JOANNA SWICA

Dagarna går i ett. Eller ja, vissa dagar. Som igår. Andra dagar är lugnare, och jag uppskattar dem lika mycket som jag uppskattar när det är så jävla mycket att det känns som hjärnan ska få hårdsmälta.

Men låt mig få berätta om min dag igår. En dag som lämnar ett lite lätt intryck idag. För ja, det blev sent och ja, det var även en lång dag jobbmässigt.

Vaknade 05:45 med med klappande hjärta och huvudvärk. Såklart. Är inne på andra månaden med kass sömn. Varför skulle denna natten vara annorlunda. Deeet kan man ju undra. Det är dessutom någon form av lastbilsparad nere på gatan varenda jävla morgon. Nåväl, sömnbrist i perioder är inte farligt. Man får tänka så och härda ut.

Gjorde mig i ordning, packade ner det sista inför plåtningen och tog sedan en taxi bort till Nybrogatan 38 för att överraska Mathilda med frukost då hon fyllde år. 40 minuter senare var jag tvungen att åka igen då jag skulle jobba med Frankenstorm hela dagen. Så det var bara att hoppa in i en taxi och åka tillbaka mot Vasastan igen. Som en jädra studsboll. Tur man har en snäll chef som bjussar på taxi (hehe).

7 timmar och 5 minneskort senare var vi klara. Vilket jävla superteam jag får jobba med. Det blev så sjukt bra bilder och jag längtar tills jag får se första batchen. Och framförallt – se filmen som håller på att klippas. Albin och Sara är sådana proffs och jag är djupt imponerad över deras proffsighet. Allt flöt på enligt plan tack vare Louise och Matildas (Frankenstorms stjärnor) projektplanering. Drömteam, från botten av mitt hjärta, vilket jävla drömteam.

Kom hem vid halv 5, svidade om och drog senare till APO för middag med Martina. Jag är en person som gillar att vara tidig. Speciellt till middagar. För då kan jag sätta mig i baren, ta ett glas väntvin och titta på folk. Kanske snicksnacka lite med bartendern. Kolla mail. Scrolla runt på telefonen. Äh men ni vet, bara va. Och det var precis det jag gjorde. Tills hon kom, det mörka yrvädret som lös upp hela lokalen.

Fnittriga över livet betalade vi för oss och drog sedan bort till Grönan. Jag trodde vi skulle få se Fricky men möttes av något helt annat på scen. Fattade noll. Insåg sen att det var Jirell och när 7 grabbar i pyjamas och ansiktsmasker hoppade fram på scen insåg jag att de körde någon form av budget variant av Le casa de papel. Yo yo, sho bror! Nu var det show och jag grävde fram mina moves.

Avslutade kvällen med Strandvägen 1 som verkade ha tappat all form av puls och därefter Riche som ja, ni som känner till baren på Riche vet vad jag menar. Så det blev inte långvarigt och istället åkte jag hem till en vän som har det lite tufft just nu och kramades. Hon är värd det allra bästa.