And now what?

Klänning: Reafynd på HM 50 kr (bästa köpet!). Skor: Reebok Classic. Väska: Gucci. Mössa: River Island.

Jag läste någonstans om det finns ett liv innan  IRONMAN och ett liv efter. Jag förstår idag vad man menar med det uttrycket. Jag kan helt ärligt säga att jag känner mig lite identitetslös. Hela våren och sommaren har kretsat kring detta loppet och luften gick lite ur mig igår när jag kom hem till Stockholm igen. Vad gör jag nu? Vem är jag utan ett mål?

Det händer mycket i mitt huvud just nu. Livet snurrar och jag reflekterar mycket. Kanske har det med hösten att göra? Med de senaste veckorna? Jag ställer mig frågor som: Kommer jag hitta glöden igen? Den som fick mig att 5 dagar av 7 stiga upp halv sex och träna? Kommer jag känna samma passion, samma längtan, samma lidelse för träningen? För livet?

Självklart kommer jag det, jag måste bara fundera ut en plan som passar för mig. Tills dess så vilar jag, dricker ett glas vin med vänner, fikar och jobbar på. Jag har funderat en del på hur träningen kommer se ut härnäst sämt mina tävlingsplaner framöver som jag tänkte dela med mig i ett inlägg. Det är i princip färdigskrivet men suger lite på det, för det är något självförverkligande att skriva av sig och dela med sig. Och just nu, där jag ligger i mitt bad med en ansiktsmask och härligt trött kropp så tycker jag inte det är rätt läge riktigt än.

Kram på er, ♡

0

  1. Du sätter liksom ord på mina känslor.. jag både älskar att du skriver så och hatar att jag också någonstans förlikas med samma känslor. För min egen del har jag nått tre stora mål i mitt liv under denna vår/försommar. Och målinriktad som även jag är känner jag någon sjuk TOMHET som sprider sig på ett lite läskigt sätt i kroppen. Samtidigt som jag vet att jag ”borde” vara glad för att det helt plötsligt finns tid för spontanitet. Fortsätt att dela med dig på ditt tveklöst härligt och ibland brutala sätt.. du är en inspirationskälla utan dess like!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *