JOANNA SWICA

Åt frukost med ett gäng tjejer från Friendcation igår. Det är så enkelt att slänga upp en tråd där om frukost där, det blir ofta ett skönt blandat gäng. Många av tjejerna som är med är ju mina “privata” vänner från början, eller har blivit efter vi har lärt känna varandra via gruppen så dynamiken på dessa frukostar är riktigt härlig. Det är så roligt att se hur alla integrerar med varandra och bokar egna luncher och möten. Som exempelvis Teresa och Elin som ska träna crossfit ihop om någon vecka. Eller Frida och Ulrika som ska ta ett möte gällande ett eventuellt jobb. Så roligt, men framförallt, så oerhört smart. Vi måste bli bättre att nyttja våra nätverk – förstår du hur mycket potential som man har runt omkring sig? Men framförallt – hur mycket hjälp man har?

Som alltid glider våra samtalsämnen in på karriär. För ja, det är en viktig punkt i mångas liv. Och när jag skriver viktig så menar jag inte att det är något alla eftersträvar, för det tror jag faktiskt inte. Men jag tror många letar efter en trygghet med vad man ska göra av sitt liv. Med att hitta rätt. Det är en central punkt i mångas liv och ens yrke är trots allt det man lägger mest tid på om dagarna – så det vore konstigt om man inte ägnade en del tid och energi på att få den pusselbiten på plats. Men som jag sa till tjejerna i morse så tror jag aldrig man kommer helt få den på plats, den kommer alltid ändras och omformas med takt med hur livet fortlöper. Jag tror för exempel inte jag kommer göra det jag gör idag om 10 år, den yrkesrollen kommer formas om och anta nya skepnader.

Vidare så tog jag tog upp en grej som stör mig. Att ta ett “förutsättningslöst möte”.  Jag har kommit på mig själv att bli irriterad över detta fenomen. Jag vill inte ta ett möte med en person som adresserar mig som förutsättningslös. Jag vill att man ska VILJA träffa mig med ett syfte. Vad är din agenda? Jag vill höra om denna och jag vill framförallt ha ett syfte med mötet. Slösa inte din och min tid genom att inte värdesätta vårt möte, vår tid vi ger varandra.

Om jag ska spendera tid på något vill jag att det ska vara fullt av förutsättningar.

Och det är väl den största lärdomen det senaste året har gett mig – min tid är värdefull och jag ser förutsättningar i allt. Jag värdesätter ett möte och vill inte vifta bort det när jag går ut genom dörren. Så fort vi möts har en relation skapas och jag förväntar mig att man värdesätter mötet. Sen kanske man inte alltid kommer fram till något eller att det rent av inte klickar. Men då har man ändå gått in med en föreställning om att en förväntan och förhoppning om något mer finns. Eller att man genuint vill träffa personen. Och där kommer jag in på en annan viktigt sak. Jag får väldigt många mail om personer som vill träffas över en kaffe/lunch. Det är fantastiskt och jag är väldigt rörd över det. Men det händer att jag får mail från personer som inte har brytt sig om att lägga ner 10 minuter av sin tid att kolla upp mig närmre, som redan i mailet ställer frågor som finns i mina sociala kanaler. Som jag märker inte har en aning om vem jag är eller sysslar med. Och det gör mig lite ledsen, för här vill man att jag ska lägga min tid och agera någon form av mentor när man själv inte har brytt sig om att lägga 10 minuter av sitt liv och göra en basic research.

Så jag lyssnade på den illavarslande känslan i magen och avbokade det förutsättningslösa mötet jag skulle ha idag. Jag finns på mailen, återkoppla där med något konkret skrev jag. Så hänger jag hemma idag, tar en kaffe och lägger min tid på det som gör mig gott.

Kram på er, hej.