Friendcation frontar Eastpak ”Built to resist”kampanj

I samarbete med Eastpak

Både jag och Louise är så oerhört stolta att äntligen få visa bilderna från vår kampanjplåtning tillsammans med Eastpak. Vi frontar deras kampanj som går live i alla Accent-butiker (finns här!) samt digitalt i Sverige. Hur stort är inte det? Jag och Louise höll på att tappa det totalt när vi blev kontaktade av Eastpak efter vårt förra samarbete förra året. Det hela började med att vi hade en dialog om att kitta upp mig och Louise för våra resor. För vad passar inte bättre än Eastpak som samarbetspartner. Men vi stoppade inte där, nej. Vi byggde på vårt samarbete och fick Eastpak att sponsra samtliga resor med resväskor åt alla tjejer som följde med. Vilket fortsatte med att vi i oktober fick frågan om att fronta kampanjen ”built to resist” som Easpak går ut med idag.

Eastpak har hängt med mig sedan gymnasiet. Det är väskan jag packar i när jag reser, både privat och med alla de resor jag & Louise har haft och anordnar framåt med @friendcationse. Det är väskorna som just nu rymmer mina tillhörigheter när jag flyttar och magväskan som nonchalant hänger runt mina axlar när jag är ute och klubbar. ⁣

Min favorit, Eastpak Transverz L (finns här) rymmer allt och lite till. Fråga bara tjejerna som var med i Övertorneå förra året. De fick alla varsin väska och var positivt överraskade över hur mycket den svalde. För det är ju så det ska vara. Enkelt. Det ska inte varaen process eller något jobbigt att packa.

Kampanjen är helt i linje med vad vi står för i Friendcation och vi vill hylla företag som står bakom vårt intiativ, som tror på Friendcation men som vi personligen även tycker är coola. Och det är precis vad Eastpak är. Från att ha startat 1952 med att kitta upp den amerikanska militären till att hålla ständigt utveckla sig men aldrig förlora den där coola tidlösa känslan. Där street möter autentisk design och ”everyday” wear för alla typer av resor, vare sig det är outdoor, city eller mellan punkt a till b i vardagen.

We support teams and individuals that stand up for what’s right, fight hard for positive change, and speak out for inclusion and diversity. We express ourselves with the bags we carry and the positive movements we support, empowering each other to question the rules and defy boundaries and conformity to make the world a better, more inclusive place to live.

Jag är oerhört stolt att få fronta en kampanj där företagets värdegrunder går i linje med våra. Stolt över att få göra det med min bästa vän och partner. Men framförallt är jag stolt över att varenda tjej som följer med på våra resor kommer att få ta del av Eastpak.


Lycka till!


45

Vaknar upp i NYC

Blundande och låtsades som att jag var i NYC imorse. Jag kisade lätt med ögonen mot den (enda) stora byggnaden utanför fönstret och låtsades att det var en av många skyskrapor i staden som aldrig sover.

Utanför de stora glasspartierna piskade regnet och det var fortfarande mörkt när jag steg in på ARC, Blique By Nobis för morgonyoga med CLEAN. En bättre start på en grå fredag fanns nog inte tänkte jag för mig själv när jag hängde av mig min blöta kappa och satte mig tillrätta på mattan med en filt om mig.

Vi var ett litet men mysigt gäng som började morgonen med yin-yoga innan vi fortsatte med en ordentlig frukost med utsikt över norra delen av stan. Smoothies varvades med olika doftprover och presentation av CLEANS nya doft ”Simply Clean” (finns här) med där bergamott, lavendel, mimosa, vit mysk finns bland doftnoterna.

Jag har använt ”Skin” och ”Fresh Cotton” i flera år och gillar verkligen de enkla och rena dofterna. De funkar väldigt bra dagar med träning eller där jag vill vara lite ”anonym”. Jag bryter av dessa lättare dofterna mot kvällen eller på helgerna med tyngre parfymer som är maskulina, träiga och väldigt skarpa. En favorit är Heliaca Från Le Couvent (finns här). Jag har nog aldrig fått så många komplimanger för en doft som jag har fått när jag har på mig den.

Tack för en fin morgon, det var mysigt att drömma sig bort för en stund.

Foto: Amanda Moritz

32

Isle of Paradise

I tisdags var jag på en ”tan”-lunch tillsammans med ett gäng sköna tjejer som Isle Of Paradise och Nicole bjöd in till. Jag hade inte tänkt att jag skulle spraytana mig då jag redan är rätt brun från Thailand men så tänkte jag ”vadfan varför inte?”. Jag har aldrig gjort det förut och produkterna ska tydligen vara jäkligt bra. Och jag måste ju testa dem, vad är annars meningen med lunchen?

Så jag gick in, klädde av mig och bad om en mörk färg (lila). Ska det va, ska det vara ordentligt.

Då färgen är klar så ser man ingenting på huden fören efter 4-6 timmar då den gradvis blir mörkare. I mitt fall så vaknade jag upp som en pepparkaka morgonen efter. Vi snackar en vandrande pepparkaka. Mina ögonvitor och tänder lös så brun jag var. HAH!

En bra grej med produkterna, som överraskade mig, var att de inte luktade som en typisk BUS och kladdade inte heller av sig på kläder eller lakan. Det är ett stort plus.

Jag fick med mig self tan mousse, self tan drops och en mist som jag reda har använt för att korrigera lite fläckar som har uppstått då jag fjällar från Thailandsresan. Som sagt, inte optimalt att spraya redan solbränd (och torr) hy, men jag ville testa.

”Brännan” idag.

När det kommer till de olika produkterna så har de lite olika användningsområden. Dropparna kan man ha i sin foundation, body lotion eller dagkräm. Mistensom är vattenbaserad men även innehåller bland annat kokos och avocado olja återfuktar, går att använda över sminket och ger en fräsch glow. Moussen som är huvudprodukten bygger gradvis en bränna, ger glow och är lite mer intensiv i sin verkan.

Kul lunch. Bra bränna. Skönt folk. God sallad. Allt som allt – lyckat event. Tack för inbjudan!

25

Event med Hövding x Stadium

I samarbete med Hövding

Förra veckan hade bjöd jag in till ett intimt event tillsammans med Hövding och Stadium Drottninggatan. Jag är som många av er vet ambassadör för Hövding (läs mer om det här) och var bland annat nere i Malmö i somras för att spela in en ”utbildningsfilm” med Hövding på deras huvudkontor.

I samband med lanseringen av Hövding 3 så hade jag som sagt detta eventet där nya Hövding presenterades och alla fick en chans att klämma och känna på produkten. Vi visade även filmen vi gjorde samt presenterade uppdateringarna som har gjorts på 3.0.

Det jag gillar med med nya Hövding 3 är att inte nog med att den blåser upp på 0,1 sek vid en olycka, går att storleksanpassa så fler i familjen kan använda den så är den även integrerad till en app som meddelar utvalda ICE-kontakter vid en olycka. Vidare får man notiser när det är dags att ladda och datan läses av i appen för vidare analys och tracker vart man cyklar.

Kvällen blev väldigt lyckad och vi simulerade en ”smäll” på mig så man fick se hur den fäller ut sig över huvudet. Vidare så fick gästerna även se en ”riktig” olycka där vi vi faktiskt cyklade omkull, för att visa på hur det kan se ut i realtid.

Jag fick även chansen att få tävla ut en ny Hövding till en av gästerna på plats. Det är alltid uppskattat och jag gillar verkligen att kunna ge tillbaka något.

Hövding 3 kostar runt 2.999 kr och finns bland annat på Stadium (finns här) som även säljer olika typer av skal. Tips: Kolla in tweedskalet! Tack till er som kom och stort tack till Hövding och Stadium för ett välordnat event.

14

Restaurang Råkoko

Igår tog jag med mig Viktoria till öppningen av Åkeshofs slotts nya satsning Restaurang Råkoko. Det var tisdag, solen sken och vi åt lunch i 2 timmar. En lunch som dessutom var helt vegetariskt, jublande god och serverades med väldigt bra vin till.

