Krakow x Friendcation x Resia

I samarbete med Resia 


Sitter på flygplatsen och smygäter av Louise chips och känner hur hela kroppen blir mer och mer dåsig. Tog en massage i morse på spa:et och de där 60 minuterna kanske inte var de ”skönaste” då massören gick hårt åt på mina stela muskler – men känslan efteråt av att få en riktigt bra massage är värt alla muskelknutor i världen. Men nu var det inte massagen jag skulle skriva om, eller jo men inte enbart. Men ska sanningen fram så vet jag inte var jag ska börja. Denna helgen har varit väldigt känslosam. Fantastisk men känslosam. Vi har skrattat, gråtit, diskuterat och kramats. Tjejer jag aldrig förut har träffat har öppnat upp sitt innersta för mig och de andra tjejerna. Jag har fått mina tårar torkade och lärt känna vissa personer ännu djupare. Personer som jag under året har träffat en eller två gånger tidigare men aldrig riktigt fått chansen att få mer tid med.

Denna helgen har gått oerhört fort men samtidigt innehållit så mycket att det känns som att vi har känt varandra i flera år. Och jag är så oerhört tacksam.


Detta var sista resan för i år som vi gör tillsammans med Resia och jag tycker att vi avslutade året väldigt bra. Mitt och Louise val att lägga en spa/jul-resa till Krakow blev verkligen pricken över i:et och jag är oerhört stolt för vad vi har skapat det senaste året.

Men om vi ska prata lite om resan, låt mig ta det från början.

Jag hoppade in i en taxi tillsammans med Louise och Ida (som även var med i Toscana och vårt Staycation i GBG) i fredags vid 16:00. Väl ute på flygplatsen droppade tjej efter tjej in tills vi slutligen var tolv stycken taggade tjejer. Flygresan gick smidigt och vi landade i ett friskt men soligt Krakow vid 21:00 och hämtades upp av en påtagligt blyg chaufför som undrade vad det var för cirkus som hade landat. Transfern gick på ca 20 minuter och vid halv tio stod alla redo i baren på Puro Hotel Krakow (kan rekommenderas!) för en fördrink innan vi gick och la oss för att snabbt kunna vakna till en helt ny dag i Polen.


Så blev det lördag och utan planering blev det två grupper. Jag hade på flyget ner haft kontakt med en tatuerare och fått en drop-in tid på lördagsmorgonen vilket jag sa till tjejerna i bussen till hotellet. Jag hade då ingen aning om att 3 av dem också skulle bli sugna på att tatuera sig. Så medan Louise gick på stan med 6 av tjejerna så gick jag och resten till en studio och tatuerade oss. Spontant, busigt och väldigt roligt! Äh, when i Poland!

Resten av dagen spenderades med att strosa runt i gamla stan eller rättare sagt Rynek Głowny samt äta go-lunch på Trattoria De Gusti bestående av het tomatsoppa, foccacia och såklart: bubbel! Himmeln var gnistrande blå, temperaturen låg på friska-6 grader och det luktade brända mandlar, munkar och granbarr. Hög mysfaktor med andra ord, precis så som Polen är under julen.


Vi har en tradition som vi gör på alla resor och staycations. Under fördrinken kör vi round the table där alla får berätta kort om sig själva och hur de hittade gruppen. Det är alltid det bästa inslaget i våra resor, även denna. Det slutade med att alla 12 tjejer stod i en ring och kramades. Mitt hjärta här höll på att hoppa ur bröstkorgen av all kärlek. Det blev ju inte bättre sen att jag får ett telefonsamtal från den pågående prisutdelningen på Berns som bekräftar min Guldhjärtat-vinst. Det blev en pangkväll med dans ända in i natten för vissa. Bland annat mig och tre till. Kan vara en av de bästa utekvällarna i år.


