100 nya kvm

Dagarna går i ett just nu. Jag och Maria skrev på för en ny lokal vid Odenplan för två veckor sedan och har haft fullt upp med att beställa material, bestämma färg och ordna med nya möbler. I samband med detta håller en ny verksamhet på att formas och ska jag vara ärlig så känns det just nu som vi befinner oss i ett sprintlopp mot klockan.

Men jag antar att det är så det är. För inget går som man tror, eller som man planerar, det är sena leveranser, renovering tar alltid mer tid än vad man tror och samtidigt pockar annat jobb på ens uppmärksamhet.

Det är okej att det är körigt just nu. Så länge man har ett slutdatum för sprinten så kan man köra på. Om 2 veckor flyttar vi in helt och jag tror, eller nej, jag vet att det kommer bli riktigt riktigt bra.

Tills dess varvar jag kontorsfixet med att spela in roliga samarbeten, gästa youtube-serier och coacha onlinekunder. Och underhålla min egna tränings såklart. Den är viktigast.

Got to go, hörs snart igen!

P.s HUR feta är mina nya pjucks från Dr Martens?

Kram på er.

47

Att designa sitt liv tillsammans med Microsoft

Samarbete med Microsoft Sverige

Det finns stunder kopplat till Microsoft som jag minns lite tydligare. En av dessa stunder var när jag stolt plockade upp min Microsoft Surface Pro i ett rum fyllt av journalister och skribenter där alla mer eller mindre tog fram en dator som började på M. Jag tittade mig omkring och log samtidigt som jag mötte en av föreläsarnas blick. En föreläsare från Microsoft. Ja, jag sträckte lite extra på mig den stunden. Jag befann mig i Gävle, inbjuden av Mackmyra och Microsoft för att vara en av de första som fick testa den nya AI framställda Whiskeyn (läs det inlägget här) och fick under två dagar lära mig mer om Whiskeyframställning och bland annat åka ner i gruvan.

En annan stund var när jag efter några dagars frenetiskt Youtube-tittande på diverse teknikvideos stegade in på ren impuls och sa att jag vill ha en Microsoft dator. Killen vid disken tittade på mig där jag stod, uppspelt och väldigt säker på min sak, och frågades mig vad jag skulle ha den till.

”Skriva, redigera bilder, kanske klippa någon film, men mest skriva. Den ska vara enkel att ta med!”

Han föreslog en rad andra datorer, men när jag har fått för mig något så kör jag, även om jag inte riktigt har någon aning om exakt allt. Jag är en person som testar mig fram. Sagt och gjort, en halvtimme senare stegade jag ut från butiken med min första Microsoft-dator. Lite som när jag köpte min senaste lägenhet. Äh. Vi kör. Det mantrat ni vet.

Klipp till två år senare. Jag har precis signerat ett samarbetsavtal med Microsoft på deras huvudkontor här i Stockholm samt fått en gedigen presentation av min nya dator samt företaget. Och min Surface Pro? Ja den ligger hemma då den numera är min backup och platta, men även en dator jag tar med mig om jag har en riktigt lätt och liten väska. Framför mig har jag Surface Book 3. Kraftpaketet. Jag har levlat upp till storasystern. Det märks. Allt går snabbare, batteritiden håller, vad som känns, förevigt och den tycks tåla allt.

Jag brukar säga att jag designar mitt liv. Att jag skapar mina egna förutsättningar och bygger den framtid jag vill befinna mig i. Just nu är jag på en plats i livet där allt flyter samman. På ett bra sätt. Livet går i 190 och dagarna avlöser varandra. Men det är JAG som bestämmer. JAG som pekar riktningen. Jag jobbar med det jag brinner för och mina dagar är ständigt i rörelse. Mitt jobb är vem jag är. Hur jag vill vara. Men också den jag drömmer om. Den jag vill bli. För jag vill aldrig stagnera.

Mitt jobb är också det som skrämmer mig. Som utmanar mig. Jag är ett flow, ett flow som aldrig ebbas ut. Utan snarare växer efter varje passerat gatuhörn.
För några veckor sedan passerade jag ytterligare ett gatuhörn och flowet blev starkare. Att skriva på med ett av världens största företag är allt det jag känner, allt det jag är, allt det jag skapar. Microsoft är med och bygger mina förutsättningar och hjälper mig att nå min fulla potential. 

Det är med stolthet jag går in i ett partnerskap med Microsoft. Det är ett företag som jag har följt länge och vars produkter har hjälpt mig framåt. Det är även ett företag som har oerhört kompetenta människor knutna till sig. Jag inspireras av Héléne  Barnekow, Microsoft Sveriges VD, som är en fantastisk förebild i en värld som fortfarande är överhängande manligt styrd. Jag tycker Andreas Wingren som är Johanna Snickars (grym kvinna även där!) efterträdare som är
PR/Kommunikationschef är jädrigt grym med sitt avslappande sätt. Han är socialt kompeten samtidigt som att han är vass och tydlig med sin agenda. Jag gillar det. Och jag tycker det är oerhört häftigt att han har hållit koll på mig ända sedan Whiskey-eventet. Det säger mycket. För nu sitter vi här.

Microsoft är all for att lyfta prestationer. Oavsett om de är mänskliga eller organisatoriska. De mixar mjuka värden med hårda värden vilket jag personligen vill kopplas ihop med. För även om jag är oerhört hedrad och stolt över att få chansen att jobba tillsammans med ett företag som Microsoft så har även jag krav. Det ska man ha. Krav på att ett multinationellt företag tar ett samhälleligt ansvar, är miljösmarta och främjar utveckling. Bara en sådan sak att datorerna numera levereras i kartong och bulkpaketering istället för förpackningar som innehåller plast. Eller att de har ett av de lägsta CO2-avtrycken i branschen, vilket jag har jämfört. Det känns bra att jobba på min Surface Book 3. Den är energisnål, har en lång livslängd och ingår i en produktfamilj som kan återvinnas upp till 98%. Att dessutom veta att Microsoft lånade ut datorer under vårens Corona-våg till olika äldreboenden runt om i Sverige för att de äldre skulle kunna ha videosamtal med sina nära och kära känns extra bra i hjärtat.

Min Surface Book 3 är med mig varje dag och får mig att inspirera och engagera andra människor. Men framförallt så får den mig att inspireras av mig själv. För jag är min egna förebild. Jag designar mitt liv. Och Microsoft är en del av den resan.

Vill ni läsa mer om det nya arbetslivet och se hållbarhetsfilmen så finns det mer info här och här. Och vill ni se filmen jag har gjort med Microsoft så finns den på min IG!

59

Rädslan att bli bortglömd, en ny typ av folksjukdom.

En vecka är en sak, men vågar du verkligen sätta ditt jobb på spel under en sådan lång period?”

En av reaktionerna i somras när jag beslutade att lägga mobilen i en låda var just om jag vågade riskera att inte ha något att komma tillbaka till. För ska man vara krass så livnär jag mig på att vara relevant. Tillgänglig. Aktuell. ⠀

Och vad händer den dagen man inte längre är just det? Jag valde att ta den risken. ”Om allt rasar bara för att jag checkar ut i 7 veckor så kanske jag ska byta jobb.” ⠀ ⠀

Vår rädsla att bli bortglömd är fascinerande. Syns jag så finns jag, eller?

Och jag insåg sekunden allt löste sig med sponsorer, kunder, samarbetspartners och inbokade projekt – att jobbar man med människor/företag som backar upp, ser värdet av relationen och vill åt samma håll så rasar det inte. För det ska ni ha ett stort tack. Det är en tvåvägskommunikation. Och lika mycket som mina partners väljer att jobba med mig, så väljer även jag dem. Något som jag alltid kommer vara stolt över.

Jag är inte mitt jobb men det är en stor del av mitt liv och har till en viss del format mig till den jag är idag. Och oavsett min anledning till att jag valde att checka ut i den graden jag gjorde så kan man inte komma ifrån att 7 veckor är en lång tid att inte starta telefonen (för nej, jag gjorde inte ens det), läsa nyheterna eller vara hemma i sin lägenhet. Vilket gör ens frågeställning, ens oro när beslutet tas till något väldigt befogat.

Insikten blir att man inser att allt bara stadigare om man genuint tycker om vad man jobbar med. Och har en armé av människor som väntar, som vill ha en tillbaka, som hejjar på. Om man har er. ⠀

Ingen är så viktig så allt rasar för att man inte finns tillgänglig. Jag tror vi alla behöver påminnas om det.

101

Lunch på Hillenberg, nytt kontor, datorhaveri och pizzakväll

Vaknade med ett ryck vid halv fem imorse och kunde inte somna om. Slutade med att jag läste ikapp bloggar på telefonen och väntade in att L skulle börja vakna så jag kunde tassa upp och sätta på kaffet. Medan jag styrde med lite plock här hemma så stack L iväg och köpte bröd, ordnade smoothie och dukade sedan fram 3 tallrikar. 5 min senare stegade Louise in och överraskade med sin närvaro. Älskar dem. Och jag älskar att de planerar små överraskningar bakom ryggen på mig. Det är fint.

Framåt 10 drog jag iväg på pedikyr, drog av 2 telefonmöte och åkte sedan vidare till Stureplan där jag mötte upp Annie på Hillenberg för lunch. Svängde förbi gänget på Mildh Pr, tog en kaffe och hann med ett snabbt kik på lite av höst-nyheterna. Sedan blev det bråttom. Så bråttom att jag fick ta taxi bort till Vasastan.

Det var nämligen äntligen dags för att hämta nycklarna till mitt nya kontor samt ha avstämning med Maria som jag har jobbat med sedan början på året. Vår relation började med att hon anlitade mig och Louise för ett jobb och utvecklades sedan till vänskap, tightare samarbete och slutligen en idé om att gå in som projektansvarig på några timmar i veckan för mig under våren/sommaren.

Och nu flyttar jag in på Three by Ones / Neuws kontor tillsammans med bland annat Johan, Olof, Kalle och Maria. Vad som eventuellt ( håll tummarna för slutpitch nästa vecka) kan komma att hända är fortfarande för tidigt för mig att berätta här. Men jag hoppas att jag kan få dela med mig snart.

Det känns väldigt stort för mig att ha ett eget kontor att gå till. Att vara fri i mitt arbete men kunna ha en fast plats att få vara kreativ på. Det är en grym lokal med industrikänsla och alla som sitter där är riktigt inspirerande.

Men det bästa av allt är att nu slipper jag vara på mina grannars shitlist för alla bud som står utanför min dörr. De kan numera skickas direkt till kontoret. Bara det är en uppgradering i livet. Men också att ha ett ställe att bjuda in till aw på. Ta möten. Skapa content. Bli en del av ett team fast att jag är mitt egna brand. Det är fantastiskt.

Det enda som återstår nu är en dator. Min har checkat ut. BRA TIMING. Låt mig säga som såhär. Min tumme behöver rehab. Det är inte helt optimalt att skriva långa texter på telefonen.

Åter till min fredag. Drog hem vid 5 och möttes av L som stod i mitt kök. Kocken stod för charkisar, pizza och riktigt bra viner. Jag stod för…ja inte mycket. Sällskapet. Det är inte så bara när jag tänker efter. Speciellt inte när Louise och Alexandet kom efter en stund.

Som jag har saknat dem. ♡

123

GODKÄND: Lic. PT & Lic. Träningsinstruktör.

Och där var jag klar med steg 3 och kan nu lägga till Lic. PT och Lic. Träningsinstruktör till mitt träningscv tillsammans med löpcoach och gyminstruktör.

Jag är så jädra glad att vara klar med denna delen och framförallt lättad. Jag har fått en del jobberbjudanden och har dragit mig för att inleda en närmre dialog på grund av att jag inte har haft min licens. Men nuså. Nu är jag klar. Och kommer i veckan uppdatera min hemsida med ytterligare en landningsida med priser och information om vad jag erbjuder för tjänster.

Jag är så nöjd med The Academy och jag ser framemot i höst när jag ska läsa steg 4 och 5 och då bli Lic. Kostrådgivare samt Hälsocoach.

Ska även ta 2 kurser på universitetet mot idrottsvetenskap och en fördjupande i psykologi.

Meeeeen hur oeeetrrrroligt gött är det inte att ha ytterligare ett ben att stå på nu OCH dessutom redan fått jobbförfrågningar?⁣⁣
⁣⁣
Hörde jag vin ikväll? Japp. Grattis till mig, till min grymma klass och tack till The Academy för grymma lärare.⁣⁣
⁣⁣
Hej! ⁣⁣

86

Onsdag 10:08

Det slog mig att jag efter helgen är klar med mer än halva utbildningen och förhoppningsvis är godkänd lic PT. Jag är godkänd lic träningsinstruktör samt godkänt på anatomi och fysiologi – delen så nu återstår bara teoretisk och praktiskt examen för att få min PT-licens. Sen är jag klar och påbörjar lic kostrådgivare samt hälsocoach utbildningen efter sommaren.

Det har gått…så fort? Men ändå inte. För det har tagit sin tid och även om jag har väldigt roligt med mina kursare och fått nya vänner genom skolan så är jag, om man får vara så ärlig, lite lättad över att detta är den sista helgen jag behöver gå upp 07:00 på. Det ska bli skönt att vara ledig på helgerna igen.

Jag fick en fråga hur det funkar att läsa delar av kursen på distans och som jag skrev häromdagen så är det inte optimalt men man gör det bästa av situationen. Vi får väldigt mycket hemuppgifter och bara denna veckan har jag 2 st coachningstimmar. En av dem är redan idag då jag ska träna Louise under lunchen. Senare i veckan ska jag träffa upp en tjej som jag inte känner så väl för att lägga upp hennes träning samt träna henne henne. Jag har ju redan en del som jag coachar online men kommer så småningom utöka detta. Är man intresserad av att komma i kontakt med med mig gällande träning så kan man maila på swica.joanna@gmail.com.

Rasten är slut, dags att återgå, hej!

42

Ny skolvecka: Går över till digitalt

Sitter i skrivande stund i soffan och lyssnar på när Per Vikman, en av våra lärare på The Academy, föreläser i ett av blocken på utbildningen jag läser. I torsdags gick information ut om att sista veckan på steg 3 kommer förläggas digitalt med tanke på situationen.

Det är såklart väldigt tråkigt att missa undervisningen i skolan och tappa de praktiska bitarna även om skolan har kommit med bra lösningar och även möjligheter att få läsa om de delar man känner att man inte riktigt har fått grepp om pga distans-lösningen. Förhoppningsvis kommer schemat för helgen inte påverkas och vi kommer att kunna genomföra de praktiska bitarna på ett mindre gym med fåtal personer närvarande. Det är även där den praktiska examinationen kommer ske.

Men i all frustration över situationen så är jag tacksam över att ha denna möjligheten och känner mig lugn med att jobba digitalt. Det är inget främmande för mig då det är så mitt yrke ser ut. Men även träningsbranschen. Allt fler går över till onlineträning och vi måste vara uppdaterade kring hur man jobbar på detta sättet. Det går inte att se teknik som ett hinder. Det är bara att titta på hur samhället just nu går runt – folk jobbar hemifrån i den mån de kan och de företag som inte har en plan B eller kan erbjuda lösningar för att möjliggöra detta hamnar efter.

Här ska The Academy ha en eloge för snabb uppstyrning av scheman och alternativa lösningar.

Om en timme är det dags för lunch och planen är att dra ut och springa 30 minuter. Sen tänkte jag även hitta min cykelpump. Har en tanke om att cykla till Globen ikväll istället för att ta tunnelbanan då jag är hembjuden till Boltenstern på middag. Hade varit grym att cykla 13 + 13 km och få in lite rörelse efter en hel dag framför datorn. Jag har ju min Canyon Gravel så jag behöver inte cykla på vägen utan kan ta stig/grus på vägen dit och belysta cykelvägar hem.

Stay safe!

44

”..Det är det vi intalar oss när vi ställer oss en kvart längre på crosstrainern för man vet att svärmor bjuder på kaka och man helst inte vill säga nej då man älskar den kakan men ångesten kräver en åtgärd. För det är så man gör. ”

Jag har snart gått halva min utbildning på The Academy och snart även passerat halva steg 3. Det har varit 5 intensiva dagar i skolan och vi har avhandlat ämnen som har fångat mitt intresse lite mer än jag trodde de skulle göra. Jag låter förvånad, och det är jag, för jag trodde verkligen träningsdelen skulle intressera mig mest vilket den gör, missförstå mig rätt, men intresset för kost och samtalscoachning fick sig ett rejält uppsving. Vilket passar väldigt bra då jag under steg 4 kommer läsa mer djupgående om bland annat kostlära, idrottsnutrition och näringsvärden i vårt dagliga intag. Jag kommer även få praktisera min kunskap genom att jobba med olika cases och uppgifter tagna från verkliga livet. Och förhoppningsvis kommer jag efter detta steget och godkänd examination vara Lic. Kostrådgivare.

Vilket behövs. För ska jag vara helt ärlig så blir jag förvånad över många människors okunskap när det kommer till kost. Och då menar jag människor som jobbar med hälsa och öppet ger råd utan belägg eller bakgrundshistorik. Som förespråkar dieter som stjälper snarare än hjälper. Jag och Kristina Andersson som är en av lärarna på The Academy pratade en del om detta och jag tyckte hon gick igenom de olika dieterna på ett väldigt klargörande och enkelt sätt. Jag insåg även att vi tänker relativt lika kring kosthållning och att vi framförallt delar åsikt om att det spelar egentligen ingen roll vilken diet man följer – alla mynnar ut i en och samma åtgärd vilket är kalori/energi restriktion. Kärt barn har många namn brukar man säga och ja, i detta fallet stämmer det verkligen. Framförallt när man kan tjäna pengar på det.

Jag är så jädra less på att mer eller mindre dagligen få höra kommentarer om att man borde äta si eller så. Eller förvåningen när jag säger att jag äter precis allt. Men framförallt kan jag inte låta bli att fascineras över upprördheten när jag säger att jag är av åsikten att intolerans som ex gluten och laktos till stor del beror på oss själva. Att vi själva har skapat en folksjukdom och ett hinder i våra liv. Notera att jag skriver/säger till stor del. Vilket inte betyder ”alla”. Men, jo – det är extremt många som slänger med diagnoser som de inte har.

Jag förundras hur vi kan landa på månen, köra bil, forska på de mest avancerade sjukdomarna och bygga höghus. Men när det kommer till kosten, så är många av oss helt oförmögna att tänka logiskt. Rationellt. Sunt. Vi lever i en värld där länder befinner sig i kris, där svält är ett dagligt förekommande problem. Och på ett sätt är det som att vi utvecklar samma problematik här, men med en annan källa. Vilket borde vara en väckarklocka för många av oss, men framförallt sjukvården och skolan. Det går inte längre att avfärda att det är en ”tonårsgrej” att ha någon form av ätstörning. Inte när denna ”tonårsgrejen” förstör liv, tar liv men även förvandlas till en ett vuxet problem som i många fall förs över igen på barn. Inte när vi släpar i kommunikationen, när media pumpar ut en förvrängd bild på hur det ska vara. När normer, ideal skapas och får oss att ständigt jaga något många av oss inte kan definiera. Något som sällan gör oss lyckliga.

Vi säger oss vilja leva länge, vara starka, välja hälsan. Vi klappar oss på bröstet och stoltserar med att vi är ett medvetet land. Att vi minsann är ett föredöme. Men är det inte lite skevt att viljan att leva länge, vara frisk och upprätthålla en sund approach kantas av förbud, ångest och i många fall svält? Vi ler lyckligt på våra semesterbilder bara för att få yrsel några minuter senare för att vi reser oss för hastigt. Vi är trötta, undernärda och övertränade.

Men vi är hälsosamma.

Det är det vi intalar oss när vi ursäktande säger att man minsann ska ”unna sig” och tar en liten tugga på kanelbullen. Det är det vi intalas oss när vi ursäktar vår matlåda som innehåller pasta med ”barnen önskade mat igår”. Det är det vi intalar oss när vi ställer oss en kvart längre på crosstrainern för man vet att svärmor bjuder på kaka och man helst inte vill säga nej då man älskar den kakan men ångesten kräver en åtgärd. För det är så man gör.

För vi är hälsosamma.

Ursäkta, men vi är långt ifrån hälsosamma. Och ju mer jag fördjupar mig i näringsläran, ju mer studier jag läser och mer diskussioner jag har i klassen, med lärarna så inser jag hur långt ifrån vi är att vara där vi utger oss att vara. Jag tittar mig omkring i branschen jag verkar i, på mina träningskollegor, personer som tävlar i samma grenar som mig och på människor i min omgivning.

Jag synar dem lika mycket som jag synar mig själv.


110