JOANNA SWICA

Vet ni vad jag har svårt för? Mumbo-jumbo-kumbaya-snack. Ni som har följt mig länge vet att jag har haft mina perioder där jag har gått in för att yoga och mindfulness. Det har gått käpprätt åt helvete. Det är inte för mig. Jag är ingen yogi. Inte på det sättet som yoga är kännetecknas idag. Däremot har jag skapat mig min egna yogi-version av mig själv. Att springa lugna långpass i skogen är som att yoga för mig. Att ha seriemaraton i sängen med avstängd mobil är som att yoga för mig. Att köra bil långt och länge i tystnad är som att yoga för mig. Jag yogar på mitt egna sätt. Det tog ett par år att finna min min grej och lugnet, men nu börjar det formas till något bra och framförallt något som passar mig. Däremot tycker jag om att yoga på det traditionella sättet då och då, men det är inget som ger mig DET, inte så som min egna yoga ger.

Samma sak gäller mindfulness och meditation. Jag har svårt för hela den här svävande, carpe diem, “vad känner du?” grejen. Jag är en glasklar person, som Johanna Hector skulle kalla. Johanna pratade mycket om detta vid lunchen som Clean hade bjudit in oss på. Tre trappor upp ovanför Nosh & Chow blev vi serverade en väldigt god, men jäkligt klen (fick stödäta efteråt) vegetarisk lunch och fick lyssna på historien bakom Clean´s dofter och Johannas vision. Det var oerhört intressant och jag fastnade framförallt vid delen där hon pratade om att vara glasklar och att leva sitt liv glasklart.

Jag tycker jag för varje år som går, och framförallt nu, går mot ett liv som är mer och mer glasklart. Jag är duktig på att säga nej/ja, på att känna efter vad jag själv vill men även vad andra känner. Däremot har jag, som jag skrev ovan, väldigt svårt för när det ska kännas efter för mycket. Det funkar inte för mig. Hade jag känt efter så mycket som många pratar om att man borde göra så hade jag fortfarande varit ett par efter och funderat. Jag hade definitivt inte varit där jag är idag. Men jag tror också att där jag är idag mår bra av att stanna upp då och då, det gör mig gott här och nu.

Det låter flummigt, jag är inte så bra på att uttrycka sådana här ämnen i skrift. Äh, det var en intressant lunch. Johanna var väldigt intressant att lyssna på och jag gillade det målande språket hon använde när hon pratade. Fastnade även för YogaNidra-delen. Just det har jag läst om en del kopplat till mig egna träning och testade att lägga in denna djupavslappning på eftermiddagarna när jag var nere i Egypten och tränade. Då körde jag 20 minuter varje dag under en vecka. Det är en metod för aktiv avslappning, där kroppen ska sova men sinnet ska vara vaket. För att hålla sinnet vaket leder man medvetet uppmärksamheten till olika delar av kroppen, räknar, visualiserar eller förnimmer olika kroppsliga förnimmelser. Får man till det kan det motsvara upp till 3 timmars djupsömn, vilket såklart är något väldigt åtråvärt när man tränar mycket och är beroende av sömn.

Jag upplevde det vissa dagar svårt att landa och blev stressad när klockan ringde efter 20 minuter medan andra dagar tog det ett par minuter innan jag befann mig i “dvalan”. Insåg idag efter lunchen att jag ska ta upp Nidran igen och praktisera den lite mer.

Hur som helst så var det en väldigt trevlig lunch och jag blev, som alltid, väldigt glad över att få träffa Sheila. Vi brukar ses då och då över en lunch eller frukost och jag har kommit att gilla hennes lugna, men bestämda, sätt väldigt mycket.

Det var roligt att få höra mer om Clean då detta är dofter som ändå har hängt med under åren och få träffa kvinnorna som jobbar med det. Det är alltid lika inspirerande att få ta del och utöka sin kunskap. Speciellt när produkten går i linje med det tänk man själv har kring livet.