JOANNA SWICA

(Update: Detta inlägget försvann i samband med flytten och tyvärr försvann alla kommentarerna från er med. Men nu ska bloggen fungera som vanligt igen!)

Kan vi prata om hur oerhört omotiverad jag blev på all form av konditionsträning när jag förra veckan fick strikta order att det inte kommer bli någon löpning för mig på några veckor. Visst, min träning just nu är inriktad på mestadels styrka så det är ju ”lägligt”. Men jag saknar mina långpass på helgerna samt snabba intervaller efter exempelvis styrkelyft. Så med denna ofrivilliga löpvila försvann motivationen till cyklingen. Man borde ju tycka att hjärnan skulle sadlat om och tänka ”yes, mer tid för cykling nu när löpningen är ute ur bilden!”. Haha. Nej.

Det är ett under att jag kom upp i morse och tog mig till cyklingen vid sex. När jag vaknade vid halv sex så fick jag en sådan brutal chock och tänkte för första gången på länge ”vad i helvete är det jag håller på med?”. Inspirationen låg på minus noll och jag kunde inte ens motivera huruvida detta cykelpasset skulle påverka mina prestationer nästa år.

Efter 50 minuter intervaller låg jag svettig och totalt urlakad på golvet. Trevade efter känslan man 99 fall av 100 får efter ett totalt mayham. Kunde känna konturerna av den. Det fick räcka. Jag hade i alla fall kommit iväg.

På söndag ska jag cykla långpass ner till Nynäshamn med Karin och Mathilda. Har redan nu förberett vilka mutor jag ska ta till för att sätta mig på cykeln 10:00.

Träning är fantastiskt och jag älskar vad jag gör, men det är inte alltid skitkul. De gångerna får man helt enkelt fokusera på att det är skitkul efteråt, när man är klar och ett pyttepytte steg närmre sina mål. För det är sjukt viktigt, i alla fall för mig, att ha mål. Vare sig det handlar om att tighta till sig inför resan, träna inför en tävling, eller utvecklas i ett lyft. Mål är superviktigt och de måste vara hårda. Det vill säga mätbara. Det funkar inte för mig att flummigt bestämma ”jag vill bli starkare”. Det måste kunna mätas, redovisas och synas en tydlig förändring. Annars blir jag inte motiverad och börjar lalla runt. Missförstå mig rätt, jag gillar att träna ”det jag är sugen på” men det finns en underliggande plan med det med. Jag väljer ju sådana pass som ligger i linje i vad jag tränar inför. Funkar för vissa, andra inte. Jag tror man får hitta sin grej och forma den så den tillslut är anpassad för sin livsstil.

För att avsluta vill jag bara säga att för mig handlar inte mål om prestation. Jag kan exempelvis ha en tävling som mål, men inte placering eller tid. Jag skiljer rätt mycket på det. Vissa tävlingar har jag fullt fokus på att klara inom en viss tid eller bräcka ett PB, andra inte. Det funkar inte att satsa allt jag har och stånga mig blodig i allt jag gör. Den psykiska stressen och besvikelsen hade ätit upp mig och glädjen, den som jag trots allt känner 99.9% av fallen för min träning hade verkligen varit som bortblåst.

Jag vet att jag kan, jag vet att jag kan göra det jävligt bra och det räcker.