JOANNA SWICA

Ligger i sängen med en ansiktsmask (denna), kroppen är scrubbad och insmörjd med min favoritolja (denna). I håret har jag en OlaPlex inpackning (denna) och läpparna har fått sig en välbehövlig scrubb + serum. Kände att en liten mini-uppfräschning var på sin plats efter dagens träning. Började med att dra ut och cykla klockan nio. Första 30 km var väldigt tunga mentalt vilket ledde till att kroppen stretade emot och jag hittade aldrig något riktigt tryck. La mig längst bak och försökte fokusera på att bara trampa och slappna av. De blåste rejält med motvind och jag reagerade starkt på varenda sväng, bil och inbromsning. Mina känselspröt var på helspänn vilket syntes på min puls och rytm. En kilometer i taget, trampa runt, andas och le. Och så höll jag på, om och om igen med mantrat samtidigt som jag tuggade på en Umara-bar.

När vi passerade macken och vände upp mot vägen som skulle ta oss ner till hotellet igen på en ganska så ödslig väg mitt i öknen så vände vinden, hastigheten ökade och pulsen låg på en stadig zon3-4. Jag vågade trycka på och flög fram som en pil genom det sand och karga stenplättar. Louise, en tjej från Göteborg som också är här nere och som jag lärde känna igen, låg bredvid och tuggade på i samma tempo. Det kändes lätt i benen och framförallt i själen.

Efter ca 70 km kom vi tillbaka till hotellet och jag märkte hur jag lite pustade ut, det gick bra och kroppen svarade väldigt bra trots att den fick kriga lite i början.

När det gäller vägarna på just denna rundan då var den sista biten helt klart bäst. Det är lite dålig (eller rätt så) asfalt på sina ställen men raksträckorna är magiska och det går att trycka på riktigt bra. Bilisterna tutar, men väjer undan och håller sig på sin kant. Och nej, att de tutar har inget direkt med oss att göra utan det är så man kör i vissa länder. Man tutar för att påvisa att man kommer körandes.

Efter en snabb lunch i solen la vi oss vid poolen och slappade fram tre. Jag drack en kaffe, fyllde på med clementiner och bytte sedan om till baddräkt för pass numer 2. Jag och Sara skulle få en privatlektion av Simon som tävlar i simning och befinner sig här nere sim simtränare. 40 minuters teknik senare drog jag mig upp, smidig som en val, på kanten och sprintade den korta biten till rummet (bor precis bredvid bassängen) för en dusch. Och här ligger jag nu, kroppen känns sådär härligt trött och jag känner hur det suger i magen efter mat.

Jag ser framemot att finslipa simmet under de kommande dagarna och känner redan av lite av förändringarna jag gjorde under dagens pass i axlarna. Hela min kropp har fått jobba ordentligt idag och jag känner mig väldigt välförtjänt av en liten sovmorgon imorgon. Ja, så får det bli. Sovmorgon, frukost och därefter löpintervaller. Perfekt!

Ha en fin kväll, dags för middag,kram på er!