- Tiden. Som jag skrev häromdagen så har väldigt mycket tid frigjorts, på både gott och ont. Tiden jag lägger på att jobba med min Instagram är såklart viktig och nödvändig för att få in en inkomst men sen har vi den där tiden som läggs på att scrolla en helvetes massa. Den är jag glad att jag nu lägger på mer viktiga saker. Som att skriva på mina noveller, läsa böcker, utveckla andra delar i mitt bolag och faktiskt bara vara.
- Ångest. Helvete vad ångest jag har haft och det har i sin tur har gett mig ångest. Jag har känt mig löjlig och priviligierad över att ha mått som jag gör samtidigt som jag vet att det är en naturlig reaktion. Människor som blir uppsagda från sitt jobb har ångest, så varför skulle inte jag ha det. Även om jag hoppas att min uppsägning bara rör sig om en liten permittering och att jag snart är tillbaka. Men insikten om att man under loppet av 2 veckor har tappat 100.000 kr i intäkter på grund av samarbeten som har fått flyttas fram samt att jag har fått tacka nej till samarbetsförfrågningar på grund av att jag inte kan ge ett datum NÄR mitt konto är tillbaka är påtaglig. Och den insikten att det kanske påverkar 2023:s intäkter bränner något djävulskt.
- Tacksamhet. Jag är så förbannat tacksam över att jag inte är en dumbom. Nej men ärligt talat, raljerar jag? Kanske. Och jag skiter i om jag trampar på en öm tå här. Men visst fan är det jävligt jobbigt just nu och jag är rätt nere över ovissheten men tänk då om jag inte hade haft flera ben att stå på? Tänk om jag inte hade haft min hemsida? Tänk om jag inte hade haft min coaching som rullar på oavsett om jag har ett konto eller ej. Tänk om jag inte hade haft Friendcation? Tänk om jag bara hade haft Instagram och levt på tandblekningsreklam och förlitat mig på views? Tänk om det var det enda jag visste och hade i livet? Där snackar vi ångest.
- Ute i kylan. Man märker tydligt vilka som hör av sig och vilka som enbart har gjort det för visibilitetens skull. Det är intressant att se hur människors beteende förändras och hur kåta vissa är på att synas i rätt sammanhang. Det är en sak när företag inte är lika snabba med att höra av sig och ber att få återkomma när man är tillbaka online igen. Herregud, låt oss inte vara naiva, i slutändan är vi bara en siffra. En siffra i statistiken över hur många vi kan nå ut till. Men det intressanta är när privata relationer tydligt visar sitt (o)intresse och att man inte betyder ett smack utanför Instagram. Noteras på en mental shitlist, tack och bock, så går vi vidare.
- Kreativitet. Det går inte att förneka, efter ett tag när man har vältrat sig i misären så bytts den där miserabla förlamningen av insikten att det står 1-0 och att man denna gången faktiskt är nollan till irritation som slutligen går över till ilska. Man blir så jävla förbannad. Vilket är bra, ilska i en hälsosam dos föder handlingskraft vilket leder till att ny kreativitet föds. Man reser sig sakta från fosterställningen och tittar sig omkring. Jaha, och nu då? Man är ju ingen dumbom, skärp dig och kom igen.
9 svar till “5 INSIKTER AV ATT VARA UTE I (OFFLINE) KYLAN”
Åh, jag som saknat dig så mycket på Instagram. Det har varit särskilt tomt på stories, undrade vart du tagit vägen men nu förstår jag😊 jobbigt läge men som du skriver skönt du har allt annat!
Hoppas de löser sig snart🥰
Tack så mycket och välkommen hit! 🙂
Saknar dina stories men att läsa på din hemsida blir med mer närvaro, har jag upptäckt. Insta scrollar man snabbt och gillar ibland utan att läsa för att ändå visa uppskattning. När jag är på hemsidan så läser jag verkligen. Hoppas det löser sig inom kort för det bästa är ändå att ha båda☺️ Hej!
Kul att höra att det är så, du är inte ensam om att uppskatta bloggen och ”det lugna”. Det värmer! 🙂
Åhh nu förstår jag! Saknar dig så på Insta men väldans gla att kunna läsa här 😍 Du är grym Jonna! Heja dig!!
JAAA, här kan man va! ♡
Håller med föregående kommentar. OJ vad du saknas på instagram! Hoppas innerligt att du är tillbaka snart 🙂
Tack snälla ♡
Slog mig häromdagen ”var sjutton är Joanna?!” Välkommen tillbaka 🫶🏻