JOANNA SWICA

I samarbete med Resia Sverige

Jag vaknade tidigt på lördagen. Det lät som att vi hade en flock fåglar i vår lilla stuga. Jag tror faktiskt inte jag någon gång har hört naturen så tydligt som jag har gjort dessa tre nätter på Terreno. Jag är uppväxt på landet och är van vid alla skogens läten. Men detta var något speciellt. Jag sträckte på mig, tassade upp och drog upp rullgardinerna. Hej Italien! Sämre vyer har man vaknat upp till sa jag till Louise som precis också hade vaknat. Jag tittade ut över de Toscanska kullarna och gav sedan ifrån mig ett högt glädjetjut.

Idag var en speciell dag. Inte nog med att jag och Louise firade vårt 4:e år som vänner, det tar dessutom Friendcations 2:års dag. Det var exakt på dagen iden till Friendcation föddes och vi tog steget att skapa FB gruppen som idag har mer än 5000 medlemmar. Det var även på The Winery hotel iden föddes och det gjorde att vårt besök på Terreno, som är The Winery Hotels vingård, blev extra speciellt.

Vänskap ska firas och det är precis det vi planerade att göra med dagen. Tillsammans med 18 stycken andra vänner.

Frukosten var precis så bra som förra året. Nybakat bröd, färska tomater direkt från gårdens egna grönsaksland, youghurt, rostad granola och färsk frukt. En kopp grapejuice och en perfekt tillagad kaffe och vi var på väg mot dagens första äventyr. Matmarknad i Greve!

Jag tog täten och ledde tjejerna genom vinfält, små pittoreska vingårdar och lummiga grusvägar. Efter 40 minuter svängde vi in på en större asfalterad väg in mot byn där bilar tutade uppskattat på oss. Gatorna blev mindre och husen tätare. Vi passerade små söta trattorior, caféer och bredvid oss på vägen swishade män förbi på dyra Bianchi-cyklar. Efter en stund nådde vi marknaden där det var fullt pådrag. Säljarna i sina små stånd stod och ropade ut sina varor, smakprover delades ut och höga röster med stora gester fyllde det lilla torget. Jag skrattade högt samtidigt som flera av oss försökte hänga med så gott vi kunde med i Italienskan. “Bella Bella Bella…!”

Några ord och jag blev ett med den festliga stämningen. Jag kände ett lyckorus bubbla inom mig. Åh vad jag ÄLSKADE detta. Kanske var jag italienare i mitt förra liv?

Några av oss tog täten mot ost-ståndet för att köpa parmesan medan ett annat gäng gick bort till väskaffären för att utöka garderoben. När klockan närmade sig tolv möttes vi alla upp på restaurangen som vi hade förbokat för lunch. Påsar med färsk pasta, pesto, ost, tryffel och andra godsaker trängdes under bordet och stämningen var, som alltid, väldigt god.

Pasta och bröd beställdes in, det delades på rätter och glasen fylldes på. Det var en sådan lunch som man aldrig ville skulle ta slut. Vi satt i över två timmar. Sådana luncher är så härliga, när klockan spelar mindre roll och man bara njuter av sällskapet där och då.

Jag och Louise beslutade oss för att promenera hem ganska direkt efter lunch för att jobba lite samt hinna vila innan fördrinken. Så framåt tre traskade vi tillbaka till Gården med påsar från varje hand och ett brett flin på våra läppar – pasta pasta oh pasta!

Solen gick ner och jag stod med armen om Camilla som i sin tur hade Anna i under sin andra arm. Vinden fick min långa klänning att fladdra och det bubblade i magen av lycka. Solen började gå ner och bubblet fylldes på. Vi var alla uppe vid borgen, ni vet där vi bodde förra året när vi var på Terreno? Det var så oerhört fint däruppe så vi bestämde oss att fråga Sofia om vi inte kunde få ha vår fördrink däruppe innan middagen nere i restaurangen. Vilket vi kunde, för det är så Sofia och gänget på Terreno är – det är aldrig några problem och de är väldigt måna över att ordna den bästa upplevelsen för sina gäster. Och tillsammans med Resia blir det då väldigt roligt att arrangera dessa resor.

Jag och Louise fick jobba hårt med kameran däruppe. Inget oss emot, vi båda gillar att fotografera och vet hur uppskattat det är med bra bilder. Vilket även tjejerna som följer med på resorna får ta del av och använda hur de vill. I slutändan så är det deras resa och vi vill ju att de ska ha det så bra så möjligt. Och framförallt – fånga ögonblicken.

Vidare ner till restaurangen. Vin serverades och kvällen fortsatte med tre-rätters, avec och långa samtal. Ett gäng stannade uppe till halv två medan några gick och la sig vid elva. Det är inga konstigheter, alla gör som de själva vill. Vi har ett schema, men det är inte späckat och vi håller stenhårt på att det ska finnas luft och utrymme för att göra lite som man själv vill. Detta är en resa som man främst gör för sig själv. Vi behöver inte mer tider att passa, vi behöver utrymme att få prata, andas och reflektera.

Planen var att vi skulle cykla på söndagen, men då vädret var opålitligt och visade regn så tog vi det säkra före det osäkra och avbokade cyklarna. Nu kan man ju tro att det förstörde söndagen. Åh nej, vi gjorde det bara bättre. Efter frukost samlades vi i olivlunden (smaka på ordet, oliiivlunden) där Sarah hade en halvtimmes sinnesmeditation med oss som avslutades med en visuell vinprovning. Flummigt tänker du, givande säger vi. Framförallt under rundvandringen med tillhörande vinprovning av Spartacus på gården där meditationen förhöjde och förbättrade upplevelsen.

Lunchen spenderades ute i fält. Precis som för alla de personer som årligen skördar druvorna. Vi åt Sofias hemlagade papa al pomodoro, ost nere från byn, färskt bröd, tryffelsmör och sallad. Till det drack vi iskallt vitt vin En riktig skördelunch helt enkelt som vi ut på varsin yogamatta med utsikt över ägorna. Hur många njutpoäng var detta? Över hundra.

Resten av dagen spenderades med ytterligare en promenad ner till byn medan vissa hängde kvar vid den lilla poolen och läste. Det som skulle bli en regnig dag sprack upp till en strålande vårdag innehållandes allt.

Fortsättning följer..