JOANNA SWICA

Sista kvällen på Bali spenderades med japansk fusion, 90 minuters massage i en liten liten salong belägen på en ödslig gata bakom Kutas pulserande gator. Vi leddes in av två kvinnor som skrattandes tryckte ner Calle i en stol där hans fötter tvättades och jag såg hur han fick hålla sig för att inte börja yla av kittlighet. Klockan var halv elva när vi möra och hala av oljan kom ut på gatan igen. Tillbaka till kaoset. Nej. Kuta är ingen höjdare. Långt ifrån. Känns som Phuket som har invaderats av stora amerikanska kedjor. Vi strosade tillbaka genom den massiva gallerian med både Zara, H&M och Reese’s. Stannade till, köpte varsin glass och gick sedan tillbaka till hotellet.

Vi kom sent på eftermiddagen efter att ha spenderat dagen på Ku De Ta, som jag förövrigt starkt rekommenderar! Det är en riktigt sjysst beachclub med ännu bättre flatbread-pizzor.

Det var lite vemodigt att lämna villan i Canggu och ännu tristare att byta ut den mot ett rum, som förvisso var bra då vi blev uppgraderade på gund av bra status på Marriott, med utskikt över poolen där vattenjympan skränade och australiensarna hävde i sig öl. Men, vi slipper stressa imorgon och kan träna, äta en lång frukost och sedan åka till flygplatsen som nu är 15 min ifrån istället för 60 min. Och dessutom för under 1000 kr natten istället för det tredubbla som man inte kan njuta av.Ser framemot Singapore.  Har haft den staden på min bucketlist ända sen jag gjorde min första praktik på en specificerad resebyrå nere i Malmö som sålde skräddarsydda paket med högre standard till bland annat Bali och Singapore. Det var där, 24 år gammal, jag lärde mig om Raffles historia och det gastronomiska utbudet. Om stadens puls och vänlighet.  Jag satte den på min mentala lista och 7 år senare kan jag äntligen pricka av staden.

Vi hörs, dags att sova, kram på er!