när man väl är hemma.
Om en stund kommer Sheila förbi showroom och ska hämta jeans, sen har jag ett sista möte och därefter ska jag ta en kaffe med fröken Alexa innan jag åker och äter middag med L.
Jag känner mig som en kärlekskrank tonåring men jag saknar honom. Som fan.
Nu möte, hej!