Vi lämnade Santa Maria Al Bagno igår och anlände till en spökstad. Brindisi sov, vi var törstiga. Så efter att ha krigat oss fram till en stackars kiosk som var öppen (på nåder) gick vi tillbaka till hotellet, åt en påse chips och kollade på ett avsnitt av Industry. Kvällen spenderats på ett litet torg med en flaska vin, pasta och ett sorl som vi aldrig kommer tröttna på. Helt plötsligt levde staden igen. Brindisi välkomnade oss och allt var förlåtet.
Så sitter jag här på ett litet café nere i hamnen. Det är 32 grader varmt och lemonad svalkar knappt. Det är torsdag, vilket innebär slutet på vår smekmånad. Ikväll flyger vi hem. Hem till ett regnigt Stockholm med ett giftemål i bagaget. Det och en drös med smutstvätt. Jag är inte riktigt redo än om jag ska vara ärlig. Jag har aldrig varit en människa som inte vill åka hem. Som hatar måndagar och längtar till fredagar. Tvärtom. Men just denna resan, här kommer jag mig långt ifrån klar. Men livet väntar och så även jobbet. Vi spenderar dagen åt att läsa, fylla i vår bröllopsbok med kvitton och andra minnen från resan. Jag kollar av mailen, gör listor för vad som behöver göras när jag kommer hem. Strukturerar. Gör mig redo för en vardag igen.
Jag har två föreläsningar i September. En för Nordea och en för Campus Varberg. Mina löpkunder ska få nya upplägg och jag har 10 nya kunder som börjar individuell coaching den 1 oktober. Jag har möte gällande en coachsatsning för Swica AB samt pratar på Allt för hälsan. Mitt i allt detta så en kampanj ut med mig och Louise, vår praktikant börjar och resorna med Friendcation drar igång på nytt. Det är lite av mycket som händer. Det är en spännande höst. Jag ser framemot den, jag gör det trots ovilja att bryta vår bubbla här.
Jag tänker, det är inte så konstigt, visst?
62
2 svar till “BACK IN BIZZ”
Kanske att det hade varit något att fundera över om du längtat hem och inte velat stanna kvar. Att inte vilja kliva ur bubblan och in i vardagen är ju underbart, att vilja njuta ännu lite till.
Ett tecken på att ni är precis där ni älskar att vara även om vardagen i sig inte är något trist, bara inte det absolut bästa ni vet när man jämför med lummiga torg, sorl på restaurangen, vin, mat, varandra & inte en tanke på vad som kommer sen för precis så. Strukturerat och planerat över vi ju ungefär 98% av våra liv i övrigt.
N j u t.
Och jag har njutit av att få följa med på er resa, välkomna hem igen.
Klokt. Och så sant ♡