Köksmästare Petra Hed hälsade oss välkomna i den lummiga, gröna salen vars inspiration är hämtad från rokokon, råkost och råvara och vi haffade snabbt det bästa bordet. Jag, Ida, Petter, Viktoria och Erik. Men innan dess åt jag mjölksyrad saltgurka med smaksatt färskost och rostad bovete. Man hörde ett högt jubel när jag hittade brickan ute i den lummiga trädgården utanför slottet. Åt fem. Är ju polack, det vill säga uppvuxen på bland annat saltgurka.

Så vegetariskt alltså. Var det bra? Blir man mätt? Två typiska frågor jag får när jag delar med mig från restauranger vars meny är vegetarisk. Det har hänt en del sedan tiden man blev serverad isbergssallad med ett par trötta tomater och en fefferoni. Visst förekommer dessa vegetariska rätter fortfarande, samma sak som med glutenfritt bröd serveras vakumförpackad och så torrt att finska pinnar upplevs som saftiga. Men de flesta restauranger har förstått att man bör ha en bra veg-meny. Och de som satsar ytterligare ett steg till har verkligen börjat fokusera på att ta fram välarbetade menyer som har en röd tråd, fokuserar på närproducerade råvaror och vill beröra men framförallt utmana med sin mat.

Och det är här Råkoko kommer in. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig när jag satte mig till bordet. Jag åt av brödet och skämtade om att är brödet och smöret (som helst ska vara vispat) bra så vet man att det som kommer härnäst också kommer vara bra.

Vilket det var.

Favoriterna var helt kantarellerna med friterad majs och picklade granskott samt efterrätten. Herregud. Jag skrev det i min story igår att det är såhär efterrätter skall vara. Stora och mustiga. Så att man nästan överväger att lämna för det är så mycket. SÅ ska efterrätter vara.

Rätterna ligger på mellan 45 till 140 kr – vilket är väldigt bra för lunch. Det rekommenderas att man tar 1-2 rätter. Vilket ska räcka. Fast är man som mig så bör man ta 2 st. För gott att hålla igen.

Rödvinet, ett Pinot Noir, vi drack till ska jag haffa på systemet i veckan. Det var riktigt bra. Eller som Viktoria sa ”ett perfekt lunchvin”. Lätt men ändå rund i smaken. Funkar bra med det mesta men ett snäpp, eller tre, bättre än husets röda. Kanske tar med mig en flaska åt mig och Louise när vi åker upp till dalarna. Det blir bra.

Kul med ett nytt ställe utanför stan. Ska rekommendera det till mina gamla kollegor på SOS International när de vill käka bra lunch men inte vill köra in till stan.

Tack för härligt sällskap gänget, det är alltid lika trevligt att dricka vin på en tisdag och äta god mat.



19

Ett dygn i Gävle med Mackmyra

Det är intressant hur mat och dryck har gått från att vara något nödvändigt till en livsstil. Till ett intresse. Till att känna in och uppleva. En måltid för mig kan vara över på tre minuter, ståendes vid diskbänken, ätandes gröt direkt ur kastrullen. Men det kan även vara en fyra timmar lång sittning där lukter och smaker leker med mina smaklökar, minnen och känslor. Jag kittlas av spänningen av att uppleva nya smaker och att få upptäcka nya sidor hos mig själv, nya sidor som för några år sedan inte ens hade snuddats vid.

Jag sa till Agnes att det här bör man ta tillvara på när vi gick längs gången med hundratals ekfat runt om oss 60 meter under jord. Luften var kall, rå och metallisk och det brändes i mina näsborrar och hals av den starka spritlukten som låg i luften omkring oss. Man bör ta tillvara på dessa chanser. Dessa möjligheter att åka på sådana här pressresor. Visst, jag är lyckligt lottad som har denna typen av arrangemang som ingår i en del av mitt jobb. Men jag hade också kunnat låta frågan gå mig obemärkt förbi och missat denna chansen för att jag exempelvis visste att jag skulle vara den personen på plats som vet minst om whisky. Avstå för att man är osäker. Eller för att många män i dessa forum behandlar en som luft, eller förlöjligar en när man råkar säga luktar istället för doftar. Jag hade kunnat tackat nej och i hemlighet fascinerats av whisky men på avstånd, ni vet sådär skämtsamt vifta bort det med ”äsch, det där är inget för mig” kind of way.

