I samarbete med Resia
Det var ett blött Leeds som välkomnade oss där vi satt på tåget och nästan höll på att missa vårt stopp. Vi hade kurrat ner oss i våra säten, Louise köpte en kaffe av den lilla kioskvagnen som rullade längs gången och jag halvsov till tågets gungande rytm. Det hela var väldigt harmoniskt. Tills jag utbrast ”HELVETE, sa hon Leeds? Ja, hon sa Leeds! Vi måste av NU”. Sen blev det lite stressigt.
Lugnet återfann sig snabbt när vi efter en kort promenad fann vårt hotell, checkade in och snabbt konstaterade att Dakota Hotel var ett väldigt trevligt ställe. Vi fick senare på kvällen även reda på att Rihanna och Arnold bland annat brukade bo på hotellet. Mycket bra, då var vi på helt rätt ställe.
På med bekväm skor, kameran över axeln och vidare ut på upptäcktsfärd i ett pulserande Leeds. Små gator med pubar längs båda gatorna byttes av mot större shoppinggator med glasbyggnader och höghus. Vi svängde in på en gata som såg ut att innehålla en hel del bra ställen och fick snabbt rätt – The Ivy Leeds skymtades bakom en Boss-butik och då vi snabbt fann ut att Kirkgate Market var stängd så blev valet väldigt enkelt. Det fick bli en sen lunch på The Ivy. Vilket var precis så bra som det ser ut. Råbiff, tryffelpommes, tryffelrisbollar…ja,vi gillar tryffel.
En timme senare stapplade vi ut och frågade oss själva det var möjligt att äta såhär mycket på våra resor. Vi har båda svart bälte i mat. Självutnämnt visserligen, men har vi någon gång tackat nej till bra mat? Aldrig hänt.
Vi fortsatte vår promenad genom stadskärnan bort mot busshållplatsen och buss nr 33 som skulle ta oss ut till Kirkstall Abbey. Det var väldigt enkelt, det fanns tre bussar som gick förbi den lilla byn ca 15 minuter utanför Leeds city och busshållplatsen var lätt att hitta. Vårt busskort gällde i 24 h och kan köpas på vilken ”snabbutik” som helst, tänk som i Sverige, och var bara att blippa när man steg på.
Kirkstall Abbey var förr i tiden ett cistercienskt munkkloster men fungerar numera som en mysig utflyktsplats med sin stora park, ruiner och floden Aire som ringlar förbi precis bredvid. Många åker ut på helgerna eller bara tar en promenad på kvällen, lite som oss – minus kamerautrustningen. Runt om parken ligger en drös med pubar och jag kan faktiskt rekommendera en liten utflykt hit. Speciellt till mina löpintresserade läsare. Spring ut! Vägen är bred med bra trottoar och parken är supermysig att springa i. Antingen tar man bussen tillbaka till stan igen eller så kör man långpanna och springer tillbaka igen. Det blir en riktigt bra löptur, vilket jag gärna hade gjort om vi hade haft lite mer tid. Vi fick dock en trevlig liten promenad tillbaka då vi missade bussen och nästa inte skulle gå fören 55 min. Det fick bli rask promenad tillbaka, vi hade trots allt en middagsreservation att passa.
Kvällen avslutades med middag på The Lost & Found Club Leeds där vi testade olika förrätter och skojade med servitören. Det är ett genomgående tema på denna resan, alla är nyfikna och vill interagera med oss. Och vi är lika nyfikna tillbaka. Det finns inget härligare än när man stöter på nya människor och hamnar i samtal man aldrig hade haft annars. Det är berikande och en av de dragen jag gillar bäst med britterna, deras sociala approach och lättsamhet.
Morgonen därpå ägnades åt att promenera runt i Leeds, besöka marknaden och äta frukost på Shea Street som jag hade letat upp innan vi reste. Jag brukar göra sånt, det är halva grejen med att resa, all research innan. Det är lika spännande som att gå runt och testa ställen man hittar på vägen, jag vill ha en mix av dessa två.
Kirgate Market är ett måste om man besöker Leeds. Det är en av Europas största inomhusmarknader och man kan köpa alltifrån färsk fisk, blommor, smycken, frukst till verktyg och kläder. Det känns lite som att färdas tillbaka i tiden när man promenerar omkring i den stora hallen med ett imponerande ljusinsläpp av de stora glaspartierna i taket. Stanna till och ta en turkisk kaffe, smaka lite ost eller varför inte lite tryffelsalami av slaktaren.
Så vad tycker jag om Leeds? Det är väl värt en besök om man är i närheten, men den faller tyvärr lite i skymundan efter att ha vistas 4 dagar i två pangstäder som Manchester och Liverpool. Jag blev dock glatt överraskad av de små mysiga kanalerna och hippa restaurangerna som låg utspridda lite här och var i de olika kvarteren. Man märker att Leeds har och är en typisk industristad och mycket av stadens olika delar vittnar om ett ganska hårt klimat.
Men nu var det dags att åka vidare. Vi var trots allt på ett uppdrag och en ny stad låg redo att upptäckas. 11: 48 lämnade två svenska tjejer i hatt och matchande outfits ett soligt Leeds på ett tåg som skulle ta dem österut. Och mycket riktigt, ca en timme senare anlände vi till en betydligt lugnare liten stad vid namn Hull. Ska jag vara helt ärlig så visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av Hull. Folk som vi har mött på resan har mest sett förvånade ut när vi har berättat om att vi ska till Hull. ”Men varför?” har de frågat och rynkat på näsan.
Ja, kanske precis därför.
Att åka dit ingen annan åker är ju en del av resan.
Och något vi vill göra.
Så vad ska man säga om Hull? Det vore enkelt att avfärda staden som en typisk brittisk liten småstad där många av butikerna har slagit igen på grund av dåliga tider. Som sömnigt lever sitt stilla liv. Vilket kanske inte märktes på de olika restaurangerna och pubarna runt om i stan. Såklart. Det är britterna vi pratar om, livet pågår bland mat och dryck. Det är den centrala mittpunkten och en mötesplats för många. Men nej, jag vill inte avfärda stan så lätt. Det som överraskade var hamnområdet, Hull Marina. Helst plötsligt var det som vi befann oss i en annan stad. Det hände ljuslyktor och på de olika tegelväggarna fanns där graffitimålningar. Restaurangerna välkomnade in med trendiga skyltar och på gatan som gick tvärs igenom detta omgjorda industriområde fanns det uppbyggda pallar och bord som jag kan tänka mig är väldigt populära på olika gatufester som sker där på sommaren. Området runt Hull, Yorkshire, har mycket att erbjuda och jag kan tänka mig att åka tillbaka hit exempelvis på sommaren. Kanske på ridsemester, eller tidigt på hösten för Hubertusjakt!
Tips på restaurang; Ambiente Tapas. Deras lemon meringue pie var gudomlig. Maten var också bra, men efterätten – en klass för sig! Tog tyvärr ingen bild då jag åt upp den innan jag ens hann tänka foto.
Natten spenderades på Hilton Hull och var som vilket Hilton hotell som helst. Jag vill dock ge en eloge till personalen som uppgraderade oss och var väldigt serviceminded under hela vistelsen. Sånt ger extra plus i kanten.
Och vips så hade det gått ytterligare två dagar.
Nästa stopp blir Newcastle och även det sista, vi hörs!