Vem hade kunnat tro att denna dagen skulle bli så aktiv? Dubbelpass och allt. Det är just det här jag vill med min träning – en kropp som orkar. Jag vill kunna dra en spontan halvmara om jag får feeling. Jag vill kunna lita på att jag orkar hänga med och vandra i ett par dagar. Jag vill känna mig stark och smidig i vattnet. Jag vill orka. Det har aldrig varit självklart för mig med tanke på min sjukdomshistorik och jag har heller aldrig varit en tjej som har beskrivits som sportig. Jag tillhörde inte det gänget i skolan. Jag var mer den som skolkade från idrotten och gjorde mig ovän med idrottsläraren för att hon bara favoriserade handbollsspelarna. Visst rörde jag på mig, det var inte det. Jag red 1-2 hästar om dagen. Men spelade aldrig någon sport. Min korta fotbollskarriär räknas inte, det var mer ett märkligt gästspel.
Så därför är jag oerhört nöjd över att idag vara i en form som jag skulle vilja kalla för över medelsnittet. Jag är stark och jag litar på min kropp att den ställer upp och orkar. Som idag. Började dagen med cykling med Sofie som tog med mig på en riktig (om något blöt) härlig temporunda runt Angarn. Vi möttes upp vid kyrkan och gav oss bort mot Frösunda och Brottby. Böljande landsvägar, skarpa krön och lummiga skogsdungar flög förbi och minst varannan gård hade stora beteshagar med ett gäng hästar som galopperade med när vi swishade förbi. Jag låg i tempo större delen av sträckorna och kände hur tilliten till cyklingen började smyga fram. Min nacke gjorde lite ont och ryggen var stel, men jag log och det var det som räknades.
Förutom en punktering som drabbade mig i början av rundan så var det en jäkligt bra runda på ca 2.5 timme. Jag tog en paus på vägen tillbaka med ett besök på plantagen, åt två äggmackor och bytte sedan om för 75 minuters löp med negativ splitt på bandet. Jag hade fått nog av frisk luft. Nu ville jag bara ställa mig på ett löpband, sätta på Netflix och gå in i min bubbla. Löpningen var inte planerad. Den såg jag i mitt schema på vägen tillbaka från cyklingen. Jag hade helt missat att jag hade det passet och då jag till 99% aldrig hoppar över pass var det bara att göra.
Nu är klockan snart halv sju, min kropp är sådär härligt trött och jag har bytt om till en mjukisdress. Det kommer bli perfekt med pasta, film och två påsar smash. Ååååh. Tack Sofie för idag, du är fantastisk.
Kram på er , hej!
6 svar till “Att ha en kropp som orkar”
Fab känsla! ?
Önskar att fler förstod att det är just därför man ska träna och röra på sig!
Verkligen! 🙂
Åh, jag älskar dessa inlägg om att träna för att vara stark och att orka. De motiverar mig så jäkla mycket!! Tack!! ?
Vad glad jag blir att läsa det. 🙂
Fantastiskt det där, att känna att man orkar!!
Brukar tänka på det när jag har negativa tankar, hur myvket min kropp har klarat av och vad den faktiskt klarar av! Tack för pepp!!
Det är så bra att tänka såhär, sen att det inte alltid är lätt är en annan sak. Stor kram Elin!