Pizzanight och Bootcamp

I samarbete med Resia Sverige

Resans absoluta höjdpunkt var sista kvällen, inte helt otippat då man tendera att vara helt avslappnad efter ett par dagars intensivt umgänge.

Stämningen låg liksom redan i luften när vi gick ner mot restaurangen. Vi var alla förväntansfulla, på vad kunde vi inte riktigt sätta fingret på, men vi kände någonstans that this was the night.

Fabbe med team hade ordnat ett fantastiskt bord med plockmat som vi under minglet nästintill slickade rent tallrikarna från och ur högtalarna spelades italienska klassiker. Klackarna slog mot det hårda stengolvet och utanför de stora fönsterna började solen gå ner i skydd av de höga träden nedanför vinfälten.

Efter en stund satte vi oss till bords och skålade. Sista kvällen hörrni – tänk så snabbt det har gått. Jag satt bredvid Daniella och Maria som kom att bli väldigt betydande personer för mig under resan. Samtalen överlappade varandra och ingen märkte nog riktigt att vinet gick åt och det hade blivit mörkt. Plötsligt befann sig halva gänget på golvet, bord hade flyttats och ett dansgolv hade trätt fram. Det var disco i Greve och tillslut dansade varenda en utav oss.

Jag trodde inte det skulle bli någon träning när jag 7 timmar senare vaknade och begav mig bort till olivlunden för att vänta in gänget. Jag hade förberett lite löpskolning, backintervaller och därefter en teamwod. Men tji fick jag. Mer än hälften kom och krigade sig igenom passet – vilka kämpar!

Det var en bra avslutning på resan. Alla var rätt trötta av alla intryck, mindre sömn än vanligt och ja, såklart även av vinet. Så att blåsa ut det sista med lite träning gjorde susen för bara ett par minuter efter att vi hade satt oss på planet så sov nästan varenda en av oss.

Stort tack till Resia Sverige, Terreno och såklart alla tjejer som var med. Utan er blir det inga resor. Tack Italien för denna gången – vi ser framemot nästa resa!


21

Borgskål, matmarknad och Italienska fraser

I samarbete med Resia Sverige

Jag vaknade tidigt på lördagen. Det lät som att vi hade en flock fåglar i vår lilla stuga. Jag tror faktiskt inte jag någon gång har hört naturen så tydligt som jag har gjort dessa tre nätter på Terreno. Jag är uppväxt på landet och är van vid alla skogens läten. Men detta var något speciellt. Jag sträckte på mig, tassade upp och drog upp rullgardinerna. Hej Italien! Sämre vyer har man vaknat upp till sa jag till Louise som precis också hade vaknat. Jag tittade ut över de Toscanska kullarna och gav sedan ifrån mig ett högt glädjetjut.

Idag var en speciell dag. Inte nog med att jag och Louise firade vårt 4:e år som vänner, det tar dessutom Friendcations 2:års dag. Det var exakt på dagen iden till Friendcation föddes och vi tog steget att skapa FB gruppen som idag har mer än 5000 medlemmar. Det var även på The Winery hotel iden föddes och det gjorde att vårt besök på Terreno, som är The Winery Hotels vingård, blev extra speciellt.

Vänskap ska firas och det är precis det vi planerade att göra med dagen. Tillsammans med 18 stycken andra vänner.

Frukosten var precis så bra som förra året. Nybakat bröd, färska tomater direkt från gårdens egna grönsaksland, youghurt, rostad granola och färsk frukt. En kopp grapejuice och en perfekt tillagad kaffe och vi var på väg mot dagens första äventyr. Matmarknad i Greve!

Jag tog täten och ledde tjejerna genom vinfält, små pittoreska vingårdar och lummiga grusvägar. Efter 40 minuter svängde vi in på en större asfalterad väg in mot byn där bilar tutade uppskattat på oss. Gatorna blev mindre och husen tätare. Vi passerade små söta trattorior, caféer och bredvid oss på vägen swishade män förbi på dyra Bianchi-cyklar. Efter en stund nådde vi marknaden där det var fullt pådrag. Säljarna i sina små stånd stod och ropade ut sina varor, smakprover delades ut och höga röster med stora gester fyllde det lilla torget. Jag skrattade högt samtidigt som flera av oss försökte hänga med så gott vi kunde med i Italienskan. ”Bella Bella Bella…!”

Några ord och jag blev ett med den festliga stämningen. Jag kände ett lyckorus bubbla inom mig. Åh vad jag ÄLSKADE detta. Kanske var jag italienare i mitt förra liv?

Några av oss tog täten mot ost-ståndet för att köpa parmesan medan ett annat gäng gick bort till väskaffären för att utöka garderoben. När klockan närmade sig tolv möttes vi alla upp på restaurangen som vi hade förbokat för lunch. Påsar med färsk pasta, pesto, ost, tryffel och andra godsaker trängdes under bordet och stämningen var, som alltid, väldigt god.

Pasta och bröd beställdes in, det delades på rätter och glasen fylldes på. Det var en sådan lunch som man aldrig ville skulle ta slut. Vi satt i över två timmar. Sådana luncher är så härliga, när klockan spelar mindre roll och man bara njuter av sällskapet där och då.

Jag och Louise beslutade oss för att promenera hem ganska direkt efter lunch för att jobba lite samt hinna vila innan fördrinken. Så framåt tre traskade vi tillbaka till Gården med påsar från varje hand och ett brett flin på våra läppar – pasta pasta oh pasta!

Solen gick ner och jag stod med armen om Camilla som i sin tur hade Anna i under sin andra arm. Vinden fick min långa klänning att fladdra och det bubblade i magen av lycka. Solen började gå ner och bubblet fylldes på. Vi var alla uppe vid borgen, ni vet där vi bodde förra året när vi var på Terreno? Det var så oerhört fint däruppe så vi bestämde oss att fråga Sofia om vi inte kunde få ha vår fördrink däruppe innan middagen nere i restaurangen. Vilket vi kunde, för det är så Sofia och gänget på Terreno är – det är aldrig några problem och de är väldigt måna över att ordna den bästa upplevelsen för sina gäster. Och tillsammans med Resia blir det då väldigt roligt att arrangera dessa resor.

Jag och Louise fick jobba hårt med kameran däruppe. Inget oss emot, vi båda gillar att fotografera och vet hur uppskattat det är med bra bilder. Vilket även tjejerna som följer med på resorna får ta del av och använda hur de vill. I slutändan så är det deras resa och vi vill ju att de ska ha det så bra så möjligt. Och framförallt – fånga ögonblicken.

Vidare ner till restaurangen. Vin serverades och kvällen fortsatte med tre-rätters, avec och långa samtal. Ett gäng stannade uppe till halv två medan några gick och la sig vid elva. Det är inga konstigheter, alla gör som de själva vill. Vi har ett schema, men det är inte späckat och vi håller stenhårt på att det ska finnas luft och utrymme för att göra lite som man själv vill. Detta är en resa som man främst gör för sig själv. Vi behöver inte mer tider att passa, vi behöver utrymme att få prata, andas och reflektera.

Planen var att vi skulle cykla på söndagen, men då vädret var opålitligt och visade regn så tog vi det säkra före det osäkra och avbokade cyklarna. Nu kan man ju tro att det förstörde söndagen. Åh nej, vi gjorde det bara bättre. Efter frukost samlades vi i olivlunden (smaka på ordet, oliiivlunden) där Sarah hade en halvtimmes sinnesmeditation med oss som avslutades med en visuell vinprovning. Flummigt tänker du, givande säger vi. Framförallt under rundvandringen med tillhörande vinprovning av Spartacus på gården där meditationen förhöjde och förbättrade upplevelsen.

Lunchen spenderades ute i fält. Precis som för alla de personer som årligen skördar druvorna. Vi åt Sofias hemlagade papa al pomodoro, ost nere från byn, färskt bröd, tryffelsmör och sallad. Till det drack vi iskallt vitt vin En riktig skördelunch helt enkelt som vi ut på varsin yogamatta med utsikt över ägorna. Hur många njutpoäng var detta? Över hundra.

