JOANNA SWICA

I samarbete med Resia och VisitMalta

Då har vi kommit till våra sista två dagar på resan. Nu byter vi location och tar oss till ön Gozo, men först ett stopp på vägen..

Minns ni att jag skrev i del ett av vi fick hoppa över St Peters Pool på grund av dåligt väder? Vi beslutade oss att se om vi kunde få till ett besök där i allafall innan vi åkte vidare till Gozo. Efter lite trixande löste det sig och även om vi inte fick den tiden vi hade velat att spendera på denna undangömda plats så fick vi ändå en liten stund vid den azurblåa lagun, och det viktigste av allt – få chansen att visa det för er.

St Peters Pool ligger på väg till Marsaxlokk bukten men man får köra en bra bit på en liten slingrig väg tills man kommer till en vändplan, väl där får man ge sig av på en brant liten stenstig längs klipporna ner den av havet naturligt formade “poolen”. Vi var helt ensamma när vi kom runt nio och det kändes verkligen som om vi var på en annan planet. Det var oerhört häftigt. Ett tips är att packa med ordentligt med vatten och mat samt snorkelutrustning då det inte finns någon kiosk eller affär på ett par kilometer.

Gozo

6 km nordöst om Malta ligger Gozo, en frodig stenö som är betydligt lugnare än Malta. Det är ö med mystik och historier om forna mytologiska gudar och gudinnor. Bland annat ligger Kalypso grotta där hon höll Odysseus fången i sju år på ön. Vi var faktiskt där, det kan jag stoltsera med, men vill ni veta mer historia så rekommenderar jag egna efterforskningar. För även om historia intresserar mig så är det inte det som är prioritet när jag reser. Jag vill uppleva landet i sin helhet. Kulturen, människorna, maten, vinet. Jag vill vara mitt i och smaka, känna och dofta. Lyssna på historier. plocka chokladbitarna ur kakan, men även lämna lite för nyfikenheten. Jag har blivit så matad med att man måste lära sig landets historia, att det är viktigt att åka på guidade turer och spendera x antal timmar i diverse historiska monument. Men jag vara helt ärlig. Man behöver inte det. Man kan skapa sin lightvariant. Istället för att ta den där heldagsturen så kan man istället ta en halvdag. Be resebyrån att plocka fram en guide som inte pepprar en med årtal utan istället väver in samhällsfrågor, tips på små genuina fik, barer eller gömställen där exempelvis den bästa pastan finns. Man kan skräddarsy sin egna upplevelse tillsammans med resebyrån, det är upp till dig själv hur du vill uppleva ett resmål. Och hur lite eller mycket. Här finns proffs för just det och ni hittar dem här.

Från Cirkewwa går det färjor över till Gozo. Det tar ca 20 minuter och resan över känns väldigt smidigt, biljetterna kostar runt 10 euro t/r och båtarna går ungefär en gång i timmen.

När vi kommer fram blir vi upphämtade och körda till San Lawrenz där vårt hotel, Kempinski Hotel, ligger. Det tar fem minuter innan vi är nere i receptionen igen där vår guide vars namn jag helt har tappat, men låt oss kalla honom för Christos, väntar på oss. Dags för ö-safari, vi är mer än redo.

Första stoppet blir Azure Window i Dwerja Bay. Det har varit en stor klippa med ett hål (fönstret) ut mot havet men dessvärre rasade denna klippformation 2017 och vad som återstår idag är en, visserligen fantastisk, stor klippa med en havsvattenpool som är omgiven av kalkstensklippor. Denna havsvattenpool är förbunden med havet genom en underjordisk kanal vilket är en väldigt populärt dykspot.

Jeepen gasar vidare mot Ramla Beach (Ramla l-Hamra) som är känd för sin röda sand och privata vibe. Det finns inga hotel eller restauranger i närheten och man kan räkna med att få vara ifred, eller åtminstone, inte ha någon som ligger bredvid en på en radie på 10 meter. Vattnet är klarblått och några meter ut från stranden kan man se en svart mur som ringlar sig längs med stranden under vattnet. Det är vad som finns kvar en skyddsmur som romarna byggde för att skydda ön mot inkräktare som fick sina båtar förstörda när de åkte på muren. Det är även här Kalypsos grotta ligger.

Vi tar oss vidare runt ön, det är dags för lunch och vi åker ner till
Xlendi Ba, en liten hamnby som påminner om Italien. Jag får Portofino-vibbar och det slår mig hur förvånad detta landet fortfarande gör mig. Det är något speciellt med stenklippor som slutar rakt ner i vattnet och små små fiskebåtar som ligger på svaj ute i vattnet. Människorna lever i en stilla lunk och ser ut att njuta väldigt mycket av livet. Bredvid oss sitter ett gammalt par och delar på en flaska vin, en familj har en högljudd lunch vid sidan om oss och det slamrar från köket när skaldjursplatåer efter skaldjursplatåer skickas ut. Jag befinner mig mitt i något som känner att jag måste uppleva snart igen.

Vår härliga guide tar oss vidare till små gömda pärlor längs ön. Vi blir visade hans hemliga lilla strand där han och hans fru gifte sig för snart 50 år sedan och får sedan varsin glass i handen nere i hamnen i hans lilla by. Där sitter vi sen på en liten pall tillsammans med hans fiskarkompisar och tittar på när fisk lassas upp från de färgglada små fiskebåtarna och får höra sjörövarhistorier och om Italienare som stjäl fisk på nätterna ute vid näten. Dagens bästa stund som jag kommer bära med mig länge i hjärtat.

Efter en lång dag avslutar vi med massage på hotellet, middag i mjukisar och tidig kväll. Vi har en fullspäckad dag framför oss.

Kajak i kristallblått vatten och hike längs branta stup

Halv tio står vi redo nere i den lilla hamnen på den södra delen av ön. Vi möts av en sprudlande irländska vid namn Dorothy, kajak och klättrings-guide på GozoAdventures som välkomnar oss till ett äventyr som vi sent kommer glömma. Vi får fylla i papper inför säkerhetsgenomgången, hämtar ut våra flytvästar och får sedan en snabb-kurs i hur man paddlar kajak. Vi ger i sin tur Dorothy en genomgång av våra kameror, sociala medier och och vi skrattar högt åt att man kan alltid lära sig av varandra, om i princip allt.

Vi paddlar över sundet mot den närmst liggande ön vid namn Comino. Vattnet är kristallklart, varmt och solen värmer våra nakna ben i den tvåsittsiga kajaken. Dorothy utbrister redan efter några hundra meter ut att vi är naturbegåvningar. Vi flinar malligt mot varandra och gör en mental notering att skriva in kajakproffs på vårt CV.

Innan vi når Comino stannar vi till vid första grottan på vår kajaktur. Vi blir iväg släppta på egen hand och paddlar med pirr i magen in i den svarta stengrottan. Vattnet reflekteras av solstrålarna som letar sig in genom sprickorna och jag tjuter av extas. Vi hör hur Dorothy hojtar på oss att vi ska ta vänster i tunneln och paddla ut genom den trånga passagen på andra sidan. Aj aj kapten! Det blir en långsam, trång och stundtals vinglig genomgång till andra sidan. Vi lyckas fastna på en sten då det är så grunt och vi förmodligen väger en del (ha!) och får sitta och gunga fram och tillbaka för att komma loss. Jag tjuter av skratt och Louise skvätter vatten på mig för att jag ska fokusera. Det hela är väldigt väldigt roligt.

Vi går i land på Comino, några italienare ligger och solare på ett klippblock längre bort och jag tittar mig omkring. Detta kan väl inte vara den omtalade Blue Lagoon? Dorothy förklarar att vi ska gå över kullen över till andra sidan av bukten och att hon väntar vid kajakerna. Vi kommer förstå när vi kommer över på andra sidan säger hon och tar våra flytvästar.

Det första som möter oss när vi kommer över kröken är ett azurblått vatten och ett par segelbåtar som ligger på svaj. Det är så krispigt och vackert att jag bara står där och undrar om vi fortfarande befinner oss i Europa.

Sen hör vi ett dån och hur musik med kraftfull bas närmat sig. In glider 2 partybåtar fyllda med överförfriskade engelsmän in. Med ens förvandlas lagunen till något taget ur The Yacht Week. Jodå, vi förstår nu vad hon menar och är glada över att vi inte paddlade in utan såg lagunen från ovan. Det räcker så och helt ärligt så kan man skippa denna delen, be om att få paddla till norra sidan av ön istället – där är finns ännu klarare vatten och man är i princip ensam.

Vi fortsätter runt Comino, blir visade ännu fler grottor, laguner och hemliga små passager. Det är vi, våra kajaker och vattnet. Resans bästa aktivitet helt klart!

Lunchen ingår i kajakaktiviteten och äts på en liten solstol vid vattnet tillbaka i hamnen igen. Aldrig förr har en ostbaguette smakat så gott.

Dagen fortsätter med hike! Yes, äntligen mer rörelse. Jag tränar väldigt mycket och gillar all form av aktivitet har sett framemot att få låta benen jobba och se ön till fots. Vår guide, en tysk herre som springer ultralopp och älskar allt med ön, leder oss in på en grusväg som sakta men säkert förvandlas till mer och mer ojämn terräng. Vi passerar klippblock, snåriga stigar och branta stup som slutar rakt ner i havet. Han stannar tålmodigt och låter oss ta bilder, berättar om olika platser på ön som man bara kan hitta om man antingen tar sig till fots, eller som han, springer. Vyerna är dramatiska och mitt löpsug håller på att explodera. En tanke börjar ta form, jag ser framför mig hur jag springer fram på stigen med en liten karta i handen. Helt plötsligt ser jag hur en tjej kommer springandes mot mig. Guiden hejjar på henne och frågar vad hon är uppe i nu. Hon svarar 7 timmar, stryker bort svett från pannan och tar i samma rörelse en klunk vatten från de små flaskorna som sitter fast runt midjan på henne. Med ens är hon borta och vi tittar efter henne tills hon bara är en liten prick i horisonten.

2.5 timme senare ser vi vår chaufför på en liten grusväg, han möter upp oss och kör oss tillbaka till hotellet igen. Vilken dag! Och än är den inte slut.

Framåt kvällen åker vi tillbaka ner till den lilla byn Marsalforn, ni vet där vi åt glass? Precis. Vi hittar en liten restaurang på strandpromenaden och beställer in en flaska bubbel för knappt 200 kr. “Det är nästan gratis!” hojtar vi och skålar. Sista kvällen och vi slår på stort. Runt omkring oss promenerar människor, uteserveringarna tänds upp och himmeln får den där speciella glöden som vid solnedgångar utomlands. Är det här inte livet så säg?

Vi dricker upp och går den lilla biten till Il Kartell, restaurangen som är bokad för kvällen. Kvällens meny består av ostron, skaldjurspasta, calamaris och så resan bästa pasta: en krämig svamp och parma pasta med extremt mycket parmesan. Detta sköljs ner med lokalvin från gården bredvid. Solen går ner, vi sitter 2 meter från vattnet och livemusik med äldre par som dansar mitt på gatan agerar kvällsunderhållning. Det är ett perfekt avslut på en oväntad bra resa.

Malta har tagit oss med storm och jag ser framemot att få återvända hit med Friendcation.

Tack Resia och VisitMalta för uppdraget och förtroendet, det har varit 4 helt fantastiska dagar och den responsen jag hittills har fått har varit oerhört bra. Framförallt när människor har skrivit och sagt att vi helt har ändrat deras uppfattning om Malta och att våra uppdateringar har känts genuina. Det känns extremt roligt och jag hoppas detta inlägget har fortsatt på det spåret. Nu återstår bara vår officiella guide som kommer publiceras på Resias och VisitMaltas hemsida. Håll utkik efter den!