Vill ni höra om en rolig liten incident från tunnelbanan igår? Jo, såhär var det. Jag sitter på tunnelbanan och framför mig sitter en liten tjej med sin mamma. Jag ser hur tjejen tittar länge på mig innan hon drar i sin mammas jackarm och viskar (högt) med blicken fäst på mig “Mamma, hon har klippt sig som en pojke..” Jag tittar på henne, ler och tittar sedan nyfiket på hennes mamma då jag undrar hur hon ska hantera denna harmlösa men ändå någonstans grundande frågeställning. Mamman tittar generat på mig och väser något i stil med “Sådär säger man inte högt..” sin dotter. Wow, bra svar tänker jag och höjer ett ögonbryn och ler avmätt mot henne. Nu är jag ingen expert på barn men jag tänker att om det hade varit jag så hade jag svarat “Nej, det är pojkarna som klipper sig som henne”. HA! Okej, nej men skämt å sido. Barn präglas av sina föräldrar och att hon direkt inte ens säger “Nej, flickor kan också ha kort hår” utan tystar ner i form att det skulle vara okej att säga det hemma eller där man inte hör är lite märkligt.
Men hur är läget annars? Pangbra om jag får säga det själv. Dagarna går i ett och det känns som att jag lägger ner mer tid på att pussla ihop kalendern än att faktiskt “utföra” händelserna, men så får det vara ibland. Jag har liksom accepterat att mitt liv ser ut såhär just nu och jag tycker verkligen om hur jag lever mitt liv. Förr kunde jag ursäkta min kalender för den är så fullbokad och jag måste skriva in allt eller kolla i den om jag kan eller ej. Nästan så jag skämdes lite för mina fyllda veckor. Men inte nu längre – någonstans har min tidsoptimering och allt slit gett något. Och framförallt – jag har skitroligt! Det är så jag gillar att ha det, det är så det krävs att det är för jag ska få ihop alla delarna och det är så jag utvecklas.
Igår efter jobbet drog jag til RMPR för en genomgång av Levete Room vilket var förödande för min shoppingabstinens då jag nu vill uppdatera min garderob och göra plats för våren. Synd bara att det är rysk vinter ute och gråare än Sovjet utanför kontorsfönstret härute i Mörby C. Efter en stund i värmen var jag tvungen att röra på mig till pendeln då jag hade tid på Dermaclinic Stockholm ute i Älvsjö som två vänner till mig driver. De frågade mig för några veckor sedan om jag inte ville testa på en TCA-behandling vilket jag som den nyfrälsta beauty-junkie jag är givetvis ville. För er som har undrat vad det är för behandling så kan jag kort sammanfatta det som en kraftfull kemisk peeling med triklorättiksyra. Den ska minska rynkor, ärr, ojämn hudstruktur samt ojämn pigmentering. Det som händer när syran masseras in i huden är att man flagnar av den gamla huden vilket då gör att ny fräsch hud kommer man. Jag har inte fått jättetydliga resultat, men min lyster och “stramhet” har förbättrats. Och jag känner mig väldigt “ren” när jag gör den och såklart: det är superskönt att bli ompysslad. Men så är det behandlingar, man får testa sig fram vad som passar en. Några av er har även skrivit till mig och frågat om jag inte kan fråga Louise eller Elisabeth om rabatt vilket jag såklart kunde. Rabattkoden är Joanna-20 då får de 20% på valfri behandling under mars-april. Ring 070-386 01 01 eller maila på info@dermaclinicstockholm.se för att boka.
Men som sagt, testa er fram. Jag kan varmt rekommendera tjejerna i Älvsjö, de är väldigt duktiga och uppdaterar sig ständigt med nya tekniker och behandlingar. Jag brukar även gå till Hadde på Dr. K Clinics som förutom sin magiska c-vitaminbehandling även förgyller mitt liv med sina träningsuppdateringar på stories (han kör också Ironman och ska även köra Marbella wooop!) Jag går alltid på rekommendationer och provar mig fram, ibland klickar jag inte alls med behandlaren och då återkommer jag inte och vissa behandlingar som jag har testat har jag helt enkelt känt att de inte har funkat eller varit bra för mig. Därför jag ständigt utvärderar för att hitta mina favoriter- för i slutändan så handlar det om att hitta vad som passar en själv och ens hud.
Apropå träning och behandling så simmade jag igår morse då man ej ska utsätta huden för klor 4-5 dagar efter man har gjort en syrebehandling. Denna gången var jag förberedd, förra gången tänkte jag inte till och fick avboka min simning som var inbokad morgonen efter. Coach Simon var inte nöjd med mig kan meddela. Däremot går vanlig träning bra dagen efter så imorse ångade jag på med min cykling i mitt lilla cykelrum jämte sovrummet där Calle låg och sov, eller mja, det gjorde han inte efter jag satte igång 05:55. 😉 Passet gick bra trots väldigt trötta ben efter benpasset i måndags med Emelie och jag överraskade mig själv genom att toppa alla intervaller i pulszonen. Det gjorde ont, ont så i i helvete – men det enda jag kunde tänka på var backarna i Marbella och då var det som att benen fick håll-käften jobba i ren kompensation om ifall att de skulle svika mig där och då. Det tar sig tamejfan. Min hejjarklack som nu har utökats med ytterligare 2 personer (Bosse och Magnus bokade biljetter ner till Marbella igår) slipper förhoppningsvis skämmas för mig i April.
Ikväll har jag middag med en av mina leverantörer på jobbet och därefter är det en ny dag och ny träning, möten, jobb och ett riktigt roligt rese-släpp i Friendcation-gruppen. Det rullar på hörrni, och då pratar jag inte enbart om min cykling. Hej!
0