24 på Krusenbergs Herrgård

Min kille gillar inte födelsedagar. Han gillar heller inte presenter utan tycker att han har alltid han behöver i livet. Men då vi kompletterar varandra så bra så fick han såklart en riktigt pangpresent och 24 h staycation med extra allt på Krusenbergs Herrgård.

För är det något min kille är bra på förutom att inte vilja fylla år så är det att bli sådär urgulligt glad över att bli uppvaktad. Han skiner upp, rodnar och skuttar omkring som en liten ponny på grönbete. Och det älskar jag med honom. Hur han uppskattar saker och ting och hur roligt det är att ge honom saker och upplevelser (och som jag själv får ta del av såklart heh).

Krusenbergs Herrgård ligger ca 45 min norr om Stockholm mot Uppsala och är en fantastisk plats med vatten, böljande fält och skog precis runt husknuten. Vi anlände vid ett på dagen, tog en promenad runt den stora trädgården, ner till bryggan och tillbaka upp igen till huvudbyggnaden där vi drack äppelmimosas och tog in afternoontea. Fortsatte sedan med att ta en nap på rummet. Jag var helt förstörd efter morgondagens löpning en hektisk vecka så det tog inte många sekunder innan jag låg och snarkade.

Framåt fyra promenerade vi ner till sjön i badtofflor och badrock. Jag hade bokat in en timmes privat bastu med sjöutsikt åt oss och därefter en timmes anti-stress massage åt oss båda. Succé.

Kvällen, som numera börjar och slutar tidigt på grund av situationen vi befinner oss i blev väldigt lugn. Vi åt middag vid halv sju i huvudbyggnaden och jag låg och snarkade vid halv tio igen.

Morgonen spenderades med tidig frukost och låååååångt morgonmys i vår stora fluffiga säng. Kaffe, Robinson och naps. Mina favoritmorgnar med honom. Jag älskar oss. Helvete vad jag älskar oss. Honom.

Kan jag rekommendera Krusenbergs? Absolut. Oerhört bra service och fantastisk spa/bastudel. Vi kommer tillbaka. Jag har lovat Louise ett konfadygn här för oss (och Raffe).

Nej, mer kaffe och sängläge. Gäller att maxa den sena utcheckningen. Hej!

85

Herregud vad jag längtar tills dessa kvällar då hela världen är min

Jag kliver upp ur badet och greppar det torra vita vinet som står på kanten. Tar en klunk och går ut naken ut genom hallen till sovrummet. Ur högtalaren spelas en välbekant låt från en av alla prepfestlistor och jag sjunger med medan jag väljer kläder för kvällen, fönar håret och målar omsorgsfullt i brynen. Chattråden fylls med meddelanden av taggade vänner. Pling. Pling. Det välbekanta pirret och känslan av att vad som helst kan hända sprider sig tillsammans med ytterligare en klunk vin genom min kropp. Det plingar till ytterligare en gång i telefonen. Taxin är på väg. Mobil, läppglans, nycklar. Klackarna slår mot marken. Huden vibrerar och jag möter leendes mina vänner i baren. ”Skååål” tjoar vi och slår våra glas mot varandras innan vi sätter oss till bords och beställer ytterligare en drink. Sällskapet utökas och snart är det långa bordet fyllt av skrattande vänner som sjunger ikapp. Jag vänder mig mot min vän som sitter om min högra sida och möts av ett par lysande blå ögon. Hon visar en bild på en kille i mörkt hår och stort pillermariskt leende. ”Ikväll sker det goomman!” väser hon och skickar iväg ytterligare ett sms. Jag skrattar och replikerar att jag inte förväntar mig något annat. Kvällen fortsätter till ett nytt ställe. Jag beställer in ett gäng med hotshots och samtidigt som vi höjer våra avlånga glas med grädde som skvalpar över vrålar alla ”hotshots hotshots hotshots”! Musiken dånar och svetten rinner längs ryggen. Det finns ingenting som kan stoppa oss ikväll. Vi dansar. Jag dansar. Det är fest hos mig ikväll och hela världen är min sjunger jag högt och skålar mot ett bekant ansikte som lägger armen om min rygg. Vi dansar från ställe till ställe. Sida vid sida. Dansar till solen går upp över staden jag älskar. Hand i hand, med svajande steg och munnen full av chilicheese rör vi oss hemåt. Baksmällan har ännu inte infunnit sig men jag vet redan nu att det kommer vara värt det.

Herregud vad jag längtar tills dessa kvällar då hela världen är min.

54

10 punkter som berikar livet just nu

  1. Varje morgon 07:45 har jag tillsammans med Agnes och Johanna lett ett rum vid namn Friendcationpepp inne på Clubhouse. Den starten på morgonen har varit välbehövlig för många och jag är riktigt glad över att se hur antalet lyssnare och deltagare har ökat för varje dag som har gått.
  2. Min och Mayas podd släpptes i tisdags och även om det endast var ett introavsnitt på 20 minuter så har responsen varit oerhört positiv. På tisdag släpper vi avsnitt 1 och jag är så jäkla taggad. Det är ett grymt bra avsnitt – jag lovar.
  3. Jag får fortfarande kaffe på sängen varje morgon av min kille.
  4. Om mindre än vecka fyller jag år.
  5. Jag har utökat till två sovmorgnar i veckan.
  6. Signade ett stort ettårsavtal som jag får avslöja om ett par veckor.
  7. En av mina PT-kunder ringde mig igår och berättade att hon hade sprungit 5 km för första gången i hela sitt liv efter ett 8 veckors upplägg från mig.
  8. Beställde nytt skidställ igår.
  9. Vi har snart planerat klart alla Friendcation-resor för sommaren/hösten. Ser framemot att släppa dem.
  10. Ska träffa mamma om en stund. <3
98

Torsdag

Sitter på kontoret och jobbar undan lite mail och förbereder en pitch. Det är märkligt det där. Ena stundens sätter jag ihop mediakit för att sälja in mig själv för att andra sekunder sitta och gå igenom andra personers mediakit för kamanjer jag håller i. Det är en märklig känsla, ett slags parallellt universum men jag gillar det. Det ger en variation i mitt arbete och jag känner hur jag utvecklas och bygger på min kunskapsbank.

Annars då? Det har inte hänt så mycket under veckan. Jag och Maja har spelat in avsnitt 2 av podden, jag lunchade med Johanna går samt tränade med kontorsgänget precis. Det är en hel del jobb med kommande kampanjer, samarbeten och avstämningar med mina PT-kunder.

Jag ser framemot helgen och sömn. Jag är inne i en period där det känns som att jag skulle kunna sova för evigt. Jag blir liksom inte helt pigg. Går alltid runt och är lite småtrött. Tänker att jag kommer köra hemifrån i princip hela nästa vecka. Denna veckan har jag i princip kommit hem sent varje dag och direkt satt mig och fortsatt jobba. Det är inte hållbart. Men, så är det ibland.


Hej sålänge!

33

k, bye!

Sitter i bilen och jobbar undan det sista innan jag slår ihop datorn och tar ett par lugnare dagar uppe i Stöten. Kallt Ljus första samarbete med Abrand Jeans och en större profil gick precis live och det känns så oerhört skönt att vara igång. Kallt Ljus kommer rulla ut 3 till kampanjer under februari och mars så fokus nu ligger på att få klart det sista där så vi kan börja fokusera på sommaren och hösten.

Imorgon har jag ett möte med ett stort brand och förhoppningsvis skriver jag på för något riktigt jäkla bra om ett par veckor. Jag är orimligt peppad och hoppas verkligen på ett bra möte. Men det tror jag det kommer bli. Vi hade ett bra möte sist och min magkänsla brukar 9 fall av 10 stämma bra.

Nåväl, åter till att hålla L sällskap. Vi har ett par timmar kvar innan vi är framme i Adrian och Saras stuga.

Jag l ä n g t a r efter att få ställa mig på skidorna igen.

Hej!

43

Snyggdag och curlade män

Så var det måndag igen och jag började dagen med att gästa Sheila och Magnus podd ”About yoga”. Det blev ett jäkligt roligt avsnitt där jag bland annat berättade om min bilmeditation, obehaget för mammor i grupp och varför det är så oerhört viktigt med sitt ”varför”. Jag och Magnus började diskutera egentid, kvinnor som curlar sina män och låt mig säga som såhär – det är härligt att gästa en podd där åsikterna skiljer sig. Jag har även pratat om föräldraskap vilket jag har fått till mig att det får man absolut inte göra om man inte har egna barn. Men nu gjorde jag det ändå. Såklart.

Förövrigt så har det dm:ats friskt om hur oooerhört fräsch jag ser ut idag. Började skratta och tänkte ”JAHA, ser jag ofräsch ut annars eller?” började sedan skratta ännu mer när jag insåg att inte fan är jag någon natural beauty när jag glider runt i min kombinerade loungewear/pyjamas med fettfläckar från nittonhundra frösihjäl och ett hår som knappt har sett en borste samt hud som ser ut som en dassig leopard pga taskig bus. Men sen trillade poletten ner när jag kom på att min hårinpackning som finns här med blont pigment verkligen gjorde susen igår. Det är ju därför mitt hår ser så jädra fresh ut!

Sedan har dagen flutit på med avstämningsmöten inför Nelly och Zalando kampanjer som vi rullar ut för Abrand Jeans i februari. Jag och Maria tog en lunch på Mahalo. Jag har korrat briefs och satt agendan för mina egna inspelningar samt gjort upp en checklista för ett kommande projekt som jag snart ska berätta mer om för er.

Skinnbrallor och skjorta är från Zara och kängorna är ett par Docs. Jag hoppas att ni har haft en lika bra måndag (& snyggdag) som jag har haft. Jag ska vara helt ärlig och säga att jag sörjer lite att jag inte kan göra något mer med det här idag. Ingen träning blir det heller då jag har vilodag. Okej, dags att stänga igen och dra hem igen tillbaka till pj:sen. Grattis till min snubbe. Hej! Hej!

51

Att känna rädsla

Höll på att tappa det igår. Jag stod där i backen med en puls som höll på att hamra sig ur kroppen på mig och skrek ”Varför SA ni inget att det var en svart backe?!” med förtvivlad röst samtidigt som jag skakade från mössa till pjäxa. Tjejerna stod bredvid mig och pratade med uppmuntrande och lugna röster. ”Du fixar det, tänk hur du har åkt tidigare idag, du har det..” hörde jag dem prata till mig. Jag tittade på dem med tårar i ögonen och började sedan skratta åt min hysteri. Jag stod på sidan och kasade ner med siktet inställt på den lilla svängen som skulle ta oss ner ända fram till dörren på stugan. Vi hade bestämt att skida hela vägen ner men någonstans på vägen upp i liften missade tjejerna att berätta den lilla yttepytte detaljen att vi var tvungna att ta oss ner via en del av en svart backe. Så där var jag nu. Cirkus Swica var igång.

Samtidigt som jag visste att de aldrig skulle ta ut mig i en backe som jag inte skulle klara av så var jag ändå arg. Inte på dem, men på mig själv. På hela situationen. Arg och livrädd. För jag hatar verkligen att känna mig såhär rädd och skidåkning tvingar tyvärr fortfarande fram en rädsla inom mig som ibland kan göra mig helt paralyserad. Och även om jag vet att det är fullt normalt då jag inte har åkt skidor mer än 8-10 gånger totalt i hela mitt liv och att jag fortfarande lär mig så blir jag så kan det vara så oerhört jädra jobbigt emellanåt.


Nu gick det bra och jag tog mig ner. Och det var en bra spark i baken för mig att åka den vägen. Men helvete vad rädd jag var där under några minuter. Men det hindrade mig inte från ett par timmars åk idag igen. Jag och Anna drog ut efter lunch och körde två timmar tillsammans där hon hjälpte mig med tekniken och sedan stannade jag faktiskt kvar själv en timme själv. Första gången i mitt liv jag åkte ner själv OCH åkte lift själv. Det var något nervöst men det släppte fort och efter 2 åk i den röda backen så hade jag hybris och tänkte – sista åket får bli i familjebacken så jag verkligen kan glänsa. Men väl uppe på toppen igen hade det börjat blåsa rejält och blev så dålig sikt att jag råkade åka ner för halva röda som mynnade ut i den svarta helvetesbacken. Jag märkte att något inte stämde när jag började passera människor som låg helt utslagna i backen. Vad konstigt, sådär brukar det inte se ut i gröna backen mumlade jag för mig själv och fortsatte åka neråt efter att ha stannat till och frågat en tjej om hon behövde hjälp. Sen efter en stund, när det blev jävligt brant, så gick det upp för mig vart jag befann mig och så stod jag där igen med råångest och förbannad blick.

”Vad i heeeeeelvete” ylade jag rakt ut medan jag sakta sakta sakta åkte neråt med visst inslag av ”kana på sidan/klättra neråt”.

Kunde såklart inte lämna det där när jag väl var nere så tog knappliften upp i barnbacken och åkte ner. Fläckfritt med perfekta svängar. SÅDÄRJA! Sen genade jag genom skogen hem till stugan igen. Kände mig som en offpiståkare ända tills jag nästan ramlade när jag åkte över ett gupp ner på vägen.

Nu sitter vi alla inne och jobbar. Eftermiddagsfikan bestod av semmelkladdkaka och om en stund ska Emmelie och Anna dra iväg och träna. Jag hoppar träningen då kroppen är mör från morgonens 45 minuters pass i längdspåret och därefter mitt lilla äventyr i backen. Har lite jobb att få undan och sen ska jag nog lägga mig och se på serier.

Imorgon fortsätter projekt skidor. Jag måste åka för att bli av med rädslan och med tanke på mitt mål för detta året så kommer det krävas en hel del tid i backen.

Hej!

62

Podd & karriärsnack

Jeans Abrand & kofta härifrån

Det var en skön omväxling att igår få bege sig in till Lejon Media och podda efter att ha suttit i mjukisar hemma framför datorn och haft videouppstartsmöten samt skrivit upplägg åt nya kunder. Missförstå mig rätt, jag tycker det är oerhört mysigt att sitta hemma och jobba samt få ”träffa” mina kunder online men jag är glad att mitt jobb varierar och att jag får göra så många roliga olika grejer.

Podden jag var med i heter Healthfulness Podden och avsnittet släpps nästa onsdag. Det blev ett bra avsnitt, väldigt…jag. Rakt på och inga krusiduller. Jag skrev om det i ett inlägg på IG igår att jag reflekterade över avsnittet efteråt. Om hur vi pratade en hel del om sättet jag är på och hur jag tycker vi alltid ska vara sjyssta mot oss själva och andra människor men samtidigt behöver vi många gånger ge oss själva en jävla spark i arslet. Hur många gånger begreppet ”vara snäll mot sig själv” helt enkelt blir ett utdraget gnäll. Ett ursäktande mjäk. Ett sorts limbo där vi traskar runt i självömkan och bristande ambition att våga förändra.

Som jag skrev på IG så vet jag vet att jag utåt sätt kan vara hård gällande detta. Framförallt mot mig själv, men även mot andra. Jag har inget emot ursäkter så länge de är grundade och inte en sköld. Det är inte av nonchalans eller av ondo jag sätter upp handen och säger ”det räcker, nu får du skärpa dig.” Inte heller för att sätta dit någon när jag gång på gång ställer frågan ”varför?”. Det är jävligt obekvämt många gånger och jag vet att det inte alltid är till min fördel och att vissa människor inte kan hantera detta med mig. Och det är okej. Det var väl egentligen bara det jag ville lufta. Mina tankar kring en medvetenhet av hur ett drag hos mig uppfattas. Hur jag är och att vara bekväm med det obekväma.

Efter podden körde jag hemåt igen, hade tre uppstartsmöten och sedan var det dags att prata karriär på The Academys infokväll. Det är andra gången jag medverkar och det är lika roligt varje gång. Det är alltid bra att höra från någon som redan har gått utbildningen om hur denne personen har upplevt utbildningen samt vad som händer efteråt. Allt man kan göra och framförallt – att det är upp till ens själv hur man vill använda sina licenser.

Avslutade kvällen med att laga zucchinibiffar med potatissallad och se på en crappy serie på Netflix. Behöver verkligen nya serier att kolla på, känns som vi har sett ALLT.

Hej på er,

48