”32 år, ogift, 0 barn och växter som dör bara jag andas i deras riktning. Tatuerat martiniglas på arslet och mig själv ätandes pizza med ett glas vin i näven på armen. Bland annat. Bränner kastruller oftare än Trump twittrar idioti och tror fortfarande att man tjänar pengar på rea. Min mammas största fasa och stolthet på en och samma gång. Lite som min aktieportfölj. Hej!”
Jag satt där i soffan tidigare ikväll och googlade kastruller för jag hade lyckats bränna sönder ytterligare en under kvällen när jag preppade pestopasta åt Erica och Elin som skulle komma över på middag. Jag satt där och fnissade när jag postade texten på IG samtidigt som jag lurigt drack mitt vin och betraktade min leopardpuff som smälte samman med min leopard kjol. Jag funderade på om jag skulle skicka en bild till mamma på den brända kastrullen som jag höll mot mina tatuerade armarn. Som hon hatar mina tatueringar. Ha! Hon börjar mer och mer låta som mormor när hon tittar på mig med uppgiven blick och suckar ”oh joaannaa..”.
Jag känner för det mesta att jag verkligen att jag har styr på livet. Äger det. Som tex när jag sitter hos min revisor och skriver under min aktieutdelning samtidigt som jag messar med en mäklare. Eller när jag styr upp saker med jobbet och allt bara klaffar som om det var ett utsågat pussel med mitt namn på. Sen så kommer de där andra dagarna när jag står på Ica och pesto på burk för jag inte pallar göra egen pesto och det ändå slutar med att jag äter 2 bananer och 3 bars till middag för jag fastnar i något med mailen och är för lat att laga något annat för då måste jag plocka ut diskmaskinen.
Då undrar jag hur fan det egentligen ska gå.
Sen går det en stund och så inser jag (igen) hur jävla redig man egentligen är. Hur bra man är på att ta hand om sig själv och hur förlegat det är med den här satans stressen många känner över att bli vuxen. För vad är egentligen det? Är vuxenliv barn och ring på fingret? Många tycks tycka det. Men det är ju bara en del av det. Det finns så mycket vid sidan om det som är minst lika vuxet.
Som att öppna en ny flaska vin från sin samling i väntan på sina vänner som ska komma över på middag en tisdag i maj.
141
18 svar till “32 & ogift”
Tack för den här texten! Gav mig en bra start på dagen ?
Med vänlig hälsning, kvinna 32 år ogift, 0 barn
Varsego sistah!
Det låter som ett fantastiskt liv. Njut!! /45-åring med trulig tonåring till barn. Som om det skulle vara ”livet”. Ha.
Haha. Tack för pepp!
Helt rätt, spot on! Att kunna ta ansvar för sina handlingar, sätta upp tavlor, öppna vinflaskor och ta reda på hur man gör saker om man inte vet – det är vuxet!
Ja, jävlar. Bara min renovering tog 100 vuxenpoäng. 🙂
LOL, spot on! Älskar att följa dig bara just därför!
TACK Sara! 🙂
34. Singel. 0 barn. Inte intresserad av att ha en relation, varken långvarig eller tillfällig. Och trivs bra med livet. Det provocerar rätt många.
DET kan jag tänka mig! 🙂
Jag var också ogift och 0 barn när jag var 32, nu är jag 34, gift och gravid! Ibland går det undan. ?
Ja jäklar, där jobbade ni fort! 🙂
Älskar att komma in hit och läsa dina inlägg, man blir alltid så insprirerad och du tar upp bra ämnen med sunda åsikter.
Glad jag blir <3
Njut för tusan!!! Ditt liv låter så gött och resten kommer när/om det kommer.
Är dock lite konfunderad … tjänar man INTE på rea?!?! fasiken också !!! ;-D
ELLER hur? Jag tycker att man gör det. 🙂
Haha, kul att läsa! 47 år gammal här borta, har varit gift två gånger med riktiga praktarslen (pardon my french), ekonomiskt ruinerad efter framförallt äktenskap numero dos, 5 barn men två som dog för mig (akardiska tvillingar), en handfull olika karriärer sedan jag började jobba som 12-åring (och snart ännu en, om jag kommer in på utbildningen jag sökt till i höst), och singel sedan många år tillbaka nu, utan minsta lilla avsikt att ändra på den saken någonsin igen, och bosatt i Sverige sedan snart 30 år tillbaka, men längtar efter ett nytt land att upptäcka och slå ner bopålarna i. Hur många vuxenpoäng blir det? Äh, skit samma. 😛 Så länge man har huvudet upp och fötterna ner, och fortsätter upptäcka världen så är det inte så noga med det där, tycker jag. Vuxenpoäng gör ingen människa glad – men det gör lycka, skratt och äventyr, oavsett vilken form de kommer i. 🙂
Låter som ett väldigt spännande liv! 🙂