På söndagen delade gruppen upp sig igen och medan en del av tjejerna gick på långpromenad runt slottet så stannade några kvar och tog en sovmorgon. Jag och Louise är väldigt noga med att man ska välja själv på våra resor och schemat vi sätter ska vara luftigt. Då varken jag eller hon gillar överdriven sightseeing eller späckat schema på semestern så blir det max 2-3 hålltider på en dag. Så 13.00 hade vi den första samlingen på Wierzynek som är en traditionell Polsk restaurang vid stora torget. Där plockade vi fram vår innersta babushka och gjorde ryska piroger från scratch som även blev vår lunch. Resten av dagen spenderades med grym shopping, middag och tidig hemgång då alla var rätt trötta efter lördagens festligheter.


Sista dagen, men kanske den bästa. Sovmorgon, långfrukost och 3 timmar nere på Hotel Stary´s spa. Perfekt måndag om ni frågar mig. Jag och Louise tog som sagt en romantisk dubbelmassage , Sandy gick all in och fick 90 minuters full body massage då hon även vann en 30 minuters skalp-massage som vi hade gömt i en av tjejernas goodiebags och några av tjejerna vågade på att testa deep tissue massage som tydligen var en smärtsam men väldigt väldigt bra upplevelse. Jag kan säga som såhär, så avslappnad som jag är i min nacke idag var det längesen jag var.

Vår vistelse i Krakow avslutades med tre rätters lunch, varma munkar på torget och ytterligare lite shopping innan vår lilla minibuss hämtade upp och körde oss till flygplatsen. Vår flight skulle inte avgå fören 20:25 vilket var perfekt då vi slapp stressa och fick en hel dag till i Krakow. Tre dagar är verkligen perfekt, men jag vill åka ner i en vecka i sommar för att utforska staden lite mer, besöka Auschwitz och området utanför Krakow. Jag har läst att det ska finnas väldigt bra trailspår för löpning och så vill jag såklart  besöka ”The Eagle Nests” som ligger utanför Krakow.

Jag vill avsluta detta inlägg med ett stort tack till alla tjejer som var med på resan, till Resia för gott samarbete detta året samt till Polska Turistbyrån. Jag ser framemot nästa års resor och jag saknar er tjejer redan. <3

0

Race Report GFNY GDYNIA


Då var det äntligen dags för racereport. Det är alltid lika roligt att skriva dessa efter ett lopp då det känns som att man återupplever loppet igen samt att man reflekterar över sin insats med en annan distans och känsla än vid målgång/samma kväll.  Det är något speciellt med tävlingar, även denna, trots att jag hela tiden innan, under och nu efter har sett det som en ren träningstävling för att bygga styrka i benen. Man tackar liksom inte nej till ett långpass på avstängda vägar och i vackra omgivningar, att man sedan dessutom får medalj är ju ännu bättre.

Som jag skrev i mitt förra inlägg så blev jag nerbjuden av Sport Evolution att delta i loppet. Jag kom i kontakt med Piotr som är min kontakt nere i Poland redan förra året när jag åkte ner och körde IRONMAN 70.3 Gdynia (läs mer om det loppet här) då även som gäst då jag är ambassadör för IRONMAN i Sverige. Sedan dess har vi haft kontakt och när jag fick frågan om jag ville åka ner och köra GFNY Gdynia så var jag inte svår alls. Jag visste ju redan från förra året vilken mysig stad Gdynia är samt vilka välarrangerade lopp Sport Evolution anordnar. Det är alltifrån maratonlopp, halvmaror, triathlon och IM till nu cykellopp där GFNY för första gånger startar i Polen.

Vi anlände sent i fredags kväll där vi blev upphämtade på flygplatsen av Piotr som körde oss till det officiella hotellet där inbjudna athleter, eventpersonal och andra personer med koppling till tävlingen oftast bor. Efter en lång sovmorgon var vi redo för frukost och därefter en långpromenad nere vid stranden. Registreringen vid expon öppnade inte fören 12:00 så vi hade gott om tid att mecka ihop cyklarna och bara njuta av dagen som levererade pangväder. Strax efter lunch registrerade vi oss och jag fick även shoppat lite nya cykelkläder. Man kan aldrig ha för många snygga cykelkit. Det är lika viktigt som rätt kulör på läppstiftet eller nödlåda rödpang hemma.

Givetvis insåg jag att både slangar och meck-kitet låg kvar hemma i cykelrummet vilket fick min puls att stiga en aning. Inga problem hojtade Piotr som några timmar senare smsade en bild på både pump, kit och samt två slangar till mig som stod redo och väntade på mig nere i expon. Perfekt! Nu fanns både Decathlon och Shimano på plats i expo-området men de hade inte exakt det jag behövde då jag var ganska specifik i min beställning. Men sånt löser dem, inga problem. Så har det alltid varit. De är väldigt omtänksamma och måna om att hjälpa till. Sånt betyder oerhört mycket och man känner sig aldrig i vägen.

Resten av kvällen spenderade jag åt att sova. Slocknade vid nio och hade nog kunnat somna redan vid sju om det hade varit möjligt. Jag har varit så oerhört trött dessa veckorna och nu börjar kroppen kräva sömn. Och då är det bara att snällt ge den det.


06:00 på söndagsmorgonen ringde larmet. Vaknade med en chock och undrade vart fasiken jag befann mig. Klassisk grej för mig på tävlingsmorgonen. Chocken byts ut mot ångest samt den eviga frågan: ”varför gör jag det här nu igen?” Tur att det alltid släpper vid frukost när man har ”tinat” upp lite.

Helt plötsligt var klockan kvart över sju och vi fick bråttom. På med skor, snabba brillor och hjälm för att därefter snabbt cykla ner till startområdet och vips så var det dags att rulla in i startfållan för att några minuter senare dra iväg efter startskottet. Men innan vi drog så fastnade jag med blicken på en engelsk man stod bredvid oss. Bakom sig hade han sin handikappade dotter i en vagn som han drog efter sig på olika lopp. Det var så oerhört fint att se, speciellt när hennes ansikte lyste upp så fort musiken började spela och det började dra ihop sig till start. Man kunde se hur hon lystrade till speakern och sjöng med. Det fick min närvaro i loppet att stiga och jag återkom ofta till just detta ögonblicket under dagen, speciellt när det kändes motigt.

De första 15 km var ren transportsträcka ut från stan och jag kände väl igen mig då det var samma sträcka som på IM Gdynia. Den första långa backen kom efter ca 10 kilometer och slingrade sig igenom en massiv grön skog som aldrig tycktes ta slut. Vi var överens om att ta det lugnt och stanna till vid andra vätskedepån som skulle komma vid 40 km. Den planen ändrades då C behövde kissa vid 25 km vilket gjorde att jag tog ett beslut att fortsätta utan stopp till åtminstone 60 km då vi hade bra med vätska (sportdryck + vatten) samt dadelbars på oss.

Vi gjorde första 50 km på 1 timme och 53 min vilket helt klart var godkänt då det efter 40 km började bli mer tekniskt med mycket backar och aldrig riktigt läge att kunna sträcka ut. Men efter 55 km hände något och båda kom in i en svacka. Det gick trögt och mina ben svarade inte alls på alla backar. Jag kände hur modet sjönk och den välbekanta känslan när man känner sig så jävla värdelös kom över mig. Jag började tänka på flickan jag såg i startfållan, på IM Marbella, på Coach Simons mentala pepp och slutligen på att detta inte var en tävling utan mer som träning. För hur ska jag någonsin få starka ben om jag inte utsätter mig för just det jag är svag i? Att cykla snabbt på Ekerö där backarna är snälla och raksträckorna enkla bygger inte mig som cyklist. Jag hade aldrig varit där jag (för mig väldigt långt) om jag inte gång på gång tvingade mig själv att ställa upp på sådant som kanske inte helt är min grej.

Loppet fortsätter och jag håller humöret uppe trots att det känns tungt och kämpar på längs böljande landskap och helt otroliga vägar fram tills 80 km där jag stannade till för att vänta in Calle samt fylla på med ISO innan vi fortsätter. När vi passerade 100 km skylten tar jag ett djupt andetag, ber benen att hålla ut ett litet tag till och säger sedan åt Calle att lägga sig på rull bakom mig så jag kan dra honom. För er som inte vet vad ”ligga på rull” betyder så är det i korta drag att personen som cyklar först tar all vind och personen som ligger bakom (ca 20-30 cm beroende på hur säker man är) får det lite lättare i cyklingen. Principen som klungcykling bygger på är att luftmotståndet minskar med cirka 25-35 % när du ligger bakom en annan cyklist. Har du en hel grupp framför dig kan det minska så mycket som 50 %.

Sagt och gjort, jag drog ca 1.5 mil innan vi tog spurten nerför sista backen mot Gdynia igen. Fördelen med att börja med backe är man avslutar loppet med just en backe, men denna gången nerför. 100 procent själslig orgasm. Jag får in ett skönt jämt tempo där jag lyckats ligga i 30-34 km/h på raksträckorna ner mot målgång. Tyvärr så smäller Calles bakdäck ca 500 meter innan målgång vilket göra att fart tappas och jag stannar til en kort sekund. Blir ombedd att fortsätta vilket jag gör och spurtar in i mål på ca 5:10 medan Calle springer in med cykel bredvid sig.

134 km rakt in på cykelkontot, tack för det benen.

Lyckan över att loppet är avklarat och att jag inte hatade livet en enda minut så som jag brukar göra under lopp är stor efter målgång. Det går mot rätt väg konstaterar jag medan jag dricker min öl och jag tror mycket handlar om att jag har accepterat det faktum att jag är en relativ svag cyklist, men att det inte gör något och istället blir varje timme som jag faktiskt spenderar på cykeln ett steg mot förbättring. Jag menar, jag är idag en mycket bättre cyklist än jag var innan loppet. Bara det att jag trodde tillräckligt mycket på mig själv och min kapacitet att våga dra Calle i slutet på ett lopp, att trycka på fast det gjorde ont, ligga lite snävare i kurvorna samt hitta ”feelingen” är ett par stora kliv framåt för mig.

Kan varmt rekommendera detta loppet då det är välarrangerat med avstängda vägar. Stämningen var verkligen på topp av alla medtävlande och jag upplevde inte en enda gång någon aggressivitet när man cyklade om klungor eller kom för nära någon. Man släppte in varandra, peppade och kollade hela tiden om den andra medtävlande var okej när man exempelvis passerade någon som stod vid vägkanten.

Tack för ett bra lopp, vi ses nästa år!

0

3 goda tips i Gdynia.

Gdynia är en liten oslipad pärla som ofta får stå i Sopots skugga vilket jag såklart tycker är lite orättvist då Gdynia har så mycket att erbjuda. Visst är nattlivet bättre i Sopot, men är man ute efter annat än just fest så är Gdynia riktigt bra. För att poängtera så kan man festa till det i Gdynia med så ni inte tror det är en pensionärsstad. Äh, det jag vill komma till att Gdynia är riktigt sjysst och med det sagt så vill jag dela med mig av tro goda tips, goda som i ätbara. Låt oss börja med första anhalten vilket är Zielony Rower. Restaurangen ligger  på Aleja Marszałka Józefa Piłsudskiego 32 vilket är rätt högt upp på huvudgatan från hamnen och sen vänster.

Jag hade kollat upp stället via Instagram (söker nästintill bara på geotaggar och olika matprofiler när jag letar restauranger) och vi bestämde att ta en långpromenad längs strandpromenaden och därefter upp via skogen ner mot stan där det skulle passa väldigt bra med ett energistopp. Resturangen  var coolt inredd och väldigt ”hipster”-aktig med cykeldetaljer och bra meny med ekologiska rätter samt både vegetariska, vegan och olika rawfood alternativ. Enda nackdelen var att de inte hade några engelska menyer. Nu förstår ju jag polska och kan enkelt tolka åt mitt sällskap men det gör mig ändå lite konfunderad. Att endast ha menyer på sitt egna språk är som att tacka nej till pengar då jag kan tänka mig att många turister tyvärr har vänt i dörren på grund av att de inte har förstått vad de ska beställa. Men som tur var märkte jag att några ur personalen var bra på engelska och även väldigt service minded så jag antar att de räddar upp sin miss rätt rejält där.

Nu till det riktigt sjuka.

Calle tog en laxpasta med pesto och örter samt en öl och mineralvatten. Jag tog zucchiniplättar med lax gjorda på majsmjöl, grönsallad samt en vegansk yoghurtsås.  Till det drack jag en rödbets/hallon smoothie och mineral vatten på flaska. Gissa vad det kostade? 208 kr. Hur sjukt? Det är så det är i Polen, billigt billigt billigt!

På kvällen åt vi på Neon Streetfoodbar som även det scoutades via IG. Restaurangen ligger väldigt centralt bakom huvudgatan på en mindre gata vid som heter Abrahama 39. Det finns flera barer och hippa restauranger kring det området.

Då det som sagt är väldigt billigt fick vi lite hybris och beställde in alla baos på menyn plus wok, plus en annan gryta samt räkchips. Det gick på runt 250 kr och det första jag tänkte när vi betalade var ”fan, vi skulle tagit in ännu mer”.

Favoriten var helt klart tofubao och den veganska salladen med knaprig rostad vitlök och ångad broccoli. Så oerhört goda smaker på allt. Jag ska erkänna att jag smakade en liten bit Calles fläskbao och den var riktigt riktigt god. Gillar att de hade mixat den med polska traditionella smaker så som kål och rödbetor. Det var en annorlunda, men riktigt god, kombination tillsammans med de heta fräscha smakerna från den chilimarinerade fläsksidan. Av att döma på deras FB-sida så verkar baren/restaurangen vara rätt stimmig på helgerna då de kör DJ-häng och afterworks. Fanns en väldigt väl tilltagen drinkmeny som jag sneglade på flera gånger. Vi var där dock rätt tidigt, så vart väldigt lugnt för oss då jag somnade 2 timmar efter besöket nämligen halv tio. Hej tant!

Mitt tredje tips är faktiskt inte en restaurang utan en uppmaning att ta en glass i ett av de många glassbarerna ner mot vattnet längs med Park Fontanna och Skwer Kosciuczki. Stanna till vid uteserveringarna vid vattnet och ta något att dricka. Det finns mängder av olika små caféer och barer. Om man går längs med stranden från parken finns det flera stycken nere vid vattnet där man kan sitta och titta på folk. Det sjuder verkligen av liv och den stora breda stranden som sträcker sig ner mot Sopot och Gdansk bjuder på många stopp där man kan stanna till för något att dricka och äta.

Sist men inte minst så finns det ett speciellt bageri bland annat på Świętojańska 18 (precis vid parken) där Polens nationalrätt (okej, kanske inte men enligt mig borde det vara det) säljs. Jag pratar givetvis om Pączek. Det finns ingenting som framkallar så starka minnen som dessa fyllda munkar med krispig glasyr omkring sig. Hela min barndom från när jag spenderade somrarna i Polen svischar förbi när jag känner lukten av en Pączek. Man behöver inte gå till just det bageriet då munkarna säljs överallt men de jag testade där var riktigt bra, så varför inte tipsa om ett säkert kort? Gillar man chokladfyllning så ska man definitivt be om det annars så tycker jag de traditionella med ”budyn” som är vaniljkräm eller olika sorters sylt helt klart är bäst.

Så var det med det, nu blev jag hungrig igen. Ska kolla om det finns något ätbart i loungen. Vårt plan från CPH till ARN är försenat till 00:15 så kommer bli en lång kväll här. Som tur är kom båda våra cyklar med från Polen. Tur för dem, skulle jag vilja påstå. Hej på er!

0