JOANNA SWICA

Före bikefit

Efter bikefit (bilderna är tagna från filmen därav kvalitén)

Förra veckan blev jag och min cykel upphämtade av Johan från Akitivitus (vilken jädra service va?!) och fick skjuts ut till Frösundavik där de har sin testklinik. Jag hade en tid hos Iain Findlay som skulle göra en bikefit samt hjälpa mig med ergonomin då min kropp fortfarande är lite av ett vrak efter olyckan. Inför Kalmar fick jag göra en akut bikefit till en mindre aggressiv position för att ens orka sitta på cykeln under 18 mil. Det sket sig dock efter 40 km då min kropp strejkade och jag fick sitta upp merparten av loppet vilket som de flesta av er vet inte är det mest behagliga på en tempocykel.

Efter loppet brydde jag mig inte om att ställa om inställningarna då jag pausade cyklingen och sen blev det vinter och här är vi nu. Lite lätt stressad över min situation anlände jag till Aktivitus och fick en genomgång vad de kommande två timmarna med Ian skulle innehålla samt fyllde i mina mått och gick tidigare skadehistorik, träningshistorik samt vad jag vill uppnå med bikefiten. Redan där märkte jag att detaljerna noterades och det handlade om mer än att skruva lite på cykeln. Innan jag fick hoppa upp på cykeln som stod redo i trainern så gick vi även igenom min kropp (se nedan) och dess rörlighet. Allt detta spelar en viktig roll i ens position och bara några centimeters korrigering kan exempelvis göra att ens tramptag genererar mer kraft eller att man avlastar triceps vilket i sin tur leder till bättre uthållighet. Vilket i mitt fall gjorde en stor skillnad.

Min position är fortfarande snällare än vad den ar tidigare, före olyckan, detta för att min kropp kräver det och min muskulatur och styrka i rygg/nacke inte alls är som den en gång var. Däremot justerade Ian tempopinnarna så de nu lutar uppåt vilket är nytt för mig. Det kommer  avlasta triceps och minska spänningen och låta mig fortsätta att trampa på obehindrat. Den största skillnaden är som jag skrev tidigare kraften i mina tramptag. Jag hade flera sekunder nere i bottenläge som inte generarede någon kraft överhuvudtaget. Det var noll, zero, nada tryck! Slår man ut det på 90 eller 180 mil som man jag cyklar i mina olika tävlingar så blir det ändå ett avsevärt tapp i både tid och energi. Jag vill inte skylla min snigelfart på detta meeeeen jag tar till alla ursäkter jag kan just nu. *Host host*

Med alla mina nya mått i min “journal” fick jag även med videos före och efter bikefit, övningar för att stärka mina problemområden samt en plan framåt.

Ian var oerhört lyhörd, lugn, noga och tog sig tid att förstå. Det märktes att han själv cyklade, hade koll på anatomin och förutsåg kopplingar i ens kropp som längre fram kan generera diverse problem. För er som har frågat om det är nödvändigt att göra en bikefit så  är svaret alltid JA. Vill man satsa på sin träning och hålla sig skadefri men även ha det behagligt (hur behagligt det nu är efter 10 mil huh) så bör man göra en bikefit. Och när man dessutom lägger x antak tusen på en cykel så bör man investera i sin kropp med. Det är för mig lika viktigt som att göra konditionstester. Vilket förövrigt var i full gång i testlabbet, om vi säger som såhär, jag var inte ensam triathlet där inne. Det var full ruljans på löpbanden runt mig och det kändes nästan lite futuristiskt. Jag går igång på sådant. För mig är tester ett kvitto på vart man har kommit och en plan vart man är på väg. För andra, som precis har börjat kanske det är en början på något nytt, med rätt verktyg och faktisk kännedom om sin kropps kapacitet.

Nu hoppas jag att dessa inställningar funkar för mig och att jag hittar en position som tillåter mig att slappna av.

Ger en uppdatering om när dessa två veckor är slut, så ser vi hur det har gått helt enkelt.

Wish me luck!