Emilkeps & att stå på sig.


Klänning från Tiger, skor Jennie Ellen, väska Chloe emilkeps (Calle har börjat kalla mig för Emil) från River Island.

 

 

Kom precis hem efter en spontanmiddag med Elina. Käkade vegansalladen på Systrarna Voltaire och smed middagsplaner för hösten. Dag tre på mitt köttfria projekt och jag tycker fortfarande det är plättlätt. Tänkte skriva en sammanställning varje vecka med mina tankar kring det. Hojta om vi vill att jag ska ta upp något speciellt.

Det är så härligt att kunna vara ärlig och bekväm när man bestämmer middag med någon. Elina sa till direkt när jag frågade om hon ville mötas upp lite senare på kvällen för en spontandejt att hon gärna käkar men då cleant då hon kör 8 veckors bootcamp. Vilket passar mig perfekt då jag är inne på samma spår då jag kör 6 veckors veggo-bootis. Jag vet många som kämpar med just detta, att kunna stå på sig och säga ifrån samt hålla sitt spår med kosten. Det är så lätt att ”dras” med och rucka på sin målsättning för att man lätt känner sig krånglig eller att man är tråkig. Ofta blir det till ett större problem än vad det är. Jag menar, att man väljer att följa med på en middag men exempelvis väljer att dricka cola istället för att ta ett glas vin som alla andra i sällskapet är ju egentligen inte ett problem. Men då man aviker från flocken så blir det lätt lite obekvämt och framförallt om det finns personer i sällskapet som blir störda av att man har valt att göra något, kör sin grej och är målvetet fokuserad. Det är jättejobbigt för somliga människor. Men helt ärligt talat så är det i slutändan jobbigast för en själv när man sviker sig själv för att behaga andra. Samma sak gäller det sociala med kosten. Eller ja, egentligen allt.

Men jag tror att kommunicerar man bara ut att vad man ska göra och varför samt ber människor i sin omgivning att respektera det så har man redan gjort det lite lättare för sig själv. Speciellt om man klargör att detta är viktigt för en och att man inte vill höra kommentarer som stjälper mer än hjälper kring sitt val. Moralkakor och ”behändiga” tjyvnyp som är förklädda till en välmenande kommentar är om jag ska vara ärlig så jävla tröttsamt. Zzzzz.

Okej, klockan börjar närma sig 22.00. Ska ligga till sängs prick. Hur tror ni annars jag pallar att gå upp halv sex och ösa hela dagarna? Börjar ju trots allt närma mig trettio.

Hej!

12

2 kommentarer

  1. 12 hr senare: ”ska vi skjuta på nästa middag pga kan ej dricka vin då?!”
    Haha, kämpa Elina. Och yes, the struggle is real!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *