Jag är fan lite irriterad, jag har varit det ett tag nu, och det eskalerade efter några kommentarer i samband med vår smekmånad där jag hyllade vårt ena barnfria boende. Det skaver likt en tvättlapp som aldrig riktigt har avlägsnats ordentligt och jag kan inte låta det vara, för när något skaver, då kliar man tillbaka. I alla fall jag. Så, låt mig ta upp denna känsliga diskussion och bena ut om jag är en barnhatare för att jag öppet och gärna väljer bort barn i vissa situationer?
Det höjs ofta på ögonbrynen när barnfria alternativ erbjuds eller hyllas, självklart inte av oss som efterfrågar och väljer dessa. Men utav människor som inte riktigt är av samma åsikt. En åsikt om att det finns platser och situationer där barn helt enkelt inte passar. Många av dessa höjda ögonbryn protesterar dessutom högt och menar på att det är orättvist och rent av diskriminerande att utesluta barn och så även dess föräldrar.
På vilket sätt är det diskriminerande att erbjuda ett alternativ, som exempelvis ett barnfritt hotell, när det finns hundratals, om inte tusentals, hotel som välkomnar hela familjer? Är det då inte bättre att ha ett alternativ för de som önskar barnfritt? Ett val. Och uppenbarligen ett val som efterfrågas enligt en enklare research.
Har verkligen barn given plats precis överallt, hela tiden? Är barn en självklarhet?
Nej. Jag tycker inte det.
Gör det mig till en barnhatare?
Definitivt inte.
“Barn är ju barn” brukar det slätas över med när diskussionen kommer upp gällande situationer där man tvingas anpassa sig. Absolut, och den förståelsen och toleransen finns. Inte minst hos mig. Jag är fullt medveten om att ett barn både hörs, syns och kräver extra tillsyn. För det är ett barn och inte en vuxen människa. Och i vissa sammanhang så krävs det att man är just det, en vuxen människa. Därför är det oerhört skönt att kunna som barnfri eller ej, välja om man vill umgås med barn eller enbart vuxna människor. Det är varken diskriminerande eller hjärtlöst. Jag är så förbannat trött att så fort diskussion kommer upp så målas man ha sin cruella de ville. En hjärtlös och bitter nucka som tycker barn är SÅ jobbiga.
Det går att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Barn är fantastiska, men också påfrestande i vissa situationer. Den som säger emot, där undrar jag vilken fantasivärld man lever i. Och jag vill kunna välja bort barn i vissa delar i min värld. Det gör mig inte till en sämre människa. Att livet förändras när man får barn vet vi alla, somliga hanterar det bättre än andra, det är en högst personlig åsikt. Men att vägra inse sin situation och utan förståelse för andra kräva att andra ska anpassa sig är för mig en oerhört konstig sak att göra.
Var sak har sin tid, och allt grundar sig på respekt. Det går att mötas på så många sätt, bara man ökar sin förståelse för att ens egna sanning och livssituation inte är den gyllene biljetten till livet.
För jag säger att att mitt sätt är det rätta, jag ber bara om förståelse och ett öppet sinne för andra
157
11 svar till “ÄR JAG EN BARNHATARE?”
Nej, för helvete! Jag vill inte ha med barn överallt. Inte ens mitt eget. När hon var med som liten (nu tonåring, pwew) fick hon inte röja fritt. Inte sitta på restaurang och kladda, slänga mat. Inte ropa och stampa i golvet hemma. Jag har inte förstått mig på de som släpar med sina barn på bröllop eller annat ”vuxet” heller.
Snart är hon 16 så då kan vi alla tre bo på Adults only. Milstolpe. Yay!
..glömde det viktigaste för oss dom gillar att resa. Aldrig att hon har fått sitta och sparka i ryggen på sätet framför sig på planet. Avskyr.
Här är du ju såklart, dåligt av mig att inte titta in oftare på din blogg ?
Och ja på att kunna välja barnfritt, ibland önskar jag varannan vecka eller några dagar från mina egna barn bara för att kunna vara själv med min man, haha, men så får man ju inte tycka för då är man ju som du skriver en ”barnhatare” alltså va? Jag kommer aldrig bli bara en mamma för det är inte jag, men jag älskar så klart mina barn ändå.
Kan inte förstå varför någon ska ha åsikter om att det finns hotell där det är åldersgräns. Det finns hotell med olika inriktningar för olika målgrupper utan att någon känner sig tvungen att uttala sig om det.
Jag väljer alltid ett hotell med åldersgräns om det finns möjlighet och jag är ingen barnhatare – det hade varit problematiskt att vara det när jag dels har barn och dels har jag hela mittvuxna liv jobbat inom skolansvärld.
Men på semester vill jag inte behöva anpassa mig utan kunna välja det hotell som passar mig just nu. Om ett antal år kanske jag är tillbaka på hotell för barnfamiljer, men då som mormor.
Nej, var och en ska ha valfriheten att välja det hotell man vill och utan att någon annan har rätt att ”tycka till” om det.
Hade det funnits barnfria flygresor hade jag glatt valt det också, utan tvekan!
Självklart ska det finnas barnfria hotell, restauranger etc. Har själv barn men om jag och min partner skulle resa någonstans utan vår son skulle vi definitivt välja barnfritt ? Jag undrar hur de tänker som säger att det är diskriminerande, är det för sina barns skull eller sin egen skull man ska till dessa ställen? Barnen kan ju ha lika roligt (om inte roligare) på platser som är anpassade för dem ☺️
Heja dig, som vanligt!!
Även fast jag har två pojkar (as u know) så håller jag med dig i så mycket. Tycker ex att barn inte alltid passar in på bröllop – där vill jag (som gäst) få njuta av parets kärlek & inte behöva tillgodose mina barns behov.
Toppen att det finns restauranger & hotell som är barnfria! På samma sätt som det finns dom ställen som är HELT anpassade utifrån barnfamiljer.
Du är grym!
Mår så bra av att läsa detta, håller med till punkt och pricka, älskar barnfria hotell, men hatar med det heller inte barn. Skulle dock aldrig åka på semester med en vän eller en partner och bo på ett familjehotell då det inte passar mig, hur det inte skulle vara ok förstår jag inte. Jag var inget annat än avis och unnsam till er resa, så inspirerande och något jag själv skulle vilja uppleva tillsammans med en partner i framtiden.
Precis så. ♡ tack för du delar med dig.
Outfiten är ifrån? ?
ZARA OCH MANGO ♡
Har två barn som jag älskar mer än något annat men jag längtar tills den dagen jag och min sambo åter igen kan åka till ett barnfritt hotell.