Igår postade jag en bild med en text gällande kvinnokroppen på Instagram (läs den här) och skrev om hur annorlunda det var att gå runt i bikini här. Först och främst i form av att jag var den som hade mest tyg på kroppen den kvinnorna runt omkring mig hade minimala stringbikinis. Och när jag skriver kvinnor så menar jag verkligen alla åldrar. Från 20 upp till 60 år. I alla dess former. Och det som stod ut mest? Hållningen. De gick som de ägde stranden med sina kurviga, smala, vältränade, valkiga, långa, korta, gropiga, släta, håriga, slätrakade kroppar.
Och det var så oerhört befriande, men även en tankeställare. En liten omskakning om hur skev kroppsuppfattning vi egentligen har i Sverige, eller nej, säg norden. Absolut, fokuset på kvinnokroppen finns överallt och ter sig annorlunda från land till land. Kulturerna ser annorlunda ut och vi har olika fokus. Men. Jag upplever ändå att jag känner mig friare och mer bekväm i min kropp utomlands. Och då har jag ändå bra självkänsla och tycker om min kropp. Vilket såklart får mig att tänka på de som inte har det. Vilket jävla helvete det måste vara att visa sin kropp i ett samhälle där 10 procent prickar in “drömkroppen” som man ska ha. Det gör mig så jävla less och förbannad. Att vi inte har kommit längre, att inte medierna har kommit längre. Det gjorde ont i mig att läsa era dm:s när ni delade med er av just detta och höll med om att pressen lite släpper när man reser till ett land där man ser olika typer av kroppar.
Den här debatten är tudelad, många anser att för att komma ifrån fokuset på kvinnokroppen så ska rikta fokus från den och avsexualisera den. Jag håller inte riktigt med. Jag är så trött på att det skriks sexualisering så fort en tjej visar lite hud, så fort vi pratar om rumpor och bröst. Låt mig få göra det. Jag tror på att lyfta frågan. Att våga diskutera och ifrågasätta. Låt kvinnokroppen vara i den benämningen att vi själva ska bestämma hur vi vill prata om den, hur vi vill exponera den. Låt oss göra det utan att döma. Utan att klä in oss i fack. Utan att ge oss förhållningsregler. Utan att säga hur vi ska se ut. Då tror jag även pressen lite kommer släppa.
Jag fick en kommentar häromdagen att jag tycks hittat en favoritpose där jag står snett framifrån med benet utstickande så att rumpan lyfts. “Varför gjorde jag detta? Varför fokuserade jag på kroppen? På att se snygg ut?” Om jag vänder på frågan, varför inte? Jag har hittat denna poseringen för att jag tycker jag ser för jävla snygg ut och då jag älskar min rumpa så är det väl självklart att jag vill att den ska framhävas. Punkt. Vi behöver inte gå längre än så. Jag bestämmer själv hur jag exponerar mig själv.
Som en bekant skrev till mig så är hon rädd för att lägga ut vissa bilder på sig själv då hon är rädd att de är “för sexiga”. Hon var rädd att folk ska döma ut henne då hon faktiskt har ett viktigt jobb och är rätt smart. Jag förstår hennes dilemma då det är så samhället tyvärr ser ut. MEN. Vi måste våga, och vi måste väga säga ifrån när någon får oss att känna oss som något vi inte är. Vill folk döma mig för att jag poserar med min rumpa i fokus, att jag har en kort kjol eller ler förföriskt på min selfie så varsågod. Men jag vet att det där spelar ingen som helst roll för vem jag är. För vad jag kan.
Avslutar med en incident som hände min tjejkompis igår. Hon hade lagt upp en bild där hon ler och håller för sina bröst med sina händer. Det är en skitsnygg bild och väldigt artsy. Hennes tjejkompis kommenterar med en väldigt bitter ton: “Undra just varför du gnäller att du får dickpics. Kan det vara på grund av denna typen av bilder?” Sånt gör mig riktigt förbannad. För ännu en gång så shamear man kvinnan istället för det verkliga problemet vilket är att mannen tar sig rätten att skickar dickpics. Det är samma sak som att fråga en kvinna vad hon hade på sig vid ett överfall. Att det dessutom är en kvinna som kommenterar så, en såkallad vän, är extremt ruttet. Ännu en gång så döms kvinnan för hur hon exponerar sin kropp.
Sluta med det.
1
0 svar till “Det är inte sexualisering, det är bara jag och min kropp.”
HALLELUJA, AMEN!!!!! Jag blev så jävla bitter när jag läste Lisa Magnussons debattartikel i SvD härom veckan. Varför ska vi SLUTA prata om kroppen bara för att vi plötsligt är många som pratar om, och VISAR, att den kan se ut på en GALET massa sätt!!
Jag känner igen det du ocoh de som dm’at dig, utomlands kan jag känna mig attraktiv och galet sexig, när jag kommer tillbaka till Sverige klär jag på mig, för det känns helt enkelt inte bra att “shake what your mama gave you”. Tyvärr.
Tack Joanna att även DU (en av mina starka förebilder) lyfter den här frågan!
Lisa Magnussons debattartikel hade några få poänger men i grund om botten så är det som jag skrev – prata om det. Avdramatisera! Gör det freakin natural. Jag är så less på samhället och vad det gör med oss. Tack ♡
jag visade klyfta en gång (i en skjorta), och fick frågan om hur jag med stora bröst tänker om att inte visa upp dem så mycket just för att det blir så sexuellt. håller med dig om att det är tröttsamt att man ska gömma och på något sätt ursäkta sig själv. har kollat på omtalade “kroppshets” på svt och tänkte skriva ett inlägg om det, för det väckte så många tankar. vet bara inte hur det ska formuleras.
Men fyfan, blir så trött på det. Jag har ej sett kroppshets ännu. Ska se när kag kommer hem ♡
Jag brukar inte kommentera på bloggar, MEN HEJA DU! Jag hittade din blogg efter din olycka, och vilken fantastisk kvinna du verkar vara. Så otroligt vacker, klok och ödmjuk.
Jag har precis börjat förstå storheten i att trivas i min egen kropp, och jag har lagt upp bilder, där jag tycker att jag är skitsnygg i underkläder eller bikini, och jag har precis fått exakt den kommentaren som din kompis fick; Undra just varför du gnäller att du får dickpics. Kan det vara på grund av denna typen av bilder?”. Och det gör även mig förbannad. Heja du som säger vad jag tänker!
Och tack för att du finns med din ärliga blogg med känslor och åsikter och inte endast yta.
Hej! Vad glad jag blir att du kommenterar. Jag tycker det superkul med kommentarer och kommenterar mer än gärna andras texter 🙂
Fyfan för den kommentaren du fick. Blir rasande på sånt. Jag hoppas du sa ifrån för ingen ska få sådana kommentarer! ♡♡♡♡
Jag låter det oftast passera för jag tycker det säger mer om den personen än vad det gör om mig, men jag fick en tankeställare av ditt inlägg och nästa gång så tänker jag inte låta det passera. 🙂
YOU GO GIRLFRIEND!
Tack för ett så jävla bra inlägg. Jag älskar min kropp men kan verkligen skriva under på att jag undviker att visa för mycket för att jag är rädd för dömande kommentarer; ”vem tror hon att hon är”. Varför är det så mycket lättare att shamea än att hylla. Ledsen blir jag!
Ja, det undrar fan jag med. Vi måste bli bättre på att hylla oss själva. Våga såga nej, ifrån och bita ifrån. Det är inte OK!
Ja du. Finns det något vackrare än stolt hållning, huvudet högt, höften sne, rumpan fram, eller brösten. Eller vad du nu vill. Eller inte vill. Jag blir så trött på att vi hela tiden ska vara så endimensionella – vi människor klarar av att vara mer än så. Och Mia Skäringen sa det så bra – prata inte med hat i mun. Oavsett om det är din vän eller ngn annan. Och speciellt på internet – där kan vi vara vad vi vill och ändå väljer så många att vara idioter. Aja.
Amen. DET är riktigt bra! Prata inte med hat i munnen. ♡
Alltså FAN vad du är grym!
TACK ♡
Så jävla sjukt att kvinnor blir ifrågasatta när vi hyllar våran kropp? Är väl så jävla fantastiskt att kunna få visa att man är stolt över sig själv? Oavsett om det är bröst, rumpa, händer eller armar?!!
Önskar att fler vågar visa sig precis som dom är, men med tanke på kommentarerna som strömmar in när bilder på olika kroppar läggs ut, så är det inte så konstigt att man drar sig för att visa sig precis som man är….
Förstår ditt obehag. Tänker ibland över vilka bilder jag lägger ut jag med. ♡