Jag påbörjade detta inlägget runt fyra-tiden idag men lyckades gång på gång komma av mig. Jag var helt förstörd efter mitt tandläkarbesök tog 3 timmar (!) att jag inte kunde hålla en enda tråd vid liv. Tillslut slog jag igen datorn och började sakta promenera längs med St Eriksgatan upp mot Fridhemsplan för att möta upp L. Jag passerade bron där jag en gång bodde och tänkte på livet då. En annan tid, ett annat liv. Så oerhört avlägset från mitt liv idag. Men det är ju så med allt, vi ömsar skinn och går vidare. Men det är enbart upp till oss själva att se till att det vi rör oss vidare mot är ljusare, klarare och ger oss mer än det vi saknade i vårt gamla skinn.
Jag kom hem från Portugal igår och som många av er vet så får jag varje morgon (de dagar jag sover hemma) kaffe på sängen av L. Så jag behöver nog inte gå närmre in på hur efterlängtad morgonens kopp var. Att vakna av att han sätter sig på min sida av sängen och mjukt smeker undan mitt hår från pannan. Att vakna av att det luktar kaffe, se hans nötbruna ögon titta på mig samtidigt som han lutar sig fram och lägger sitt ansikte i värmen mot min hals. Jag saknar det varje morgon jag är bortrest. Varenda millimeter av min kropp längtar efter hans beröring. Dessa stunder på morgonen har utvecklat sig till min absolut favoritstund på morgonen. På helgerna kan vi ligga bredvid varandra med varsin kopp kaffe, några rostisar och olika tidningar i timmar. Han läser, jag skriver. På vardagarna när tiden är tight så blir det oftast 10 minuter. Men det räcker. Det är vår stund.
Jeans Zara, tröja Uniqlo, kavaj Ahlvar Gallery och loafers Prada
(tyvärr har jag inte länkar till exakt allt det jag har på mig men jag har letat upp snarlika plagg där det fattas.
Byxor – Randig Långärmad – Kavaj – Skor – Örhängen – Armband kedja – Ring liten diamant – Halsband fågel
Jag gav mig iväg hemifrån vid 08:30, mötte vår fantastiska städerska i trappen och såg hur hon knappt kunde hålla sig för skratt när jag med stressade gester försökte förklara något polska. Min polska blir extra knackig när jag är stressad och inte fan använder jag ord som golvmopp i mitt vokabulär. Men som den stjärna hon är förstod hon och gjorde även denna dagen mitt liv lite enklare.
Så, dagen. Vad händer egentligen? Det är en hel del. Vi kommer gå in på det. Men den största nyheten är att jag har en ny medarbetare. Hon heter Fanny och provjobbar för mig just nu. Det kommer att komma en presentation av henne. Hennes första dag gick bra, trots min totala blackout när jag kom tillbaka från tandläkaren under eftermiddagen. Men dagen har varit bra, den har gått i ett. Har haft en hel del jobb med mina coachingkunder, preppat inför matlagningskursen som Friendcation drar igång med imorgon samt haft intro för Fanny.
Avslutade med 14 km löp uppdelat på 5 x 8 min racepace som inte alls var något jag var sugen på men vi tog oss ut och genomförde. En dag där jobbet bara behöver bli gjort. Sida vid sida, steg för steg, i ett mjukt strilande regn som meter för meter lukrade upp mina ledsna tankar från tandläkarbesöket.
Kram på er,
