Istället för att posta veckans träningslista som i princip hade bestått av ett gäng tomma rader då jag inte har tränat sedan lördags så tänkte jag istället spinna vidare på min IG-post från i morse. Vi är en del som har en motivationsdipp just nu och det är inte så konstigt med tanke på att det numera är vintertid, det börjar bli kallare ute och sommarens samt höstens roliga tävlingar/träningar är förbi. Man befinner sig i något slags ”ingenmansland” där träningen går på halvfart och man undrar vad meningen med allt är. Lusten att gå upp till gymmet när larmet går igång vid sex på morgonen är nästintill obefintlig och många av passen görs endast på rutin med autopiloten inkopplad.
Lika mycket som man behöver dessa pauser, speciellt om man större delen av året kanske följer ett träningsschema eller satsar inför en tävling lika jobbigt är det för vissa. Jag är en av dem. De första veckorna jublar jag alltid över att vara ”fri” sen blir jag mer och mer lat tills jag inser att min motivation är som bortblåst. Dippen där ger mig en spark i arslet och jag styr upp ett schema, lagom till starten kommer nästa dipp: Novemberdippen. Och här är jag nu, jag överlevde dippen och precis när jag hittat tillbaka till mina hårda pass igen går jag och blir sjuk. Så nu känns det verkligen som att jag är tillbaka på ruta ett. Tävlingarna nästa år känns långt borta och jag känner mig som en heffaklump på löpbandet.
Dags att ta fram det tunga artilleriet alltså:
1. Byt alla bakgrundsbilder från mig själv (hehe) till mig själv på tävling, en som det gick bra på då såklart.
2. Boka in träningsdejter med personer som inspirerar mig och jag blir glad av.
3. Boka in pepp-samtal med coach.
4. Köp ny teknik.
5. Samla 3-4 inspirerande bilder på mig själv i en mapp på datorn/mobilen som jag plockar fram några gånger under dagen för att påminna mig själv vilken jädra queen jag är. Det är trots allt jag som presterar, jag som har lyckats med mina mål tidigare och jag som gör det för mig själv. Det är ju självklart att jag ska hylla det och påminna mig själv när det känns som att jag knappt kan springa 5 km utan att bli omsprungen av pensionärsföreningens löparsällskap (inget ont om krutgummorna, men det hade varit härligt med lite speed).
Just ja, jag höll nästan på att glömma det viktigaste av allt: Belöningar.
DET är ett gammalt beprövat trick som än idag funkar.
0
0 svar till “Du behöver inte titta långt för att hitta ditt fokus”
Tack TACK TACK tack!! Din ärlighet och transparanta syn på träning och livet är så befriande. Jag känner så igen mig. Är verkligen ingen IM eller liknande. Men att läsa om att du går igenom dippar och ifrågasätter alla dessa otaliga pass man gör såhär års, gör så jag känner mig bättre lättare och gladare! Tack igen, du inspirerar på så många olika plan! Stor kram
Åh tack. Vad glad jag blev att du gillade inlägget och att jag kan inspirera dig. Det gör mig så jädra stolt och varm i själen <3 Stor kram