JOANNA SWICA

Jag är inne i ett flow just nu, det är mycket som händer och för många kan mitt schema tyckas en aning hektiskt. Vilket det är, men det är just det som ger mig ett flow. Jag är lugnet i stormens öga och det känns som att jag står på en höjd och blickar ner. Jag tar uppgift för uppgift, likt en bestigning till basecamp 1, 2 och 3. Metodiskt och enligt den skrivna planen som utgörs av min veckoplanering.

Det är så jävla mycket kul som händer just nu. Roliga samarbeten, events med Friendcation, föreläsningar och möten med fantastiska människor. Bara det att jag bestämde mig för att våga mig på att försöka ta in en person till i företaget igen gör att framtiden ser än mer spännande ut. Det är svårt att hitta rätt person och mina tidigare erfarenheter med personer har tyvärr varit mindre bra och jag har verkligen lärt mig vad jag ska vara extra uppmärksam på. Vilket leder till att jag nu sitter med ansökningarna som under veckan har kommit in. Jag har redan börjat boka upp ett gäng personer som verkar lovande under nästa vecka och har avsatt 3 heldagar för intervjuer. Det kommer bli många möten och jag räknar med att totalt träffa ca 30 personer (några kommer dock vara digitala möten). Men samtidigt, hittar jag inte någon som jag tror kommer passa i bolaget så kommer jag fortsätta leta.

Får jag vara ärlig med er? Brutalt ärlig? Bra. Det kommer jag vara oavsett ni säger ja eller nej. Men helt ärligt talat, vissa av ansökningarna som har kommit in gör mig mörkrädd för hur vissa människors självuppfattning. När det uttryckligen står att jag vill ha CV och personligt brev – maila då inte en suddig bild och länk till en Instagram med orden ” läs mer om mig här, vi hörs.” Eller ” jag vill veta mer, ring mig!” Eller att påbörja mailet med ”Jag har inte så stor koll på Sociala Medier, har ju inte ens Instagram..” Det är en förutsättning att kunna branschen man ska jobba i. Det kräver inte att en själv ska vara aktiv, men det krävs att man har god kännedom om VAD man ska jobba med och man bör ha gjort åtminstone lite research. Jag ser en röd tråd i en viss generation där man har vuxit upp med att man ”kan göra precis vad man vill i livet” vilket tyvärr förslappar. Det finns en nonchalans och bristande förståelse för vad ett jobb kräver av en och att man behöver kavla upp armarna. Man vill ha belöningen innan jobbet är gjort. Jag är helt för att man ska satsa och gå efter det som kanske är över ens kompetens eller erfarenhet. MEN det krävs att man kan motivera och kan styrka sitt varför med det som man kan påverka. Tex research och kännedom. Det är små små detaljer som kan avgöra. Och framförallt, en proffsig presentation kräver inte kandidatexamen. Det krävs bara lite tid och genuint intresse.

Men overall, trots några riktigt ogenomtänkta ansökningar så har det kommit in ett gäng riktiga guldkorn som jag ser så framemot att träffa och hoppas att de känner det samma. För det är ömsesidigt, viljan att jobba tillsammans ska komma från båda hållen och det är så viktigt att personen känner sig trygg i att ta beslut och trivs.

Annars då? Runcamp drar igång den 1:e februari och igår var jag iväg på event med H&M som jag har ett pågående samarbete med. Innan dess var det möte med Edblad och workshop med Friendcation. Avslutade kvällen med en sen middag på Ciccios tillsammans med Amanda, min mans brors fru. Hon är galen och jag älskar henne för det.

Vi hörs,