
”Jag har en lugn veck…” innan jag hann färdigt meningen så avbröt min vän mig med ett frustande skratt. ”Du? En lugn vecka, dina lugna veckor är som en vanlig persons mest hektiska vecka..” hennes skratt gnäggade högt och jag tittade på henne med en min som signalerade ”är du klar..?” samtidigt som jag log lite halvt med ena mungipan.
”Haha, jag är seriös..” fortsatte jag och plockade bort några kaksmulor med handen från mina svarta jeans. Sorlet omkring mig steg i takt med att klockan närmade sig rusningstid och de vanliga dödliga slutade jobbet. Det fanns en tid när jag också var en av dem. En av dem med ett ”riktigt” jobb. Det är så jag brukar inleda delen om mitt företagande i några av mina föreläsningar. Det finns en dos parodi i den meningen och det brukar framkalla några igenkännande skratt, för kom igen, nog har du också tänkt så om oss digitala entreprenörer vars selfies har lett oss dit vi är. ”Kamma er och skaffa er ett riktigt jobb..” Den har man hört.
Men det är lugnt, jag lovar.
Jag tog ytterligare en bit av kakan och sträckte mig efter kaffekoppen medan jag lät blicken svepa över min vän som gestikulerade hej vilt samtidigt som hon berättade om den gången i mitt liv när jag gick upp 05:00 för att hinna träna innan jag fortsatte dagen med att jobba dubbelt med mitt ”riktiga” jobb och mitt nystartade företag. ”DÅ hade du en NOOOORMAAAAL vecka..” frustade hon, flabbade och himlade med ögonen.
Då orkade jag och visste inte bättre. Idag är en annan tid, tack vare den som var. Jag har mycket att tacka mitt dåvarande jag. Och jag tänker att mitt lugna kan mycket riktigt vara någon annans mycket. Man får utgå från sig själv och försöka undvika att andras liv blir en måttstock för sitt egna.
Jag tänker mycket på det och har gjort de senaste veckorna. En tydlig indikation på att det sker något inom mig och kommer göra på sikt. Ett skifte, ett nytt kapitel eller bara en ny lärdom. Jag får veta tids nog.
49