JOANNA SWICA

Det är något speciellt med att vara tillbaka på en plats man redan har ett speciellt band till. En plats som man har längtat till. En plats som ibland känns som den vore belägen på andra sidan jordklotet och inte i samma land. För det är något magiskt med området här uppe, eller ja, Norrbotten och Lappland. Pulsen går ner, sinnet lättar och jag förväntar mig nästan att träden ska börja leva. Det är drömskt och oerhört vacker.

Och nu är vi tillbaka med ytterligare ett gäng tjejer som vi har skräddarsytt ett, om vi får säga det själva, riktigt bra program åt. Kanske ett av vårt bästa. Eller nej det får vi se på söndag. Sånt visar sig ganska fort.

Det känns som sagt väldigt bra att vara här i Övertorneå och framförallt på Art Hotel som ägs av Gunhild Stensmyr, som inte nog blivit en god vän till oss också är en av våra största supporters. Gunhild är en urkraft och jag tänker ofta att om jag är hälften så power som henne när jag är i den åldern så kommer jag vara mer än nöjd. Hon tar för sig och tvekar inte att säga ifrån. Hennes konstintresse och arbete inom kulturen har tagit henne runt om i världen och nu har hon landat här uppe, i vackra Övertorneå där hon driver Art Hotel (se mer bilder från hotellet i mitt inlägg från förra året här) och håller även på bygga en konsthall några hundra meter ifrån hotellet. Jag ser framemot invigningen.

Therese, vår kontaktperson som jobbar med Destination Övertorneå och Heart of Lapland och faktiskt min före detta klasskompis som jag studerade Internationell Resekonsult tillsammans med är en viktig del i i våra resor här uppe. Det var hon som kontaktade mig för lite mer än ett år sedan och ville att vi skulle komma upp hit. Och det är hon som nu ser till att vi får igenom våra idéer och kontakten med de lokala företagen upprättas. Det är även hon som presenterade utfallet och siffrorna från vår förra resa på ett av sina möten på Övertorneås kommun och fick ett stort JA på att vi skulle få komma tillbaka.

Vi hann knappt svara ”när kan vi komma?” på vändande mail – så gärna ville vi återkomma. Och nu är vi här igen. Så om vi fokuserar på årets resa, vad har vi hittills gjort?

Jag och Louise har som vana att alltid åka en dag tidigare till destinationen för att ”bo in oss”, fota content och uppleva en aktivitet som kanske precis har släppts eller ska testköras. Det är ett ypperligt sätt att använda oss som testkaniner men även få spridning. För vi får ju inte glömma varför vi är här – det är ett del av vårt jobb att jobba tätt med destinationer och marknadsföra dem.

Igår när vi kom fram till Luleå stod alltså Therese redo med bilen för att köra oss nästan 2 timmar norrut till Miekojärvi och Mieko Basecamp där Katharina och Johanna stod redo för att ta emot oss. Mieko beskriver sig själva som ”där vägen slutar och äventyret börjar” vilket är en ganska spot on beskrivning. För 15 minuter nerför vägen, tog det stopp och sedan bredde sjön ut sig med oändliga skoter och hundspann spår. Det var även där en del av vår runda som vi tog med våra Fat Kicks gick. Hur bra idé är inte Fat Kicks egentligen? För att inte tala om träning. Jag hade mjölksyra efter 200 meter och fick till en början byta ben efter bara några meter för att få in rytmen och inte bli helt slut. Men sen så, sen flöt det på och plöjde fram längs snön som om vi aldrig hade gjort något annat. Sparkcyklarna som förutom att vara ett inslag i turismaktiviteterna används som ett sidokomplement till träningen på exempelvis sommaren. Det krävs om man ska hålla på med hundspann, där inte bara hundarna ska bara i god fysisk form.

Mieko erbjuder en rad av olika aktiviteter och man kan komma både vintertid och sommartid. Tjejerna är nyfikna, kunniga och oerhört öppna. Man märker att de har hittat sin favoritplats i världen och hur stolta de är över naturen och sin livsstil. Och jag kan villigt erkänna att en del av mig var lite smått avundsjuk. På ett bra sätt. På ett sätt som innebär att jag i framtiden kommer ha mer av detta i mitt liv.

Men höjdpunkten var nog, både för mig och Louise, när lunchen serverades i den lilla kåtan. Vi är ju som många av er vet väldigt intresserade av mat och vill testa allt från trakten. Vi vill äta närproducerad mat och testa på ost från bonden några kilometer därifrån. Tar mer än gärna en skiva extra av det nybakade brödet tillsammans med vårt kokkaffe med kaffeost.

Och hur lycklig blir man inte av renskav med rotmos och rårörda lingon framför en eld när det är -25 utanför?

Om några timmar anländer tjejerna och sen väntar en fullspäckad helg med en hel drös av outdooraktiviteter. Vi hörs efter helgen! Vill ni följa äventyret kan ni göra det via våra stories på Instagram.

Måste sluta nu, fick precis ett meddelande från Therese att bussen med alla tjejer precis har passerat Luleå så de bör vara här om ca två timmar.

Hej!