Första dagen på det nya året hittade jag paradiset och sov sedan preparerad med piller under en palm. Har en förlamande smärta i magen idag och det känns som att mina äggstockar (halleluja mensvärk) när som helst kommer explodera. Systemet ska igång igen och kroppen håller på att läka. Som jag sa till Charlie så kan jag hantera mycket. Smärta är för mig inget jag reagerar på avsevärt. Jag menar, jag slängde trots allt mina smärtstillande 2 dagar efter olyckan fast att jag var ordinerad 3 piller om dagen i 4 veckor. Jag kan hantera det och känner min kropp. Jag vill inte sitta här och skryta hur bra jag är, nej nej, utan mer förklara skillnaden på denna smärtan och vanlig smärta. Den här är.. dränerande. Kan man skriva så? Förstår ni då? Det är som all kraft och energi har sipprat ut och jag andas i fyrkant.
Vi är tillbaka i huset, har ätit stenungsbakade pizzor som vår fantastiska kock har gräddat ute i stenungen och jag har dragit tillbaka mig till rummet. De andra sitter och dricker rödvin och njuter av kvällen och jag liksom vaggas till ro av att lyssna på deras röster som sipprar igenom springorna till mitt rum. Klockan är bara åtta men det känns som midnatt. Jag är helt slut och hoppas Charlies mirakelpiller ska kicka in så jag kan somna.
Trots att det har varit en dimmig dag så är jag tacksam över att få spendera årets första dag på en av de vackraste platserna på jorden. Att få uppleva Sri Lanka och att få spendera dagarna utan några som helst måsten. Jag är tecken över ledigheten och att jag kommer vara ledig ett bra tag framöver nu.
Jag ser framemot 2019. Det kommer bli bra.
Godnatt på er.
0