Att ta med sig träningen – bökigt eller en självklarhet?

Jag har alltid med min löpskorna när jag reser, oavsett om det är en weekend eller långresa. Det är standard och ni vet ju redan vad jag anser om att träna på semestern.

Men lika självklart som det är för mig lika nervöst eller ”ny mark” kan det vara för någon annan. Och det bär jag med mig varje gång jag säger: ”det är bara att göra!”. Vilket det är. Att ge sig ut är det första, största och framförallt startskottet till att något blir av. Men jag förstår att följdfrågorna kan bli många om man inte är van. Så var det iallafall för mig när jag sakta men säkert började vidga mitt träningsintresse och applicera träningen vart jag än befann mig i världen.

Därför tänkte jag ge lite tips på hur jag tänker och hur jag planerar min träning.

– Jag kollar alltid om det finns gym på hotellet jag ska bo på innan avfärd (nu var denna resan ett undantagsfall). Väl på plats går jag till hotellets gym och kollar öppetttider samt hur det ser ut/vilken utrustning som finns, för det är ofta bilderna förskönar verkligheten. Finns det ej gym på hotellet så scannar jag av området runt omkring. Finns det någon gymkedja? Står det något på deras hemsida om drop in? Om inte så mailar jag dem och frågar.

– Jag kollar även möjligheterna för löpning i området. Reser man till en storstad är det i princip bara att ge sig ut och upptäcka stan. Det gäller egentligen alla resmål men det är avsevärt lättare med ”landmärken” och logistik om man är i en storstad.

– Förutom att googla så använder jag geo-taggar på Instagram för att scanna av träningsmöjligheter.

– Har alltid med mig lite pengar till taxi/buss/tunnelbana, mobil samt min adress om jag skulle springa vilse eller något skulle hända.

– Packar alltid ner min pulsklocka med gps för att kunna genomföra tex intervaller eller andra specifika pass ute om jag inte har tillgång till löpband. Jag har även alltid med mig simglasögon och simmössa då det alltid kan dyka upp en möjlighet till simning (som tex på vårt sista hotel i Cancun som har en 25m bana).

– Jag sätter upp en plan för perioden och bestämmer x antal pass som ska genomföras. Cirkelpassen sätts ihop dagarna innan så de är klara att rivas av vilket även gäller för intervaller/löppasset. Sen planerar jag in dem och är tydlig till mitt resesällskap att jag kommer träna en timme vid dessa tillfällen. När jag reser med jobbet reser jag oftast själv och då har jag ingen annan att ta hänsyn till. Men reser man i sällskap får man ta i beaktning att det kanske inte är så uppskattat att träna kl 09.00 när man ska iväg 09.30. Då får man helt enkelt gå upp tidigare och se till att vara klar i god tid innan.

– Finns det absolut inga möjlighet till träning så försöker jag att antingen att promenera en sväng om det är så att man har suttit hela dagen eller så vilar jag helt enkelt. För det är inte hela världen om något pass missas. Jag tänker på helheten och att jag åtminstone har försökt, det är det som spelar roll för mig.

Slutligen så vill jag ta upp det här med säkerhet. Jag fick frågan så sent som i onsdags om ”det är säkert?” när jag delade med mig av träningspasset på instastories. Jag svarade: är det ens säkert i Sverige?

Självklart ska man vara försiktig och tänka ett steg före. Jag springer exempelvis inte med hörlurar utomlands och viker inte in i gränder samt försöker hålla mig relativt centralt. Men ska jag vara helt ärlig så känner jag mig minst lika trygg som otrygg utomlands som i Sverige. Och jag vill verkligen inte låta mig begränsas. Jag vill kunna springa och röra mig fritt. Och om det innebär att jag ständigt kalkylerar risker i bakhuvudet samt håller ett extra öga på min omgivning så får det vara så.

Allt går om man bara tillåter sig själv att planera lite och faktiskt vågar. Ibland blir det tokigt och resulterar i att man får springa på samma väg fram och tillbaka 5 gånger för att skrapa ihop till 5 km intervaller. Men ibland blir det även alldeles alldeles fantastiskt med runners high, nya erfarenheter och intryck i bagaget. 

Våga testa!

0

  1. Jag resonerar som dig. Springer men har koll bakåt och tänker till!

    Hittade hit när metro gick ut att du skulle börja blogga. Bra blogg!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *