JOANNA SWICA

För några månader sedan bjöd Bindefeld PR in mig på en pressvisning av Yasuragis nya restaurangsatsning och visning av ombyggnationen av det nya spaet. Jag drog med mig Louise och åkte ut för att reka. Det ledde till att vi blev väldigt sugna på att se mer av Yasuragi när det väl skulle stå klart och blev då erbjudna att komma ut och testa deras kvällspaket samt den nya restaurangen Saishoku som ligger i anslutning till badet och satsar på det veganska köket som bland annat serverar rawfood. Konceptet är utvecklat av Bettina Bossard och Anna Sundevall på Yasuagi i samarbete med matkreatören Maja Grönblad. Maja har tidigare bland annat arbetat som kock och restauranchef på Sally Voltaire & systrar.

Och det var här vi började vår avkopplande eftermiddag efter att spachefen Jimmy hade gett oss en rundtur och förklarat de olika små rummen, konceptet och varför de håller så hårt på sina traditioner. Då klockan hade hunnit bli väldigt mycket och vi hade någon timme kvar till middagen så bestämde vi oss för att beställa in lite rätter att dela på som sen lunch. Jag menar, ner går det alltid. Jag och Louise är båda rörande överens att vi båda ser själva ätandet som en väldigt viktig och angenäm aktivitet i livet. Vi beställde in Donburi, Chirashizushi, Gyoza och Okonomiyaki samt kaffe med en bit dadelchoklad till efterrätt. Min favorit var helt klart den tempurafriterade ostronskivlingen. Det var ett svårt val mellan sötpotatisnudlarna men friterat vinner alltid till slut.

Det första som slog mig när vi gick runt och fick höra mer om spaet var att den avskalade nästintill strama miljön tilltalade mig  på ett väldigt tillfredsställande sätt. Det var liksom inte så mycket för hjärnan att ta in och sortera så jag slappnade av och blev nästan “radiostyrd”. Och för er som känner mig vet att det ibland kan vara en liten utmaning då jag tänker på allt, mycket och något hela tiden. De små rummen hade alla sin syfte vilket stod på de enkla skyltarna utanför och jag tror även att denna känslan av att man smälte in i miljön och minskade sinnesintrycken förstärktes då alla gäster hade likadana Yakutas samt badkläder på sig. Det tilltalar mig och det sa jag även till Jimmy. Jag gillar verkligen att de är så strikta på att det ska vara tyst, att det ska vara enhetligt och stramt. Det är snyggt, lätthanterligt och väldigt lyxigt.

Spaet rymmer upp till 450 personer men har haft upp mot 500 personer, jag tror det var på invigningshelgen, jag minns faktiskt inte. Men det är en del. Jag tyckte att det var mycket folk igår även om jag inte tror att det var 450 personer, eller så kanske det var det så många? Alla dessa små rum, som tex sovbastun där Louise ligger och tar igen sig sväljer ett tiotal personer. Samma sak gäller utomhusbaden, de små “grottorna” inne i badet och kolsyrebadet. Så det kanske visst var fullbokat igår men att vi helt enkelt inte märkte av det. Det vi märkte av däremot var alla hånglande par. Nog för att vi var där på alla hjärtans dag, men jag har lite svårt för att det mer eller mindre utspelade sig en mildare form av “den blå lagunen” några meter ifrån mig i poolen. Visst är det härligt med nyförälskelse men att när det går så långt att personalen får be vissa av gästerna att lugna sig lite med kroppskontakten då är det på en rätt intim nivå. Men det här har egentligen ingenting med stället att göra, utan om det sunda förnuftet hos människor.

Innan jag glider in på maten vill jag visa er 2 rum som vi hade tur att få slinka in i innan gästerna skulle checka in.

 Båda rummen var juniorsviter med fantastisk utsikt över skärgården men skilde sig lite åt. Det första rummet var visserligen härligt med stor rymd och stor balkong. Men bleknade lite när vi sedan gick in i andra rummet som hade ett magiskt badkar med utsikt ut över vattnet samt ett avskilt sovrum och etage i rummet med sällskapsytor.

Behöver jag ens skriva att jag ville släppa allt, checka in och inte komma ut på en vecka?

En liten parentes – alla som vill ha sin nästa konferens i detta rum räcker upp en hand!

Sen var det äntligen dags. Vi var som små barn på julafton inför några timmars bad, häng i varma tysta rum omsvepta med filtar och en ordentligt tvagning av våra bleka vinterkroppar.

Det var så jädra härligt att se solen gå ner samtidigt som man låg i ett ångande varmt vatten i den kalla februarieftermiddagen. Jag gillade utomhusbaden bäst om jag måste välja något. Visst var kolsyrepoolen cool, ångabastun med salt och den lite mystiska bergrumspoolen som låg mellan en riktig bergvägg och huset en upplevelse. Men jag är en sucker för att vara ute, nära naturen, och känna den kyliga luften mot min varma kropp. Att det dessutom är snö ute gör upplevelsen så mycket starkare.

Nu är egentligen hela det japanska badet, loungerna och dojo en mobilfrizon men vi hade tillstånd att ta lite bilder, så länge vi respekterade de andra gästerna. Därav att det inte finns några bilder inifrån badet. Men lite får man ju lämna åt fantasin, eller hur?

Så var det äntligen dags för att förtära lite mat igen. Efter någon timme i det tysta rummet begav vi oss i våra morgonrockar till a la carte restaurangen som låg på ovanvåningen med stora fönster ut mot vattnet. Vi mös ner oss bland alla par som skålade i champagne med varsin Pepsi Max. Romantiken flödade och jag höll på att somna då jag var så avslappnad och trött efter all värme.

Började med att beställa in tartar på halstrad kammussla och lättrökt lax som
serverades med rökt majonnäs, kimchi, krispig savojkål rispapper och pumpafrön. Den var tiopoäng, möjlightvis att det var lite lite, men nu är det min högst hungriga personliga åsikt. Fortsatte sedan med att beställa Onsenägg från frigående hönor bakat i 63 grader, blomkålscrème, bakad sötlök
friterad ostronskivling och wasabikrutonger. Till det serverades jag råris men det slutade med att jag nallade av Louise sötpotatisfries som hon fick till sin gårdskyckling.

Vi avslutade med Yuzu vilket var en syrlig lemoncurd med mördegssmulor, hallon och lakritsmaräng. Full pott!

För er som fortfarande inte tror man kan bli mätt på helveganska (lunchen) eller vegetariska måltider så önskar jag att ni kunde ha sett oss när vi rullade ut från restaurangen. Ge det ett försök! Sen jag uteslöt kött i augusti har jag blivit mer och mer intresserad av det veganska/vegetariska köket och blir mer och mer hooked. Jag kommer dock aldrig bli fulltids vegan då jag testade det en vecka och tyckte det var så tråkigt.

Men åter till Yasuragi! Efter middagen fick vi lite bråttom då vi skulle hinna med bussen som tyvärr bara går en gång i timmen till och från Hasseludden. Dock är den en rätt snabb busstur med ett byte i Orminge Centrum så det var inget större projekt att ta sig ut.

Stort tack till Linnea på Bindefeld PR som ordnade ett återbesök åt mig och Louise men framförallt tack till Yasuragi för det enormt proffsiga och fina omhändertagandet. Jimmy var lysande i sin rundvandring och det märks verkligen att han älskar sitt jobb. Det var verkligen hans lilla bebis som vi fick ta en del av och det är så oerhört härligt att träffa människor som brinner så för sitt jobb.

Vi kommer gärna igen, var så säker!