I går morse tog jag bilen ner till Havdhem där jag parkerade bilen, drog på mig mer kläder och drog fram cykeln från bagageluckan. Sen började jag trampa i motvinden ner mot Burgvsik. Oj vad jag trampade. Solen sken men vindarna var starka och kalla. Men det gjorde inte så mycket. Jag var på gott humör och energin var påfylld efter en gedigen frukost. Benen hängde med även om de var något trötta.
Väl framme i Burgsvik svängde jag av mot hamnen och tog in vid campingen och fortsatte på en liten stenig väg vid namn Välarvägen som mynnade ut till en mindre stig vid ett karg snårigt område vid havet där underlaget krävde starka ben, stående position och ordentlig koll på stigen.
Tog sedan av mot stora vägen igen där jag cyklade landsväg i ca 5 km innan jag såg en skylt där det stod ”Vacker väg vid havet mot Hoburgen”. Ja men det låter ju bra! sa jag högt för mig själv och svängde in på den böljande vägen som gick raka vägen mot Gotlands sydspets.
Och visst var det vackert. Det var så vackert att jag flera gånger fick hämta andan och högt upprepa ”åh herregud, åh herregud..” Och då är jag inte ens religiös.
Väl framme vid Hoburgen och naturreservatet Husrygg med den berömda Hoburgsgubben tog jag av mot Sundret och cyklade landsvägen upp mot bilen igen. Med medvind. Behöver jag skriva att det gick fort? Fort som fan?
Där och då var jag bäst i världen.
Det var en väldigt lycklig person som satte sig i bilen igen för att köra upp den dryga timmen upp till Visby igen för lite lunch, vila och eftermiddagslöpning.
Tack för en bra tredje dag Gotland!
23