Jag sa till min man innan han åkte att en av de sakerna jag uppskattar mest med oss två tillsammans är vår förmåga att snabbt hitta vårt tempo och plats när vi reser. Vi organiserar oss direkt, anpassar våra dagar utefter vad vi har tillgång till och bara efter några dagar har vi skapat oss rutiner.
Jag tycker sällan det är bökigt eller jobbigt att vara iväg, tvärtom. Inte heller vill jag ha mina egna saker från vårt hem i Stockholm. Nog för att min säng är underbar, men det är en vanlig säng och jag anpassar mig oerhört snabbt vart jag är. Det har alltid varit så. Under alla åren jag har rest så har snabbt ”smält” samman med miljön jag befinner mig i. Kanske är det därför jag sällan har hemlängtan, för att jag skapar mig ett hem vart jag än befinner mig.
Klockan är halv tio på förmiddagen och jag sitter på min lilla terrass i mitt lilla hus där palmer svajar över taken och ljudet från vägen där mopeder och små flaklastbilar fyllda med kokosnötter och dagens leverans av vatten smälter samman bland fåglarnas sång. Jag vaknade för ca en timme sedan och bestämde mig efter en snabb blick att spendera dagen i huset och börja morgonen vid datorn. Det är mulet med en svag skön bris, vilket glädjer mig då jag inte riktigt vill vistas i solen på grund av min antibiotika kur. Eller ja, åtminstone tror jag att det är antibiotika. Läkaren gav mig ett gäng färgglada piller och instruktioner på thailändska. Men jag gör som jag alltid har gjort, förlitar mig på att det blir bra och gapar så mycket jag kan och sväljer (inser att det kan förväxlas med annat när jag skriver det, hehe), för det är just det, min infektion i tandköttet tillåter mig knappt att gapa just nu och min smärta börjar göra det svårt att äta. Så jag tog beslutet att söka hjälp. Jag vet var problemet ligger, man skulle kunna tro att jag är tandläkare själv, men är det så konstigt då? Under bara 2022 gjorde jag 6 ingrepp och tickade totalt in 22 tandläkarbesök. Min tandhistoria är lång och smärtsam, och mitt tandkött är känsligt, framförallt efter senaste operationerna.
Så här sitter jag nu och äter mango, sörplar i mig lite yoghurt och dricker snabbkaffe. Jag har senarelagt mitt långpass och även kortat ner det lite då jag är lite seg av kuren samt inte äter som jag borde. Planen var 2 h men kommer enbart springa runt 75 min i något lägre zon.
Det positiva med allt är att jag har haft en sådan sjukt jobbflow. Igår gjorde jag klart 15 sidor på den nya SWC Runcamp planen och idag har jag mappat in nya kunder och skapat nyhetsbrev. Planen med denna månaden i thailand var att jobba på halvfart efter en hektisk höst, så jag kör efter flow och energi. Vissa dagar sitter jag och köttar i 8-10 timmar medan vissa dagar enbart blir 1 timme. Det funkar bäst för mig.
Så hur ser dagen ut idag?
08:30-11:00 Frukost, adminjobb och häng på terrassen
11:00 – 12:30 Löpning
12:30 – 16:00 Lunch, häng på terrassen, läsa böcker, fila på lite texter.
16:30 – 17:30 Massage
18:00 Middag hos mina föräldrar
21:00 avstämning med 2 coachingkunder (Sverige ligger 6 h efter)
Det var den dagen, imorgon har jag coachavstämningar mellan 14-21:00. Vilket innebär att förmiddagen består av långpromenad och häng i skuggan med en bok. Plus att jag har bokat in fotmassage. Ja, jag går på massage 4 gånger i veckan. Lyxens lyx här nere.
Hej!