Men nu är ju jag inte sån. Jag vill ju veta mer om saker som fångar mitt intresse. Jag älskar att känna att jag upplever något för första gången och jag vill hellre kunna lite om allt än mycket om en sak. Jag räds inte över att veta minst i rummet. Tvärtom, det är till min fördel många gånger.

Så därför blev jag väldigt glad när Agnes frågade mig om jag inte skulle följa med till Gävle tillsammans med Mackmyra och Microsoft som SpoilConcept arrangerade. ”Jo men det är klart jag ska!” hojtade jag och 2 timmar senare hade jag en inbjudan i inkorgen.

Och nu sitter jag på tåget hem från Gävle, mätt och rätt trött av lunchens whiskyprovning. Jag har träffat riktigt inspirerade människor, knutit nya kontakter och lärt mig mer än jag trodde jag skulle veta om whisky för en tex vecka sedan.

Så varför Microsoft och Mackmyra? Den frågan ställde jag mig också, och det blev inte tydligt förrän rätt sent in på resan (detta är något som kunde göras bättre). Men. Låt mig förklara, vi tar den korta versionen. Mackmyras nya whisky ”Intelligens” har använt sig utav AI för att förstärka och automatisera den mest tidskrävande processen av whiskyskapandet. Destilleriets inlärningsmodeller, som drivs av Microsofts plattform Azure och AI Cognitive Services matas in med preferenser, recept och kunddata. Vilket gör att med hjälp av AI kan systemet med all den datamängd generera och förutspå vilket recept som kommer bli det mest populära.

Hänger ni med? Ju mer data, desto bättre kan AI ringa in smakpreferenserna. För även om AI lär sig om vårt beteende, genom just insamling av data, så behöver vi även mata den med just detta. Så helt självgående är det inte. Och jag tror det är bra. För vi vill inte lämna ifrån oss allt. Jag vill exempelvis inte frångå en viss hantering. Det är ett hantverk att framställa whiskey, det såg vi i destilleriet. Men framtiden ligger runt knuten, och istället för att ducka den, varför inte fläta samman och se vad man kan göra bättre. Det är en möjlighet.

Detta tilltalar mig. Jag går ju igång på sånt här. Tänk er att sitta och på en lunch och smaka av olika blends som man dessutom har fått en inblick i hur de produceras i världens enda gravidationsdestilleri. Och när man sitter där så snackar man dessutom teknologi (vilket jag verkligen gillar) och hur den i framtiden, här och nu, kan förbättra smakupplevelsen. Det är häftigt. Framförallt då jag faktiskt inte trodde jag var så pass intresserad av whisky. Eller, mer än jag redan var.

Man lär sig något nytt om sig själv varje dag. Och jag blir så jädra förväntansfull på vad mer jag framöver kommer få uppleva. Vad mer jag kommer hänföras av och överraskat rynka på pannan och utbrista ”Men jaha..det hade jag ingen aning om..”

Det som slår mig efter dessa två dagarna är vilken själ Mackmyra har. Personalen har jobbat där i flera år och man märker att de är stolta över sin arbetsplats. Torven som används för att elda i ugnen är lokal, malten kommer från gårdarna runt Enköping och Sala och vattnet hämtas direkt från vattentornen som ligger ett stenkast från destilleriet. Allt är nära. Lokalt. En tradition.

Jag har fått en glimt in i en värld som tidigare har hållt mig på avstånd. Eller nej, som jag själv har avstått ifrån, för jag har trott att jag måste vara en av dem. Men det är det fina med att bli äldre och öka sin kunskap om livets alla olika delar. Man inser att man inte måste vara någonting och ens plats är vart man än vill, bara man tar den och faktiskt.. vill.

28

Ut i skärgården med Samsung

En av de största rädslorna i denna branschen tror jag är att inte vara relevant. Att folk ska sluta bry sig om vad man lägger upp. Trist, men tyvärr väldigt sant. För om du inte längre har en publik – vad har ditt konto då för relevans?

Jag känner mig väldigt trygg i det jag gör och det jag förmedlar. Det känns som att ni förstår mig och att jag ändå gör ett bra jobb, dels med att sätta ord på mina egna tankar och dela dem med er men även att göra relevanta och bra samarbeten samt att inkludera er. Men ändå, trots mitt lugn och vetskap om att jag gör mitt bästa samt är positiv och professionell mot företagen jag jobbar med så får jag ibland en liten våg av obehag som väller in över mig. För det spelar ingen roll hur bra jag tror att jag gör något, om företaget men framför allt ni, som trots allt är anledningen till att jag gör det, gillar det. Därför betyder er feedback, kommentarer, engagemang väldigt mycket och jag blir genuint varm i själen av att dela med mig till er och se att ni uppskattar det. Det leder till att jag får, som nu, frågan om jag vill fortsätta jobba med Samsung i höst då jag är en av de som de har valt att fortsätta med på grund av min leverans. Det kanske låter ytligt, men det är ett kvitto på att vi har något bra här – ni och jag.

Så jag vill tacka er för det.

Tack.


Förra veckan inleddes det nya Samsung samarbetet med att vi blev upphämtade i båt från Strandvägen tillsammans med Relatable-teamet och Samsung-teamet. Den nya Samsung Galaxy A80 presenterades och jädrar, kameran är ännu bättre än S10+ som jag har nu! Drömmarnas dröm för en fotojunkie som mig.

Efter ca 45 minuter kom vi fram till Island Lodge där vi skulle spendera kvällen. Nyp mig i armen och allt det där, men detta var så oerhört häftigt att få hänga på en liten ö i skärgården med ett gäng sköna människor, äta god mat och dessutom få lyssna på Molly Hammar som spelade en intim liten konsert bara för oss. Händer detta verkligen mig?

Mjohodå. Det gjorde det.



Och vet ni vad? Jag är så stolt över att få jobba med Samsung, speciellt då jag har använt Samsung i snart fem år. Min koppling till Samsung började innan allt det här med Sociala Medier. Jag hade hand om bland annat deras externa kampanjer när jag jobbade på tre som logistisk och event ansvarig. Så varumärket har alltid hängt med, på ett eller annat sätt.

Avslutningsvis så vill jag bara säga att det är en lättnad att ha ett jobb säkrat i höst. Det betyder att jag precis har förlängt min möjlighet att kunna vara helt egen med ytterligare lite tid. Som jag skrev i föregående inlägg gällande semestern så var det här ett perfekt avslut på en lyckad vårkampanj och jag är redo för hösten med Samsung, med med undantag för lite ledigt först.

3

Lunch på Djurgårdsbrunn och Friendcation eufori

Alla bilder tagna av Amanda Parkkinen

Body från Hanky Panky, Jeans från Lee och smycken från Rebecca Minkoff, Pilgrim, Ingwell och Tilda Lou.

Spenderade gårdagens lunch ute på Djurgårdsbrunn då Nicole hade bjudit in ett gäng tjejer för att fira sin kollektion med Holdit. Fantastisk fin kollektion även om jag inte fick något skal då det bara fanns för Iphone – minuspoäng där. MEN! Det vägdes upp av ett oerhört fint event med fantastisk god mat. Ni som läser min blogg regelbundet vet ju vad jag tycker om när det bjuds på salladsblad med 3 sesamfrön strött över. Det är sådana situationer som har lett till att jag numera alltid går runt med nötter och bars i väskan. Men som sagt, bra jobbat Nicole, du går från klarhet till klarhet.

Eloge till en trevlig lunch med ett härligt gäng. Det märks att det inte bjöds efter vilka man umgås med och vilket influencer-gäng man ”tillhör” utan det kändes verkligen att man var genuint inbjuden för vilken relation man har till Nicole. Vi har inte umgåtts men vi har sedan en tid tillbaka stöttat och skrivit till varandra. Nicole är även med i Friendcation och har förhoppningsvis hittat sin nya dagmatte till sin lilla tax Frank därigenom. The power of Friendcation och ett starkt community – jag älskar det!

På tal om Friendcation, hur SJUKT JÄVLA ROLIGT att vi sålde slut på vår vår höstresa till Bokenäset? Det tog sju minuter. Alltså. 30 biljetter på SJU minuter. Jag skrek rakt ut igår. Jag stod i mitt badrum med ena brynet målat och skrek rakt ut så grannarna måste ha undrat vad som egentligen händer.

Wow, vilket avslut på en galen vår och början på en intressant höst.

Kram på er

0