Resten av dagen spenderades med ytterligare en promenad ner till byn medan vissa hängde kvar vid den lilla poolen och läste. Det som skulle bli en regnig dag sprack upp till en strålande vårdag innehållandes allt.

Fortsättning följer..


 

14

Tillbaka på Terreno – Första middagen, vinprovning och början på något nytt.

Denna resan är ett samarbete med Resia Sverige

Det var en spänd grupp som anlände till ett blommande Italien. När bussen körde upp på den långa (numera omtalade) backen så började luften vibrera av förväntan. En sista suck från bussen, som att den pustade ut från den ansträngande klättringen, och dörrarna öppnades.

”Välkomna till Terreno tjejer!” Både jag och Louise slog ut armarna och vände oss mot gårdsplanen där personalen från Terrenos vingård redo för att ännu en gång ta emot oss.

Vi var äntligen tillbaka på platsen som fick mitt hjärta att slå dubbla slag förra året. Platsen där minnen skapades och vi insåg att det här är något mer än bara en resa med gott vin och bra mat. Platsen som för många innebär början på något nytt.

Klockan var närmare sex på kvällen när vi delade ut nycklarna till tjejernas rum. Nästan hälften av alla 18 tjejer saknade roomie, vilket bestämdes i bussen från flygplatsen. Modigt och väldigt häftigt. Bara det att anmäla sig till en resa som arrangera av oss (som för många är okända) tillsammansResia är för många ett stort steg. Att dessutom åka själv, inte veta vem du ska dela rum med och möta upp dessa okända tjejer på flygplatsen – DET är ett rejält steg utanför sin comfortzone. Jag beundrar och kommer alltid beundra dessa tjejer.

En halvtimme senare stod en uppdaterad grupp tjejer på gårdsplanen igen. Reskläderna var utbytta till klänningar, klackar och pigg blick. Vad skulle hända härnäst? För nej, vi avslöjar aldrig helt vårt schema. Det släpper vi bitvis under resan. Det är så vi jobbar och har kommit att bli väldigt uppskattat.

Kvällen började med vinprovning ledd av Spartacus, tredje generationen som för gården vidare, en kille som vi alla enades om var Terreno. Så oerhört duktig, genuin och intressant kille som verkligen andades den italienska livsstilen och där lugnet, kärleken till vinet och passionen för landet präglade allt han sa och gjorde.

Spartacus kommer vara kvar på gården under sommaren och förmodligen även hösten, så ni som ska ner under sommaren får hälsa från oss!

Vinerna vi drack är gårdens signatur viner. Alla viner är ekologiska och gården har minskat produktionen från 150 000 flaskor årligen till 100 000 flaskor, för att prioritera kvaliteten framför mängden vin som lämnar gården. Vinerna vi drack på vinprovningen var Terreno Bianco di Stella , Chianti Classico och Il Momento. Rekommenderar alla tre väldigt varmt. Det kändes helt rätt att få dricka dessa igen. Även om jag köpte med mig ett par lådor förra året och även denna gången så är det något unikt att få sitta på den faktiska vingården och dricka vinet som ligger i stora ekfat under jord. Och inte vilka fat som helst, ett av dem innehåller faktiskt vinet som vi var med och skördade förra året när vi besökte Terreno.

Vidare från vinprovningen till de berömda middagarna. Det är på dessa middagar som mycket av vad Friendcation står för sker. Det är här samtalen börjar och det är här vänskapen utvecklas ytterligare. Murar sänks och känslor sipprar fram. Vi blir starkare som grupp och medmänniskor – och jag tror allas hjärta öppnas upp ytterligare.

Minns ni Fabian? Vår grymma kock från förra året som lagade all mat åt oss. Han var tillbaka, dels för att ha hand om gårdens nya restaurangsatsning men även (främst) för oss. Med sig hade han sin oerhört fina flickvän Amanda. Vi hade även den stora turen att ha Adam och Sarah från Winery Hotel på plats. Tillsammans utgjorde de med resten av de anställda på gården ett superteam som tog hand om oss tjejer.

Det är nu dags för kvällens höjdpunkt. Jag sätter ner min gaffel, tuggar klart och tar sedan upp kniven för knacka den mot mitt vinglas. Med ens avtar sorlet och de höga skratten i rummet. Fokuset vänds mot mig och därefter till Louise som också reser på sig. Vi hälsar alla välkomna ännu en gång, pratar lite kort om vår vision med Friendcation och berättar sedan om vår grej, ”Round the Table”, som vi alltid gör på alla våra, resor, events och staycations. Vi ber Frida börja, en person som har kommit att betyda väldigt mycket för både mig och Louise, en person som vi lärde känna på vår resa till Krakow och som med sin ofiltrerade ärlighet, värme och hunger på livet berikar vilken aktivitet vi än tar med gruppen på. Frida börjar och det dröjer inte länge tills jag känner klumpen i halsen. En efter en delar tjejerna med sig och efter en stund märker jag hur en hand kramar min. Camilla ler med tårar i ögonen mot mig och jag skrattar till samtidigt som jag torkar mina tårar som rinner. Jag ser hur Louise tar upp en servett, och jag märker hur Linnea, Daniella och Anna torkar sina tårar. Ingen lämnas oberör. Det är naket, ärligt och oerhört fint. Det är dessa stunder som påminner mig om varför Friendcation är så viktigt och hur värda alla timmar vi lägger på gruppen och resorna är.

När 18 tjejer har fått ha sin stund skålar vi för vilka vi är och det mod vi har. Sen fortsätter vi dricka vin, äta dessert och prata långt in i småtimmarna.

Efter första dagen känns det som det har gått 10. Det är början på något nytt. Och jag tror jag talar för alla när jag säger att det var med ett leende och förväntan man somnade i sin stora fluffiga säng efter middagen.

Fortsättning följer..


 

16

Tryggheten med en stark partner i ryggen

Imorgon är det äntligen dags igen. Då åker jag och Louise tillsammans med 18 tjejer från Friendcation till Toscana för 4 dagar på Terreno, ni vet – vingården vi var på förra året? Temat för resan är mat och vin men vi kommer hinna med en del annat också. Det får ni följa på min och Louise Instagram, allting kommer läggas upp som vanligt under #FriendcationSE.

Detta är en resa bokas via vår partner Resia. Vi har jobbat med dem i ett år nu och är väldigt stolta över att ha med dem. Resia hjälper till med flyg och hotell utomlands och de är en stark partner att ha vid sin sida, speciellt när det kommer till flyg. Vi är skyddade av paketreselagen, vilket man alltid är när man bokar via en resebyrå, och resorna håller hög nivå. Det är en form av kvalitetsstämpel för oss att jobba med en etablerad resebyrå. För varken jag eller Louise gör något halvdant och vill att de som åker med oss ska känna sig trygga. Man får inte glömma bort att detta är okänd och något skrämmande mark för några av tjejerna då man faktiskt stiger utanför sin comfortzone och reser med människor man aldrig har träffat.

Både jag och Louise älskar att göra research, planera resor och dela med oss. Det har vi gjort sedan vi var små. Tänk när och fjärran – där har ni oss. Resorna vi gör inrikes sköter vi helt på egen hand direkt med leverantörerna. Det är svinhäftigt och våra drömmar som små slår ju faktiskt in. Men som sagt, med Resia, där det inte blir en resa som säljs utan VÅR resa så är det en enorm trygghet att ha dem vid vår sida.Speciellt nu när det har varit oroligt med exempelvis flygstrejk. Vi har kunnat luta oss tillbaka och lita på att de har koll på läget för oss och tjejerna – vilket de såklart har haft. Det har inte varit några konstigheter, något som man inte är helt självklart om man bokar på egen hand, och speciellt för en gruppresa.

Vi är extra stolta över att Resa är den enda svenska resebyrån att erbjuda biocertifikat genom samarbete med Fly Green Fund. De jobbar mycket med hållbarhet och försöker hela tiden hålla sig ajour med olika typer av välgörenhetsprojekt och sociala projekt. Det uppskattar vi och tycker är viktigt.

Ser framemot att dra iväg med ett nytt gäng imorgon. Våra resor är väldigt speciella och att få göra detta tillsammans med min partner Louise är förbannat häftigt. Jag är stolt över oss och över vad Friendcation växer till.

Här och här kan ni läsa mer om Friendcation. Alla inlägg är dock inte helt överförda då det har strulat med filerna när jag flyttade bloggen från Metro. Men om någon vecka kommer alla inlägg finnas här på bloggen igen.

Italien, vi ses imorgon!

 

9

Florens

Här kommer de sista bilderna från vår Toscanaresa med Friendcation. Sista dagen spenderades i Florens efter en mysig frukost tillsammans på Terreno. Vi låste in väskorna på centralstationen och begav oss sedan på en liten sightseeing med Sofia i täten. Hon tog oss runt genom små små mysiga gränder, förbi storslagna torg och broar där små lägenheter buktade ut ifrån. Kvarteren avlöste varandra och jag kände hur jag för varje steg jag tog blev mer och mer förälskad i staden.

Kan verkligen tipsa om restaurangen vi åt lunch på. Den hette Basilica di Santo Spirito Firenze och serverade en helt galet god burrata-pizza. Louise tog in en tomatpasta som smakade så mycket Italien att det kändes som en scen from Eat Pray Love där vi satt med våra små dricksglas med rödvin.

Flyget gick vid 19:00 så vi hade gott om tid för shopping, lunch-häng och jakt efter den perfekta gelaton. Vilket vi tog på allra högsta allvar, såklart.

Tack för denna gången Florens, vi ses snart igen!0

Vinskörd, picnic bland vinrankorna och fördrink i solnedgången.

Är det något som har stått på min bucketlist så är det att få plocka druvor från vinrankor. Det har varit en stor dröm i takt att mitt vin och mat-intresse har vuxit och det var en självklarhet när vi satte programmet för resan. Efter frukost på måndagen samlades vi på gården där vi fick en snabb genomgång av dagen för att därefter promenera bort mot fälten med druvorna som vi skulle skörda och som förhoppningsvis skulle landa i Sverige om ca 7 år.  Alla på gården jobbar dag och natt under skördeperioden för att se till så att allt i processen från att en druva ska bli ett färdigt vin går enligt plan. Det är verkligen ett lagarbete och jag förundras över livet på gården, hur styrd den är av en skörd och hur mycket passion det ligger i arbetet. Det är imponerande att få vara med om och jag har ännu mer respekt idag för vin och kommer definitivt inte välja något annat än ekologiska viner. Minns ni att jag skrev i mitt första inlägg om att jag skulle återkomma till just varför ekologiska viner är grejen? Jo, så här är det, håll i er nu…man får inte ont i huvudet av ett ekologiskt vin. Jag vet, det är som en helt ny värld har öppnat sig. Vi alla trodde att efter söndagens middag där vi gick loss och övertrasserade vår vinbudget skulle ge oss riktigt huvudvärk dagen därpå. Men icke, alla mådde bra tack vare renheten i vinet utan tillsatser. Obs, tänk på att det ska vara ekologiska viner från antingen USA eller Europa samt från mindre vingårdar. Ju större produktion, desto mindre koll har man på tillsatserna.

Efter ca 2 timmar lämnade vi av våra backar fyllda med vita druvor till en av gårdens medarbetare och begav oss upp till skuggan där den lilla moppen väntade med Sofies hemlagade papa al pomodoro, iskallt vitt vin, ost nere från byn, färskt bröd, tryffelsmör och sallad. En riktig skördelunch helt enkelt som vi ut på varsin yogamatta med utsikt över ägorna. Det var en av resan många höjdpunkter. En helt fantastisk upplevelse att bara få sitta där med sin tallrik med så enkel men så välsmakande mat tillsammans med tjejerna och känna att man har tillfört en liten liten del på gården. En stor klase vindruvor är en flaska och vi plockade säkerligen 60 flaskor, så tänk på oss om ni dricker vin från Terreno om ett par år, det handplockades av 18 tjejer från Sverige.

Framåt kvällen, efter lite träning och vila ute i solen så kom hälften av gänget upp till oss i Borgen. Sofia och Björn hade fixat så fint med bubbel från deras egna privata lager så att vi skulle få en riktigt härlig fördrink innan resan sista middag nere på gården.

Jag kommer för alltid minnas denna kvällen. Allt var så..perfekt. Vi hängde vid stenmuren och inne i den lilla borggården, drack bubbel och pratade om livet. Några satt  och kikade ut över den storslagna utsikten medan andra delade med sig av livets alla toppar och dalar. Jag var så otroligt rörd av denna kvällen och jag tänkte gång på gång att det här, det här är exakt det Friendcation handlar om.

Tack, tack för en helt fantastisk kväll som gick rakt in i hjärtat på mig.

0

Drömmarnas gård och vinlunch i Greve in Chianti.

Varje morgon har börjat med en 20 minuters promenad ner till gården uppifrån borgen där jag har bott tillsammans med fem stycken andra. Björn har hämtat och lämnat vissa av tjejerna i gruppen men jag har avböjt och tillsammans med Emma, Louise och Ida promenerat ner genom dalen och den djungelliknande skogen med små porlande backar och träd som har omgetts av murgröna och steniga små murar som troligtvis har stått där i flera hundra år. Väl nere på gården har vi blivit serverade frukost som har bestått av nybakat bröd, färska grönsaker, ägg, ost, färskpressad juice, kaffe, youghurt, rostad granola och croissanter. En riktig lantfrukost med ordentliga skivor ost, saftiga röda tomater och smör som smälte på brödet. Ja men ni hör ju hur drömmigt?

I söndags begav vi oss iväg med mig i täten ner mot Greve in Chianti som är en liten by ca 45 minuter lätt promenad från gården. Jag agerade kartläsare och fixade nästan uppdraget prickfritt, det var en liten incident vid en vägkorsning där ett amerikanskt par fick hjälpa till lite med google-maps. Äsch petitesser!

Väl nere i byn tog vi ett dryckesstopp (en flaska Prosecco kostade 150 kr!) och tog sedan ett varv på marknaden där det även var söndagsmarknad som innehöll alltifrån färsk pasta, hantverk, pesto och ostar av olika slag. Och såklart: Vin. Det var otroligt häftigt att gå runt på det lilla torget och få provsmaka olika delikatesser och vara ett en del av stämningen. Att vi skapade en del uppståndelse när vi gick runt bland marknadsstånden är en annan femma. Vi fick höra av Björn att det inte riktigt hörde till vanligheterna att 18 vackra tjejer kom i samlad trupp till den lilla byn. Vi köpte upp hela ost-ståndet och några av tjejerna gick loss på läderväskorna som såldes i de små butikerna utmed torget.

Klockan ett satte vi oss till bords på Ristorante Giovanni da Verrazzano som Sofia hade bokat oss på. Vi hade ett fantastiskt långbord uppe på terrassen där vi åt en gedigen vinlunch. Vi tog in tryffel-burratas att dela på till alla och därefter körde vi pasta. Jag fortsatte på tryffeltemat och tog in en magisk tryffel och svamp ravioil i smörsås. Den. var. helt. Galen!

Sen promenerade vi hemåt till gården igen, med ost, pasta och pistageglass i magen där vi hade ca 3 timmars avkoppling innan kvällens middag som slutade med att vi spräckte vår vin-budget och dans på stolar.

Denna dagen var tio poäng rakt igenom och det enda jag känner nu när jag skriver inlägget är att jag vill göra om det snart igen.

 Jag saknar mitt Italien.

0

Friendcation X Terreno X Resia

I samarbete med Resia

I samarbete med Resia har Friendcation som jag och Louise driver äntligen varit på vår drömresa som ganska exakt ett år sedan började planeras. Det var efter vårt första staycation som vi anordnade på The Winery hotel som vi båda insåg att vi måste ta ner tjejerna till deras egna vingård nere i Terreno, Toscana. Vi tog ett möte med Sarah som är ansvarig för bokningarna samt är vår kontakt för våra events på The Winery och pitchade in idén. Hon älskade hela upplägget och desto mer vi pratade om det desto mer insåg vi att drömmen om att åka ner ett stort tjejgäng till en vingård faktiskt skulle bli sann.

I lördags stod Sofia Ruhne och välkomnade oss med öppna armar när vi anlände efter en relativt smidig flygresa ner. Sofia som numera driver gården efter sina föräldrar som köpte gården 1988 och har tillsammans har skapat en fantastisk plats mitt i de idylliska omgivningarna.  Vinmakeriet är ekologiskt (kommer till fördelarna angående det sen) och producerar årligen 100 000 flaskor som bland annat säljs på The Winery Hotel.

Efter att ha skålat i deras egna vita vin och fått i oss lite tilltugg åkte ett gäng ca 10 minuter upp i berget där familjens privata hus som tidigare användes av Sofias syster. Där skulle 6 personer bo medan resten av gänget bodde nere på vingården. Jag, Louise, Josefin, Ida, Emma, Thowe och Angela åkte upp tillsammans med Björn som har jobbat på gården i 15 år. Björn har varit som en extra-pappa för alla under vistelsen, skjutsat hem på kvällarna, hjälpt till med varmvattnet och funnits där med sina roliga skämt och visdomar om Italien och livet på gården.

Då det är jag och Louise som tillsammans med Sofia har satt agendan för resan fanns det givetvis lite tid för återhämtning. Så tjejerna fick fri lek till ca klockan sju då vinprovningen skulle starta nere i gårdens vinkällare innan kvällens middag skulle börja.

Vinprovningen var riktigt intressant och oerhört uppskattad, det är något speciellt att sitta nere i en mörk vinkällare i skenet av massa ljus med flera hundra vinflaskor som sticker fram ur vinställen. Att Sofia dessutom var en fena på att dela med sig av gårdens historia, hur vinet produceras och vad vi kan förvänta oss av de olika vinsorterna.

Kvällen avslutades med en trerätters middag av vår alldeles egna kock som (håll i er nu) bara är 22 år gammal. Fabian jobbar vanligtvis på Gotland, på ett ett ställe som heter Rot och är nere på Terreno ett par veckor för att gästspela och lära sig mer om det italienska köket. Han gjorde fullkomlig succé under dessa tre dagarna och varenda rätt fick oss alla att bli en smula knäsvaga. Han lagade allt från scratch av gårdens egna grödor och tillsammans med Terrenos vin kan jag med handen på hjärtat säga att vi varje dag har ätit förstklassig mat. Det har slagit alla förväntningar. All personal på gården har varit helt fantastisk och framförallt Vendela som också nere från Sverige för att lära sig mer om vin och gården.

Nu sitter jag på flygplatsen och hoppas att detta inlägget kommer upp som det ska, jag har haft strul med min telefon och inte haft någon uppkoppling alls denna resan. Det stående skämtet denna resan har varit det man har hört mig säga mest denna resan (förutom ”Si Si!” till mer vin) vilket har varit ”kan någon dela nät med mig?”.

Jag delar upp resan i fler delar då jag har SÅ mycket bilder och inte vill stressa upp något från resan, den är för bra för att bara skrafsas ihop i farten.
Första kvällen var fantastisk med god mat, superb vinprovning och härliga samtal mellan 18 tjejer som började bli varma i kläderna efter resan ner ihop. Det var en försmak av vad som skulle komma, en liten hint om det fantastiska äventyr som Toscana skulle ge oss alla.

Nu är jag trött, mätt och fylld av intryck. Min kropp är rödvinsmarinerad och min själ lycklig av allt skratt och kärlek som dessa tre dagarna har gett. Vi hörs snart igen, det är boarding om en kvart och därefter väntar en snabb mellanlandning i Amsterdam innan gänget delar på sig då några ska till Göteborg. Vi hörs snart igen, då med bilder från vår promenad ner till Greve Chianti och vår fantastiska picnic bland vinrankorna. Ciao!

0