JOANNA SWICA

”Det ser stängt ut..?”

Jag gick ett varv runt den slitna poolen där klart vatten var ett minne blott. Istället flöt det nu runt brun sörja och gamma plasthinkar som vittnade om en vild bucket-fest någon gång för länge länge sedan. Vi tog oss runt till andra sidan och hamnade på huvudgatan igen. Jag googlade hotellet och såg nu huvudbyggnaden på bild och sneglade sedan uppåt. Vi stod framför receptionen men det såg helt klart…annorlunda ut.

”Det är såhär skräckfilmer börjar.” mumlade jag till L samtidigt som jag öppnade den skitiga glasdörren och stålsatte mig för vad som väntade oss. Jag hade en rätt stark känsla att vårt rum inte skulle vara det rum som bilderna på booking visade. Nog för att vi visste att hotellet är låg standard och de höll på att renovera vissa delar, men att det skulle se ut som ett övergivet skräckfilmspalats i en ytterst dålig b-skräckfilm var vi inte helt beredda på. Vi bokade det samma dag efter att vi hade beslutat oss att stanna ytterligare 2 nätter på ön och med tanke på att vi befann oss mellan jul och nyår på en fullbokad ö så var alternativen, detta för 300 kr natten eller ett 5-* hotell för 5000 kr natten rätt enkelt. ”Vi lägger de pengarna på god mat, massage och träning på boxen istället.. ”sa vi uppmuntrande till varandra samtidigt som jag tryckte på boka. Sålänge toaletten var fräsch, sängen var renbäddad med fräscha lakan, rummet var rent och det fanns AC så var det inga problem. Framförallt inte i 2 nätter. Visst, det var min absoluta lägsta gräns/standard och jag kände mig visserligen inte helt tillfreds men jag garvade högt och sa att det får bli min KBT julklapp till mig själv. Nu kör vi!

Så vi checkade in, men med ett tyst löfte om att vända om rummet såg lika jävligt ut som poolen. Men gjorde det inte. Det var helt OK. Så vi stannade och tänkte: nu är vi backpackers for real och refererar till den gamla godingen Bangkok Hilton. Vi rentav TJÄNAR pengar på detta.

Vårt rum var det enda som användes på det ödsliga våningsplanet. Resterande rum stod öppna och det såg ut som att en tornado hade dragit igenom. ”We are changing the AC..” mumlade en vakt och lotsade oss förbi kartonger och verktygslådor. Våra steg ekade och lamporna flimrade. Bangkok Hilton påminde jag mig själv och ökade stegen med en fabricerad entusiasm som inte helt var i linje med vart vi befann oss.

”Vi har åtminstone havsutsikt!” påtalade jag med sjudande entusiasm. Herregud. Vem peppar jag mest? L eller mig själv..? tänkte jag för mig själv medan jag gick runt i det stora rummet. Utanför fönstret skiftade havet från än blått till turkost och under svajande palmer såg hur personalen lastade ut öl till den lilla baren på stranden. ”Det ser ut att det ska vara fest..” sa jag med en nick mot stranden och fortsatte sedan att packa upp min lilla ryggsäck, noga med att inte ställa något av värde på golvet. Den där KBT:n är något svårstartad.

Och visst var det fest. Det var rave fram till 01:00 och vårt fönster låg så pass lägligt att det kändes som att vi sov på högtalarna. Bästa läget är helt klart en definitionsfråga.

Första natten förflöt ändå bra. Vi väcktes förvisso av en vinkelslip runt 06:30 och framåt 07:00 började renoveringen (vilket mer kändes som en rivning) av rummet bredvid. Men hey, vi gillar ändå att vakna tidigt skrattade vi högt och klappade på varandra där vi låg i en varsin 90 säng då vi såklart inte hade fått en dubbelsäng som bokat.

So far so good. Absolut. Hittills hade vi väldigt roligt åt vår lilla felbokning. Det var inga konstigheter fram tills sista kvällen när jag efter att ha kissat ska spola och märker hur vattnet inte rinner ner. Jag spolar igen och hör ett högt gurglande ljud från rören. Det är som en orkester av magproblem tänker jag roat medan jag gång på gång försöker spola. Äh, lite kiss har ingen dött fortsätter jag sedan och kliver i duschen, det rinner undan så småningom. Några minuter senare har jag duschat klart och tittar ner mot toalettsitsen igen. Jag spolar en gång och hör nu det gurglande ljudet ursinnigt sprida sig upp för vägen som att det följer rören mot en exit. Mot en frigörelse. ”BRUOOOUM” 2 sekunder senare fylls toaletten av..skit. Nej men det är så mycket skit att jag seriöst börjar undra om en människa verkligen kan producera så mycket avföring på egen hand.

Jag spolar igen. Det stiger mot kanten. Jag spolar igen. Det stiger mot kanten. H e l v e t e. Det ser ut som att jag har duschat på nytt. Svetten rinner längs min nakna kropp och jag tittar stressat mig omkring. Det finns inget av värde. Ingenting som jag kan använda. ANVÄNDA TILL VAD?! Mina tankar bråkar med varandra och jag kastar en snabb blick mot dörren där jag ser L’s skugga avteckna sig.

Jag blundar och säger sedan högt med svetten rinnandes längs nacken ”Älskling, vi har ett stort problem..” och öppnar dörren samtidigt som toaletten nu är överfylld och det sekunden efter börjar sipprar skitvatten över kanten. HELVETE. Jag stormar ut och vrålar ”på med skorna!” medan jag fäktar febrilt med händerna som en galen person.

Fortfarande naken.

Följande halvtimmen är en dimma. Min själ lämnar min kropp för varje sekund som hotellets stackars vaktmästare befinner sig inne på vår toalett och försöker reda ut misären.

Det visade sig att rören var lika gamla som bilderna på hotellets booking-sida.

Vi spenderar resten av kvällen på en bar som har en evighetslång happyhour. L garvar. Jag försöker glömma. Och sådär håller vi på tills skämten övergår till torra skitskämt.

Morgonen därpå vaknar jag tidigt av vinkelslipen och stegar sedan ut toaletten med orangea öronproppar i öronen och klappranden flipflops mot det mörka stengolvet. Toaletten är helt svart. Jag testar att spola lite vatten i kranen. Det är brunt. Jahopp. Jag vänder mig om och stegar tillbaka till sängen med vinkelslipen ylandes i bakgrunden. Skrattar. 5 minuter senare går larmet. Dags för träning. Upp och hoppa!

Nästa gång tar vi 5000 kr natten. Jag är klar med enkelt backpackerliv och vem behöver KBT anyways.