Jag ska springa 45km trail i Juni. Ibland när jag tänker på det, som just nu, så känns det som rent vansinne. Jag är hängig, stel, mina ben är trötta och trots att helgens 21km gick jäkligt bra så är tanken på att jag ska fortsätta i 24km till ..ja minst sagt roande. Hur tänkte jag när jag tackade ja till Ecotrail? Vi kan stanna där, för jag vet redan svaret. Det var min hybris som talade.
Somliga människor har en ond liten djävul på axeln som talar nedlåtande till en och väser ”du kan inte, det går aldrig, du ska inte tro att du är något”. Jag har ett uppblåst, lite småflottigt troll som dinglar med benen och vrålar ”Det där är fan inga konstigheter!”.
Just nu vill jag strypa det lilla trollet.
Jag har aldrig sprungit längre än 28 km. Och att springa maraton på asfalt har alltid känts så långt bort. Men när Miranda, som driver Team Nordic Trail, propsade på att ett maraton + 3km i snårig skog vore en kanonide för mig så bröstade man givetvis upp sig och svarade ” kul, sign me up!”.
Nu börjar verkligheten komma lite ifatt och jag växlar mellan peppig glädjefnatt och nollställd sinnesstämning där jag upprepande gånger väser ”du är dum i huvudet” till mig själv.
Jag ska vara logisk. Det är det fullt genomförbart och jag är i bra form. Jag följer min löpprogrammering till, nåja, 80 % och trots att den riktar sig till min Ironmandistans där enbart löpningen ”bara” är på 21 km. Så allt pekar allt egentligen på att det inte ska vara några större problem. Så vad är problemet? Självkänslan såklart. Och prestationskravet som jag själv sätter på mig. Även jag, som annars är jäkligt chill med mina prestationer och åtaganden finner det ibland övermäktigt. Ibland vill man bara stoppa karusellen och ropa “Ey, vänta lite, är detta på riktigt? Ska JAG verkligen göra detta?”
Hörredu lilla troll, kom tillbaka. Jag gillar ju dig egentligen. Trots din hybris och att du gång på gång försätter mig i situationer som jag inte alltid är redo för.
För vet du lilla troll, du tvingar ju mig att bli redo.
Och vad händer sedan? Jag fixar ju det. Precis som du alltid säger att jag ska göra.
0